Riskkonvergens

Tre händelser kommer i historieböckerna att markera början på slutet av en blomstrande era i modern tid; den brittiska folkomröstningen i juni 2016 om utträde ur EU, det amerikanska presidentvalet i november 2016 och det kinesiska kommunistpartiets 19:e partikongress i oktober 2017. Dessa tre händelser har i grunden förändrat förutsättningarna för den globala regelbaserade världsordningen. Från globalisering och handel till geopolitisk oro och stormaktskonkurrens. Världen har sett sådana perioder förr, exempelvis perioderna strax före första och andra världskriget. Inte sällan drivs utvecklingen av ett imperium på nedgång och revanschistiska stater som är totalitära eller på väg mot diktatur. På 1900-talet handlade det om det brittiska imperiets fall, Tyskland och Sovjetunionen. Idag handlar det om USA:s svagare ställning och ökande protektionism, rysk revanschism och Kinas strävan efter världshegemoni.

En annan parallell till 1900-talets historia är betydelsen av nya teknologier för samhällsutvecklingen. På 1900-talet handlade det om transporter (tåg, bil, båt och flyg) och om elkraft och telekommunikation. Idag handlar det om data i perspektiven beräkningshastigheter, datamängder och dataöverföringshastigheter. Dessa tre komponenter i kombination har kraften att tillsammans med innovation, kunskap och entreprenörskap omvandla hela samhällen på mycket kort tid. De ligger till grund för alla andra framsteg inom gen-, nano-, bio-, fin-, mobility-, med- och proptech samt artificiell intelligens och nästa stora teknikrevolution – kvantdatorer.

Vill man dra slutsatser av historien kan man konstatera att den här typen av teknikdrivna förändringar i kombination med att den geopolitiska kartan ritas om – nästan alltid leder till en urladdning i form av storkrig. Vi måste därför verka på alla plan för att dämpa den risken. Handel är fortsatt grunden för fred men Sverige måste tillsammans med andra länder som delar våra värderingar vidta en rad åtgärder på säkerhetsområdet för att minska vår sårbarhet för en sådan utveckling. Men det räcker inte med rena säkerhetsåtgärder. På en rad områden sker nu snabba försämringar som i sin tur kan utgöra säkerhetsproblem, oaktat om en opportunistisk antagonist utnyttjar dem eller ej.

Föråldrad infrastruktur

En stor del av kommunernas infrastruktur i form av vägar, vatten och avlopp är byggda på 1950 – 1970-talet. Det innebär att många anläggningar börjar nå slutet på sin livslängd och är i stort behov av underhåll. Många kommuner behöver också förändra kapaciteten utifrån att befolkningen växt eller krympt. Men trots att de flesta är medvetna om problemen görs inte de satsningar som krävs för att komma i kapp. Problemet tycks handla om ett generationsskifte med avseende på kunskap och erfarenhet men också att det finns få personer i kommuner och myndigheter som arbetar med den här typen av frågor.

Skulle de kommunala infrastruktursystemen fallera i stor skala är det ett allvarligt hot mot samhällskontraktet. Det är till kommuner som medborgarna betalar det mesta av skatten och det är från kommunerna de förväntar sig service och samhällsfunktionalitet.

Hot mot informationssystem

Det senaste stora kända cyberangreppet mot en svensk samhällsviktig aktör var det så kallade ”Coop-hacket” där ekonomi och redovisningssystem som används för att hantera varuflöden och transaktioner inom Coop-koncernen och deras leverantörer och partners, utsattes för en så kallade ransomware-attack. Ransomware innebär att åtkomsten till data och applikationer stängs av och en lösensumma krävs för att åtkomsten skall återfås.

Man skall inte överdriva betydelse av händelsen som samhällsstörning, det finns trots allt fler ställen att handla mat på än Coop, men det visar att aktörer som agerar med främmande makts goda minne ger sig på privata aktörer, allt oftare inom samhällsviktiga sektorer och att man på så sätt kan skapa social oro och undergräva tilliten till samhället.

Kriminalitet, sprängningar och skjutningar

Den här utvecklingen behöver inte beskrivas närmare, det görs redan av massmedia. Jag påminner bara dels om risken för att det blir en ny normalbild med allt vad det innebär, dels om hotet som det innebär om främmande makt gömmer underrättelsepersonal, illegalister, i den här typen av miljöer i syfte att öka omfattningen eller att möjliggöra vapeninförsel.

