Dagens omvärldssituation är känd av alla. Det är också känt att den anorektiskt (o)utvecklade svenska Försvarsmakten måste upprustas. Försvarsmakten får en hastigt fördubblad budget, vilken till stor del äts upp av en svag svensk krona samt ökade priser från leverantörer av försvarsmateriel bl a p g a kriget i Ukraina. Men, det är inte hela sanningen. Den svenska armén liksom de flesta arméer i Europa har varit undermåligt utrustad. Europas mariner är i något bättre skick men även här saknas bl a ett antal fartyg. Norrmännen tappade en av fyra Nansen-fregatter 2018. Det enda europeiska försvarsmakter har gott om är flyg. Av ekonomiska skäl kan man då ifrågasätta varför den nya Gripen E måste byggas då Gripen- versionerna C/D inte har flugits färdigt d v s det finns många outnyttjade flygtimmar kvar i tidigare flygsystem.
Slutet på förra seklet var fyllt av försvarsgrensbråk där procentandelen av försvarsbudgeten var ett stort trätoämne. Särskilt Marinen liksom Flygvapnet hade en förmåga att övertrassera sina budgetramar. Arméns ekonomiska tilldelning gick i huvudsak till fredsorganisationens värnpliktsutbildning. För att få slut på detta tillsatte Regeringen en utredning som benämndes LEMO vars resultat var att försvarsgrenschefernas makt reducerades. Sedan kom totalförsvarsslakten år 2000 där Sverige begick ett kollektivt felbeslut – speciellt vad gällde civilförsvaret. Nu har försvarsgrenscheferna återigen återfått en del ekonomisk makt vilket naturligtvis kommer att leda till dolda slitningar.
Personligen anser jag att armén måste rustas upp. Men, om Sverige skall kunna bemanna tre brigader kommer 10.000 värnpliktiga per år inte att räcka till utan beräkningar visar att för att klara personalförsörjningen av alla kategorier inom Försvarsmakten kommer det att krävas minst 16.000 värnpliktiga årligen.
Att Marinen behöver resurser för att övervaka och hantera tusentals fartygsrörelser på Östersjön, speciellt i ett gråzonsläge är självklart. Dessutom behövs resurser för sjöstrid och minröjning. Det finns ett gammalt talesätt inom Marinen som säger att ”ge oss fartyg så kan vi tala om vad vi kan göra”. Egentligen borde väl marinens uppgifter vara styrande.
Marinen har valt att lösa sina uppgifter med fem Visby korvetter samt en förhoppning om 4 nya mycket större korvetter varav två planeras vara klara 2030. Vidare har man redan 2015 beställt två nya ubåtar, från början kallade A26, nu heter de Blekingeklassen. Det svenska ubåtsprojektet har blivit avsevärt dyrare och mycket leveransförsenat. Just nu planeras leverans 2027-28. Ekonomin mellan FMV och SAAB-Kockums är fram till detta datum en osäker faktor.
Flygets andel av försvarsmaktsbudgeten är störst med ca 34% Armén får 29% och Marinen 16%. Övriga 21% går till Operativ ledning Logistik m m.
Sveriges försvar baseras idag på försvarsbeslut 2020 (FB20). Hotbilden från Ryssland hade då observerats men vi var fortfarande alliansfria – vilket i sin tur borde krävt ett större försvar. Vi skulle 2021 enligt vår dåvarande försvarsminister aldrig gå med i NATO. Vi trodde att vi hade tid – 5 till 10 år att rusta upp försvaret om Ryssland skulle bli hotfullt. Så fort någon nämnde att Sverige kunde komma i krig (Brännström/Göranson) blev personen kölhalad politiskt. Armén kan vara glad åt att ha haft kraftfulla ledare som Engelbrektson och Frisell som skapade den upprustningstakt som armén har idag, även om allt inte blev som tänkt.
Ryssland anföll Ukraina i februari 2022 fast flera länder i Väst inte trodde (eller inte ville tro) på att detta kunde ske. Socialdemokraterna som sedan 1948 hävdat svensk neutralitet och alliansfrihet sökte snabbt anslutning till NATO. Men innan dessa hade många bilaterala avtal slutits med USA, Storbritannien och Finland, vilka kommer vara guld värda om en ny amerikansk president ändrar på USA:s deltagande inom NATO.
En ny regering tillträdde 2022 och behovet av en snabbare upprustning av svenskt försvar har sedan krigets utveckling i Ukraina blivit allt tydligare. Putins hårdare imperialistiska retorik där han avser att utplåna Ukraina som land samt återta de områden (läs länder) som tsarriket och Sovjetunionen ockuperade torde dessutom visat att svenska försvarsplaner – att ha ett starkare försvar 2030-35 riskerar att vara obsoleta.
Att skapa ett försvar snabbare är inte lätt i det regeltäta Sverige. Regering föreslår Riksdagen en budget (med politiska budgetanvisningar) efter underlag de fått av Försvarsmakten. Allt baseras dock idag på försvarsbeslut 2020 och de planer som fastställdes då. Sedan dess har vi skänkt ammunition, artilleripjäser, stridsfordon m m till Ukraina. Vapensystem som inte bara skall ersättas utan dessutom i volym utökas. FMV och Försvarsmakten är låsta i förra seklets upphandlingsprocesser när 2020-talet visar på nya erfarenheter vad gäller obemannade vapensystem samt en förändrad bild av behovet av stridsvagnar.
