Under akademiens sammankomst onsdagen den 17 april 2024 stod avdelning II för innehållet, vilket bestod av ett inledningsanförande av den nyligen invalde ledamoten i KKrVA, konteramiral Jens Nykvist, och ett estradsamtal om den svenska anslutningen till Nato.
I sitt anförande talade Nykvist under rubriken ”Dimman behöver skingras – Östersjön idag och i morgon”. Vikten av sjöfart för Sverige har många beskrivit, men det råder ändå en stor oförståelse för vikten av att kunna agera i fred, kris och krig, enligt Nykvist. Med Natomedlemskapet ökar behov av insikt och förståelse för marin förmåga än mer. Sveriges och Östersjöområdets strategiska roll förändras. Under det kalla kriget var Östersjön en skyddande vallgrav mot hotet från Ryssland, men i dag och i morgon är den en förbindelse som vi måste kunna hålla öppen för våra egna och Natos behov. Östersjön är det operativa djupet i försvaret av Baltikum och en förutsättning för att allierade förband och samhällen ska kunna verka och försörjas från väst.
Varför behöver Sverige en marin? – Det enkla svaret är Östersjön. Fienden befinner sig på andra sidan Östersjön och så länge han gör det kommer en marin förmåga att vara nödvändig. Dessutom är Östersjön viktig och nödvändig för alla Östersjönationer, inklusive Ryssland, den är vår näringskälla och av stor betydelse för alla Östersjönationernas överlevnad. En skillnad för Sverige i jämförelse med våra allierade i öster är att vi inte har någon landgräns med Ryssland, utan det är just Östersjön som ligger mellan oss. Vi måste kunna kontrollera detta område. Vårt geostrategiska läge innebär även att vi måste kunna hantera inloppen till och från Östersjön samt Västerhavet. Sverige, Finland och Baltikum är som öar, beroendet av öppna sjövägar i fred, kris och krig är mycket stort. Som medlem i Nato ökar kraven av att kunna kontrollera Östersjön än mer. Det finns stora förväntningar på oss.
I sin kommentar till inträdesanförandet underströk ledamoten Jonas Hård af Segerstad den vikt som Jens Nykvist lade vid Östersjöns speciella geografi. Det är inte bara ett grunt hav, det är också ett havsområde på som på ett unikt sätt länkar samman verksamhet och infrastruktur på havet med det som händer i luften och i omkringliggande landområden. Alla arenor kan påverka varandra och är beroende av varandra. Hård höll med Nykvist om den pågående strategiska förändringen. Sjötransport är och kommer att förbli det mest effektiva sättet att förflytta tunga förband samt för att försörja dessa och civilbefolkningen i Finland och Baltikum. Att säkerställa kontrollen över Östersjön blir en av den svenska marinens viktigaste nya uppgifter, det anser även Nato.
I det påföljande estradsamtalet om Nato utgick den pedagogiska idén från Försvarsmaktens tre ledningsnivåer – strategisk, operativ respektive taktisk nivå. Ledamoten Jens Nykvist representerade den strategiska nivån, ledamoten Per Edling den operativa och ledamoten Patrik Gardesten den taktiska.
Ur ett historiskt perspektiv började Sverige sin resa in i Nato 1994 med ett partnerskap för fred och den 7 mars i år blev allierade. Några nedslag på resan in i Nato från den strategiska nivån är att Sverige 1998 fick en svensk delegation vid Nato, 2014 blev vi Enhanced Opportunity Partner, vilket innebar att Sverige blev ett av Natos närmsta partnerländer. Vid Natos olika högkvarter och staber deltog vi i endast i de möten som handlade om operationerna som vi deltog i, t.ex. i ISAF.
Den 25 februari 2022, dagen efter att Ryssland invaderade Ukraina, aktiverades Modalities for Strengthened Interaction (MSI) av NAC mellan Nato och Sverige, vilket gjorde att vi nu deltog på alla möten i Bryssel rörande Ryssland och Ukraina. Sedan 5 juli 2022, dagen då vi erhöll invitee status, har vi deltagit fullt ut i alla möten utom vid röstning och i ”Nuclear Planning Group”. Sedan den 7 mars i år är vi allierade och fullvärdiga medlemmar med rösträtt, en del i Natos gemensamma planer och har gemensamma försvarsförpliktelser med alliansens övriga medlemsländer enligt artikel 5 i Washingtonfördraget.
