Under våren 2022 har den strategiska världsbilden undergått en snabb förändring, inte bara i Europa, utan även i Asien och Stilla havet. Motsättningar mellan stormakter skärps och resulterar i kapprustning. En knapp fjärdedel av jordens befolkning visar fortsatt ovilja mot att behöva dras in i ett nytt kallt krig utan att tillfrågas om sin mening. Det lär knappast kunna förhindras att maktspelet i Asien också kommer att engagera NATO och vice versa

Japan ändrar attityd

Efter en storseger i parlamentsval i höstas föreslog det största partiet i Japans nuvarande koalitionsregering, LDP, i en officiell skrivelse till premiärminister Fumio Kishida den 27 april,  en genomgripande förändring av konstitutionen. Bland annat skall det tillåtas att man anskaffar offensiva vapen, som kan nå en eventuell fiendes baser även utanför Japan. Man ska vidare enligt förslaget fördubbla försvarsbudgeten så ett den uppnår två procent av BNP inom loppet av fem år.

Förslagen tolkas som ett uttryck för att regeringspartiet efter sin storseger i parlamentsvalen anser tiden vara mogen för en genomgripande förändring av den närmast pacifistiska försvarspolitik som Japan har fört ända sedan landet förlorade det andra världskriget. Kursändringen sker med hänvisning till Kinas aggressiva uppträdande och Nordkoreas hot med kärnvapen. Den mindre partnern i koalitionsregeringen, buddistpartiet Komeito, förmodas komma med vissa särkrav på utformningen av en ny försvarspolitik, men LDP förfogar över egen majoritet i parlamentet.

Hållningen till Ryssland förändras också. Regeringen publicerade en ”diplomatisk blåbok” i april, där Rysslands fortsatta besittning av ökedjan Kurilerna kallas för ”olaglig ockupation”. Japan kräver nu åter att få tillbaka två av öarna. Tydligen har man övergivit alla förhoppningar om att äntligen få till stånd ett fredsavtal med Ryssland efter det andra världskriget. I stället deltar Japan i sanktioner med anledning av anfallet på Ukraina och är i färd med att avbryta sin import av olja från Ryssland. Japan engagerar sig nu även för strategiska frågor i Europa.

Nordkorea kommer med nya hot

Nordkoreas ledare Kim Jong Un förklarade den 21 april att Nordkorea kommer att sätta in kärnvapen om man finner att väsentliga nationella intressen hotas av ett annat land. Nordkorea överger principen om icke-första-användning av kärnvapen.

Sydkorea svarar

I Sydkorea har man också nyligen haft val, och den nyvalde president Yoon Suk-jeol ska tillträda sitt ämbete den 10 maj. Han har deklarerat att Sydkorea i likhet med Japan kommer att skaffa sig egna offensiva vapen, som ska kunna nå fiendens baser även utanför Sydkoreas gränser. Redan långt före valet hade man börjat stärka det egna försvaret. En opinionsundersökning i februari visade att över sjuttio procent av befolkningen vill att Sydkorea skaffar sig egna kärnvapen.

Yoon har också deklarerat att han kommer att vilja arbeta tillsammans med Japan trots minnena från det andra världskriget, som hittills har legat i vägen för ett närmare militärt samarbete. Att uppnå ett triangulärt militärt samarbete mellan Sydkorea, USA och Japan har länge varit ett önskemål för både Japan och USA och kommer att förändra den strategiska bilden i västra Stilla havet, där USA har påskyndat sina ansträngningar att hålla jämn takt med Kina i en pågående kapprustning.

Kina visar upp nya domedagsvapen

Kina har kungjort att man har utvecklat en ny typ av ballistisk hypersonisk missil, som inte kan upptäckas eller förstöras av något nu befintligt luftvärnssystem. Om uppgiften är sann innebär det att hangarfartyg inte längre skulle vara användbara för USA för att avskräcka Kina från att anfalla Taiwan och även i övrigt skulle Kina kunna hota USA:s intressen i Stilla havet på ett annat sätt än tidigare. I USA råder nu en synbar brådska att få fram egna hypersoniska vapen för att uppnå balans med Kinas nya vapen.

Solomonöarna skapar oro

Läget i Stilla havet kan illustreras med något som kan ses som en liten händelse i ett litet land, men det har förändrat det strategiska läget i västra Stilla havet.

Solomonöarna är ett land, som består av omkring 900 öar och skär i sydvästra Stilla havet, beläget 1429 kilometer nordost om Australien. Det har drygt 750 000 invånare.

Ordningen på öarna behövde återställas efter anti-kinesiska kravaller i november 2021 (som också var riktade mot den sittande regeringen), och detta skedde med insättande av australiensiska trupper i enlighet med ett avtal mellan Australien och Solomonöarna från 2017.

Mot den bakgrunden väckte det stor uppmärksamhet när en läcka i våras avslöjade innehållet i ett utkast till avtal som Kina höll på att ingå med Solomonöarnas centralregering. Enligt läckan innehöll utkastet

  • tillåtelse för den kinesiska flottan att ”vid behov” besöka Solomonöarna (och möjligen också att ha personal och materiel stationerad där),
  • tillåtelse för kinesisk polis och militär personal att ingripa och återställa ordningen på Solomonöarna ”vid behov” samt
  • rättslig och judiciell immunitet för kinesisk personal.

När centralregeringen slutligen den 14 april avslutade förhandlingarna med att ingå ett avtal med Kina utlöste det en häftig kritik. Regeringschefen Manasseh Sogavara vägrade att avslöja innehållet i avtalet, vilket ökade oron hos Australien, Japan, Nya Zeeland och USA. De varnar Kina för konsekvenserna av att försöka bygga en militärbas på Solomonöarna.

Kina har för sin del indignerat förnekat alla likheter med fallet Djibouti i Afrika där man fick tillstånd att bygga en hamn och deklarerade att den aldrig skulle användas för militära ändamål men några år senare byggdes en stor militärbas.

Indien förvånar Europa

Denna utveckling i riktning mot ett nytt kallt krig har kommit att ägnas begränsad uppmärksamhet i Europa i skuggan av kriget i Ukraina. Ändå inträffade något i Asien, som kom att ges en viss uppmärksamhet, när FN den 24 februari ställdes inför Rysslands anfall på Ukraina och generalförsamlingen skulle rösta om en resolution, som fördömde anfallet och krävde omedelbart tillbakadragande av de ryska styrkorna. Då överraskade Indien världen med att avstå. Det uppfattades som att Indien nedvärderat FN-stadgans viktigaste princip, nämligen förbudet mot anfallskrig, och i stället visade större hänsyn till goda förbindelser med Ryssland. Indien lade också ned sin röst en månad senare, när generalförsamlingen röstade om en resolution som uppmanade medlemmarna att sända hjälp till Ukrainas befolkning. När FN:s råd för mänskliga rättigheter senare skulle utesluta Ryssland på grund av de begångna grymheterna i Ukraina lade Indien åter ned sin röst.

Ryssland och Kina välkomnar Indiens reaktion

Kinas utrikesminister Wang Yi lovordade Indiens ”oberoende hållning” och gjorde ett icke i förväg aviserat besök i New Delhi – enligt vissa kinesiska media för att föreslå ett samarbete mellan Kina och Indien om att tillsammans leda den sydasiatiska kontinenten. I kommunikéerna efter mötet med Indiens utrikesminister nämndes bara att man hade talat om den kinesisk-indiska gränskonflikten i Ladakh i Himalaya-massivet.

Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov besökte också New Delhi för att lovorda Indiens hållning. Besöket resulterade i att man kom överens om indiska köp av rysk olja – i strid med Västs sanktioner – och i praktiken i rätt små mängder. Man inledde också förhandlingar om betalning för oljan i rubel, vilket innebär en prestigeförlust för Västs inflytande i Indien.

