av Jan Wickbom
Jag påstår att 1990-talets svenska säkerhets- och försvarspolitik var rent kriminell och att vi det därpå följande decenniet uppförde oss infantilt (jag tänker på mina barnbarn, sittande på golvet i barnkammaren, skrikande för att de inte har några leksaker och att de därför nödvändigtvis vill iväg till dagis för att busa). Då konstaterar jag att vi deltagit i en destruktion av Sveriges försvar, som varit både kriminell och barnslig. Men de då agerande behöver fördenskull varken vara förbrytare eller dumma. Tvärt om kan de ha varit pålästa idealister.
Både Sverige och Ryssland ligger där de ligger och alltid har legat. Putin uppträder som hans företrädare alltid har gjort. Putin är kanske inte allt djävulskaps moder och Jean Baptiste inte en förbrukad auktoritet; trots att vi nu har USA närmare inpå oss och Ryssland har krympt sedan Jean Baptistes tid.
I stället för att idka grämelse personförföljelse bör vi nu enas om konstaterandet att vi i dag inte organiserar vårt militära väpnade våld effektivt och rationellt. Vi måste organisera det militära våldet på ett nytt sätt, utgående från att svenska folket – människorna och soldaterna – har plikt att försvara sig själva och varandra, sitt territorium och sin konstitution.
Det viktigaste är att vi återinför plikten som försvarsorganisationens grund. Vidare måste beaktas att svenska folket, vi själva, inte vill och kan satsa obegränsade resurser på denna organisation – all verksamhet och alla projekt måste vara kostnadseffektiva.
Dessa krav innebär att det är en försvarspolitisk organisation vi bör satsa på, dess hårda kärna (HK). Försvarspolitikens Hårda Kärna bör sedan i sin helhet vara säkerhetspolitikens militära plattform; det är ett rationellt beväpnat/utrustat folk som är vår – sin egen – säkerhet.
I dagens militära våldsorganisation finns inom marinen och flygvapnet ofullständiga, dyrbara system som kostnadseffektivt kan renoveras och ingå i den Hårda Kärnan. Armén, däremot, måste göra en helomvändning – från frivillighet till plikt.
Trots att riksdagen i dag är handlingsförlamad får man hopps att decemberöverenskommelsens säkerhetspolitiska kompromiss möjliggör att försvarspolitiken nu kan skapa en kostnadseffektiv försvarsmakt, en Hård Kärna.
Utmärkt inlägg. Nu är det tid för samling inte strid om närhistorien.
Plikt baserad på insikten att det är vi själva som är de enda garanterna för våra, av förfäderna erövrade fri- och rättigheterna, inklusive ett eget territorium att föra egen politik i. Att kunna yttra sig fritt, tänka fritt, välja fritt, flytta sig fritt, äga ting utan att den starke kan ta det från oss med ”lagens” hjälp allt detta har byggts under århundraden och det är värt att behålla och skydda. Vi har fri och rättigheter som de flesta andra kan avundas oss, men det medför också skyldigheter. Som gammelsossarna sa ”Kräv din rätt , gör din plikt”.
Utvecklingen i mellanöstern visa hur svag den är som inte tror på, eller har tvivel om, det han försvarar när han ställs mot den som hänsynslöst vill vinna för sin sak.
Det är viktigt att vi som nation förstår att om vi vill ha våra friheter måste vi också värdera dem och vara beredda att försvara dem, med alla medel.
Vi måste också förstå att statsbildningar omfattas av plikter, som att kunna övervaka, kontrollera och hävda sitt territorium. Kan man inte det har man ingen suverän stat att utöva rättigheter och skyldigheter i.
Så dags för samling och att gemensamt bli överens om i vilken ordning vi skall täta luckorna och återställa en rimlig försvarskraft.
Per Tengblad
Problemet är tilliten till befälskedjan. För trots allt har vi kvar samma personer, som av idealistiska skäl nedmonterade försvaret på ett mindre väl övertänkt sätt. Skall jag som yngre person underordna mig denna befälskedja? Nej, tack. Den som leder, är den som förtjänar det. https://www.youtube.com/watch?v=UEkahavrmxs
Den som idag verkar för värnpliktens återförande måste ha klart för sig följande saker:
”Plikten” är intet annat än en skatt som tas ut i natura. Om den ska upplevas som relevant måste den antingen vara
1. allmän, vilket värnplikten aldrig varit, eller
2. de som utför den måste kompenseras på något sätt
Vän av ordning inser snabbt att här finns inte ett öre eller inte en förmågeökning att tjäna gentemot dagens system. På kostnadssidan tillkommer i stället återuppbyggnaden av en utbildningsorganisation och dess infrastruktur.
