Den gångna helgens evakuering av den amerikanska ambassaden i Libyen till Tunisien satte punkt för fas II i det libyska kriget. Där förut flygplan från USA, Västeuropa och Gulfstaterna med närmare 10 000 flyguppdrag satte stopp för Khaddafiväldets förtryck kretsade nu amerikanska F-16 defensivt ovanför konvojen från Tripoli.

De flaggviftningar som mötte franska och brittiska besökare hösten 2011 är nu som bortblåsta i takt med utrikesdepartementens tilltagande resevarningar. Även Tyskland, som ju inte deltog i den militära operationen har uppmanat sina medborgare att lämna landet. Libyen är nu mer eller mindre på egen hand och Libyeninterventionen är inget annat än ett rejält R2P-misslyckande.

För det var väl vanligt folk vi skulle skydda. De som ännu tre år senare fortfarande inte har säkerhet, utan alltmer kaos och gatans parlament med bajonettfattning. I Benghaziområdet strider islamister med utrytargeneralen Hiftars specialstyrkor dagligen. Kring Tripolis flygplats försöker miliserna från Misurata köra bort rebellerna från Zintan. De förra bedrev i upptakten till fas II etnisk rensning av Tawherga, men det ville vi inte låtsas om.

Landet styrs i små fickor och centralmakten utövar väldigt liten kontroll. Oljeproduktionen är en skugga av fornstora dagar och i Tripoli står en stor bensindepå med 6 miljoner liter i brand nära flygplatsen. En avskyvärd stabilitet har bytts ut till en fruktansvärd instabilitet istället.

Nu saknas inte utländska aktörer som har intressen i landet och som kan komma att ingripa till slut. Främsta kandidaten är Egypten som häromveckan förlorade 31 soldater i en attack av okända förövare nära den egyptisk-libyska gränsen. Den nye presidenten general Al-Sisi har inget övers för jihadister som vill exportera revolution till faraonernas ättlingar. Den egyptiska ekonomin tar också skada när landets gästarbetare i Libyen får färre anställningsmöjligheter och skickar tillbaka mindre pengar. Oddsen har sänkts på egyptiska äventyr för att stabilisera östra Libyen och kanske få inflytande över viss oljeproduktion och vattentillgångar.

Egypten å sin sida uppvaktas alltmer av den ryska staten när det gäller framförallt vapenkontrakt. Egypten är fortfarande juvelen i kronan när det gäller inflytande i arabvärlden, Saudiarabiens rikedomar till trots. Med den nya multipolära världsordning vi redan plaskar runt i, så kommer de stora aktörerna konkurrera om gunsten i regionen. På den sovjetiska tiden hade det stora väldet en mängd analytiker och experter på arabisk kultur och dess samhällen för att upprätthålla sina inbrytningar.

Med bindningar till socialistiska diktaturer i bland annat Egypten, Syrien och Irak kunde sovjetiska akademiker och underrättelseproffs studera miljön under lång tid och till del komma in under skinnet på kulturen. Om jag känner våra ryska vänner rätt, så har man under de svåra decennierna sedan sammanbrottet 1991 försökt att behålla åtminstone spetskompetensen när det gäller kunskaper om området. USA har som kontrast på underrättelsesidan först låtit den försvinna (1991-2001) för att sedan låta den bli taktisk, förvisso mycket kunnig, i jakten på terrorister.

Det är i det ljuset vi bland annat ska se det ryska kurtiserandet i Kairo, men också i Bagdad med sitt shiamuslimska styre. Den ryska regimen skrev 2012 kontrakt med Irak om leverans av 36 attackhelikoptrar av typen Mi-28 (Sverige har inga attackhelikoptrar). Med terroristorganisationen IS (fd ISIS) framgångar mellan Eufrat och Tigris, så levererade Ryssland för en månad sedan raskt tio attackhelikoptrar av typen Mi-35 och sex stycken stridsflygplan Su-25 för markmålsbekämpning. Vissa källor anger att det kan bli sex flygplan till.

Eftersom IS i dagarna annonserat att de tänker sälja olja för 30 dollar fatet och på så sätt hota prissättningen på marknaden, så är det lätt att se både intresse och tacksamhet från saudisk och irakisk sida när president Putin ger en hjälpande hand i form av eld från skyn. Att det sedan ligger i ryskt intresse att hålla oljepriset uppe för sin gigantiska upprustning ökar ju incitamentet till att satsa mera för Kreml.

Med de nya upptrappade sanktionerna från EU som det beslutades om idag, så kommer varje lierad att räknas i den globala kamp som nu öppet startat. Märk exempelvis hur BRICS-länderna har fattat beslut om att starta en egen utvecklingsbank 2016 med totalt 200 MDR USD i kapital, och att ingen av dem fördömde den ryska annekteringen av Krim.

Poeten Athena Farrokhzad var naturligtvis synsk när hon i P1 Sommar spelade Ebba Gröns gamla hit Beväpna Er. Det måste ha varit en förtäckt uppmaning till regering och opposition att stärka försvaret.

Får jag lägga till en strof från en annan låt (Tittar på TV) av Ebba Grön som förklarar delar av det internationella systemet 2014 när Ryssland utmanar Väst – 100 år efter första världskrigets utbrott:

”Men från Peking hörs det inget”