Avdelning II och III genomför under 2023 ett gemensamt arbete i syfte att bidra till en diskussion om hur Sverige bör förhålla sig till den pågående förändringen av de militärstrategiska förutsättningarna i vårt närområde. Läs ledamoten Per Edlings referat från seminariet här.
Bakgrund
Avdelning II och III genomför under 2023 ett gemensamt arbete i syfte att bidra till en diskussion om hur Sverige bör förhålla sig till den pågående förändringen av de militärstrategiska förutsättningarna i vårt närområde. Arbetets inledande frågeställning är vilka möjligheter medför ett svenskt Natomedlemskap för en ny svensk eller allierad militärstrategisk idé i Östersjöområdet i form av ett A2/AD-koncept?
Målsättningen är att i november 2023 presentera ett utkast till ett svenskt A2/AD-koncept i Östersjöområdet på militärstrategisk- och operativ nivå. Konceptet utvecklas inom ramen för eller är koordinerat med Natos integrerade luft- och robotförsvar Integrated Air and Missile Defence (IAMD)
Arbetet utgår från att även armén och marinen får en betydande luftförsvarsförmåga, att Sverige blir en del i Natoförsvaret, de aktuella militärstrategiska koncepten och den pågående teknikutvecklingen samt erfarenheterna från Ukraina. Ett annat grundvärde är att de militärstrategiska förutsättningarna i vårt närområde är under förändring och att möjliga nya militärstrategiska- och operativa koncept bör identifieras.
På KKrVA:s blogg Försvar & säkerhet föreslog dessutom ledamoten Anna Wieslander m fl 2023-01-31 att Nato skulle skapa s k avskräckningsbubblor över norra Europa.
Inledning (ledamoten Per Edling)
Vi lever i nya tider, enligt ledamoten kommendör Per Edling. Ur ett mänskligt perspektiv är den ryska aggressionen och det pågående kriget i Ukraina inget annat än förfärligt, men ur ett professionellt militärt perspektiv är den rådande situationen mycket intressant. Det finns mycket att lära av kampen mot vår tentative huvudmotståndare.
Det säkerhetspolitiska läget förändras på grund av flera anledningar, men främst av de krav som ställs av öppet aggressiva motståndare, av ett större operationsområde och av att vara en del i en försvarsallians. Vår strategi behöver förändras. En av grundbultarna är att vi måste sträva efter att kontrollera vår omvärld, istället för att nöja oss med att bestrida motståndarens kontroll. Denna förändring innebär att frågor ställs på sin spets och att
många perspektiv utmanas. Ett sådant är kontrollen över luftdomänen, vilket var ämnet för seminariet.
I Sverige har den operativa nivån gjort det ganska lätt för sig genom att fördela ut ansvaret över havet till marinchefen och luften till flygvapenchefen. Fram till dags dato har denna fördelning varit helt adekvat, eftersom vapenräckvidderna har varit relativt korta och luftförsvar främst en fråga om självförsvar. Dessutom har vi levt i fred. Det huvudsakliga problemet med det valda upplägget har varit att vissa sensorer framför allt till sjöss inte har bidragit till byggandet av luftläget.
I och med att sensor- och vapenräckvidderna ökar kommer målsättningar, intressen och förmågor att överlappa, vilket innebär att prioriteringar behöver göras. Om arbetet görs rätt kommer större områden att kunna kontrolleras och Sverige blir därmed en starkare deltagare i Natos integrerade luftförsvar.
Tankar från ett cockpit-perspektiv (ledamoten Lars Helmrich)
Ledamoten brigadgeneral Lars Helmrich delgav sina tankar från cockpitperspektivet genom nedslag från nya och gamla krig, övningar, teoribildningar och militärteori. Inledningsvis refererade han till en tidigare samövning mellan marinen och flygvapnet där betydelsen av samverkan, snabb beslutscykeln och överraskning illustrerades.
Vidare redogjorde Helmrich för RUSI:s analys av luftkriget i Ukraina. Viktiga slutsatser är att teknisk överlägsenhet är viktigt i luftdueller samt att ett välkoordinerat och taktiskt utvecklat luftvärn kan skapa avreglingszoner för modernt stridsflyg. Paralleller drogs också till Yom-Kippurkriget som utspelades för 50 år sedan. Även i det kriget kunde en avreglingszon skapas vilken Israel efterhand kunde degradera genom att egna markförband anföll egyptiska luftvärnsställningar.
Helmrich fortsatte med att referera till ledamoten Carl Bergqvist som spårar A2/AD-teorins ursprung till en kinesisk och rysk respons på de amerikanska framgångarna i Gulfkriget 1991. Bergqvist menar att Sverige har de komponenter som fordras för att skapa en egen avreglingszon; t ex Meteor- och Patriotrobotar tillsammans med kommande nya sjömålsrobotar och luftvärn till fartygsförbanden. Bergqvist påpekar också att etableringen av sådana avreglingszoner fordrar långa och komplicerade verkanskedjor samt relevanta doktriner och metoder. Helmrich fortsatte sin exposé genom att ta upp slutsatser från FOI-rapporten Bursting the Bubble. Här framfördes att effekten av A2/AD-bubblor kan vara överskattade med hänvisning till systemens faktiska förmåga i fält i t ex Syrien samt att motåtgärder och radarhorisonten begränsar systemens operativa räckvidd. Helmrich noterade att USA redan 2010 i sitt Air-Sea-Battle koncept definierar operativa principer genom integrering av förmågor från flera domäner för att möta A2/AD-bubblor samt att rapporteringen från Ukraina indikerar att Ryssland numer har over-the-horizon förmåga med sitt S-400 system.
Helmrich avslutade med att påminna om Clausewitz välbekanta treenighet men att framtida koncept måste beakta kriget till sin natur (fortfarande) är oförutsägbart. Helmrich framför till sist fyra påståenden:
- Skillnaden i militärgeografi mellan Sverige och Ukraina måste beaktas när slutsatser från kriget dras
- Även moderna militära koncept måste beakta att kriget till sin natur är oförutsägbart och icke-linjärt
- Sverige har och får i närtid de komponenter som fordras för att skapa en egen avreglingszon över Östersjön
- Det problem vi trodde Ryssland skulle skapa för oss kan vi skapa för ryssarna och därigenom uppnå en avsevärd tröskeleffekt
Carrier Strike Group Operations – a Danish perspective (kk Ken Nielsen)
I diskussionen om ett integrerat svensk luftförsvar gav kommandørkaptajn Ken Nielsen, som är dansk förbindelseofficer till chefen för Operationsledningen i Högkvarteret, en presentation om amerikanska operationer med Carrier Strike Group (CSG).
Dragningen gjordes mot bakgrund av det danska deltagandet i denna verksamhet och hade till syftet att orientera om hur försvaret kring en CSG etableras.
Försvaret kring en CSG är byggt upp enligt principen ”lager på lager”. En CSG är sammansatt av flera väsentlige delsystem, där alla ska arbeta tillsammans och integreras. Tillsammans ger dessa olika delsystem mer än en enskild del. Delsystemen består i stort av hangarfartyget, de olika flygsystemen, tillhörande eskortfartyg samt ubåtar och dessas försvarssystem, ledningen ombord samt ett avancerat command, control, communcations, computers, intelligence, surveillance and reconnaissance (C4ISR) system. Det är dessa delsystem, tillsammans med användning av adekvata doktriner, procedurer och externt stöd, bl a i form av kommunikations-, navigations- och övervakningssatelliter, som ger styrkan ett robust försvar.
Ett effektivt försvar av en CSG kräver utöver vapen, sensorer, kommunikations- och informationssystem också en effektiv ledning och kommando- och kontroll (C2) struktur. C2-strukturen i en CSG är etablerat efter en tydlig kommandolinje och med en fördelning av ansvaret för de olika domänerna till utsedda chefer.
När en CSG ingår i gemensamma operationer eller ska operera med annat flyg, koordineras aktiviteterna. Det sker genom att använda taktik, teknik och procedurer som är utvecklade efter en fastlagd doktrin. Det tydliggörs vem som är understödd och vem som är understödjande, så att ledningen blir enkel och tydlig. För att uppnå bästa möjliga koordination etableras ett marint koordineringselement vid det luftmilitära operationscentret och motsvarade element förstärker ledningen i CSG.