Dessutom kräver ju huvuddelen av dagens materiel (om vi inte ska förfalla till ngn form av ”sega gubbar”) längre utbildningstider, mer vidmakthållande träning och kontinuerligt utbildade befäl med förmåga att hantera system av system, än vad grundutbildning och ev. repetitionsutbildning kan klara.
De som likt Jan och Per förringar dagens soldaters motivation – och motiv – och tror nostalgiskt att plikten skulle ge det som pengar inte kan köpa, bör ta sig en allvarlig funderare.
Claes, Du skriver:
”
(om vi inte ska förfalla till ngn form av ”sega gubbar”)
From
”
Det är tydligt att Du har studerat `sega`- gubbar – försvar i detalj; kanske operationsanalyserat koncepten, och nått slutsatsen att det vore ett `förfall` att anamma ett sådant.
Själv har jag inte kommit längre än till att göra en `specifikation` och ett litet applikations- exempel (min blog Dec 6 och 7 2014: akeeckerwall.wordpress.com).
Det skulle vara intressant att få ta del av underlaget eller skälen som leder fram till slutsatsen om `förfall` och vad Du menar med det?
åke eckervall
Innan du talar om vad som kan köpas för pengar bör pengarna finnas. Om försvarsmakten har svårt att locka till sig och behålla personal tillräcklig för dagens bantade organisation kan man lätt räkna ut att lyckas med detsamma för en organisation av betydande storlek handlar om astronomiska belopp, enbart i löner.
Förmågeökningen du saknar enligt ditt resonemang heter kvantitet. Hur bra soldater och materiel du än har så kommer 100 av dem att ha svårare att verka över yta än om kvantiteten ökar med faktor 10 eller 100.
Jag håller inte med om att huvuddelen av dagens materiel kräver längre utbildningstider, även om modern materiel är mer avancerad i sin funktion så ger de ofta mer effekt per övad tidsenhet än äldre system, d.v.s. att de inte nödvändigtvis är svårare att lära sig bara för att funktionen är mer avancerad.
Jag instämmer. Det är inte optimalt att organisera försvaret uthålligt där 50.000 arbetar och ungefär 9.7 miljoner tittar på utan uppgift.
Vi bör ha ett folkförsvar och jag sneglar på de kloka Finland som trots att de bara avdelar knappt 60% av våra försvarsutgifter fixar ett försvar bedömningsvis bättre för att försvara sitt land och sina medborgare.
Lägger ansvaret för fiaskot 50/50 politiker-militärledning.
Clas Henriksson skriver att ”Plikten” är en skatt som tas ut in natura.
Jag anser i stället att ”Plikt” är ett inre krav hos varje människa att göra det som han/ hon anser vara rätt. ”Värnplikt” är då ett krav på varje människa att värna sig själv, sina medborgare, sitt land och dess konstitution.
I krig kan alla inte värna sig med vapen i hand. Därför väljer nationens meborgare ut vilka som skall delta i kriget med vapen i hand. Dessa utbildas, beväpnas och utrustas och blir sedan soldater eller sjömän, som skall strida i krig. Några/många av dessa soldater/sjömän har då frivilligt utbildat sig till befäl eller specialister.
Gott Jan!
Ledamoten Carl Björeman har skrivit flera böcker och inte bara belyst utan sakligt visat att en småstat inte kan mäta sig med en stormakt. Han har dessutom lång erfarenhet inom strategiskt/operativt tänkande. Med detta som grund har han konstaterat att Sverige inte förmår hålla en angripare utanför våra gränser. I hans senaste bok ”Var vi redo” använder han Helge Jungs förnämliga grunder för att visa att det ligger en väsentlig militär krigsavhållande styrka i ett försvar av vårt markterritorium. Jag rekommenderar presidiet att äntligen använda Carl Björemans underlag. Dessutom borde presidiet uppdra till avd 1 klara ut vilken strategisk/operativ styrka det svenska territoriet har för respektive USA/Nato, Ryssland och EU. Om så sker kunde vi äntligen få slut på det ensidiga synsättet med enbart Ryssland som intressent och ”fiende” /se ”Till bröders hjälp”/.
Gode redaktör. Ditt svar kom så snabbt att det inte blev trovärdigt! Per
I dag handlar nästan all försvarsdebatt om Nato. Detta framgår tydligt när nu både Nato och Ryssland genomför stora övningar i norr. Nato må vara dagens stora problem, men när den konkursade insatsorganisationen skall rekonstrueras, skall man inte börja med att sälja insatsförbanden till Nato och grannländerna. Man borde i stället göra en kalkyl över hur vi själva skulle kunna rädda konkursboet.