Cementbrist

Cementproduktion har varit under lupp under decennier på grund av den kraftiga klimatpåverkan som cementproduktion utgör. Samtidigt är svenskproducerad cement helt avgörande för svensk konkurrenskraft och den enda kvalitet som klarar de krav som svensk byggindustri ställer.

Nu har det enda svenska cementproduktionsföretaget – Cementa AB (förvisso helägt av tyska Heidelberg Cement), hittat en metod att göra produktionen utsläppsneutral genom CCS-teknik, men det hindrar inte att bristande efterlevnad av miljökrav och regler riskerar att stänga fabriken i Slite som står för en helt avgörande del av produktion till den svenska byggbranschen. Cementa var av goda skäl ett av K-företagen under Kalla kriget, cement är en kritisk vara i händelse av ofred.

Riksdagen godkände förra veckan att regeringen inför en undantagslag som möjliggör ett förlängt tillfälligt tillstånd för Cementas kalkbrytning utanför Slite på Gotland efter den 31 oktober i år. Detta är viktigt eftersom det helt enkelt är så att om Cementa måste avbryta sin produktion av miljöskäl så kommer den svenska byggbranschen att köpa cement av någon annan som sannolikt tar betydligt mindre hänsyn till miljön än vad Cementa gör.

Elbrist

Sverige har under senare år brottats med svårigheter att distribuera elkraft i tillräcklig omfattning. Det har lett till en infekterad och många gånger osaklig debatt som till stor del handlar om energiproduktion när det egentligen borde handla om energidistribution. Politisk positionering och ideologi står här i vägen för ett högst pragmatiskt problem som löses genom investeringar i system och infrastruktur.

För några veckor sedan genomförde NATO’s Center of Excellence for Energy Security i Vilnius en övning som gick ut på att norra Europa drabbades av energibrist. Orsakerna var oklara men en intressant detalj var att i övningsscenariot gick det svenska elnätet ner helt, en total blackout. Det ledde till svårigheter för de baltiska länderna. Det som slutligen löste situationen för balterna var att det ukrainska systemet kunde återstartas. Det kunde ske för att de har gott om utbildad personal som kan åka ut och genomföra återstarten, något de lärt sig den hårda vägen efter åratal av sabotage och cyberangrepp från Ryssland ^[1] ^[2]. I Sverige har vi automatiserat så långt att vi inte har den personella kapaciteten^[3].

Även Kina har drabbats av elbrist samtidigt som Frankrike hotar att strypa eltillförseln till Storbritannien^[4]. Experter på energiförsörjning talar oroligt om vintern 2021/22 som en möjlig vändpunkt när vi kommer att få se social oro på grund av att människor och företag får problem i olika delar av Europa för att elförsörjning eller gasleveranser inte fungerar^[5].

Halvledare

Den globala bristen på halvledare fortsätter att plåga elektronik- och fordonsindustrierna. Det är inte så enkelt att det går att förklara med pandemin, det handlar om allt från vattenbrist för produktionsanläggningar till att Kina hotar Taiwan där den största halvledaretillverkaren, TSMC, ligger^[6]. Det handlar också om att EU underlåtit att bygga kapacitet men också att USA och Kina använder sin egen produktion i det pågående handelskriget. Det senaste problemet är att det är svårt att hitta personal som har rätt utbildning och kunskap att arbeta inom halvledarindustrin^[7].

Internet regionaliseras

En oroväckande trend är den misstro mot amerikanska myndigheters nyttjande av Foreign Intelligence Surveillance Act (FISA) symboliserat av domen i målet EU-domstolsdom än C-311/18, eller som det i media kallas: Schrems I och II. Domstolsbesluten är döpta efter österrikaren Maximilian Schrems, som är advokat och aktivist. Han anmälde Facebook till IDPC, den irländska dataskyddsmyndigheten då han ansåg att Facebook i Irland inte hade rätt att överföra hans persondata till USA, med hänvisning till att USA:s underrättelselagstiftning står i strid med den Europeiska unionens datalagar.

Men här gäller det att tänka lite längre – och framför allt ställa sig frågan: Qui bono?

