Av Erik Mårtensson, överstelöjtnant och fd chef för 10. psyopsförbandet
Olle Wästberg skriver i artikeln ”Sverige behöver en strategi mot rysk propaganda” att Sverige har lagt ner de verktyg vi har haft för att analysera och skapa motståndskraft mot fientlig propaganda i och med att Styrelsen för psykologiskt försvar lades ner 2008, och att MSB i praktiken aldrig har tagit över uppgiften.
Något som är mindre känt, och som bör belysas i diskussionen, är att Försvarsmakten runt samma tidpunkt påbörjade en egen
uppbyggnad av en förmåga för att genomföra psykologiska operationer, en uppgift som idag utvecklas och upprätthålls av 10.Psyopsförbandet på Ledningsregementet i Enköping.
Sverige har en lång tradition av psykologiskt försvar. Under ett halvt sekel verkade Styrelsen för psykologiskt försvar utifrån principen att ett krigsorganiserat centralt psykologiskt försvar skulle följa fientlig propaganda och upprätta en informationscentral som stödde och underlättade det fria utbytet mellan stat och medier.
Innan nedläggningen av Styrelsen för psykologiskt försvar gav regeringen Försvarsmakten i uppgift att utveckla förmågan att möta ”olika former av informationsoperationer riktade mot myndighetens verksamhet” för att bidra till samhällets totala motståndsförmåga. Som en del av det uppdraget ska Försvarsmakten utveckla förmågan att genomföra psykologiska operationer inom Försvarsmakten. Året efter beslutade Försvarsmakten att utveckla ett fältförband för psykologiska operationer (Psyops).
Som en konsekvens av försvarsbeslutet 2009 fick 10.Psyopsförbandet en tydligare nationell uppgift när regeringen beslutade att alla förband ska vara användbara nationellt såväl som internationellt. Idag har förbandet förmåga att genomföra omvärldsbevakning för att upptäcka förekomsten av propaganda riktad mot Försvarsmakten.
Förbandet kan även ge förslag på åtgärder för att stödja Försvarsmaktens operationer genom att genomföra offensiva psykologiska operationer. Den förmågan fanns aldrig hos Styrelsen för psykologiskt försvar. 10.Psyopsförbandet verkar till stöd för Försvarsmakten, men har även kapacitet att kunna stödja andra myndigheter efter deras begäran.
Sedan 2011 är 10.Psyopsförbandet ett insatsförband under direkt ledning av Chefen Insatsstaben. Delar av förbandet har dock sedan 2006 stöttat de svenska militära insatserna i Afghanistan och i Libyen med hjälp av analys och kommunikation. Ett typexempel på sådan verksamhet har varit genomförandet av möten för att skapa tillit och förtroende hos lokalbefolkningen.
Förbandet har också arbetat för att exempelvis påverka civilbefolkningen att upphöra att leka med leksaksvapen eller sluta kasta sten mot de svenska trupperna, allt för att reducera risken för såväl civila som för egna trupper. I Libyen arbetade förbandet bland annat för att med hjälp av flygblad och radio påverka Gaddafiregimens soldater att lämna militära installationer.
I dessa båda konflikter har förbandet även sett att bemötandet av propaganda har blivit allt
viktigare. Sanning har blivit svårare att skilja från lögn i ett allt snabbare medielandskap och det är idag uppenbart att det är på just denna informationsarena som det moderna kriget avgörs – långt innan det första skottet avlossas.
Olle Wästberg skriver vidare att ”Försvarsmakten varken kan eller ska agera i Sverige”. Jag påstår att den kan agera, men frågan om den ska agera är strikt politiskt. I syfte att klarlägga den juridiska aspekten (dvs får agera) genomförde Försvarshögskolan 2010 en utredning, som kom fram till att det inte finns några lagliga hinder för att använda förbandet inom Sverige. Förutom de rent militära uppgifterna kan förbandet exempelvis understödja en länsstyrelse att informera invånarna i ett katastrofområde (översvämningar, kärnkraftsolycka, skogsbränder) inom ramen för FM stöd till samhället.
