ÖB svarade i går natt på brevet till denne ett par dagar tidigare hos Wiseman. Ett synbart tecken på den betydelse som sociala medier spelar nu för tiden, även inom försvarssektorn.
ÖB gör en väldigt bra koppling till sina egna erfarenheter som chef på lägre nivåer vid Norra Skånska regementet:
”Hade jag fått liknande besked som signaturen KCTC hade jag reagerat på samma sätt.”
Det är äkta, trovärdigt och visar att ÖB kan sätta sig in i hur det måste kännas för de flyttade plutoncheferna.
ÖB redogör sedan för resonemangen och lyfter fram den helt riktiga betydelsen av specialistofficeren i det nya systemet. Han anger att det är cirka 50 personer som drabbas.
Här går det att anlägga olika perspektiv. Frågan är om hur vi mäter de indirekta effekterna hos soldaterna som det går cirka 30 på vid varje pluton. Samma fenomen som när en fabrik flyttas, en massa underleverantörer drabbas i andra ledet. Det skulle innebära kring 1500 som är direkt eller indirekt berörda.
Det går i alla fall att räkna in de 50 nya fänrikar som ska ersätta de 50 plutoncheferna. Dessa kan rimligen inte vara omedvetna om den debatt som har rasat på bloggarna och mässarna. Självförtroendet kan knappast ha ökat hos dessa när de blir varse det bristande förtroendet som det ges uttryck för.
Det hårda språket är inte bara reserverat för fänrikar, utan även generaler drabbas. Omstruktureringsledaren recenseras i originalinlägget:
”…antingen är inkompetent, en stor humorist med dålig humor eller någon som helt enkelt arbetar för främmande makt med ambition att ödelägga den svenska Armén. Eftersom det sistnämnda är en synnerligen allvarlig anklagelse vill jag vänta lite med att fastställa vilket alternativ som bäst passar in.”
Detta språk om varandra är destruktivt och oacceptabelt, oavsett om det drabbar en fänrik eller en amiral. Det leder ingen vart annat än att så missämja och besvikelse. I fallet med ledningen av omstruktureringen var det ju dessutom så att generalmajor Karlsson fick ta över jobbet utan något varsel den 1. juni i år.
När det gäller bakgrunden till tvåbefälssystemet, så är det militära systemet lite ovilligt att vidgå att det är dess skapelse. Gärna vill vi officerare framhålla att det är politiska beslut, vilket är helt riktigt. Men initiativet kommer från Högkvarteret.
I Överbefälhavarens beslut avseende en reformerad personalförsörjning, HKV beteckning 16 100:61401, 2006-01-20 beslutar dåvarande ÖB om inriktningen för ett nytt personalförsörjningssystem med tre kategorier (inkl RO). Officersförbundets ordförande Lars Fresker kritiserade tankarna i ”Flerbefälssystemet är ett olyckligt vägval”, Officerstidningen 2/2006 sid 3. Tyvärr hittade jag inte ÖB beslut på nätet. I Försvarsmaktens Årsredovisning 2006 kan man däremot läsa på sidan 29:
”Försvarsmakten har i skrivelse till regeringen bland annat hemställt om att förändringar i befälsystemet, med därtill kopplade karriärer, beslutas och att de förordningar som reglerar Försvarsmaktens personal ses över.”
Så småningom följde proposition, betänkande och riksdagsbeslut som innebar införande av ett nytt system. Ambitionerna var höga, men något hände längs vägen.
I ett annat beslut av dåvarande ÖB om Införande av tvåbefälssystem i Försvarsmakten, HKV 16100:66576, 2008-04-09 beskrivs tankarna bakom på ett bra sätt.
Så här låter det på sidan 7 i dokumentet om Införandeplanen:
”…………………….
3. 2009-01-01 Införande av en befattningsstruktur som nyttjar de nya
nivåerna, enligt ovan
4. 2009-01-01 Införande av nytt grad- och utmärkningssystem
5. Under 2009, genomlysning och anpassning av organisationen så att rätt
kompetensfördelning nås mellan befälskategorierna.”
Nu skriver vi 2012, och Försvarsmakten verkar ligga bakom planen.
I ÖB:s svar på brevet anges att beslutet om att flytta plutoncheferna var nödvändigt. Det enda undantaget har gjorts för de enheter som ska genomföra operationer i främst Afghanistan. ÖB berättar bland annat om att andra alternativ har övervägts. Det har handlat om att placera in nyutexaminerade på OR-6 (1. sergeant) -befattningar eller avvakta nyutbildade specialistofficerare istället. ÖB menar att det skulle ta 10 resp. 6-7 år för att uppnå respektive struktur, vilket han menar inte är valbart för en organisation som ska verka med effekt i närtid.
Jag delar inte ÖB:s resomemang. De som ska verka i närtid är ju redan undantagna. Om man i övrigt går in och tittar på uppbyggnaden av insatsorganisationen, så är ju allas målbild 2019 – om sju år. Försvarsmakten skulle alltså ha tid att låta de nya specialistofficerarna växa fram genom att koppla bemanningen till krigsförbandsplanerna som i sin tur följer av försvarsplaneringen.
Så för att avsluta med ett förslag till utveckling av valt alternativ: Ge förbandscheferna mandat att fatta arbetsledningsbeslut som upphäver enstaka bemanningsbeslut genom central arbetsledning. Det stärker de lokala cheferna och bidrar till ett säkrare genomförande av Införandeplanen genom mer motiverade medarbetare.
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet
Stort tack för att du tagit dig tid att gå till källorna. Är det verkligen någon del (förutom budgeten) i den Nya Försvarsmakten som tillkommit på politiskt initiativ?
Fördelningen GSS/K och GSS/T + genomförandegruppensarbete?
