Knappt hade valet avslutats förrän det var dags för nya uppmärksammade nyheter om ökad militär verksamhet i vårt närområde. Nästan dagligen diskuteras nu Sveriges försvar och läget i omvärlden. Bekämpning av terroristgrupperingar i Mellanöstern, Ukraina och så förstås förändringar av dispositioner i närområdet, där både NATO och Ryssland är aktiva och i takt med ökad spänning kommer dessa aktiviteter att skruvas upp ytterligare.

Typisk Kalla-krigetkramare, tänker somliga.

Inte alls, vi går till källorna för att förstå. Den ryska generalstabschefen, Valerij Gerasimov, lade ut texten i ett tal i januari 2013 för den ryska Krigsvetenskapsakademin om 2000-talets krigföring i ljuset av konflikterna i Mellanöstern.

I sitt tal pekade han på hur gränserna mellan det offensiva och defensiva liksom de olika nivåerna suddas ut, främst på grund av den förbättrade informationsteknologin. ”Krig förklaras inte, de bara börjar”, menade den ryske generalen.

Det var fullt möjligt att förvandla ett stabilt land till ett tillstånd av väpnad konflikt på några månader genom användandet av specialstyrkor, informationsoperationer och organiserandet av en intern politisk opposition, fick åhörarna veta. Att de icke-militära medlen förhåller sig 4:1 jämfört med de militära medlen i det moderna kriget är en utgångspunkt i tänkandet.

Månaden efter hade tidningen VPK ett nummer, där general Gerasimovs tankar presenterades. Tidningen som behandlar militär-industriella nyheter har stort genomslag i den ryska säkerhetsstaten och på sidan 3 fick läsarna stifta bekantskap med tankarna, bland annat förklarade i ett intressant diagram. (Översatt nedan av FOI)

Bild1

Detta gör det möjligt att analysera läget i allmänhet med visst fokus mot närområdet ur ryskt perspektiv. Mina bedömningar redovisas nedan med röda stjärnor.

Om vi börjar med de icke-militära medlen, så har Ryssland lagt mycket kraft på att skapa koalitioner som motvikt till USA, NATO och EU genom SCO, CSTO och den Eurasiska tullunionen. Dessutom tillkommer energiavtalet med Kina liksom den första gemensamma militära övningen någonsin länderna emellan. En egen utvecklingsbank med BRICS har man också medverkat till att skapa. De har kommit längre än vad vi vill erkänna, även om det inte är lika långt som de velat.

När det gäller politiskt och diplomatiskt tryck, så har den maskinen kommit igång, främst mot före detta republiker i Sovjetunionen. Tilltaget att öppna åtal mot litauer som vägrade tjänstgöra i Sovjetunionens krigsmakt är en åtgärd som man kan exploatera genom att kräva utlämning av dessa. Med ryska ögon försöker också Väst formera sig och utöva detta tryck på sitt sätt. President Obamas tal till FN:s Generalförsamling igår är ett tecken på detta.

Detta gäller i synnerhet de ekonomiska sanktionerna som ju USA och EU tagit initiativet till. Trots ryskt svar, så är det Väst som eskalerar på denna axel.

När det gäller att bryta de diplomatiska relationerna är det Ryssland som springer före. Dels har man brutit avtal som CFE och INF, dels så luftar ledande företrädare att de nog inte kan stanna i Europarådet heller. Även inom ramen för OSSE beter man sig motspänstigt.

Etablerandet av politisk opposition hos potentiella motståndare är inte helt lätt att bevisa, men det förekommer utbildning av unga kadrar i Baltikum. Vidare förkommer flera kontakter med europeiska högerextremister, och med stor säkerhet finns det finansiering av diverse rörelser som ännu inte upptäckts. Jag skriver stor säkerhet, eftersom det är ett vanligt Modus Operandi hos Ryssland som bland annat behärskar grenen Agent Provocateur bättre än de flesta. Särskilt intressant är det också att notera den frenesi som Kreml visar för att slå ned på all slags organiserande av en politisk opposition i Ryssland. För Moskva är detta blodigt allvar.

Bild1

Åtgärder på informationsarenan har framskridit långt. Förutom desinformation och propaganda när det gäller Ukraina, så har vi sett riktade attacker på Sverige – inte minst mot utrikesminister Carl Bildt.

Om vi kliver över till de militära medlen, så ser vi bland annat övertagandet av Krim som en stor åtgärd för att skaffa sig strategisk kontroll över Svarta havet. Baser i Arktis börjar byggas ut och utprovning av avancerade robotsystem ökar takten. I nästa månad sker exempelvis skjutning med Bulavarobot från en fullastad Boreyubåt i de kalla vattnen norr om oss.

Strategisk deployering sker bland annat genom trupprörelser i samband med de stora övniningarna som Vostok-14 som nu pågår i Östra militärdistriktet. Det ryska strategiska flyget har uppträtt längre ut och mer frekvent än tidigare i år. Elva gånger har man varit ute i sina avfyringsområden för kryssningsrobotar i Stilla havet med sina Tu-95:or. I Östersjön har man vid flera tillfällen övat med Tu-22, senast i söndags enligt dagens SvD.

När det gäller förverkligandet av ren militär kamp har vi inte ännu sett några öppna stridshandlingar. Däremot har ett signifikant trendbrott skett i och med kidnappningen av den estniske kontraspionageofficeren Eston Kohver på estniskt territorium. Detta innebär ett övergående till den tredje fasen enligt den stora bilden. Om än så liten händelse, så representerar handlingen ”Start of conflictual action”.

Lägg till detta både Rysslands och USA:s annonseringar i veckan om en total modernisering av sina respektive strategiska kärnvapen till kostnad på mer än 1000 GUSD. Detta är ytterligare ett illavrslande tecken på ett försämrat allmäntillstånd i relationerna. Ju större spänningarna blir, desto större blir riskerna för överslagshandlingar eller missförstånd som förvärrar läget.

Vi lever i ett förkonfliktstillstånd och vi rör oss åt höger på axeln ovan, enligt min analys. Det är bara att göra en egen analys och utgå från 2009 till exempel. Färden längs axeln går inte särskilt snabbt i dagligt perspektiv, utan följer en slags salamitaktik. Men å andra sidan är det precis som med barnens uppväxt, en dag upptäcker vi att allt att har gått så snabbt.

Det är dags, inte att städa, utan att röja i rustkammaren.

Mer av samma författare