Shrems och Shrems-2 har i praktiken gett som resultat att speciellt offentlig sektor undviker lösningar från företag i USA med hänvisning till Cloud Act och en FISA-regel som säger att utlämning kan ske utan att den som informationen hör till får reda på det. Därmed kan inte någon sekretessbedömning enligt OSL^[8] göras. Detta trots att det i det här fallet enbart är verksamhet som faller under OSL som inte kan använda dessa tjänster.

I det läge som uppstått kan man anta att framför allt Kina skulle vilja göra EU mer beroende av de kinesiska molntjänsterna. Idag är vi helt beroende av amerikanska molntjänster och deras kapacitet – Europa har inget som kan mäta sig med det – men Kina har redan tillräckligt för att vara lockande. Ökar misstänksamheten mot de amerikanska lösningarna, då hänvisas vi kanske till de kinesiska. Att bygga upp europeiska molntjänster tar lång tid – här finns det en parallell till halvledarbekymren. Hur många av oss har en europeisk webb-läsare, ordbehandlare eller ett europeiskt epost-program? Skulle alla amerikanska licensservrar stängas av riskerar nästan all digital aktivitet i Europa att upphöra i princip omedelbart.

Gasbrist

Ryssland har redan innan NordStream 2 tas i bruk använt det som ett vapen, något de gör med hela sin gasproduktion och har så gjort i många år, fråga ukrainarna. Nu har Ryssland medvetet strypt tillgången på gas, sannolikt för att dels höja priset och för att pressa EU att tillåta tillförsel av gas via NordStream 2^[9].

Nu rusar gaspriserna till Gazproms och Kremls stora förtjusning^[10]. Men det är inte intäkterna som är den stora vinsten utan att man nu har samma maktmedel mot stora delar av Europa som man tidigare bara hade mot Ukraina och Turkiet^[11]. Ryssland är militariserat genom det man kallar ”whole of government”. Det innebär att all politik är en del av krigföringen, även jordbrukspolitik och ekonomisk politik – men framför allt energipolitiken.

Oljepriset

Oljepriset stiger kraftigt nu vilket är en följd av ett ganska komplext orsaks- och verkanssamband. Den korta versionen är att producenterna har begränsat utbudet av olika skäl och efterfrågan har ökat kraftigt nu när den globala ekonomin kommer i gång efter pandemin. Oljepriset ger också en stor hävstång på inflationen eftersom det påverkar så många andra industrier.

Att oljepriset stiger gynnar förstås Ryssland och många andra oljeproducerande länder men det missgynnar Kina vilket ökar deras kolförbrukning, förödande för klimatet. Det ökar Kinas fokus på förnybara energikällor och teknikförsprånget mot väst för till exempel solceller och batterier ökar stadigt.

Försörjningskedjor och transporter

Försörjningskedjorna har länge varit under tryck^[12] och fick en kraftig störning av pandemin. EverGivens grundstötning i Suez och port congestion-problematiken i Kalifornien^[13] och södra Kina^[14] samt prisökningen på containers^[15] har sammantaget ökat friktionerna i transport- och försörjningssystemen kraftigt.

Vi kan räkna med fortsatt påverkan på försörjningskedjor av geopolitiska faktorer om Kina går mot en mer protektionistisk politik och helt eller delvis överger sina åtaganden kopplade till Belt-and-Road-Initiative^[16]. Den grå noshörningen är förstås ett kinesiskt angrepp på Taiwan som skulle kollapsa försörjningen av halvledare med katastrofala konsekvenser som följd.

Slutsatser

Det är uppenbart att utmaningarna inom försörjning och infrastruktur nu börjar få rejäla implikationer på ekonomi, handel men också på geopolitik och säkerhet. Detta är en typ av geostrategiska risker som varken regeringar eller stora företag tagit höjd för. Just nu pågår krishantering i en rad ledningsgrupper och regeringskanslier världen över på grund av de problem som räknas upp ovan. Och om vi inte metodiskt arbetar bort problemen kommer de bara öka i framtiden och då bli allvarliga säkerhetsproblem.

Skulle samtliga ovanstående risker övergå i kriser samtidigt kommer samhällen att fallera i större eller mindre grad. Samhällskontraktet kommer då obönhörligen att brytas. Dessutom ser det ut som att lösningen på alla de ovanstående problemen går på tvärs med vad som är bra för klimatet och inte minst – för den regelbaserade världsordningen. En svår balansgång och väg att vandra för politiker oavsett hemvist.