Ovanstående är naturligtvis känt av Försvarsmakten, FMV och försvarspolitikerna. Vi har alla hört om behovet av ett civilförsvar. Försvarsmakten och FMV köper idag inga utvecklingsprojekt utan sedan flera år vill man köpa beprövade lösningar. Patria (Ptg 300), Black Hawk (Hkp16) och Patriot (Luftvärnssystem 103) är alla exempel på detta. Men Försvarsmakten och FMV är de mest detaljstyrda myndigheterna inom svensk statsförvaltning. Tills nyligen fick de bara upphandla för 200 MSEK. Nu har Regering i BU 24 höjt detta till 700 MSEK, FMV begärde i budgetunderlaget 1000 MSEK. Bara den förändringen kan spara upp till, ett års leveranstid i upphandlingsprocessen. Till detta kommer Lagen om Offentlig Upphandling (LOU). Att ändra på den skulle vara ett flerårsprojekt. Bara att förstå det underlag i BU 24 som Försvarsmakten och FMV förväntades leverera skulle göra en civil CEO på ett stort börsbolag gråhårig. Gustav Vasa och Axel Oxenstierna ler säkert i sina gravar. Men Regeringen kan ändra på beslutsprocesser genom Fullmaktslagarna – vid krigsfara.
Regeringen har givit Försvarsmakten och FMV i uppgift att satsa på att upphandla system som kan ge effekt HÄR och NU d v s senast 2025-26 Men det är svårt. Amfibiekåren har genom FMV 2023 upphandlat en artilleriplattform (BE1). På svenska betyder det en snabbgående lite större stridsbåt med en 12cm granatkastare som skjuter under gång. Ett sådant fartyg har redan ett svenskt varv på västkusten byggt och exporterat. De har även på samma skrov byggt ett fartyg som kan skjuta robot. Amfibiekåren skall ersätta sin Rb 17 (som finns i Ukraina) till ett system som kan skjuta längre, men den stridsbåten är inte beställd. Den beställda artilleriplattformen skall först levereras 2027-28. Jämför man denna process på 5-6 år tills första skottet kan avfyras i en amfibiebataljon är den enligt min mening för lång. Vid en analys av processen hittar man snabbt minst två gränssättande utmaningar. Dels den svenska försvarsekonomin – trots målsättningen om en framtida försvarsbudget om 2% av BNP. Från början skulle det beställas 12 fartyg nu tillät ekonomin bara 8, dels hade några underleverantörer inte tillverkat vapensystemet på flera år varför nya tillverkningsprocesser måste certifieras vilket i dagens läge skapar avsevärda leveranstider.
Marinen har ännu inte beställt sina önskade fyra nya korvetter. 2020 ansåg dåvarande regering att det inte fanns ekonomi men i januari 2021 lyckades SAAB få en order på en s k produkt-definitionsfas. De öppna källorna som skall tas med en nypa salt är att 4 skrov skall beställas i Storbritannien och på egen köl segla till Karlskrona där SAAB skall utrusta dessa. Att samordna köpet med finnarna som beställt fyra liknande skrov från Raumo varvet i deras projekt Flottilj 2020 gick inte. Trots Robin Häggbloms utmärkta artikel i KkrVa 4:e feb 2019, men det kan bero lika mycket på att finnarna inte ville tillgodose svenska önskemål. SAAB fick i alla fall order på ledningssystemet till de nya finska korvetterna. Men dessa fartyg är heller inte klara förrän ca 2028-29. Hur Sverige skall klara av att bygga de obeställda fyra nya korvetterna före 2030 kommer att bli en utmaning.
Det finns dock ett alternativ.
Regeringen vill att FMV och Försvarsmakten skall köpa det som finns på ”hyllan” commercial-off-the-shelf förkortat COTS. Dessutom vill säkert Marinen ha nya korvetter före 2029 och FMV vill inte nyutveckla system. Varför då inte köpa 4-6 tio år gamla välbeprövade korvetter från USA? Den typ av korvett som skulle vara aktuell är Freedom Class (LCS) som US Navy lagt i malpåse. Det kan inte uteslutas att USA skulle sälja dessa för ett pris som skulle kunna ligga under FMV:s bemyndigande på 700 MSEK.
Jag kan bespara alla nejsägare till ovanstående idé. Trots driftproblem med fördelningsväxellådan, vilket nu är löst, så skulle svenska Marinen få något som ingen annan korvett har i Östersjön. Freedom typen är modulärt byggd för olika uppgifter – attack, minröjning, ubåtsjakt m m.
En jämförelse mellan Freedom Class och Visby G2 går inte att göra men väl mot Visby som den ser ut idag.
Uppgift att köpa begagnat har troligen varken Försvarsmakten eller FMV idag. Men genom personligt initiativ av dåvarande ÖB Sverker Göranson köptes Black Hawk när vi inte fick HKP 14 att fungera. Så det går om viljan finns men det krävs nytänk inom Marinen.
