Omvärlden skapar för den enskilde hela tiden nya regelverk. Det kan vara EU eller någon lokal kommuns. Det kan vara en byggnadsnämnd eller regler för certifiering av installatörer för badrum där branschen själva har skapat Byggkeramikrådet – BKR och Svensk Våtrumskontroll – GVK.

Försvarsmakten (FM) är inget undantag för regelverk. Snarare tvärtom. En regementschef borde vara en eftertraktad företagsledare. De har en budget på ca 500 MSEK kan ha 500-800 anställda. Och de torde vara specialister på olika miljötillstånds begränsningar.

Försvarsmakten klagar på alla begränsningarna och regelverk som finns, senast i DN 240208, i en artikel av Ewa Stenberg. I den räknar hon upp ett antal exempel

  • Nationellt cybersäkerhetscenter kan inte byggas då Solna kommun sagt nej till ett staket
  • Flyget får inte öva på Malmen i Linköping efter kl 1500 på fredagar och under helger
  • Bofors får inte öka provskjutningar i Karlskoga trots att Länsstyrelsen sagt JA – en privatperson har överklagat och förorsakar avsevärd tidfördröjning.
  • FOI får inte testa svärmar av drönare p.g.a. att varje drönare skall ha en förare. Transportstyrelsens utredningar om drönare fördröjer teknikutvecklingen även för kommunerna och civila företag och teknikutvecklingen på olika drönare springer ifrån Transportstyrelsens utredare

Ewa Stenberg nämner inte att övningsfältet på Väddö har ett miljötillstånd som reglerar hur mycket (läs lite) ammunition och vilken max kaliber som det får skjutas med samt max vikt på sprängdeg som får användas liksom under vilka begränsande tider och antal dagar per år som övningar får ske.

Hon nämner heller inte processen med att bygga soldatbostäder på Gotland. Här är alla parter, Kommun, Länsstyrelse, Byggnadsnämnd m.fl. överens och med på att anpassa miljö-restriktionerna så att det skulle kunna gå att bygga lämpliga bostäder för soldaterna på P18, vilket är nödvändigt för rekryteringen, men FM ställer inte upp med motiveringen att det inte är en uppgift för organisationen att ordna bostäder åt sina anställda. Både Stockholms Amfibieregemente (AMF1) och Ledningsregementet (LedR) i Enköping hade haft en katastrofal personalsituation idag om man inte förordat byggandet av soldatbostäder.

Det skall påpekas att Försvarsmakten har sedan 2000 kämpat i motvind mot civila miljöintressen men lyckats få in begreppet Riksintresse för Totalförsvaret där områden (skjutfält mm) där det kan förekomma störningar dessutom har kompletterats med ett utökat Samverkansområde (numer Påverkansområde) där Försvarsmakten kan neka bygglov. Läser man Försvarets enligt 3 kap 9 § miljöbalken 2023 läsvärda publikation Riksintressen för Totalförsvarets Militära del 1 Stockholms län 2023 FM2022-23088:1 Bilaga 14 får man intryck av att Försvarsmakten nog har bra kontroll på alla begränsningarna.