10.Psyopsförbandet är inte hela lösningen på den problematik som Olle Wästerberg målar upp i sin debattartikel, men den kan vara är en viktig del av samhällets skydd mot främmande stats propaganda.
Ja, visst har det blivit svårare att skilja sanning från lögn. Här har jag trott att den svenska insatsen i Libyen handlade om att skydda civilbefolkningen och nu får vi veta att vår försvar även försökt ”påverka Gaddafiregimens soldater att lämna militära installationer” som om insatsen i stället handlade om att störta Gaddafiregimen. Vad ska man tro på?
Miljöpartist i Grönt länkar föredömligt till Försvarsmaktens sida om Libyeninsatsen för att driva sin tes om att inget går att lita på. På samma sida kan man även läsa att en viktig del av Libyeninsatsen var att bevara en flygförbudszon. Det är därför inte så konstigt att den NATO-ledda insatsen verkade för att Gaddafiregimen skulle lämna sina luftvärnsanläggningar som var ett påtagligt hot mot även de svenska flygplan som verkade i Libyskt luftrum.
Här finns ett antal exempel på några av de flygblad som släpptes i olika faser av OUP. Det tydliga är att de går i linje med det uttalade syftet, dvs. att upprätthålla en flygförbudszon och skydda den civila befolkningen från Gaddafi-regimens förtryck.
Så svaret på din fråga måste alltså bli att man ska tro på det som sägs i det här fallet. Att svensk personal bidrog till att varna både civila och soldater innan försvarsanläggningar bekämpades, för att undvika förluster av människoliv, måste rimligtvis ses som något positivt och eftersträvansvärt.
Tack Sebastian. Det är väl känt att NATO överskred mandatet från FN i Libyenkriget vilket bidragit till dagens situation där Putin/Ryssland, tyvärr med avsevärd framgång, kan sprida bilden att det Ryssland gör i Ukraina inte är värre än vad väst/NATO/USA gjort i Serbien, Irak eller Libyen.
Den sida du länkar till handlar inte specifikt om svensk psyops och uppmanar (enligt den engelska texten) dessutom soldater att göra uppror vilket är att gå några steg längre än att upprätthålla en flygförbudszon:
”Libya is one and its capital is Tripoli. Today we ask you to join us and to make the right and wise decision. Join our revolution. Let’s take Libya away from Gaddafi. A unified, free, democratic Libya.”
Finns det något mer beskrivet om den svenska psyopsinsatsen skulle det vara mycket intressant att ta del av det.
Jakob,
Det här är nog det enda som har skrivits om den svenska psyopsinsatsen.
http://www.fokus.se/2012/05/sveriges-hemliga-propagandasoldater/
Jakob,
Det är värt att notera att det fanns flera parallella psyopskampanjer under libyeninsatsen. Det flygblad du refererar till var en nationell Italiensk insats och inte del av NATO-insatsen. Såväl Italien som USA bedrev egna kampanjer innan NATO tog över verksamheten och bla. Sverige blev del av just den NATO-ledda psyopsinsatsen. Det framgår tydligt på psywarrior vilka flygblad som släpptes av NATO eftersom de har NATO:s logotyp.
Det finns en del artiklar om det svensk psyops, bla. Aftonbladet, GP, SR, Försvarsmakten, FHS, Krigskonster.
Sverige hade en tradition av psykologiskt försvar. Public Service var tongivande, men många olika mediakanaler var på något sätt involverade. Förutsättningarna för dessa aktörer att verka var i huvudsak goda och byggde på det förtroende som fanns för deras nyhetsförmedling. I dagens mediesamhälle är förutsättningarna avsevärt sämre och det är delvis media självt, enskilt eller som kollektiv som skapat denna situation.
Ett exempel är, när en chefredaktör på en av Sveriges större tidningar, förhoppningsvis i ungdomligt (historielöst) oförstånd går ut på ledarplats och uttrycker att tidningen skall ha en agenda för sin journalistik. Många reagerade positivt på detta, men få tänkte ett steg till. Kan man lita på det som skrivs? Är det en nyhet jag får ta del av eller är det en kampanj med agenda jag är utsatt för? Den här chefredaktören satte nog (i all välmening) själv en tung torped i sitt förtroendeskepp.
