På grund av arbetet med för framträdandet hos Folk och Försvar (Del 2), artikeln om försvaret till SvD Brännpunkt och intervjuer med Staffan Danielsson, försvarsminister Karin Enström och Mikael Oscarsson, så har jag inte hunnit gå igenom Försvarsmaktens perspektivplan ordentligt förrän nu. Eftersom akademikollegan Annika Nordgren Christensen redan gjort en uttömande analys av planen är det här närmast att ses som några kompletterande perspektiv och reflektioner.

……….

Försvarsmaktens perspektivplan är till sitt innehåll en kvalitativ produkt som klart anger hur myndighetsledningen ser på framtiden. I många stycken har detta dokument nu blivit mer realistiskt och med högre doktrinär kvalitet än tidigare motsvarigheter. De enda bristerna hittar jag, inte oväntat, i kapitlet om koncept. Detta återkommer jag till senare.

Om innehållet gränsar till MVG, så finns det emellertid större anledning att vara bekymrad om formen. Precis som Försvarsmakten skriver, så kommer uppdraget att genomföra perspektivstudier i regleringsbrevet för 2013 avseende Försvarsmakten från regeringen (punkt 27):

”Perspektivstudierna ska under 2013, med beaktande av omvärldsutvecklingen, erfarenheter från Försvarsmaktens försvarsplanering och arbetet med Försvarsmaktens långsiktiga ekonomi, behandla frågor som bedöms bli avgörande för nästa försvarspolitiska inriktningsbeslut och det fortsatta arbetet med reformeringen av Försvarsmakten. Studierna ska beakta potentiell utveckling rörande t.ex. obemannade luftfarkoster, informationsoperationer och robotförsvar. Redovisning ska ske senast den 1 oktober 2013. Senast den 15 juni 2013 ska arbetsläget redovisas för Regeringskansliet (Försvarsdepartementet).”

Ingenstans står det att Försvarsmakten ska anpassa sig till en prolongerad ekonomi. Annika Nordgren Christensen noterade samma sak, och antog att denna anvisning givits muntligt av regeringen i samband med dialoger kring studierna. Det andra skälet kan vara taktik för att påvisa brister, för att få den politiska nivån att skjuta till mer pengar. Oavsett vem som sagt vad till vem vid vilken tidpunkt, så har Försvarsmakten lämnat in en plan som i klarhet visar vad som blir kvar med oförändrad ekonomi.

Tyvärr har inte Försvarsmakten klarat av att kommunicera budskapet på ett sätt som motsvarar innehållet. Det uppmärksammades förvisso under en kväll, men här finns tillräckligt material för att hålla alla nyhetsprogram och TV-soffor öppna i en vecka. För vad sägs om följande:

”Konsekvenserna av prolongerade anslagsramar är så omfattande för den operativa förmågan 2020 att det fordras en översyn av Försvarsmaktens uppgifter. Insatsorganisation 14 kan inte realiseras, då den framför allt materiellt inte kan uppfyllas.” (s. 51)

Den enda produkt som Sveriges Riksdag beställde 2009 av regeringen och Försvarsmakten kan inte realiseras, utan tillförsel av medel – mycket medel.

”Ett minskat amerikanskt fokus på Europa innebär ett ökat tryck på de europeiska staterna att ta ett större ansvar för kontinentens säkerhet. EU:s medlemsstater har dock inte en enhetlig syn på unionens framtid avseende bland annat ekonomi, utvidgning och försvar. Sammantaget innebär det att EU troligen inte utvecklas till en stark aktör inom militär krishantering.” (s. 17)

Här går Försvarsmakten, om inte med 180 graders kurs, så med 135 grader mot Försvarsministerns:

”If you really read it, the Lisbon Treaty says you must support your EU neighbours with all the necessary means.”

