I frågesporter stöter vi ibland ihop med ett moment där vi utifrån fyra bilder eller fyra ord ska motivera vilket som inte hör ihop med de andra.

Tempo, initiativ, interoperabilitet och flexibilitet.Dessa har alla samma syfte, de är alla viktiga delar av svensk operationskonst och menade att tillsammans förstärka varandra.[1] Under historien har de alla varit viktiga för krigföringen. Tempo, initiativ och flexibilitet återfinns tydligt i krigsvetenskaplig litteratur medan det betydligt mera sentida ordet interoperabilitet främst förekommer i modernare sådan. Orden Interoperabilitet, interoperabel finns ännu inte i svenska akademins ordlista.[2] Försvarsmakten (FM) definierar det som:

”Förmågan att effektivt samverka med personal, system, enheter, länder och organisationer i syfte att tillsammans uppnå identifierade strategiska, operativa och taktiska målsättningar.” [3]

Interoperabilitet finns däremot på engelska och där är definitionen enklare, ”…can be used together” […kan användas tillsammans].[4]

Häri tar FM:s interoperabilitetsproblem sitt avstamp. I detta fall ska inget av ovanstående väljas bort. Däremot måste interoperabilitet i likhet med Fugu, giftig blåsfisk, serveras förtänksamt beredd. Om inte kommer vår uppdragstaktiska kultur inte att överleva.

Både vår militärstrategiska doktrin (MSD) och vår doktrin för gemensamma operationer (DGO) slår fast att vi ska kunna vinna tillsammans med andra eller undvika att förlora enskilt.[5] [6] Vi måste således både ha förmågan att föra krig enskilt och tillsammans med andra. För att kunna genomföra gemensamma operationer med andra ska vi enligt DGO vara interoperabla med NATO.[7] Vi ska vara det doktrinärt och i praktiskt genomförande avseende arbetsmetoder och teknik. Härvid ska vi använda likartade processer och metoder eller som Försvarsmaktens strategiska inriktning (FMSI) beskriver det, vi ska tillämpa internationellt vedertagna processer, metoder och standarder.[8] Interoperabilitet kan indelas i teknik, procedurer och operationella delar.[9] För att skapa interoperabilitet i dessa delar har NATO ett initiativ, Federated Mission Networking (FMN).  FMN är inte ett ledningssystem utan ett ramverk.[10] I införandet av FMN i Försvarsmakten har fyra operativa funktionskedjor valts för att visa den interoperabla vägen. Enligt Försvarsmaktens specialförbands Battlelab (FMSF Battlelab) ska FMN möjliggöra att nyttja delad och förbunden, federerad, information.[11] Främst via tekniska standarder ska detta bidra till högre tempo, tillgänglighet, mångsidighet och robusthet. Vidare anser de att FM:s interoperabla avsikter och vision behöver förtydligas. Som operativ partner har NATO valts. Dessa står doktrinärt nära USA med centraliserade managementmetoder som bas, vilka utgjort ett stort hinder i deras uppdragstaktiska införande.[12] Ur detta, ett spretigt införande, en oförmåga att skilja på betydelsen av samma och interoperabel samt en kulturell blindhet mot andra ontologier, så riskerar vi att missa interoperabla fördelar och skapa en uppdragstaktisk avrättning. Interoperabilitet måste införas förtänksamt!

Manöverkrig

Som småstat med förutsättning att ensamma kunna föra krig mot delar av stormakter måste vi värna och nyttja de metoder som möjliggör manöverkrigföring. Således ska tempo skapas och initiativet tas. Kiszely menar, utifrån sovjetiska erfarenheter, att med ett tempo som är det dubbla fiendens kan en fem gånger större fiende besegras.[13] Formuleringen att vi ska ha förmåga att ”tillämpa internationellt vedertagna”, processer och metoder ser jag som olycklig.[14] Läggs därtill en situation där FM vision och avsikter inte på ett klart sätt anvisar hur vi ska dra våra strån till den interoperabla stacken finns risk för missförstånd.[15]  DGO gör försök att visa en annan riktning. Här nyttjas ord som likartade metoder och processer för att utbyta information och uppgifter.[16] Tyvärr anser jag här att doktrinerna inte når i mål. Genom formuleringar som att vi ska vara interoperabla i ”praktiskt genomförande av gällande arbetsmetoder” och att vi ska ha förmågan att effektivt samordna inte bara system, enheter och länder utan även personal anser jag att likartade i många stycken blir de internationellt vedertagna metoderna.[17] Då våra styrande dokument leder oss mot att nyttja stormaktsmetoder, inte bara vara interoperabla med dem, skapas här en småstat på snigelfötter. Enligt Storr är de lednings- och planeringsmetoder som nyttjas av NATO-landet Storbritannien för fokuserade på analys, planering och synkronisering i stora staber vilket lamslår tempo.[18] Här måste vi styras bort från samma metoder till andra men interoperabla metoder. Svensk Planerings- och Ledningsmetod (SPL) kan utgöra ett sådant exempel där vi försöker nyttja en egen interoperabel metod i stället för samma metod som andra, tyvärr resulterar detta bara i en halvmesyr. Metoden bygger på NATO:s planeringsmodell Comprehensive Operations Planing Directive (COPD). Metoderna kan enligt Thunholm klassas som traditionella och analytiska planeringsmetoder med små skillnader.[19] Sådana metoder kritiseras för att vara kognitivt onaturliga och tidskrävande. Således temposänkande och till del meningslösa då de tar ansats i att förutse en plan från start till slut i en komplex och kaosartad miljö som karakteriserar krig. Moltke ansåg att det bara är ”amatörer” som tror det är möjligt.[20] Kan hända att NATO är amatörer, oavsett verkar de tro att de med supermaktskraft kan tvinga till sig initiativet från start till slut enligt en analyserad plan. Det kan inte vi och utifrån israeliska erfarenheter är den underlägsna styrkan dömd till förlust utan tagande av initiativ.[21] Flexibilitet är en väg framåt, inte en övertro på planering och synkronisering.

