Rebecca redo att begå självmord framför tvångsäktenskap illustrerat cirka 1823. I en historia om en hjälte som är märkbart frånvarande och riddare som inte är särskilt ridderliga blir Rebecca karaktären med mest integritet som symboliserar judarnas strävan efter identitet i ett samtida Europa.

Så har det blivit nyårsdag och dags för Ivanhoe: Världens sämste riddare som får stryk i den inledande torneringen, ligger sjukskriven och jämrar sig större delen av filmen och knappt orkar upp till slutstriden där han vinner på walk-over. Sammantaget misslyckas Ivanhoe med alla uppgifter han får. Rebecca däremot är sjukvårdaren som med risk för eget liv och social uteslutning räddar en fallen krigare från en säker död, framgångsrikt vårdar honom under hela filmen och vägrar upphöra även när hon står inför sin egen avrättning. Sir Walter Scott borde haft förnuftet att döpa sin roman till ”Rebecca”

Men den klassiska hjälteromanen måste väl vara bättre än filmen. Nej, den är faktiskt värre. Där trillar Ivanhoe av hästen och hans antagonist Bois de Guilbert dör knall och fall av ett brustet hjärta (!) vilket gör att vår så kallade hjälte slipper slåss i slutstriden. ”Och så väljer han fel tjej”, brukar vara en vanlig kommentar i slutet av filmen. Jag är högst tveksam till om Ivanhoe över huvud taget är bra nog för Rebecca och frågande till varför hon skulle välja honom.

Men skämt åsido finns det självklart en allvarlig aspekt. Ivanhoe är en klassisk och underhållande äventyrsroman. Även om personen vars namn pryder omslaget är frånvarande i större delen av boken. Men Sir Walter Scott var för skicklig som författare för att inte ha haft något djupare budskap.

Ur ett brittiskt perspektiv återspeglas de motsättningar som fanns vid den tiden handlingen utspelade sig, runt 1194 i England. Ivanhoe är här en helande kraft inte på grund av något han gör utan vad han är: en riddare av saxisk börd som lojalt följer en normandisk kung. Karaktären personifierar tanken på en stark enad brittisk identitet i en historisk tid av motsättningar.

Men det finns en än större symbolik i den europeiska motsättningen mellan kristna och judar. Kyrkans starka makt och återvändandet från korstågen i det heliga landet är starka underliggande teman. Men vi bör också se till den samtida utvecklingen när författaren levde och verkade. Scott skrev romanen 1819, strax efter Napoleonkrigen och i en tid av avsevärd social och politisk anspänning runt judars rättigheter som skulle komma att kulminera i de antisemitiska Hep Hep-upploppen som svepte genom Europa senare samma år. I många områden var judar fortfarande förbjudna att inneha folkvalda positioner, arbeta inom exempelvis armén eller att undervisa på skolor och universitet.

Karaktären Rebecca som judinna är inte bara bildad, principfast och färgstark utan även någon som vidmakthåller sin integritet trots att hon blir marginaliserad och rätt ut ratad. I kontrast finns de karaktärer som står att skildra kristendomen, till exempel den ständigt förfriskade Broder Tuck och den mat- & dryckesälskande Athelstane. Dessa är förvisso lättsamma och fryntliga karaktärer som är nästan omöjliga att inte tycka om och som kommer undan med alla sina brister. Men de lägger grunden för en närmast parodisk bild av kristendomen. Även den frånvarande hjälten förstärker denna bild när han stapplar upp från sjuksängen bara för att avge en fördomsfull utläggning att judar som Rebecca omöjligen kan förstå ära i ett slag. Antisemitismen går från symbolisk till uppenbar när den manipulative tempelriddaren Albert Malvoisin ljuger och producerar falska vittnesmål för att få Rebecca avrättad.

Scott gav ursprungligen inte ut romanen i sitt eget namn, trots att han vid det laget var en känd och etablerad författare. Det är självklart omöjligt att veta hans motiv för detta, men vi vet att de antisemitiska strömningarna bara blev starkare innan romanen slutligen kom ut i början av 1820. Många av dåtidens motsättningar kan återses även i nutiden. Placerad på bålet inför slutstriden symboliserar Rebecca en större tanke på judarnas plats i en europeisk identitet genom en judisk hjältinna som personifierar kampvilja och symboliskt föredrar döden före att överge sitt arv eller övertygelser. Även om Ivanhoe symboliserar bryggan mellan nationella motsättningar så står Rebecca för ett större överkommande av europeiska antisemitiska motsättningar.

Så glöm sidokaraktären Ivanhoe och låt oss ge rättvisa till hjältinnan Rebecca! #Justice4Rebecca

Författaren är major, doktorand i psykologi och ledamot av KKrVA.

Mer av samma författare