Sedan sommaren 2022 har integrationen av Sverige i Nato förberetts ytterligare genom arbetsgrupper som hanterat allt från expeditionstjänst till det gemensamma luft- och robotförsvaret samt förberedelser för att inkludera Sverige i alliansens försvarsplanering. En vecka efter att Sverige blev medlem sändes de sista versionerna av planverken från operationsledningen i Stockholm till Natos motsvarande stab i Brunssum i Nederländerna. Försvarsgränsen mot Ryssland har flyttats flera hundra kilometer österut. Det svenska territoriet och de svenska militära styrkorna är nu inkluderade i planerna för att avskräcka Ryssland och försvara Natos territorium. Liksom tidigare stöttar Försvarsmakten polisens kamp mot terroristgrupper, vilka är Natos andra huvudmotståndare.
Det svenska territoriet med intilliggande vatten- och luftmassor är i Natos planering främst ett genomfarts-, uppmarsch- och basområde. Såväl civilbefolkning och kritisk infrastruktur som militära baser och förband under förberedelser för strider längre österut behöver skyddas från långräckviddig bekämpning, sabotageförband och cyberattacker. Understödsområden samt försörjnings- och sjövägar måste hållas öppna även om samhället samtidigt utsätts för stora påfrestningar.
Den svenska marinen tillför unika förmågor i Östersjöregionen. Dessa förmågor är en förutsättning för att Nato ska kunna lösa sina uppgifter och därmed uppnå önskade effekter utmed dess nordöstra flank. Den rådande operationsmiljön har varit och är fortsatt dimensionerande för marinens materiella utveckling, organisation, bemanning samt hur vi bedriver vår övning och träning är ett måste för att vara relevant mot framtidens hot och utmaningar.
Marinen är i många avseenden already integrated. Arbetet tillsammans med alliansens övriga mariner i vår region ökar ständigt i omfattning, såväl kvantitativt som kvalitativt. Redan första veckan efter inträdet och flera gånger därefter har svenska marina enheter bedrivit verksamhet som en del av Natos samlade marina resurser. Vi förbereder oss också för att mer permanent kunna avdela marina resurser till Nato stående minröjnings- respektive ytstridsfartygsstyrka.
Av särskild betydelse för Natos marina förmåga i vår region är att utveckla en regional ledningsförmåga som bygger på regional expertis, vilket nu också pågår. Här är den svenska marinens deltagande genom permanent närvaro av personal ytterst betydelsefull. Likaså utökas nu gradvis vår bemanning i Nato Maritime Command (MARCOM) för att kunna bidra till alliansens kunskap och förståelse om såväl vårt operationsområde som den svenska marinen.
Avslutningsvis informerade sekreteraren i avdelning II, ledamoten Jon Wikingsson, om planeringsinriktningen för avdelningens arbete. Under återstoden av 2024 genomförs ytterligare två seminarier för att fördjupa förståelser och insikter från seminariet i februari om krigsskådeplats NABO. Vid ett av dessa seminarier deltar förhoppningsvis representanter från Natos ledningsorganisation för att vi ska få en insikt om hur alliansen ser på Sveriges roll i Nato. Det andra seminariet blir ett syntesseminarium baserat på försvarsberedningens rapport, analyser av t.ex. rådande omvärldsläge och publicerade artiklar samt områden som måste förstås i den ordning som råder, t.ex. sea-bed warfare och multidomänoperationer. Båda seminarierna genomförs tillsammans med KÖMS och kommer vara öppna för alla.
Genom de två inläggen den 17 april räknar avdelning II med att ha bidragit till att ledamöternas insikter om den svenska anslutningen till Nato. De planerade seminarierna kommer att ge djupare förståelse om framtidens behov och beroenden, både för krigsvetenskapen och vårt samhälle.
Författaren är kommendör och projektledare vid FMV. Han är ledamot av KÖMS och KKrVA
Inträdesanförandet kan ses på KKrVA Youtubekanal:
