Norge är det av våra nordiska grannländer som lägger störst andel av sin nationella ekonomi (BNP) på försvar. Det kan då vara av intresse att översiktligt redovisa det norska försvaret och dess planerade utveckling.
I Norge har under hösten i vanlig ordning redovisats en budget för 2020. Den innehåller höjningar av försvarsanslaget som följer intentionerna i gällande långtidsplan från 2016. Om höjningarna fortsätter i samma takt så tolkar jag att försvarsanslaget i andel av BNP kommer att överskrida 1,7 % någon gång under åren 2023-25. Således en svag höjning från de ca 1,6 % som SIPRI redovisar för åren 2016-18. Exakt när beror bland annat på BNP:s utveckling i den nu sviktande konjunkturen. Troligt är dock att Norges försvarsanslag mot 2024 kommer att utgöra en större andel av BNP än de svenska även efter de höjningar som ingår i den nyligen publicerade svenska budgeten. Vidare – om ökningen fortgår i samma takt som från 2012 så kan det norska försvarsanslaget nå nivån 2,0 % omkring 2030.
I storleksordning efter den norska andelen av BNP år 2018, var den finska andelen ca 1,4 %, den danska 1,2 % och den svenska 1,0 %, allt enligt SIPRI.
En annan jämförelse avser försvarsutgifterna – uttryckt i jämförbar valuta, lämpligen USD. År 2018 var de norska utgifterna 6 824 milj USD, d v s ca 18 % större än de svenska på 5 755 milj USD – även här enligt SIPRI.
Styrande för utvecklingen av de norska försvarsutgifterna under de närmaste åren är den senaste politiskt fastställda fyraåriga långtidsplan som beslutades i stortinget 15 nov 2016 och som avser perioden 2017-2020. Denna parlamentariskt beslutade fyraårsplan får väl närmast ses som en motsvarighet till de svenska fleråriga försvarsbesluten.
Arbete på en ny politisk långtidsplan för 2021-24 har påbörjats. Ett första steg är att FFI, den norska motsvarigheten till FOI, gjort en förstudie vilken publicerades i februari 2019. Ekonomiskt rör man sig inom ett fält som spänner från att ligga kvar på dagens nivå till en nivå som innebär en höjning av anslaget till ca 2 % av BNP. Skrivningarna i anslutning till starten på arbetet hösten 2018 och i anslutning till publicerandet av förstudien anger att ”Regeringens första prioritet bör vara att förstärka dagens planer”. Utan sådana förstärkningar kommer försvarsutgifternas andel av BNP att sjunka.
FFI har i sin förstudie analyserat ett antal handlingslinjer. Inriktningen av fortsatt arbete bör då vara att stärka den operativa tillgängligheten genom ökat antalet anställd personal samt genom ökad aktivitets- och övningsnivå. Vidare skall reaktionsförmågan och uthålligheten ökas genom ökad lagerhållning och förstärkt försörjning av kritiska komponenter. Vidare är det angeläget att maritimt såväl som landbaserat luftvärn stärks.
I det fortsatta arbetet rekommenderas fortsatta analyser av ett antal teman och problemställningar som FFI har påbörjat i ett första steg. Inriktningen på det fortsatta arbetet fram till stortingets beslut synes då bli att genomföra de säkerhetspolitiska och operativa värderingar som behövs för att ta ställning till olika system och deras utveckling samt hur de skall kombineras. Värderingar skall genomföras i olika scenarioutvecklingar från kris till högintensiv militär konflikt. Noteras kan också att scenarierna skall vara ”måttligt sannolika men inte omöjliga”.
Aktuell materielplanering framgår av en årligen uppdaterad flerårig redovisning av angelägna materielinvesteringar som benämns Framtidige anskaffelse til forsvarssektoren (FAF). Den senaste av dessa är från mars 2019 och omfattar åren 2019-2026. Här följer ett sammandrag som visar de större materielinvesteringar som nu är aktuella fram till 2024.
Först anger man tre prioriterade projekt. Det första är den pågående anskaffningen av stridsflygplan typ F-35 som skall ersätta befintliga F-16. Båda amerikanska. Denna anskaffning har drabbats av stora fördyringar och antalet har efter hand bantats mot 40 enheter eller något färre. De skall då ersätta dagens 57 F-16. Anskaffningen av F-35 får ses som ett bevis på höga ambitioner vad avser prestanda och att man är beredd på höga utgifter för att uppnå sådana prestanda.
Den andra investering som prioriteras i materielplanen är ersättning av dagens sex ubåtar av den tyska typen Ula. Denna nyanskaffning sker i samarbete med Tyskland.
Flera läsare minns säkert att samarbete med Sverige varit aktuellt avseende båda dessa anskaffningar.
