Händelsebevakningen i media består f n av en mix av fortsatta krigshandlingar på ett obehagligt kort avstånd från oss i semester-Sverige, bilder från områden runt vårt klot som brinner p g a torka och hetta och beskrivningar av hur människorna i delar av Europa ”brinner” när uteluften är varmare än kroppstemperaturen. Det väcker tankar där teknik är en delmängd i hur vi ska försöka bemästra den ökande turbulens, i ett allt snabbare tempo, som vi nu ser runt vår glob.
År 1991 var jag medansvarig i specifikation och anskaffning av en dator som vid leveransen var Sveriges fjärde snabbaste superdator. Den beställdes av FM vädertjänst och SMHI gemensamt, för att köra högupplösta meteorologiska modeller som gav oss bättre väderprognoser för de närmaste dygnen. Den stora datorn, kallad Medea, placerades i en av Flygvapnets skyddade berganläggningar och tog ganska mycket plats. Teknikutvecklingen medförde dock att den efter bara 4-5 år ersattes med en avsevärt snabbare dator i det nationella superdatorcenter som då byggdes upp hos Linköpings Universitet. Vår maskin klarade nästan 1000 Mflops (megaflops = miljoner beräkningar per sekund). Nu, ca 30 år senare, klaras detta av min laptop, som väger ett drygt kilo och ändå har mera minne, både internt (RAM) och externt (hårddisk). Visst är det fascinerande!
Sveriges idag mest kraftfulla superdator finns vid KTH. Den har fått namnet Dardel och nu räcker knappt nollorna till för att beskriva kapaciteten. Dardel kan prestera över 8 petaflops = 8 tusen miljoner Megaflops, d v s den är åtta miljoner gånger snabbare än vår väder-superdator från 1991! Men Dardel har tillkommit för andra behov, som beräkningar på molekyl- och kvantnivå, AI m m.
Ett annat område där teknikutvecklingen är mycket uppenbar är rymden. 1969, när Beatles släppte skivan Abbey Road, vars musik fortfarande ses som ganska häftig, satte USA de första människorna på månen. Då var satelliter stora schabrak, som bara supermakterna hade råd med. Och detaljfinishen i kapseln påminde om ett verkstadsfix (har ni inte besökt Air&Space-muséet i Washington DC kan det rekommenderas – man slås av enkelheten i utformningen). Idag är det kommersiella företag som dominerar rymdsektorn och det skjuts nu upp mer än tusen nya satelliter varje år. De flesta är små, under 500 kg, och de erbjuder olika tjänster som man knappast kunde drömma om år 1969.
AI, d v s Artificiell Intelligens, och autonomi är föremål för en mycket snabb utveckling. I väntan på tillstånd att operera med helt självkörande bilar förfinas inlärningsalgoritmerna alltmer, men årets stora trend är ändå Chat GPT. Ett initialt kostnadsfritt verktyg som varje intresserad person kunnat ladda hem accessen till och få hjälp att skriva föredrag, ge en samlad bild av kunskapsläget inom ett område, skriva en dikt inspirerad av Shakespeare eller författa ett grundmanus till en deckare med några givna parametrar man vill ha med.
Inom det militära området sker även andra typer av teknikdriven utveckling. Efter många år av forskning och tekniktester (Sverige var faktiskt ledande strax efter millennieskiftet, men utvecklingsmedlen ströps i den ganska naiva politiska nedmonteringen av försvars-FoU som då rådde) finns idag t ex hypersoniska vapen i den påstådda tillgångskatalogen för flera stater som inte står på listan över pålitliga demokratier. Hypersoniska robotar, som kan förses med såväl konventionella- som kärnstridsspetsar, färdas med farter på över Mach 5 (d v s över 6000 km/tim) och är styrbara även på låg höjd och därmed mycket svårbekämpade. Huruvida de verkligen fungerar så bra att de skulle sättas in operationellt vet vi inte ännu, men utöver USA så ingår Kina, Ryssland och Nordkorea i gruppen som provskjutit och i de senare fallen skryter om sin hypersoniska förmåga. Kombinationen av sådana vapen och opålitliga ledare med tillgång till kärnvapen skrämmer, och behovet att avskräcka genom starka allianser som kan visa kollektiv styrka känns påtagligt.
Nu till mitt egentliga budskap. Samtidigt som vi, med pirrig nyfikenhet eller förfäran, kan notera utvecklingen av nya teknologier som kan förändra vår tillvaro kryper de stora väderrelaterade konsekvenserna av vår livsföring allt närmare vardagen. Vi har i minst ett århundrade vetat att skogsskövlingen som skedde även i Europa, i takt med att befolkningen ökade och behövde mera plats för bosättningar och odlingsbar mark, leder till ökad frekvens av översvämningar och utarmning av flora och fauna. Idag ser vi detta i än större omfattning i Sydamerika och Asien.