Slutsats: Försvaret kring en CSG utgörs av ett system av system, en entydig kommando- och kontrollstruktur samt personal, som har insikt i doktrin och förståelse för egen och andras roll.
Kk Ken Nielsen i navalakademisk pose.
Swedish A2/AD-concept in a joint operation – do we already have the methods? (ledamoten Jon Wikingsson)
A2/AD är ett omtvistat ämne, menade ledamoten och kommendören Jon Wikingsson. Det råder olika syn på om det endast är en möjlighet i luftdomänen, om det är en renodlad militär fråga eller om det är en fråga som omfattar alla domäner och endast kan uppnås genom att använda och ta hänsyn till såväl militära som civila förmågor och aspekter. Oavsett svar på frågan går det att konstatera att ingen stridskraft löser A2/AD själv, utan det kommer att krävas förmågor från andra stridskrafter. Likaså kommer civila förmågor eller aspekter att vara en del av det – direkt eller indirekt. Därför måste A2/AD angripas i en gemensam operation. En metod är ett formaliserat och strukturerat förhållningssätt. Frågan är då om det finns en metod i Försvarsmaktens doktriner och reglementen som ger förutsättningar för att genomföra en gemensam operation? Det korta svaret är ja. Det finns en röd tråd från militärstrategisk nivå ned till taktisk nivå som möjliggör planering och genomförande av en gemensam operation. Dessutom är Försvarsmaktens metoder till stor del interoperabla. Det innebär att Försvarsmaktens doktriner och reglementen ger goda förutsättningar för svensk stabspersonal och svenska stridskrafter att snabbt kunna vara en del av en multinationell gemensam operation, vilket är nödvändigt när vi är Nato. Men en metod räcker inte. Det måste finnas stabsprocesser som gör det möjligt att följa metoden. Staberna på olika ledningsnivåer måste vara trogna sina arbetsuppgifter. Därför måste hela organisationen förstå vilka beslut som fattas på respektive nivå och förhålla sig till detta. Vidare krävs tekniska system som möjliggör operationen, allt ifrån stabsstödsystem, datalänkssystem till sensor- och vapensystem. Tekniken är på väg och 2030 kommer de tekniska förutsättningar att vara bättre än idag. Därför är det viktigt att redan nu lära sig metoden och förhålla sig till den. Det görs bäst genom gemensam träning, träning och träning.
Nödvändiga beslut på de olika ledningsnivåerna.
Diskussion
Den efterföljande diskussionen inleddes med att påpekandet att seminariet använt många olika begrepp och ord för att beskriva vad A2/AD egentligen är. Några exempel är avreglingszoner, air-sea battle, djupförsvar och skalförsvar. Israelerna talar om Iron dome. Behovet att boxa in och definiera ämnet är således stort.
Resonemanget gav vid handen att Sverige i stor utsträckning har både teknik och metoder för att samordna flera olika system i syfte att skapa egen A2/AD-förmåga, även om funktionskedjorna blir långa och komplicerade. Möjligheten är starkt beroende av att rätt beslut fattas på respektive ledningsnivå och tillgång till ett gemensamt ledningsstödsystem. Överenskomna procedurer måste utvecklas bl a för att överbrygga de kulturella ledningsskillnaderna mellan de centraliserade flygstridskrafterna och de mer decentraliserade sjöstridskrafterna. Omständigheter som bidrag från totalförsvaret i övrigt och systemets uthållighet, men även psykologiska faktorer som rädsla och mental utmattning, kommer att behöva beaktas i det fortsatta arbetet.
Dessutom var seminariets deltagare överens om att grunden för skapandet av en svensk A2/AD-förmåga til syvende og sidst handlar om vilja. Det mesta finns redan på plats, förutsatt att vi har ett gemensamt ledningssystem, klarar uthålligheten och verkligen vill skapa egna avreglingszoner genom att avdela kvalificerad övningstid, samordna delsystemen genom befäl och öka systemets beredskap.