Flexibilitet

Att i skuggan av den strategiska ”time-out:en” lyfta fram vårt behov av att snabbt bli interoperabla genom att nyttja det redan uppfunna hjulet, NATO:s metoder, har förvisso sina poänger. Det understödjer både vår strategiska avskräckning samt vår operativa och i vissa fall taktiska förmåga att strida tillsammans med de vi är interoperabla med. Genom de av andra tillförda förmågorna skapar vi en helhet med mångsidiga förband och teknik vilka enligt Finkel bidrar till flexibilitet. [22] Med de tillförda förmågorna kanske någon till och med vågar argumentera för att vi nu i förväg kan planera kriget med initiativ från start till slut? Det gör inte jag. Det är av yttersta vikt att vi fortsatt kan föra striden enskilt med flexibilitet. Ett hastigt och otydligt införande av interoperabilitet riskerar suboptimera, inte bara metoder beskrivna ovan, utan även förband och funktioner. NATO är i sig inte interoperabelt problemfritt och vi har flera olika tilltänkta partners.[23] [24] Detta ökar ytterligare risken för suboptimering när vi i mindre delar söker interoperabilitet åt olika håll. Drivna, eller pådrivna funktioner och förband vilka optimerar sin interoperabilitet riskerar vår gemensamma tekniska och organisatoriska balans och mångsidighet. Utan denna balans skapar vi en låghalt FM utan flexibilitet.[25] En mosaik av språk och metoder skapar trösklar inom och mellan förband. Interoperabilitetens stora avtryck på organisationen kräver som Bengtsson säger ett brett och samordnat tillvägagångssätt.[26] Teknik, metod och verksamhet måste ses i en helhet anser FMSF Battlelab.[27] I den helheten lägger jag även in kultur.

Uppdragstaktik

En väletablerad uppdragstaktik förenar manöverkrigföring, flexibilitet och interoperabilitet. Med uppdragstaktik erkänner vi att kriget är komplext, kaos och ovisst.[28] I SPL erkänner FM i likhet med forskningen att komplexa problem är omöjliga att analysera, ändå är det detta som SPL och COPD beskriver. [29]  Med vår uppdragstaktaktik ska vi leva med och hantera kaos samt genom initiativ i det uppkomna erövra initiativet. Härmed grundläggs flexibilitet, tempo och initiativ – manövertänkade.[30] [31]Då uppdragstaktik är en filosofi, en kultur står den över metoder.[32] Tyvärr visar dock Argyris och Schöns forskning om organisatoriskt lärande att man blir det man gör, inte det man utger sig för att vara.[33] Ett faktum som förhindrat USA från att anamma sin uttryckta uppdragstaktiska teori sedan 80-talet. Deras omfattande nyttjande av analys, standardiseringar och centralisering har skapat en managementkultur som inte förmått övergå till uppdragstaktik.[34] Dessa metoder är således inget vi ska ta efter. Att vi redan är på glid visas tydligt i DGO och i ledningsystemutvecklingen. DGO lägger integrationstänkande med interoperabilitet i stället för uppdragstaktik som bottenplatta i svensk operationskonst.[35]  I ledningssystemutvecklingen mot 2035 satsas på att systemet även ska utformas för centraliserad ledning.[36] Tyvärr driver även Försvarshögskolan omkring i den båten. Vår interoperabla implementering måste sättas i en helhet där vår uppdragstaktiska kultur fridlyses från både direkt och indirekt försvagning. Oavsett om det är planeringsmetoder, befälssystem, utbildningsystem eller funktionskedjor måste alternativet som skapar uppdragstaktik väljas. Att med interoperabilitet som slagträ implementera samma, internationellt vedertagna metoder på uppdragtaktisk direkt- och indirekt bekostnad måste betraktas som  fel. Vi kan alltid välja en interoperabel teknik, process eller metod i stället för samma för att fungera tillsammans!  Det mest interoperabla vi kan göra är att bevara vår uppdragstaktiska kultur, den är inte samma men en flexibel grund för tempo, initiativ och interoperabilitet med alla.

