I tidigare inlägg har jag diskuterat jägarstriden ur olika aspekter. Nedan fortsätter diskussionen genom ett resonemang kring jägarstridens roll inom ramen för Lars Henåkers forskning om militär taktik för seger.
Den övergripande frågeställningen i Henåkers doktorsavhandling fokuserar på vad det är som avgör att man vinner i strid. Avhandlingen är uppdelad i tre delstudier, där den första är analys av en taktikmodell, den andra omfattar manöverkrigföring och den tredje en experimentstudie i form av krigsspel.
Detta inlägg tar sin utgångspunkt i den första delstudiens modell, idealmodellen, vilken består av åtta steg och kan användas för att mäta stridens utfall.
Det första steget är att utgångsgruppera för att kunna genomföra överraskande manöverstrid in på djupet av fiendens område samt förhindra fientligt genombrott på eget område. Här bidrar jägarförbanden med sin förmåga att innästla i områden oavsett om de behärskas av fienden eller inte. Vidare kan jägarförbanden finnas i området under lång tid innan de inleder sina offensiva företag vid rätt tid och plats, inom ramen för och till stöd för högre chefs plan. I tllägg, då förbanden är lätta, kan jägarförband även snabbt utgångsgrupperas med exempelvis helikopter för att möta en händelseutveckling som inte förutsetts eller för att snabbt säkerställa ett utgångsläge som är gynnsam för egen plan.
Det andra och tredje steget omfattar att hitta luckor samt agera snabbare än fienden. Här bidrar jägarförbanden med kontinuerlig rapportering avseende fiendens läge och stridsvärde på djupet för att bidra till högre chefs lägesbild. Inhämtningen sker genom fast, rörlig och stridsspaning beroende på behov av risktagning för att nå uppsatta mål. Vidare sker bekämpning av för motståndaren kritiska förmågor viket bidrar till högre chefs strid.
Det fjärde steget är att utifrån ovan skapa genombrott genom att exploatera dessa luckor och möjligheter för manöverstrid in på djupet. Här bidrar jägarförbanden med att medverka till identifieringen av dessa möjliga luckor genom spaning och effekt av egen jägarstrid. Vidare bidrar jägarförband genom att med strid på djupet i anslutning till genombrottet degradera motståndarens förmåga att samordna och kraftsamla sitt försvar. Till det kan även jägarförband skapa militära problem i andra delar av operationsområdet vilket tvingar fienden att sprida sina resurser.
Det femte och sjätte steget innebär att bibehålla ett högt tempo och att genomföra överraskande anfall, från oväntade riktningar, in på fiendens djup mot dennes högvärdiga mål. Här bidrar jägarförbanden med kontinuerlig rapportering avseende fiendens läge och stridsvärde. Vidare bidrar jägarförbanden genom att samordna jägarstriden med manövern att slå mot fiendens högvärdiga mål över hela djupet – något som bidrar till nästa steg.
Det sjunde steget omfattar att skapa chock hos fienden, vilket är en delmängd i att uppnå det åttonde och sista steget; att skapa organisatoriskt sammanbrott vilket sammantaget paralyserar fienden. Här bidrar jägarförbanden med att fortsätta striden mot högvärdiga och andra mål över ytan vilket stör den fientliga möjligheten att reorganisera samt att kraftsamla. Hotet tar aldrig slut, vilket paralyserar motståndaren.
Sammanfattningsvis bidrar jägarstriden till alla åtta steg för seger. Små enheter som under svåra förhållanden kan leverera stor effekt på djupet har således framtiden för sig.