Europa uppvaktar Indien

Europa reagerade på situationen genom att EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen besökte New Delhi, liksom Storbritanniens premiärminister Boris Johnson. Den senare lyckades få igång samtal om indiskt deltagande i det brittiska projektet med att ta fram en ny generation stridsflygplan, där även svenska SAAB deltar. Von der Leyen lyckades för sin del få igång samtal om hur Europa ska kunna ersätta Ryssland i rollen som huvudleverantör av vapen. Den frågan var Indiens premiärminister också villig att diskutera under ett besök i Europa i början av maj, bland annat med Frankrikes president Emanuel Macron.

Till bakgrunden hör att i december 2021 hölls en konferens med världens alla demokratiska länder på inbjudan av USA:s president Joe Biden för att skapa en gemensam front mot autokrati i världen. Det har i Kina tolkats som ett försök att skapa fördelar för Väst i ett nytt kallt krig. Genom att lägga ned rösten i FN har Indien ofrivilligt kommit att provocera fram uppmaningar av Väst att tydligare ta ställning mot Kina och Ryssland och för en gemensam demokratisk front.

Indien ger svar på tal

Trots öppningarna mot Europa är Indiens utrikesminister Subrahmanyam Jaishankar i sina uttalanden fortsatt ovillig att fördöma Rysslands roll i Ukraina. Han besvarade på en konferens den rätt intensiva kritik som riktades från västliga deltagare mot Indiens ”neutrala” position i Ukraina. På frågor av bland andra Sveriges förre statsminister Carl Bildt svarade han:

”Ni talade om Ukraina. Jag kommer ihåg vad som hände i Afghanistan för mindre än ett år sedan. Då blev ett helt civilsamhälle kastat under bussen av världen…

Saker har skett i Asien under de senaste tio åren. Europa kanske inte har beaktat det. Så, detta borde vara en väckarklocka för Europa, inte bara för Europa, det borde kunna bli en väckarklocka för Europa att också beakta Asien…..

Detta är en del av världen, där den normbaserade ordningen har varit under konstanta påfrestningar under mera än ett decennium, och jag tror att det är viktigt för resten av världen utanför Asien att inse detta idag.”

Jaishankar har rätt om Europas syn på Asien

Genom att dagligen läsa ett tiotal dagstidningar i Asien på nätet har jag fått ett starkt intryck av att Jaishankar inte bara ger uttryck för Indiens inställning utan även för hur länderna i övriga Sydasien och i Sydostasien upplever sin situation. Ex-kolonierna upplever ett minskat engagemang hos Europa för utvecklingen i sin del av världen och har själva blivit mindre benägna att ta risker för att främja demokratiska ideal.

Förvisso upplevs Kinas och Rysslands ambitioner att expandera som ett hot, men stolta deklarationer och riskabla sanktioner anses inte vara den bästa metoden att bemöta det hotet. Motsättningarna mellan grannländerna är alltför stora för att locka till samgående i meningsfulla allianser. Att upprusta det egna militära försvaret men samtidigt undvika att öppet ta ställning mellan Väst å ena sidan och Kina/Ryssland å den andra framstår som en klokare politik för de flesta av länderna i Sydasien och Sydostasien.

Sverige har fått en ny anledning att intressera sig för Asien

Sverige är på väg att gå in i NATO, där USA är den viktigaste bidragsgivaren. USA har större nationella intressen att bevaka i Asien än i Europa och lägger ned betydligt större resurser på sitt försvar i Stilla havet än i Atlanten. Vad som sker kring Stilla havet kommer att beröra oss, eftersom USA kommer att ha Asien i åtanke – även i planeringen av hur stora resurser som USA kommer att vilja satsa på sitt agerande i NATO. USA kommer även att vilja involvera NATO i Asien och Stilla havet. Den möjligheten oroar Kina, där media går hårt åt NATO:s utvidgningsplaner. Inte bara Sveriges relationer med Ryssland kommer att påverkas av vår NATO-anslutning. Även våra relationer med Kina kommer att påverkas.

Författaren är ambassadör och ledamot av KKrVA.

Mer av samma skribent