Avslutningsvis

Genom ett förtänksamt införande av interoperabilitet möjliggörs en krigskonst med manöverkrigföring, flexibilitet och en bevarad uppdragstaktik som bidrar till interoperabilitet.

För interoperabilitetsinförandet måste vi skapa ett övergripande förhållningssätt som bevarar vår kultur. Det skulle kunna vara:

  • Vi använder vår kultur.
  • Vi använder våra doktriner, metoder, organisation, processer och ledningsstödsystem där det är möjligt. Vi använder ledningsstödsystem, processer, organisation och metoder för att hantera andras ledningsstödsystem, processer, organisation, metoder, doktriner och filosofi där det behövs.
  • Vi betraktar interoperabilitetens teknik, metoder och verksamhet i en helhet med förband, nivåer, funktioner och kultur.
  • Interoperabel är inte detsamma som samma.[37]

Förtänksamt och rätt beredd är Fugu en delikatess. Låt oss göra detsamma med interoperabiliteten, inför den förtänksamt!

Författaren är kapten vid Norrbottens regemente, I19, och elev vid HOP.

Referenser

Argyris, C. & Schön, D., 1974. Theory in practice: Increasing Professional Effectiveness… San Francisco: Jossey-bass.

Bengtsson, I., 2019. FMN – en viktig kompnent för gemensamma operationer. Teknisk information för försavarsmaterieltjänsten, 2, pp. 24-27.

Cambridge university press, 2021. Cambridge dicionary. [Online] Available at: https://dictionary.cambridge.org/dictionary/english/interoperable [Använd 29 04 2021].

Finkel, M., 2010. On flexibility. Standford, California: Stanford university press.

FMSF Battlelab, 2019. rapport 2019:1, u.o.: Försvarsmakten.

Försvarsmakten, 2016b. Försvarsmaktens strategiska inriktning 2015 ändringsutgåva 1 (FMSI 2015 Ä1). Stockholm: Försvarsmakten högkvarteret.

Försvarsmakten, 2016. Militärstartegisk doktrin. Stockholm: FMV, FSV Grafiskproduktion.

Försvarsmakten, 2020. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, FM HRC, GP 2020.

Förvarsmakten, 2017. Svensk planerings- och ledningsmetod SPL 2017. u.o.: Försvarsmakten.

Muth, J., 2011. Command culture. Denton: University of North Texas Press.

Palmgren, A. & Wikström, N., 2018. Auftragstaktik och uppdragstaktik. i: P. Thunholm, J. Widen & N. Wikström, red. Militära arbetsmetoder. Malmö: Universus academic press, pp. 49-84.

Shamir, E., 2010. The Long and Windling Road: The US Army Managerial Approach to Command and Adaptation of Mission Command (Auftragstaktik). Journal of Strategic Studies, 33(5), pp. 645-672.

Storr, J., 2009. The Human face of war. Cornwall: MPG Books Ltd.

Svenska Akademin, 2021. Svenska akademins ordböcker. [Online] Available at: https://svenska.se/tre/ [Använd 29 04 2021].

Thunholm, P., 2018. Planering av operationer. i: P. Thunholm, J. Widen & N. Wikström, red. Militära arbetsmetoder. Malmö: Universeus academic press, pp. 85-126.

Totolförsvarets forskningsinstitut, 2020. FOI utvecklar koncept för framtida ledning. [Online] Available at: https://www.foi.se/nyheter-och-press/nyheter/2020-08-31-foi-utvecklar-koncept-for-framtida-ledning.html [Använd 02 05 2121].


Noter

[1] Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, FM HRC, GP, 2020, 28, 34.

[2] Svenska Akademin, 2021. Svenska akademins ordböcker. [Online] Available at: https://svenska.se/tre/ [Använd 29 04 2021].

[3] Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, FM HRC, GP, 2020, 34.

[4] Cambridge university press, 2021. Cambridge dicionary. [Online] Available at: https://dictionary.cambridge.org/dictionary/english/interoperable [Använd 29 04 2021].

