När jag skrev boken Generalerna försökte jag införa benämningen Flaggofficer för alla från brigadgeneral och flottiljamiral med det förväntade resultatet av kritik från flottans officerare. Men de får kanske vänja sig nu när vi är med i NATO.

Benämningen Flaggofficer är omdiskuterad även i USA där Kongressen officiellt benämner dem GFO ”general and flag officers”. Det finns både likheter och olikheter mellan gällande befordringspolicy av flaggofficerare i USA och Sverige. Generellt är den mer transparent i USA men också mer politiskt komplicerad än i Sverige.

I USA har Kongressen och Presidenten var för sig möjligheter att befordra lämpliga personer men även var för sig blockera befordringar.  Nyligen (2023)  hindrade under 10 månader senatorn Tommy Tuberville, republikan från Alabama, drygt 425 befordringar. Inte för att han tyckte det fanns för många flaggofficerare utan för att han opponerade sig emot den amerikanska försvarsmaktens policy vad gällde abort. Han ville ta bort lön och reseersättningarna för amerikansk militär som ville göra abort och hindrade därför som medlem i ”försvarsutskottet” (Senate Armed Services Committee) att godkänna befordringar. Det innebar bl a att US Marine Corps (USMC) kom att stå utan en formell chef och ställföreträdare, dessutom ytterligare försvårat av att chefen USMC Generalen Smith drabbats av hjärtinfarkt.

Men Tuberville hävdade att under WWII fanns det en general per 6000 soldater och idag har USA en general per 1400 soldater. Det stämmer så tillvida att USA har kraftigt ökat antalet flaggofficerare trots en mindre försvarsmakt. Antalet har ökat med 31 % mellan 1965-2023.

I USA finns det tydliga officiella regler utformade som lagar för vad en försvarsgren skall kunna utföra och detta på en ganska hög detaljnivå. Samma sak gäller för vad som krävs formellt för att bli befordrad inom det amerikanska systemet  till flaggofficer. Men i USA liksom i Sverige är respektive försvarsmakt mycket detaljstyrda främst genom ekonomin.

Idag har ÖB stort inflytande på hur han vill hantera befordringsprocessen för flaggofficerare. Det är inte alltid därmed givet att kompetenskraven väger tyngst vid en utvärdering. Om Regeringen, i detta fallet Försvarsdepartementet, skulle återgå till att ha större påverkan och kontroll på befordringarna till flaggofficer tror jag vi skulle få en beslutskompetentare Försvarsmakt.

Att utnämna flaggofficerare i Sverige har tidigare i hög grad bestämts av Regeringen – läs Försvarsdepartementet. Det systemet är numera, succesivt sedan år 2000, förenklat och det är bara 3- och 4- stjärniga befattningar som Regeringen utnämner. 3-stjärniga på förslag från FM.

Roine Carlsson (1937-2020) ansåg som Försvarsminister 1985-1991 att han skulle godkänna alla som ÖB tänkte utnämna till flaggofficerare. ÖB Bengt Gustafsson (1933-2019) hade som ÖB 1986 – 1994 många bataljer om vilka som skulle befordras. Roine Carlsson var inte så mycket för att följa regelverken. Det finns flera exempel där Roine Carlssons subjektiva och ofta felaktiga uppfattning om en person hindrade dennes karriär.

I USA har det nyligen av Kongressen gjorts en utvärdering av det amerikanska befordringssystemet för flaggofficerare:

The following is the March 8, 2024, Congressional Research Service report General and Flag Officers in the U.S. Armed Forces: Background and Considerations for Congress.

“Congressional Research Service” kan jämföras med en vanlig svensk utredning även om denna typ av rapporter är mer regelbundna. De liksom i Sverige kan resultera i förändringar vad gäller policy för utnämningar.

I Sverige har det sedan år 2000 (och även före) funnits en politisk uppfattning om att det finns för många flaggofficerare.

Detta uttryckt i Försvarsmaktens Instruktion där det fick finnas max 15 enstjärniga och 10 st två- och trestjärniga flaggofficerare.

Denna bestämmelse om en maximerad numerär av antalet flaggofficerare är numera borttagen.

Finns det då för många flaggofficerare i Sverige? Och jämfört med vad? Jämför man med USA som har totalt 809 flaggofficerare och en försvarsmakt på 1 200 000 anställda militärer inklusive US Cost Guard så är det 0,063 %. Sverige har en Försvarsmakt, om Kustbevakningen medtas. på 57 000 personer och räknar vi med 53 flaggofficerare så utgör de 0,093 % av de anställda.

Det finns ett talesätt ”Det finns tre sorters lögner: lögner, förbannade lögner och statistik.” Jag har bara valt den mätmetod som amerikanska kongressen har använt. De har dessutom redovisat inom vilka olika flaggofficersgrader som skillnaderna finns. Det låter sig inte göras i Sverige. Den s k Rullan är sedan länge borta och även den interna ”rullan” är inte längre en öppen handling. Det är bara ett fåtal flaggofficersbefattningar som redovisas öppet både medvetet och omedvetet. Publikationen Försvarets Forum kanske borde värdera (o)nyttan med nya poster.

Försvarsmakten anser säkert att det finns för få flaggofficerare. Det kan finnas risk för att Försvarsmakten blir ännu mer toppstyrt vilket blev en konsekvens av alla ekonomiska neddragningar som skett mellan 2000 och 2020. Men en organisation som expanderar ekonomiskt så snabbt som sker idag bör ompröva och förenkla sina beslutsprocesser för att kunna effektiviseras – som motsats till att skaffa fler högre beslutsfattare. Detta kan göras genom administrativ ”skottfältsröjning” men framförallt delegera ner besluten (ännu) närmare försvarsgrenarna. Ett exempel är att FMV fått sitt beställningsbemyndigande utökat från 200 MSEK till 700 MSEK vilket i praktiken innebär att FMV kan korta ned leveranstiden med upp till ett år.

Författaren är reservofficer i Amfibiekåren.