Den afghanska arméns kollaps har viktiga lärdomar att ge också till svenska försvarspolitiker och svensk försvarsledning. Den är, kort uttryckt, att de icke-materiella värdena är avgörande för de materiella värdenas verkan. Den afghanska krigsmakten hade stora materiella värden. Den hade stridsvagnar, artilleri, flyg, attackhelikoptrar, fordon av alla slag, därtill långvarig och kvalificerad utbildning, allt som kan köpas för pengar och omsättas i siffror. Ändå föll den samman på några veckor.

Hur kan detta förklaras? Mannerheim har pekat på en viktig faktor för allt framgångsrikt ledarskap. Det är förtroendet för ledaren. Han mötte det själv i högsta grad. Dag Sebastian Ahlander har sagt att Mannerheim var Finlands enda trumfkort. Så var det också. Och det var ett trumfkort, som hette duga. Det var sannolikt just detta förtroende som saknades i Afghanistan. Av detta kan den politiska ledningen och försvarsledningen även i Sverige hämta en viktig insikt. Den första uppgiften i fred såväl som i krig är alltid att vinna förtroende. Man skulle kunna precisera: att förtjäna förtroende. Man kan alltså inte som försvarspolitiker eller som delaktig i försvarsledningen utgå från att man redan har förtroende. Även om man haft förtroende på en lägre nivå – t ex som försvarsdebattör eller förbandschef – kan man inte förutsätta att det förtroendet följer med till den högre nivån.

Hur vinner man då förtroende? En viktig förutsättning för förtroende är fysisk närvaro. Napoleon har sagt: ”Kejsarens närvaro är mer värd än 80 bataljoner.” Man vinner inte förtroende genom skrivelser eller twitter men genom fysisk närvaro. Mannerheim visste detta. När lasarettstågen med sårade stannade i Sankt Michel, där högkvarteret låg, for Mannerheim till stationen och gick genom vagnarna, bland de sårade och döende. Han är än idag närvarande i sin armé, hans grav är bland de stupade på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Förtroendet är emellertid en rörlig faktor. Det räcker inte med att man har vunnit förtroende, man måste också behålla och utvidga det. När talibanerna förra gången störtades var givetvis lättnaden stor och det nya styret togs emot med öppna armar. Men så visade sig den nya ledningen vara både svag och korrupt, och därmed eroderade förtroendet. Det räcker inte med att ett intåg hälsas med fanfarer. Det är i den långa, krävande uthålligheten, som förtroendet byggs ut, steg för steg. En annan faktor är de påverkansoperationer, som vi kan utgå från att talibanerna bedrev under hela den tid de inte hade makten. Den som en gång vunnit förtroende och har förstånd att vårda och stärka förtroende är inte ensam på plan. Där är den egna kvalitén avgörande: ärlighet, handlingskraft, insikt, samhörighet, etisk nivå – allt detta som är icke-materiella värden.

Man skall veta  att den fysiska närvaron är sanningens  ögonblick. Det är mycket man kan dölja i twitter,  proklamationer, skrivelser, artiklar – t o m i intervjuer. Men i den fysiska närvaron, öga mot öga, kan inte ens den mest slipade dölja sig. Här är det endast äkta samhörighet som skapar förtroende. Karl XII sade: ”Jag är vigder vid soldatehopen.” Allt annat än äkta samhörighet väcker endast motvilja, löje och besvikelse. .

Men hur skall en ledare orka med att vara så närvarande? Det finns en berömd målning av Napoleon vid Borodino. Den franska staben står samlad på en kulle. Allas blickar är riktade mot striden. Men – Napoleon sover på en stol framför dem alla. Detta säger att chefen inte alltid behöver vara aktiv. De självgående skall få vara självgående. Han kan slappna av, och det kunde Napoleon. En chef behöver inte alltid gripa in. Men han skall vara där.  Napoleon kunde ta mikropauser och sedan vara verksam dygnet runt. Churchill hade en liknande förmåga.

Napoleon sade vid ett annat tillfälle: ”En armés élan är mer värd en tusen kanoner.” Med élan avsåg han närmast framåtanda. Tusen kanoner är ett stort materiellt värde, och den afghanska krigsmakten hade tillförts enorma materiella värden, men utan élan visade det sig att dessa värden var värdelösa.  De kunde inte hindra, inte ens försena kollapsen. Det är alltså de icke-materiella värdena, som avgör de materiella värdenas verkliga betydelse. En insiktsfull försvarspolitiker inser detta. Han förstår att det han gör och säger skall i allt stärka försvarets icke-materiella värden. Här skulle en kritisk eftertanke kunna ge nya öppningar. Vi skulle kunna granska de tal, som hållits av höga företrädare för försvarsledningen under de senaste femton åren. Vi skulle  – gärna i seminarieform – kunna ställa frågor om vad som i dessa tal bidragit till att stärka de icke-materiella värden, som Napoleon sammanfattade i ordet élan. Vi skulle kunna gå vidare med en granskning av de filmer och andra publikationer, som försvaret producerat och ställa samma fråga. Vad är det i allt detta, som kan motivera människor till stora uppoffringar och till att sätta livet på spel?  Vi skulle kunna jämföra med värvningsfilmer från andra stater. Kanske kan vi lära oss något av dem? Kanske är inte de värden som lyfts fram på svensk sida sådana som skapar élan. Om inte, lär även tusen kanoner förlora sitt verkliga värde. I ett annat sammanhang uttryckte Napoleon saken såg: ”Förhållandet mellan klass och motivation är ett till tre.” Med ”klass” avsåg han då nivån på de materiella värdena, medan ”motivation” är de icke-materiella tillgångarna, de som får saken att röra sig i rätt riktning. Utan motivation saknar till och med vårt artillerisystem Archer verkligt värde.

Det finns ett annat yttrande av Napoleon, som kan väcka debatt: ”En enda luthersk pastor är mer värd än tusen gendarmer.” Tusen gendarmer är tusen poliser. Men vad kan ha fått Napoleon att tänka i dessa banor? Det kan ha varit hans erfarenhet av de tyska riken han upprättade. Den erfarenhet han hade av slarv, fusk, oärlighet och slapphet i förvaltningen, som han hade från andra håll, hade få eller inga motsvarigheter i Tyskland. Ordning, plikttrohet, ordhållighet, effektivitet var djupt rotade egenskaper i det tyska samhället – då som nu. Napoleon skulle få uppleva den väldiga kraften i allt detta, när Tyskland genom die Erhebung vände sig mot honom. Denna kraft såg han som en frukt av tre seklers katekesundervisning. Vad den hade uträttat kunde aldrig så många poliser inte åstadkomma, och detta är egenskaper som i högsta grad är avgörande för varje försvarsmakts effektivitet, såväl i fred som i krig. Det är icke-materiella värden, som är avgörande för de materiella värdenas betydelse. Sådana icke-materiella värden är noggrannhet, plikt, mod, initiativ, kamratlighet, lojalitet.

Nu kan man hävda att många av de icke-materiella värden, som den afghanska armén saknade, kan vi förutsätta som något självklart i Sverige. Men man skall veta att icke-materiella värden slits och förbrukas genom själva bruket, likaväl som materiella värden. Även icke-materiella värden måste hela tiden vårdas. Det har alla stora ledare vetat.

Författaren är präst i svenska kyrkan och docent.
Foto: Bezaw Mahmod, Försvarsmakten.