Men det dominerande idag är klimatkrisdiskussionen. Det var egentligen först på 1960-talet, när datorutvecklingen medgav att det gick att köra globala klimatmodeller, som forskarna började debattera inverkan på klimatet baserad på ökningen av koldioxid och andra växthusgaser. 1992 antogs en global konvention med åtgärder för att förhindra klimatförändringarna och 1997 slöts en internationell överenskommelse med bindande åtaganden för i-länderna om att minska utsläppen av växthusgaser. Den första IPCC-rapporten kom 1990. IPCC leddes då av den svenske professorn och visionären Bert Bolin. Idag 2023 är syntesen av IPCC sjätte rapport tillgänglig, men svårigheterna på vägen är monumentala. Världens resurser är ojämnt fördelade och medan vi diskuterar åtgärder för att bli fossilfria och nå klimatmålet 2045 har många av världens stater, med en befolkning som ökar och där majoriteten är barn eller tonåringar, knappt börjat sin övergång till ett energikrävande mera konsumtionsinriktat samhälle.
Det för mig tillbaka till väderfaktorn. Antalet högröstade ”klimatskeptiker” minskar idag, i takt med att rapporterna om rekordsnabbt minskande isutbredning i Antarktis, uppvärmning av världshaven, våldsamma skyfall i många områden på jorden samtidigt som extremvärme och torka råder i andra. De enorma bränder som härjar i Kanada och delar av Europa liksom uttorkningen i redan tidigare ökendominerade områden i Afrika berör oss alla och kan idag visualiseras rakt in i vardagsrummet via globala TV-bolag, på ett sätt som våra föräldrar inte kunde drömma om. Allt detta är svårt att se som naturliga variationer.
Fördelar som fortfarande framhävs av en del personer är t ex ökad vinodling i delar av Sverige, eller ökade turistinkomster som vi redan denna sommar ser med mängder av sydeuropéer som söker sig till våra trakter för att få uppleva regn och svalka. Men dessa fördelar kan snabbt vändas till problem med nya migrationsvågor i Europa, när det inte längre går att bo och leva i tidigare bördiga områden. Brist på färskvatten är en annan faktor som många forskare varnat för i åratal, men som negligeras av mandatperiodsfixerade politiker runt om i världen. I västra USA med sina enorma boskapsrancher har grundvattenvarningarna understrukits med mängder av mätdata, men intresset att hitta åtgärdsprogram har varit begränsat. Stora infrastukturförändringar kräver enorm vilja, övertygelse och beslutskraft. Orsaken stavas naturligtvis ekonomi. Att bygga skyddsvallar (undantag Holland och till del Venedig som genomfört sådana program under många år och satsat mycket) eller hitta nya sätt att skapa färskvatten är bara några exempel på väldigt kostsamma åtgärdsprogram.
Här vill jag återknyta till teknikutvecklingens styrka. Väder- och klimatmodellerna skulle inte vara i närheten av dagens kvalitet utan tillgången på mätdata från speciella samfinansierade satelliter. Andra satelliter kan analysera jordytan och hitta anomalier som kan utgöra början till olika katastrofer. En nyhet häromdagen var försök där man placerar ut AI-kopplade sensorer på träd och sensorns ”elektroniska näsa” lärs att upptäcka rök, varefter systemet kan skicka en signal där typ av brinnande materia samt plats och riktning ska kunna förmedlas långt innan det brutit ut en full skogsbrand. Andra AI-sensorer, fast placerade eller burna av drönare, kan regelbundet analysera olika grödor (på fälten eller i växthus) och hitta optimala betingelser för hur dessa ska vattnas och gödslas eller varna om de angrips av skadedjur. Detta är bara några exempel på tekniklösningar för att hindra katastrofer respektive öka matproduktionen i världen.
Vatten som bristvara kommer, om inte alternativa vägar till vattenförsörjning kan erbjudas, bli en avgörande spänningsfaktor mellan och inom nationer. Detta är inte nya tankar och har påpekats t ex i scenarier och olika spel på försvarshögskolor i olika länder. Men när vi idag talar säkerhetspolitisk utveckling i världen, ändrade spänningsfält och kampen om naturresurser kontra miljöfrågor är det av stor vikt att belysa steg 1-behoven i Maslows behovstrappa[1] som grund för konflikter. Och initiera en fokusering på forskning och teknikutveckling med syfte att kunna åtgärda sådana faktorer och sedan sprida kunskapen till dem som behöver det. Jag vill här berätta om den svenska kvinnliga uppfinnaren och entreprenören Petra Wadström, som utvecklat en apparat, stor som en jeep-dunk, som genom solens UV-strålning kan rena smutsigt vatten från skadliga mikroorganismer så att det blir ofarligt att dricka. Denna innovation används idag av 400 000 människor i olika utvecklingsländer. En sådan apparat kan förstås vara oumbärlig även i katastrof- och konfliktområden.
Slutklämmen i denna min betraktelse är att jag oroas av de klimat- och väderrelaterade förändringar som vi nu ser, av förutsättningarna för människors livskvalitet och hur det kan förändra den säkerhetspolitiska situationen. Förstärkt av den typ av medveten förstörelse av livsmiljöer som Ryssland ägnar sig åt i Ukraina så står vi som del av världssamfundet inför många tidigare inte hanterade utmaningar. Teknikutveckling kan vara starten på en förgörande trend (utveckling mot en s k generell AI är något som skrämmer och som även de främsta forskarna vill se en reglering av) men den kan också skapa fantastiska lösningar. I det nya totalförsvaret behövs innovativa krafter och ”högt i tak” och tillgång på finansiering från stat, regioner och kommuner som tillåter även misslyckanden och omtag. Ställs det krav på att alla resultat ska ge mätbara vinster kväser man snabbt kraften hos individerna.
