Författaren diskuterar några förslag som syftar mot en höjd kvalitet i värnpliktsutbildningen. Foto: Jimmy Crona, Försvarsmakten.

Enligt nuvarande utbildningsrytm kallar försvarsmakten in värnpliktiga i tre omgångar. Dels de som gör elva månaders utbildning. Dessa är uttagna till gruppchefer, besättningar på exempelvis stridsfordon 90, mekaniker eller någon annan befattning som kräver denna utbildningstid. Dels de som gör 9 månader, vilka i regel tillhör gruppen soldater. Således befattningar som inte innebär det ansvar eller den svårighetsgrad i befattning som kräver den längre utbildningstiden. Den sista kategorin är de som gör värnplikt med inriktning mot hemvärnet och dessa gör i regel  4 månader. Inlägget avgränsas till kategorierna som genomför 9 respektive 11 månaders utbildning.

En av tankarna med att ge vissa individer 11 månader är att deras befattning antingen kräver längre utbildning alternativt att de, främst gruppcheferna, med den längre utbildningstiden ska få ett ledarskaps- och kunskapsmässigt försteg för att kunna ta hand om sina senare inryckta gruppkamrater. Det förekommer här tankar på att gruppcheferna ska kunna leda sina grupper från det att de rycker in.

Den initiala delen av en värnplikt, den grundläggande soldatutbildningen (GSU), är enligt min mening den mest kritiska delen av en rekryts utbildning. Om något utbildas fel under denna period finns en stor risk för att det inlärda beteendet inte går bort. Efter genomförd GSU måste alla detaljer ”sitta” vilket i sin tur kräver en stor andel instruktörer och det är inte ovanligt med sex instruktörer per pluton under detta skede. Här krävs således i instruktörsrollen officerare, specialistofficerare och soldater med lång erfarenhet

Här uppstår en ”krock” kopplat till utbildningen av de värnpliktiga som gör 9 månader.  Detta därför att samtidigt som de värnpliktiga som utbildas under 9 månader rycker in börjar de värnpliktiga som utbildas under  11 månaders bli klara med sin GSU och ska därefter påbörja sin befattningsutbildning. Befattningsutbildningen för de som gör 11 månader innebär antingen mekanikerutbildning, gruppchefsutbildning, någon form av fordonsutbildning såsom grundläggande vagnsutbildning för Stridsfordon 90 eller någon annan befattningsutbildning. Samtliga kategorier kräver instruktörer med rätt formell kompetens. Sammantaget ett antal krävande utbildningslinjer som ”slukar” samtliga av de instruktörer som utbildat de värnpliktiga som genomför 11 månader under den period dessa genomför GSU. Vad innebär då detta för utbildningen av de soldater som utbildas under 9 månader?

Situationen som beskrivs ovan leder till att utbildningen av de värnpliktiga som gör 9 månader blir lidande. Som utbildningen är upplagd nu sker alltså ett flertal instruktörskrävande utbildningar parallellt vilket inte är optimalt. Den utbildning som enligt min uppfattning främst blir lidande är GSU-delen för de som gör 9-månaders värnplikt. Antalet instruktörer med rätt kompetens blir därför få och utbildningen således lidande för denna kategori och detta under det skede som jag anser vara mest kritisk för en soldats utbildning.

Jag anser därför att utbildningslängden på de värnpliktiga bör göras om. Mitt förslag är därför att man istället för två inryckningar har en inryckning alternativt separerar utbildningarna ytterligare i tid.  Ett alternativ är således att samtliga värnpliktiga gör 11 månaders utbildning, fördelen då är att det blir en inryckning och att all befattningsutbildning kan påbörjas samtidigt. Det blir då enklare att organisera de olika skedena eftersom de inte krockar med exempelvis skyddsvaktsutbildning under GSU. Nackdelen är självklart att det blir dyrare men i längden ekonomiserar detta med befälsresurserna och därutöver erhålls ytterligare utbildningstid för soldaterna, vilket rimligen resulterar i en bättre personell kvalitet i hela organisationen.

En annan lösning är att både de som ska utbildas under 9 respektive 11 månader rycker in samtidigt men att de som gör 9 månaders värnplikt rycker ut tidigare De avslutande två månaderna får därför för elvamånaderskategorin läggas på bl a kompletteringsutbildning av gruppcheferna.

Ett tredje alternativ är att de båda kategorierna värnpliktiga tidsmässigt separeras ytterligare. 15 respektive 10 månader skulle kunna vara en lösning varvid inryckningarna separeras rejält i tid och de som gör 10 månader kan ges en bra första utbildning samt att befälskategorin/ gruppcheferna verkligen har en chans att leva upp till tanken att kunna leda sina grupper från inryckningen. Dyrare ja, men militär kvalitet byggs underifrån. Den gamla devisen om att om soldaten är bra är gruppen bra o s v är lika aktuell idag som när den myntades.

Sammantaget är min bild att systemet med 11 respektive 9 månader bör ses över eftersom detta inte når dit vi önskar.

Författaren är löjtnant vid Norrbottens regemente, I 19.

Mer av samma författare