Den tänkbara årliga kapitalinsatsen bör då antas vara 43+ högst 7 miljarder. Vidare bör man värdera de användbara delarna av konkursboet räknat mot de uppgifter och den organisation de skulle få i en ny försvarsmakt. Kostnaderna bör beräknas för det krafttillskott vi skulle få om Allm Vpl infördes. Till slut bör kostnaderna beräknas för en ny ledningsorganisation och administration.
Därefter bör riksdagen ta ställning till det årliga kapitalbehovet — räcker ökningen med 7 miljarder eller erfordras mer eller mindre?
När försvarspolitikens hårda kärna sålunda fastställts är det dags att undersöka hur denna hårda kärna skall användas i säkerhetspolitiken.
”Plikt baserad på insikten att det är vi själva som är de enda garanterna för våra, av förfäderna erövrade fri- och rättigheterna, inklusive ett eget territorium att föra egen politik i. Att kunna yttra sig fritt, tänka fritt, välja fritt, flytta sig fritt, äga ting utan att den starke kan ta det från oss med ”lagens” hjälp allt detta har byggts under århundraden och det är värt att behålla och skydda. Vi har fri och rättigheter som de flesta andra kan avundas oss, men det medför också skyldigheter. Som gammelsossarna sa ”Kräv din rätt , gör din plikt”.
Utvecklingen i mellanöstern visa hur svag den är som inte tror på, eller har tvivel om, det han försvarar när han ställs mot den som hänsynslöst vill vinna för sin sak. ”
Ja, men den visar ju framför allt vikten av lojalitet, äkta lojalitet. Pliktkänslan kommer inifrån, inte utifrån. Lojalitet ger pliktkänsla och frivillighet.
May 29. re plikt att försvara landet
DET VAR SÅ MYCKET ENKLARE FÖRR…
För tusentals år se’n, under jägar-fiskare tiden, när grupperna var mindre och homogenare och det inte fanns några lantmätare som etablerade tomtgränser. Då det var självklart för var och en att delta i försvar av Gruppen. Vinna eller försvinna.
Svensken av i dag förutsätts tillhöra en grupp för vilken försvar av land och folk är en självklarhet.
Men inom Gruppen existerar ett flertal sub-Grupper, med olika intressen. Svensken är ofta medlem av flera Grupper med kanske delvis motsatta intressen. Vissa Gruppmedlemmar hatar medlemmar av andra Grupper ; även på högsta samhällsnivå styr primitiva och kontraproduktiva emotioner hur man ser på varann och t o m icke-kommunicerar.
I denna organisationella röra förväntas även dom som inte äger land och känner sig dåligt behandlade att ställa upp som en man och försvara det dom inte känner sig ha del av. Visst….på pappret kan man nog få det att se bra ut.
Jag tror att vi behöver en mer realistisk stuktur än tron att plikt eller frivillighet och lojalitet ska kunna fylla ett effektivt försvarssystem med mannakraft , sorry ”hennakraft”..
Fråga inte mig hur det bäst ska åstadkommas.
åke eckervall
Blir det svårt att bemanna vårt framtida försvar?
Om, i kampen om de svenska sinnena , vad verkligheten dokumenterar och vapenteknologiutvecklingen lovar vinner över krigsriskdemagogerna kommer kanske svensken bli alltmer övertygad om att risken för angrepp mot Sverige snarare avtar än tilltar? Och därmed kommer rekryteringen inte att hjälpas.
Dessutom……kanske kommer en PLIKT – institution inte ens att vara önskvärd eftersom den är svårförenlig med nödvändigheten att fylla kadrarna med soldater som verkligen kommer att strida om det blir nödvändigt? Den gallringsprocess som skulle behövas för att säkerställa rätt-hen-på-rätt-plats kommer att ha det svårt i vårt demokratiska system.
Ett frivilligsystem kommer att snubbla över samma typ av problem.
Då skulle alternativet: ett modernt sega-gubbar försvar kunna bjuda en attraktiv och effektiv lösning!
Varför?
Studier har visat att soldatens stridsvilja och -motivation tilltar i proportion med närheten och den personliga anknytning till det han ska försvara. Detta är en effekt som typ sega-gubbar-försvar kan utnyttja fullt ut.
Jag tänker uppenbarligen inte på rekryteringen till Flygvapnet eller Marinen, som kan bjuda superintressanta högteknologijobb, som har mer att göra med tillfredsställelse i nuet.
Rekryteringsproblemen kommer att visa sig för vad det yttäckande försvaret behöver; som inte har mycket mer att bjuda än blod, svett och tårar! Kanske en och annan guldgalonerad uniform?
Men,
Eftersom en seg gubbe aldrig kommer att delta i krig. — kom ihåg, han är del av en fredsbevarande organisation — kommer han inte ens att ha en medalj att visa för sina barnbarn.
åke eckervall