FM kan också vara sin egen fiende. De inför också egna regelverk eller egna tolkningar av regelverk och skapar därmed en omfattande certifieringshysteri. Amfibiekåren har tre olika modifierade modeller av stridsbåtar vilket enligt FM innebär tre olika certifieringar för båtförare liksom tre olika certifieringar för maskinisten. Ett annat problemområde är Transportstyrelsens fartområden för sjöfart som FM helt onödigt tillämpar fullt ut. Fartområdet är avståndet från land som man får uppträda med ett fartyg och har inget med hastighet att göra. Det ställer krav på fartygets konstruktion, besättningens behörigheter och läkarintyg. Den begränsar hårt förband med mindre fartyg/båtar Exempelvis är G-båten och stridsbåt 90E klassad för fartområde D, vilket innebär att den inte kan framföras från Berga till exempelvis Mällsten, eller öarna öster om Utö. Fartområdesbestämmelserna tar inte hänsyn till om det är stiltje med platt vatten eller storm. Däremot kan du som privatperson segla med jolle eller paddla med SUP i samma vatten. Ska du upp i klassning till fartområde C så krävs ett fartyg med exempelvis livbåt och högre navigationsklass på besättningen osv. Stridsbåten 90H-serien har fartområde C, vilket kräver formellt avsteg från redaren för exempelvis överfart till Gotland eller Finland. Det går att ordna men tar tid med omfattande administration.  För att överhuvudtaget få köra stridsbåt krävs långvarig sjövana med stridsbåt vilket innebär att bara yrkesbefäl kan komma ifråga – ett stort problem för bl. a Hemvärnet. För att få köra en fyrhjuling i Försvarsmakten krävs en förarutbildning på en vecka.

Kustjägarveteranernas ordförande Olle Neckman skrev i Kustjägartidningen nr 122/2023 om Marinens egna tolkningar som onödigt försvårar Marinens egen användning av sina båtar och fartyg. Han skriver bl a

  • Att militär sjöfart ryms inom Nationell Sjöfart.
  • Att transportstyrelsens regler för Nationell Sjöfart undantar örlogsfartyg.
  • Att marinen har uppfattningen att Transportstyrelsen har för stor inverkan på det egna regelverket vars lagstöd borde ses över eller tydliggöras så att marinen kan agera på eget uppdrag.
  • Att marinen är väl skickad att skapa och hantera sitt eget regelverk

Styrande för den internationella sjöfarten är FN:s internationella sjöfartsorganisation (IMO). IMO ansvar för sjöfartens säkerhet och förebyggande av havs- och luftföroreningar från fartyg. IMO:s arbete stödjer FN:s mål för hållbar utveckling. Ansvarsområdet omfattar: last, fartygskonstruktion, tillsyn, navigation, personal, utrustning och miljö. Även här hemma har vi övergripande lagar som ansluter sig till IMO:s konventioner och EU:s direktiv. Fortsätter vi att titta på säkerhet har vi en lag som heter Fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lagen gäller örlogsfartyg endast i den mån regeringen föreskriver det, vilket anges i lagens första kapitels första paragraf. Talar man med marina företrädare får man ett intryck av att förutsättningarna för Försvarsmaktens regelverk i relation till Transportstyrelsens uppdrag tolkas på olika sätt. Det är inte så konstigt eftersom regelverket ger utrymme för olika tolkning. Det här ställer givetvis till med problem men betyder också möjligheter för att anpassa marinens säkerhetsarbete och tillsyn till värdering av risker och förmåga att hantera risker.

I den krassa verkligheten kommer tjänstemän att ”maximera” säkerheten för att inte göra fel. Detta trots att brukarna i Marinen själva mycket väl skulle kunna avgöra och bedöma riskfaktorer. Det är rimligt att personal på våra fartyg och båtar får öva under kontrollerade förhållanden som tidvis kan utsätta både personal och materiel för krigsliknade påfrestningar och svåra väderförhållanden.

ÖB säger i DN till Ewa Stenberg – Många regler är framtagna för en annan tid. Men jag kan erkänna att det inte är helt enkelt. Man får gå in och dissekera varje enskild process och plocka bort det som är dåligt. Det är väldigt lätt att sätta nya krav, men så fort du ska gå andra vägen, att du ska lätta på kravet eller regeln, då är det väldigt svårt.

Riksdagens försvarsutskotts Mikael Oscarsson (KD) är helt riktigt oroad över hur lång tid upprustningen tar. Han anser att tempot måste öka i upprustningen. – Det tar en evinnerlig tid. Det försenar och försinkar nödvändiga övningar och den upprustning som vi behöver. Det blir i förlängningen en fara för Sverige och för våra medborgare att hamna i långbänk i det värsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Det är orimligt.