Missade ett mellanslag. Ambitionsnivåerna internationellt och nationellt måste räknas dit också.
Jag skulle vilja säga att det enligt min uppfattning är nästan total uppfattning inom FM om att specialistofficerarna är ett måste och att detta strategiska vägval var nödvändigt.
En reflektion…alldeles för stort fokus på att specialistofficerare skall verka och vara effektiva i tidsspannet 5-7 år. Specialistofficerarna har redan varit verksamma under 2-3 år och dessa fortsätter att förkovra sig inom sin funktion istället för som många NBOare som på bytte befattning minst vartannat år. Dessa är duktiga redan nu och i skrivande stund så utvecklas de ännu mera.
Eftersom du är för att förbandscheferna ska få genomföra arbetsledningsbeslut i den upkomna situationen och jag är emot, så måste jag ställa några frågor för att bredda mina vyer.
1. Anser du inte att förbanden underkänner sin egen omstrukturering om de inte följer den?
2. Tror du personal som blir undanskuffade vid eventuella arbetsledningsbeslut blir motiverade (ex. nyutnämnda plutonchefer)?
3. Hur ser du på att krigsförbanden dräneras på personal när flera arbetsleds mot icke-existerande befattningar i basorg?
4. Hur länge ska vi hålla på med arbetsledningsbeslut istället för att följa fastställd org?
5. Varför skulle vi överhuvudtaget omstrukturera om vi inte följer resultatet?
Jag tycker inte att det är helt otänkbart med arbetsledningsbeslut men då ska det föregås av en gedigen analys av konskevenserna.
@CS. Tack för frågorna!
1. Nej, jag antar att de flesta upplever en beordrad ”snedsits” i OF-1-frågan
2. Nej, de kommer att bli besvikna. Men det ska ställas mot de tidigare chefernas besvikelse och den inbyggda konfliktfrisk som därmed finns.
3. Jag är inte säker på att jag förstår frågan. Du får gärna utveckla den. Jag har inte sett något nettotapp från IO i mitt förslag.
4. Bra fråga. Fast med tanke på att det är människor som bestrider befattningar, så är det svårt för fastställda organisationer att hänga med i personalens beslut att söka skola, kommenderingar, flytt pga familj etc. Samma sak gäller förändrade behov. Knappt är förhandlingen genomförd förrän minröjnings- och FAC-behovet ökar.
5. Men resultatet borde väl ändå bli 95 %-igt? Jag ser det mer som en justering. Här har vi kört fast med fordonet, vi söker en annan, inte avsedd väg, för att nå målet.
Jag håller med om det jag uppfattar som din huvudpoäng – lev med beslutet, ändra inte hela tiden, börja jobba. Det verkar dock som det finns en del skillnader i tillämpningen, vilket är kanske det sämsta alternativet. Jag bedömer att mitt förslag är det bästa att göra i detta läge, men visst måste en analys göras på ett djupare plan först.
”När det gäller bakgrunden till tvåbefälssystemet, så är det militära systemet lite ovilligt att vidgå att det är dess skapelse. Gärna vill vi officerare framhålla att det är politiska beslut, vilket är helt riktigt. Men initiativet kommer från Högkvarteret.”
Absolut.
FML har fått det tvåbefälsystem och yrkesförsvar man har bett om, opinionsbildat för, och gjort utredningsarbetet inför.
Går det på röven så är det inte OK att skylla på 'politikerna', då det enda fel dessa har gjort är att ha litat på sina förmodat professionella och icke-politiska tjänstemän.
Att ÖB verkar vilja distansera sig från beslutet redan nu är oroväckande, och jag undrar så smått om jag borde skriva 'Då det går på röven' i början på ovanstående stycke.
Failure is, as always, an orphan.
Att två befälssystemet skulle falera är helt otänkbart med anledning av att vi kan nyttja tidigare erfarenheter från GBO och NBO för specialistofficerarna. Detta ger en 75% lösning och nu gäller det bara att få till OP med anledning av att vi har haft en begränsad erfarenhet av studier på högre utmanande nivåer.
@F&S
Du uppfattar min huvudpoäng helt korrekt. Några kompletteringar och svar till dina svar:
3. Jag upplever att man i alltför många fall funderar över att arbetsleda personal från krigsförbanden till gamla positioner i basorganisationen som efter omstruktureringen är borttagna. Istället för att inse att uppgifter måste tas bort eller omfördelas så försöker man istället fortsätta som förut vilket kommer få mycket negativ effekt på uppbyggnaden av krigsförbanden.
4. Eftersom FM:s huvudlinje numera ska vara att utlysa vakanta befattningar kan jag inte se att de exemplen du anger skulle kunna vara föremål för arbetsledningsbeslut i andra fall än då frivilliga och kvalificerade sökande saknas för en prioriterad befattning.
Mina vyer är breddade, men jag är fortfarande mycket skeptisk.
@CS.
3. Jag delar din uppfattning, det ska inte ske överföring IO mot BO, det var inte mitt förslag. Jag såg framför mig att OF-1 och OF-2 intog sina naturliga platser på plutonen genom beslut om byte av befattningar. Sen skulle man avvakta OF-1 utveckling och framväxten av OR innan man gjorde en ny rockad
4. Här hänger jag inte riktigt med. Jag uppfattade frågan hur länge vi skulle ha arbledbeslut istället för att följa fastställd org. Jag har inte föreslagit att ngn skulle flyttas till vakant befattning, se punkt 3.
@FS
Då uppfattar jag det som att våra uppfattningar, med undantag för hur OF-1 ska placeras, inte är så skilda från varandra trots allt.
@CS. Jag var nog otydlig i inlägget. Det var i just den frågan jag menade att förbandschefen skulle få mandatet, inte för hela organisationen.