I förra veckan granskade Svenska Dagbladet personalförsörjningen, något jag kommenterade här. Den efterföljande debatten i kommentatorsfältet visade att det är viktigt att hålla isär olika begrepp och att effekter uppträder på olika sätt beroende på i vilken fas systemet befinner sig i.

När hela systemet är utbyggt, så kommer den genomsnittliga anställningstiden i personalkategorierna vara ett relevant nyckeltal för uppföljning. Den största fördelen med det nya systemet är ju den professionalisering som förvärvas genom erfarenhet/anställningstid (under förutsättning att man får öva förstås).

I ett stabilt och fullt utbyggt system med låt oss säga 5,3 års genomsnittlig anställningstid är stora avgångar av nya anställda under ett par år inte ett så stort problem. I ett ungt system under expansion kan det vara förödande, eftersom organisationen aldrig får bli kompetent. Det är därför som åtminstone jag reagerar på att 41 % av de som ryckte in till GMU (en behörighetsutbildning för anställning) inte anställs i organisationen, varav ungefär hälften är godkända för detta.

Försvarsmakten svarade i slutet av veckan på tidningens uppgifter och budskapet är att det är för tidigt att dra långtgående slutsatser. I den årsredovisning som kommer snart utlovas en mer nogrann analys av det första året med hela systemet.

Några glimtar får vi i faktarutan. Avgångarna GSS-K har minskat från 19 til 14 % och flödet från samma kategori till andra kategorier har ökat från enstaka procent till 40 %. Jag vet inte om det senare är en så stor framgång egentligen. Om den som ville bli kontraktssoldat inte vill bli det längre, så borde denne vilja bli något annat istället?

I Försvarsmaktens underlag som lämnades till regeringen i januari 2009 angavs i bilden på sidan 44 att 1200 av de 1500 anställda GSS som slutar varje år i ett fullt utbyggt system, skulle fortsätta i andra former dvs. 80 %.

Bilden är i sig en intressant läsning, eftersom 2013 års inflöde på 3781 till GMU ligger mitt i det skisserade intervallet om 3500-4000/år. Efter att ha tappat 600 under utbildningen (c:a 15%), så skulle de övriga fördelas så här enligt skissen: 500 till Hemvärnet/Nationella skyddsstyrkan efter GMU, 200 efter ytterligare aspirantutbildning till olika officersprogram, 900 skulle efter befattningsutbildning bli deltidssoldater och 1500 yrkessoldater.

Jag har ju tidigare ifrågasatt det fokus på inflöde som statsmakterna har i personalförsörjningen. Hur många som svarat på webfrågor och antalet inryckta till GMU är exempel på positiva nyheter som vi fått hela tiden sedan det hela började.

Det är klart att positiva exempel ska framhållas som att rekryteringen till GSS-K går bra, men det får inte skymma att Försvarsmakten som helhet har rekryteringsproblem, eftersom andra personalkategorier släpar långt efter planerna. Framöver skymtar dessutom minskade möjligheter till rekrytering ur det s.k värnpliktsmagasinet och minskade barnkullar att rekrytera ur (som värst 2017-18).

Nu undrar ni kanske hur jag kom till slutsatsen om rekryteringsproblem igen. När 2013 års siffror kom upp inför Sälen, så menade jag att det var ett rekryteringsproblem. Något som jag fick förklarat för mig under Sälen var felaktigt. Rekryteringen skulle enligt tabulaturen vara samma sak som inflödet till GMU.

Detta lät ju kontraintiutivt, så i helgen läste jag på och friskade upp minnet, och se:

För ett drygt år sedan gav Regeringen FOI i uppdrag att genomföra en översyn av införandet av systemet för rekrytering av militär personal på frivillig grund. Regeringen har i sin vishet i januari 2013 i uppdraget definierat vad rekryteringsprocessen är (mina kursiveringar):

”Studien omfattar rekryteringsprocessen från det att en person anmäler sitt intresse för tjänstgöring inom Försvarsmakten till dess att grundläggande militär utbildning genomförts, och personen därmed är möjlig att rekrytera för Försvarsmakten.”

FOI studieresultat som presenterades i juni 2013 hittar du här med uppdrag och definition på sidan 42.

I Försvarsmaktens dokument är det inte längre lika tydligt som från 2009, men fram till och med 2012 definerades rekrytering så här i Försvarsmaktens budgetunderlag (sidan 47):

”Rekrytering är den kedja av aktiviteter som, med stöd av attraktionsprocessen, genomförs från det att personalbehov är fastställt och beslutat till underlag för beslut om anställning, antagning, placering m.m. föreligger.”

Så då är vi tillbaka till ruta ett. Om 41 % av de som rycker in inte tar anställning i Försvarsmakten (rekryteras) mot skisserade 15 %, så har Houston ett problem.