I lördagens DN beskriver Mikael Holmström under rubriken ”Om kriget kommer – därför rustar Sverige” en kommande förbättring av Sveriges försvarsförmåga.

Försvarsmakten lanserar i dagarna ett informationsprojekt under rubriken ”När kriget kommer” (https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2021/01/premiar-for-nar-kriget-kommer-en-serie-om-framtidens-hotbild/).  Enligt Försvarsmaktens högsta ledning synes uppenbarligen inte frågan längre vara om utan när ett militärt angrepp drabbar oss.

Utvecklingen har gått från en total beröringsångest för några år sedan då Försvarsmaktens högsta ledning kraftfullt fördömde min analys som dåvarande Arméchef att ”Vi kan vara i krig inom några år” till den idag självvalda deterministiska rubriken ”När kriget kommer”. Det behövs ingen djupare lingvistisk skolning för att inse den fundamentala skillnaden mellan orden om och kan respektive när i det här sammanhanget.

Det är märkligt hur Försvarsmaktens högsta ledning pendlar mellan ytterligheter i stället för att åtminstone försöka föra ett balanserat resonemang över tiden. I en intervju i april 2016 uttryckte Försvarsmaktens högsta ledning att Försvarsmakten har tillräckligt med pengar och inte behöver några ytterligare ekonomiska resurser så länge som det föreligger en balans mellan uppgifter och resurser (https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/3350723).

Det är bra att såväl regeringen som Försvarsmaktens högsta ledning äntligen har vaknat. Det viktiga arbete som Riksdagen nu har beslutat ska genomföras borde ha igångsatts för länge sedan. Det känns också mycket bra att de senaste årens amatörmässiga resonemang om sannolikhet för militärt angrepp nu synes vara helt bortblåst.

Det är anmärkningsvärt och beklagligt att ledningen för en så viktig myndighet som Försvarsmakten har så uppenbara svårigheter att reflektera och samtidigt hålla flera tankar i huvudet än en enda och som landets högsta sakkunskap på området våga tänka själv och hävda en egen uppfattning.

Jag är idag glad över att regering, riksdag och Försvarsmaktens ledning delar den analys som jag och mina medarbetare gjorde i januari 2016.

De säkerhetspolitiska utmaningarna är inte över. Därför är det välgörande om såväl politisk som militär ledning förbättrar sin förmåga att tidigare uppfatta och dra slutsatser också om det icke önskvärda som kan hända i framtiden.

Författaren är generalmajor och ledamot av KKrVA.
Foto: Ulrica Hållén

Mer av samma skribent