Dessutom passar myndigheten på att revidera en central del av Försvarsberedningens Rysslandsbild, bara fyra månader senare:

”Ökningen av försvarsutgifterna de senaste åren visar att det ekonomiska läget i Ryssland har liten inverkan på försvarsutgifterna. Faktorer som har en hämmande inverkan på reformen är begränsad personaluppfyllnad, korruption, och begränsad militärindustriell produktionskapacitet. Begränsningarna till trots bedöms militärreformen kunna genomföras.” (s. 20 – min kursivering)

Och så en avslutande knall:

”Försvarsmakten bör därför bidra till att utveckla den politiska handlingsfriheten så att ringa förberedelser krävs för att efter politiska beslut anpassa Försvarsmaktens verksamhet till att försvara Sverige tillsammans med andra.” (s. 58)

Försvarsmakten ska medvetet förbereda de väpnade styrkorna på en anslutning till NATO. Det ska bli intressant att se oppositionspartierna kommentera detta framöver.

……

Vad är då bristerna i konceptavsnittet?

Jo, efter en god analys blir nu de olika intressenterna i Högkvarteret mer operativa för att påverka sin egen framtid. Därför representerar koncepten istället mer interna styrkeförhållanden inom Försvarsmakten, än en konsekvens av analysen. Några exempel:

Först börjar det med en indelning av två olika handlingsvägar som presenteras som:

Effekt och kvalitet framför kvantitet

Om det hade hetat ”kvalitet bakom effekt och kvantitet” istället? Och har vi förresten någon kvantitet?

Detta förfarande tas sedan vidare till koncepten som blir tre: Proaktiv, Aktiv och Reaktiv.

Men vem vill vara Reaktiv? Och det där med Proaktiv, det låter farligt. Kvar står koncept Aktiv, även om Försvarsmakten bedyrar att det inte är några färdiga alternativ.

För att ta sig till önskat slutmål, så väljer man att göra några konster:

I alla tre koncepten ingår ett antal speciella, gemensamma nämnare:

”- Förmåga att utöva effekt i cybermiljön.
– Obemannade farkoster.
– Flygande radarspaningsenheter.
– Långräckviddigt luftvärnssystem.
– Cooperative Engagement Capability
– CEC-snabbdatalänkar som möjliggör
strid med system i samverkan.
– JAS 39 E.” (s. 45)

Om man nu till äventyrs skulle vilja studera alternativ Reaktiv (Uthållighet?) lite närmare, så kanske man inte ska belasta profilen med ett antal kostnadsdrivande förmågor, där alla inte passar in på i ett uthålligt/reaktivt koncept.

På sidan 46 jämför Försvarsmakten de olika koncepten mot de olika uppgifterna. När det gäller territoriell integritet, så lyckas konceptet Aktiv erövra förstaplatsen med motiven en större förmågebredd och högre andel stående förband. Detta är lite märkligt, eftersom markstridskrafterna är mekaniserade i det konceptet, men inte i koncept Proaktiv. Detta torde innebära mer pengar över i det senare konceptet för att kunna höja tröskeleffekten. Och konstigt nog, så vinner koncept Proaktiv uppgiften Systematiska kränkningar, vilket torde vara då den Terrioriella integriteten består upprepade hårda prov.

Till slut kommer dråpslaget mot de kvarvarande resterna av försvaret på sidan 57:

”Förmåga till väpnad strid mot en kvalificerad motståndare ska prioriteras, före förmågebredd.”

Och jag som trodde att system-av-system betydde något. För det väl ändå så – att det är förmågebredden som ger förutsättningar för en strid mot en kvalificerad motståndare? Och var inte förmågebredden i koncept Aktiv ett avgörande motiv till dess förträfflighet?

………….

Förutom konceptutformningen, så förtjänar Försvarsmaktens arbete med perspektivstudierna mer uppmärksamhet. Med den rakhet som myndigheten uttrycker prognoserna i skrift är det nästan otröstligt sorgligt att den inte kunde anmamma principen: ”Uppgift först, utgift sedan” och lämna in ett underlag som beskriver vilken utformning vi behöver, när den politiska bedömningen är att osäkerheten i närområdet har ökat.

”Det är stoltare våga sitt tärningskast,
än att tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till den sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge.”

————————–

Aftonbladet

Mer av samma författare