Den tredje anskaffning som prioriteras i FAF utgörs av ett nytt maritimt övervakningsflygplan. Uppgiften för dessa är att övervaka delar av Norska Havet och Barents Hav upp till Svalbard. Efter omfattande överväganden beslutades att befintliga 6 enheterna av typen P-3C Orion skall ersättas. De är ursprungligen från 1960-talet men har fortlöpande moderniserats. Ersättare blir 5 flygplan av den amerikanska typen P-8A Poseidon som är en version av trafikflygplanet Boeing 737. Affären tecknades i mars 2017 och löper på ca 10 mdr Nkr.
Anskaffningen av dessa tre objekt måste alla ses som tecken på höga ambitioner. Likaså att man gärna knyter an till allierade i Nato.
Utöver dessa tre prioriterade projekt redovisas ett flertal projekt sorterade efter försvarsgrenar.
Inom Landsystem prioriteras den enda brigaden, som är lokaliserad till norra Norge där också en av bataljonerna är i stående beredskap. De anskaffningar och moderniseringar som redovisas i FAF-planen tyder även de på höjd ambition vad avser modernitet och prestanda. Tidigt planläggs anskaffning av 15,5 cm artilleri. Vidare förbereds mot år 2025 nyanskaffning av stridsvagnar. De skall ersätta de befintliga 36 stridsvagnarna av typ Leopard II A 4 från mitten av 1980-talet. Typen fanns också tidigare i svenska armén med benämning Strv 121.
I övrigt investeras i modern markstridsrelaterad utrustning: simulatorer, personlig och förbandsanknuten utrustning, specialbandfordon, modernisering av befintliga fordon och olika former av stödutrustning.
Utgifterna under tiden 2019-2024 för Sjösystem är i FAF-planen ca dubbelt så stora som de för landsystemen. Huvuddelen av investeringarna och anskaffningarna är knutna till marina fartyg och till dessa hörande vapensystem.
Här ingår som nämnts ersättningen av dagens ubåtar.
Därutöver finns höga ambitioner vad avser de kvarvarande fyra fregatterna av typ Fridtjof Nansen. Först modernisering av luftvärnsrobotar typ Sea Sparrow som genomförs gemensamt inom tolv Natoländer. Mot år 2025 görs vidare ett ytterligare antal moderniseringar av fartygen för att upprätthålla deras modernitet och operativa livslängd.
I sammanhanget kan nämnas att norska regeringen under sommaren har bestämt att inte reparera den i samband med en olycka hösten 2018 allvarligt skadade femte fregatten Helge Ingstad – det skulle bli dyrare än att bygga en ny fregatt!
Efter 2025 skall Nordkapp-klassens tre fartyg ersättas. De ingår i den norska kustbevakningen och är från början av 1980-talet. Noteras kan att de har viss beväpning och har förmåga att ta ombord helikopter.
Befintliga sjömålsrobotar av typ NSM (Naval Strike Missile) skall också moderniseras. Detta i väntan på ny vidareutvecklad sjömålsrobot som anskaffas gemensamt med Tyskland.
Slutligen finns i FAF-planen redovisat projekt luftförsvarssystem. Utgifterna för dessa överstiger väsentligt den sammanlagda summan av de som redovisas för sjö- och landsystem.
Den fortsatta anskaffningen av F-35 dominerar under 2019-2025, även om utbetalningarna minskar från 2023. Noteras kan också att redan 2022 påbörjas modifieringar och modernisering av F-35 till avsevärda belopp.
Observera att i Norge räknas luftvärnet till försvarsgrenen Luftförsvaret. Även här vill man höja ambitionerna. Från 2022 påbörjas en krävande anskaffning av nytt områdesluftvärn med lång räckvidd – jämför det nya svenska systemet Patriot. Övrigt luftvärn förstärks också enligt FAF-planen. Från 2019 moderniseras den befintliga luftvärnsbataljonen med luftvärnsmissiler typ NASAMS II med medellång räckvidd. Modifieringen innebär bl a 50% ökning av räckvidden till 40 km.
Från 2021 sker satsningar på att förse luftövervakningen med nya sensorer. Därutöver genomförs moderniseringar, bl a förstärkning ock förnyelse vad avser elektronisk förmåga att identifiera främmande flygfarkoster (IFF)
I övrigt kan noteras att FAF-planen innehåller ökade försvarsgrensgemensamma investeringar avseende informationsinfrastrukturer – de planeras att fördubblas från 2019 till 2022 och sedan behållas på denna nivå.
Sammantaget ger de dokument som här redovisats intryck av höga ambitioner. Man vill ha ett tekniskt högkvalificerat och mångsidigt försvar. En fortsatt höjning av det norska försvarsanslaget från dagens 1,6 % av BNP upp mot 2,0 % torde då erfordras i en inte alltför avlägsen framtid för att förverkliga dessa ambitioner.