av Jan-Erik Lövgren
Höstsymposiet hade i sin helhet avsatts till en lägesredovisning från det delprojekt inom KV21 (Krigsvetenskap i 21:a århundradet) som fokuserar på teknisk utveckling. Rubriken var ”Morgondagens teknik – hur påverkar den vår förmåga?”. Efter en inledning av huvudprojektledaren för KV21, ledamoten Frank Rosenius, beskrevs syftet med dagen av den ansvarige delprojektledaren, ledamoten Mats Olofsson. Han betonade att avsikten var att ”beskriva möjliga och sannolika trender inom teknologier med påverkan på militär och/eller samhällets förmåga” men också att man måste begränsa sig till ett axplock av sådana. Han gav ett exempel på, hur vi genom att titta bakåt 15 år och betrakta hur lite vi då visste om det via Internet och smartphones uppkopplade samhälle vi har idag, lätt kan inse att bedömningar avseende teknikläget 2030 blir begränsade till en trendframskrivning baserad på i dag känd teknik.
Därefter gav projektgruppen en exposé över några utvalda teknikområden och deras militära och civila applikationer. Ledamoten Lennart Axelsson, som belyste markarenan, koncentrerade sin redovisning till robotik, beskrev ett antal utvecklingsgrenar och visade flera korta filmer med exempel på befintliga, men inte desto mindre fascinerande tillämpningar, t ex fyrbenta ”lastmulor”, tvåbenta ”humanoider” samt exoskelett. Det kändes plötsligt relevant att tro att robotar och autonoma farkoster av olika slag kommer att införas relativt snart i militära förband. Svårigheten att rekrytera och behålla den personal man behöver för traditionella soldatuppgifter, samt givetvis strävan att eliminera olika risker för personalen, är pådrivande orsaker till anskaffande av robotar för tunga, monotona och farliga uppgifter.
Därefter beskrev Evorn Mårtensson den teknikutveckling som pågår hos stormakterna avseende luft- och sjöstriden utgående från en doktrinutveckling benämnd ”Air Sea Battle Concept[1]”. Utgångspunkten är att man räknar med att rymdsystem kan bli utstörda/utslagna i motståndarens kontrollområden (A2/AD[2]-områden). För att hantera detta tillförs obemannade system (främst UAS/UCAS[3]) som opererar framskjutet, passivt och med smygteknik. Därtill samverkar långräckviddiga sensorsystem (flygburen radar, fartyg) som genom datafusion med precision kan inmäta rörliga och stationära mål inom hela slagfältet. Detta ger möjlighet till avsevärt utökade räckvidder vid bekämpning. Vapen enligt nya fysikaliska principer i kombination med miniatyrisering skapar nya förmågor, som kan bekämpa/störa traditionella mål men även missiler och rymdbaserade system. Exempel är högeffektlaser på många megawatt, elektromagnetiska kanoner som skjuter höghastighetsprojektiler, samt riktade energivapen såsom högeffekt telekrig-, HPM[4]– och EMP[5]-vapen. Sådana vapensystem medför behov av nya strategier men riskerar också att skapa en ny typ av terrorbalans och eskalering av stormakternas satsningar. Vi fick också se exempel på scenarier där dessa vapen används i samordnade (nätverkskopplade) stora system av system.
Ledamoten Sven-Christer Nilsson gav så en presentation av utmaningar inom cyberområdet. Han koncentrerade sitt tankeväckande budskap till begreppet informationssäkerhet och pekade på de stora risker det innebär att exponera sig och sin information på nät och i molnet, utan vetskap om var servrar eller backup-system finns placerade. Internet känner inga nationsgränser, men vi kan vara säkra på att i de flesta nationer finns aktörer som gör vad de kan för att avlyssna, spåra, förstå politiska och kommersiella avsikter och agera för att vinna egna fördelar. Med nya avancerade kommunikationssystem och många miljarder uppkopplade enheter i ”Internet of Things” (IoT) kommer det att bli lättare för de som vill attackera oss att hitta svaga punkter. Hans slutbudskap var en uppmaning till Sverige att etablera ett eget statligt kontrollerat nät med nationellt ”moln” och med hög säkerhetsklassning, på samma sätt som stora internationella företag gör.