Stabschefen vid Försvarets materialverk (FMV) generalmajor Mikael Frisell talar mycket om ”administrativ skottfältsröjning” så problematiken är definitivt inte okänd på FMV och FM. Men hur kan FM ökat tempot med den administrativa skottfältsröjningen? Ett sätt kan vara att titta på tidigare framgångsrika asymmetriska processer på Lidingövägen.

En bakgrund: 2015/18 skulle ett nytt specialistofficerssystem sjösättas med både heltids- och deltidstjänstgörande specialistofficerare. En ny utbildningsplan skulle tas fram för MHS-Halmstad. De tidvis tjänstgörande specialistofficerarna skulle dessutom bli reservofficerare. Det stora antalet (ca 6000st) outnyttjade taktiska reservofficerare skulle krigsplaceras främst i s.k. Depåförband.

Detta arbete skulle ha genomförts tidigare men olika ledningsförhållande inom FM mellan Ledningsstaben (LedS), Produktionsstaben (PROD) och Insatsstaben (INSATS) hade inte lyckats med dessa uppgifter. Vad gjorde generalmajor Robertsson? Han kortslöt systemet.

Han skapade en informell arbetsgrupp kallad AG/RO dit samlade olika företrädare från LedS, PROD och INSATS samt några reservofficerare som inte ingick i några reservofficers-organisationer. Robertsson satte upp målen, gruppen identifierade flaskhalsarna, Robertsson tillkallade de personer som ansvarade för flaskhalsen och kunde undanröja den och så fortsatte processerna under några år där samtidigt flera flaskhalsar löstes upp – få sa nej till att komma till ett möte när generalmajoren Robertsson kallade. Det var tillfredsställande att arbeta i gruppen, ”flaskhalsarna” var också glada att någon annan tog ansvaret och de utgjorde sällan något hinder.

För att tackla dagens administrativa skottfältsröjning borde ÖB samla en task force med mandat att röja undan flaskhalsar d.v.s. hinder. Deltagare bör vara en flaggofficer med minst 2 stjärnor på axeln – t ex en konteramiral som nu är reservofficer. Till gruppen kan lite fotfolk inkluderande representanter från Högkvarterets jurister tillföras men framförallt några civila specialister på miljöregelverk, externa jurister som har till uppgift att föreslå en lösning och inte bara tala om vad som inte går. Det finns ett stort antal reservofficerare som är specialister på flera specifika områden som kan komma tillnytta liksom har bred kunskap med att förhandla med myndigheter. Denna Task Force kunde också utgöra ett stort stöd för olika förband.

För att snabba på beslutsprocesser skulle huvuduppgifterna för denna Task Force vara tre:

  • Prova Försvarsmaktens förslag till lösning under en tidsbegränsad period
  • Skapa underlag för ett undantag från hindrande regelverk
  • Skapa underlag för en dispens från hindrande regelverk

Jag har tidigare – före krigen i Ukraina, erfarenheter ifrån att ringa olika myndigheter och företag och säga att jag arbetar för ÖB på hans uppdrag och jag har därför behov att träffa dig – ingen sa nej. Tvärtom företagsledarna på flera av Sveriges största företag ordnade mötestid inom någon dag trots sina fulla kalendrar.

Förståelsen för FM:s behov idag är mycket stort i samhället vilket Länsstyrelserna i Örebro och på Gotland visar. Men ovanstående förslag kräver att FM frångår sin ledningsfilosofi genom olika interna stuprör.

Större stöd för en förändringsprocess än Försvarsutskottet är svårt att få. Mikael Oscarsson har rätt när han säger att Försvarsmakten måste precisera vad det är för hinder de ser och lämna in förslag.

Men jag hävdar att det mesta kan FM klara av själva. Uppdragstaktik kan väl även Försvarsstaben tillämpa.

Författaren är reservofficer i amfibiekåren.