Att blanda, sovra, vrida och spegla nyheter i ett syfte, är inget annat än att bedriva propaganda. Oavsett syfte och god intention så påverkas tidningens trovärdighet.
I frågor som berör vårt Försvar är detta förödande. Lägg till detta journalisters i allmänhet låga kunskap om termer och begrepp i försvarsrelaterade frågor så är grunden lagd för att bli ett lätt offer.
Sverige är jungfrulig mark för psyops och mediasoldaterna, journalisterna, är långt ner på skalan om vilka som allmänheten har förtroende för. Public Service har klarat sig bäst och ligger förhållandevis högt i förtroendeundersökningarna.
På detta har vi sedan politiker som säger att Försvaret stärkts de två senaste Försvarsbesluten, emedan om man räknar med plus och minus på detaljerna i helheten kommer fram till motsatsen. (allmänt anslagssparande, särskilt sparande på personal, uteblivna beslut för materielbeställning etc) Vad är sant och vad är inte sant? Vad gäller på ”sista raden”?
Sverige behöver psyops även på strategisk nivå. Men förutsättningarna är katastrofalt dåliga. Varför har det blivit så svårt att hantera vanlig hederlig sanning?
Jättebra!
Invasionen av Krim talar sitt tydliga språk. Det är som på 30-talet. Hitler skickade inte in sina stridsvagnar först. Det var hans profeter.
En första åtgärd är att återinföra värnplikten. Då går det att inkalla journalister, som idag är vansinnigt blåögda. På gränsen till okunniga. Sånt är farligt. Det är inte för inte som Turkiet nu förbjuder You-tube. Dom är närmare krisen än vi. Mitt emellan Syrienkriget o Krim. De har förstått den nya krigföringen, som ryssarna behärskar till fullo. Osäkerheten i Väst är påtalande. USA står med byxorna nere trots sitt NASA.
Nu genast kan Sverige sätta in psyopsförbandet på Gotland för att motverka rysk desinformation och stöd från nyttiga idioter. När detta är på gång bör förbandet sättas in i de baltiska staterna för att där motverka/avslöja ryska hot och desinformation och maskirovka.
PSYOPS är en ytterst vid term. Vilken slags PSYOPS anses vara passande och hur långt skall den sträcka sig?
Som exempel kan vi ta den nu aktuella frågan om NATO-medlemskap. Om nu landets ledning anser att Sverige bör gå med och folket är emot kan Psyopsförbandet komma användas för att få opinionen på rätt köl? Inte? Inte ens om meningsskiljaktigheter med ex Ryssland eskalerar?
Skulle det vara OK att i ett läge som bedömt är av yttersta vikt för landet utföra falskflaggade PSYOPS?
Risken för ändamålsglidning, dvs att det successivt blir allt lägre trösklar för användning av PSYOPS? Människan är av naturen lat och finns det genvägar så finns det benägenhet att dessa kommer till användning även om staketet måste forceras. Ex har det kommit fram att FRA-lagen har av FRA tolkats på ett sätt som lagstiftaren inte förutsade, dvs FRA utförde ”aktiv signalspaning” (översatt till begriplig svenska hackade in sig i datorer tillsammans med NSA).
Skulle även vara intressant att veta hur det ligger till i andra länder ex USA, Frankrike, Tyskland, Norge, Holland, Finland. Får militären i dessa länder utföra PSYOPS riktad mot den egna befolkningen, i vilken omfattning osv?
Annars delar jag ej bilden om att Sverige är ett öppet mål. Tvärtom är det svenska medialandskapet idag mera unison än tidigare kanske mest tack vare ägarskapskoncentrationen. Utan att ha gjort någon analys kan jag ändå inte falla undan intrycket om att svensk omvärldsbevakning i allmänhet och av Ryssland i synnerlighet är ytterst konsekvent.
Egendomliga diskussioner. Hur bra eller dålig psyops i Libyen var är väl oviktigt. Vad kan göras idag för att motverka Putins framryckning, maskirovka, etc . Målet är att stödja Ukrainas självbestämmande och att Krim återgår till Ukraina.