Projektgruppen hade också bjudit in två externa presentatörer. Tidigare forskningschefen vid Ericsson, Ulf Wahlberg, beskrev den pågående utvecklingen av 5G, som bedöms vara moget för driftsättning runt 2020. Han konstaterade att ”allt som går att ansluta kommer att anslutas” och visade i siffror hur det redan har skett en explosion av uppkopplade enheter (Maskin till maskin-kommunikation, M2M) och bandbreddskrav. 5G-etableringen kommer att innebära ett nytt tusenfaldigande av antal enheter och datahastigheter, vilket i kombination med bättre batterikapacitet kommer leda till innovationer vi bara kan ana idag. Det militära behovet kan inte hanteras vid sidan av den civila utvecklingen, men krav på integritet, säkerhet och robusthet kommer behöva prioriteras.
Efter kaffestund och jämförande av intryck fick vi så en beskrivning av något mycket visuellt och därmed synbart lättare att förstå. Det bygger på avancerade matematiska algoritmer och smart utnyttjande av datorkraft utgående från en vidareutveckling av försvarsindustrins precisionsnavigering av missiler. Magnus Brege, VD för Vricon, visade hur företaget genom att utgå från högupplösta satellitbilder kan bygga 3D-kartor med en noggrannhet av 3 meter – med global täckning! Med sådana kartor kan man, genom successiv jämförelse med vad man ser med realtidskameror ombord, precisionsnavigera och precisionsinmäta, även vid utstörda GPS-signaler. Vi fick exempel på högupplösta flygningar över såväl välkända geografiska områden som inne i Nordkorea. De militära tillämpningarna är naturligtvis enorma, t ex målutpekning, jämförelser av terrängbilder över tid för att se förändringar och simulering av dolda framryckningsmöjligheter, men även civilt ger denna teknik en uppsjö av möjligheter som inte tidigare varit tillgängliga.
Sedan gjorde ledamoten Martin Rantzer en rundresa i forskningslandskapet, med nedslag i flera av de områden som kan bedömas vara särskilt relevanta för krigföring – men också för det civila samhället. Det är uppenbart att utvecklingen inte längre bedrivs så separerat som förr, utan det militära systemet utgör oftast tillämpningar av generella forskningsresultat och innovationer. Martin visade, med beskrivningar och ett antal filmer, exempel på tillämpningar inom Artificiell Intelligens, cyber, elektronisk krigföring, laser, mikrovågsvapen samt materialutveckling inom nano-området m.m. Han berörde också hybridkrigföring och de utmaningar och möjligheter det finns att förutse sådana händelser. Ett övergripande budskap i flera av dagens presentationer var att nätverksförsvaret, som i Sverige ”lades i frysbox” för ett antal år sedan, är en grund för flertalet utvecklingsområden för det framtida slagfältet.
Därefter framförde projektledaren Mats Olofsson några funderingar kring risker och möjligheter som de nya teknologierna för med sig, t ex användning av små ”quadcoptrar” som kan köpas i hobbyaffärer men utrustas med sensorer och vapen. Han presenterade också ett antal slutsatser från gruppens hittillsvarande arbete. Den tydligaste var kanske behovet att fortsatt upprätthålla spetskompetens inom relevanta områden, för att vi ska kunna förstå utvecklingen och vara intressanta som samarbetspartner. De resurser som idag avsätts för omvärldsanalyser och framåtblickande forskning är små och minskande, samtidigt som risken att ny teknik och nya tillämpningar skall förändra förutsättningarna bara ökar. Med dagens system med tioåriga materielplaner riskerar man samtidigt att fastna i äldre teknologier och inte förmår utnyttja resultaten från aktuell forskning och teknikutveckling.
Programmet avrundades med en frågestund. En slutsats som framfördes är att projektets information och slutsatser skulle vara högst relevanta för beslutsfattare inom såväl försvarsmyndigheterna som på den politiska nivån att ta del av. Beträffande robotikområdet framfördes även att frågan om reglering av autonoma vapensystem (Lethal Autonomus Weapon Systems, LAWS) har börjat diskuteras inom arbetet med Konventionen för konventionella vapen (CCW) i Geneve.
Sammankomsten avslutades med att ledamoten Frank Rosenius förmedlade några tankar efter symposiets belysning av teknikens påverkan på framtiden och hur det inverkar på projektets övriga delar. Projektet går nu vidare, och gruppen kommer att fortsätta sitt arbete och öka samverkan med övriga delprojekt inom KV21 med målet att skapa bästa möjliga förutsättningar för dess slutprodukt.
Referenten är överste och stf generaldirektör
Noter
[1] Benämns även numera Joint Concept for Acess and Manouver in the Global Commons (JAM-GC).
[2] Anti Access/Area Denial
[3] Unmanned Arial Systems / Unmanned Combat Arial Systems
[4] High Power Microwave
[5] Elektro Magnetisk Puls