[5] Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, FM HRC, GP, 2020, 24.

[6] Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: FMV, FSV Grafiskproduktion, 2016, 55.

[7] Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, FM HRC, GP, 2020, 34-35.

[8] Försvarsmakten. Försvarsmaktens strategiska inriktning 2015 ändringsutgåva 1 (FMSI 2015 Ä1). Stockholm: Försvarsmakten högkvarteret, 2016, 69-70.

[9] FMSF Battlelab. rapport 2019:1, u.o.: Försvarsmakten, 2019, 5.

[10] Bengtsson, I. FMN – en viktig komponent för gemensamma operationer. Teknisk information för försavarsmaterieltjänsten, 2, pp. 24-27, 2019, 25.

[11] FMSF Battlelab. rapport 2019:1, u.o.: Försvarsmakten, 2019, 3, 5, 18.

[12] Shamir, E.. The Long and Windling Road: The US Army Managerial Approach to Command and Adaptation of Mission Command (Auftragstaktik). Journal of Strategic Studies, 33(5), pp. 645-672, 2010, 646.

[13] Storr, J. The Human face of war. Cornwall: MPG Books Ltd, 2009, 134.

[14] Försvarsmakten. Försvarsmaktens strategiska inriktning 2015 ändringsutgåva 1 (FMSI 2015 Ä1). Stockholm: Försvarsmakten högkvarteret, 2016, 69-70

[15] FMSF Battlelab. rapport 2019:1, u.o.: Försvarsmakten, 2019, 3, 5, 18.

[16] Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, FM HRC, GP, 2020, 34-35.

[17] Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, FM HRC, GP, 2020, 34-35.

[18] Storr, J. The Human face of war. Cornwall: MPG Books Ltd, 2009, 137-138, 144.

[19] Thunholm, P. Planering av operationer. i: P. Thunholm, J. Widen & N. Wikström, red. Militära arbetsmetoder. Malmö: Universeus academic press, pp. 85-126, 2018, 97-98 101-104.

[20] Palmgren, A. & Wikström, N. Auftragstaktik och uppdragstaktik. i: P. Thunholm, J. Widen & N. Wikström, red. Militära arbetsmetoder. Malmö: Universus academic press, pp. 49-84, 2018, 55.

[21] Shamir, E. The Long and Windling Road: The US Army Managerial Approach to Command and Adaptation of Mission Command (Auftragstaktik), Journal of Strategic Studies, 33(5), pp. 645-672, 2010,  655.

[22] Finkel, M. On flexibility. Standford, California: Stanford university press, 2010, 3-4.

[23] Bengtsson, I. FMN – en viktig komponent för gemensamma operationer. Teknisk information för försavarsmaterieltjänsten, 2, pp. 24-27, 2019, 24.

[24] Försvarsmakten. Försvarsmaktens strategiska inriktning 2015 ändringsutgåva 1 (FMSI 2015 Ä1). Stockholm: Försvarsmakten högkvarteret, 2016, 69.

[25] Finkel, M. On flexibility. Standford, California: Stanford university press, 2010, 3.

[26] Bengtsson, I. FMN – en viktig komponent för gemensamma operationer. Teknisk information för försvarsmaterieltjänsten, 2, pp. 24-27, 2019, 26.

[27] FMSF Battlelab. rapport 2019:1, u.o.: Försvarsmakten, 2019, 5.

[28] Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: FMV, FSV Grafiskproduktion, 2016, 68.

[29] Försvarsmakten. Svensk planerings- och ledningsmetod SPL 2017. u.o.: Försvarsmakten, 2017, 39

[30] Finkel, M. On flexibility. Standford, California: Stanford university press, 2010, 2-3.

[31] Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, FM HRC, GP, 2020, 28-32.

[32] Muth, J. Command culture. Denton: University of North Texas Press, 2011, 173.

[33] Argyris, C. & Schön, D. Theory in practice: Increasing Professional Effectiveness. San Francisco: Jossey-bass, 1974.

[34] Shamir, E.. The Long and Windling Road: The US Army Managerial Approach to Command and Adaptation of Mission Command (Auftragstaktik). Journal of Strategic Studies, 33(5), pp. 645-672, 2010, 645-646.

[35] Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, FM HRC, GP, 2020, 28.

[36] Totalförsvarets forskningsinstitut. FOI utvecklar koncept för framtida ledning. [Online] Available at: https://www.foi.se/nyheter-och-press/nyheter/2020-08-31-foi-utvecklar-koncept-for-framtida-ledning.html [Använd 02 05 2121].

[37] Cambridge university press, 2021. Cambridge dicionary. [Online] Available at: https://dictionary.cambridge.org/dictionary/english/interoperable [Använd 29 04 2021].

Mer av samma skribent