”The history of the failure of war can almost be summed up in two words: too late. Too late in comprehending the deadly purpose of a potential enemy, too late in realizing the mortal danger, too late in preparedness, too late in uniting all possible forces for resistance, too late in standing with one’s friends.” – General Douglas MacArthur
…….
För tre månader sedan skrev jag en artikel i tidskriften Axess om svensk försvarspolitik, där jag berörde risken för ryska maktdemonstrationer kring Ukrainas vägval:
”Den ökade nationalismen i Europa kan ställa till problem som har att göra med etniska minoriteter. Den ryska regeringen har lagt fast i sin doktrin att med militärt våld kunna skydda sina minoriteter i ”det nära utlandet” liksom sina handelsflöden.
På kort sikt är det framför allt fråga om vart Ukraina tar vägen. Den som har den minsta kunskap om rysk självbild inser att sannolikheten för maktdemonstrationer i Rysslands närområde ökar kraftigt, om Ukraina kommer att välja EU före den Euroasiatiska Unionen.”
Trots detta har den ryska aggressionen överraskat mig något. Även om de gör en del tricks för att framstå som att de håller sig inom basavtalet, så har de med hot om våld tagit över Krimhalvön utan legitimitet.
Statsministerns olyckliga uttalande igår;
”Det är i någon mån förståeligt att Ryssland agerar på en rysk minoritets oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man agerar. (I den första versionen hette det ”ryska Ukraina”)”
hade gått att bättre förstå, om etniska ryssar förföljdes och dödades på Krim (vilket hade varit oacceptabelt). Hittills har dock skeendet på Krim karaktäriserats av ett osedvanligt lugn, för att vara grund för en R2P-insats.
I det första inlägget om Ukraina i onsdags hade jag uppe de täta banden mellan ukrainska och ryska officerare som möjlig konfliktdämpande faktor och än så länge verkar det vara så på Krim i alla fall. De känner varandra i de högre skikten.
Hur många gånger har inte ukrainska officerare antagligen varit inbjudna på Svarta havsflottans officersbaler och andra arrangemang? Det är inte förvånande att det här har gått relativt städat till, och att vissa till och med byter sida. Detta kan naturligtvis vända på tio minuter, men hittills är det den enda ljusglimten att ingen dött sedan de ryska styrkorna gick in.
För närvarande är det nämligen inget krig mellan Ryssland och Ukraina, utan en skickligt utförd specialoperation med olika slags kommandostyrkor i bästa ryska stil (Prag 68, Kabul 79, Pristina 99). Det hela understöds av ett fundamentalt batteri i den ryska krigskonsten, nämligen: Propaganda, provokationer och desinformation.
…………
Ur regeringens perspektiv är timingen rent usel när det gäller den ryska aggressionen. Så sent som veckan före presenterade finansminister Anders Borg ett generellt sparbeting som också drabbade försvaret.
Positionerna är oklara. Utrikesministern med sin erfarenhet hade en annan syn än statsministern när han ombads kommentera i gårdagens Agenda vad denne sagt. Ingen av de andra partiledarna har sagt något som märkts i rapporteringen. Regeringen har inte haft något sammanträde.
Min slutsats är att regeringspartierna tappat balansen inför detta skeende som slår undan benen på den nuvarande försvars- och säkerhetspolitiken (som det finns stor, blocköverskridande enighet om).
1. Ryssland har återigen visat politisk vilja att använda militära maktmedel för att lösa konflikter i strid mot folkrätten. Ryssland lever sin doktrin att ”skydda” ryssar varhelst de finns eller sina handelsflöden.
2. Landet har på kort tid ökat sin förmåga att leda och genomföra koncentrationstransporter med stora styrkor över långa avstånd på kort tid samt tagande av infallsportar med väldisciplinerade förband.
3. Ryssland har dessutom uppvisat förmåga att genomföra förberedelser för dessa operationer på ett sådant sätt att avsikten ej upptäckts av Västs underrättelsetjänster i tid.
4. Ukraina har en liknande säkerhetspolitisk modell som Sveriges, men ännu har ingen miliär hjälp kommit från Väst. Ukraina har bland annat varit med i PfP från början och haft trupp ute i de flesta internationella operationerna inkl Irak. Landet har dessutom ett visst skydd av Budapestöverenskommelsen 1994.
5. Europa har inte kunnat formulera en enhetlig strategi för sådana här kriser på kontinenten och den europeiska militära förmågan vittrar bort. Alltför många europeiska och svenska politiker har utgått ifrån att Europa är säkrare än på länge.
6. Ryssland visar än så länge förmåga och beslutsamhet att fullfölja sitt våldsamma upprustningsprogram, tvärsemot den prognos som hittills ligger till grund för våra beslut. Framemot 2020 kommer den militära förmågan ha ökat kapitalt. Om de från låg nivå kan göra detta idag – hur kommer det då se ut 2018? 2023? Ryssland kommer att göra allt som är nödvändigt för att hålla energipriserna uppe för att ge avkasning till stadsbudgeten (och de egna fickorna), var så säkra.
Till detta kommer ytterligare besvärliga faktorer på hemmaplan:
A. Försvarsreformen ligger långt efter planen. Försvarsbeslutet 2009 var/är underfinansierat.
B. Försvarsmakten har heller inte levererat i den omfattning som kan förväntas när det gäller uppbyggnad av insatsorganisationen eller övningsverksamheten.
Oppositionen slipper inte heller undan kritik. Regeringar utvecklar inte sin politik, om inte de utsätts för utmaningar och alternativa förslag som når längre eller är effektivare. Vänsterpartiet verkar i och för sig ompröva sin tidigare politik, men verkar upptagen med att vända bössorna mot väst. Lite märkligt, eftersom USA knappt varit synligt under krisen.
Miljöpartiet har gått från att vara konstruktiva till att lyfta fram ett icke-våldsförsvar som lösningen på Sveriges eventuella militära säkerhetsutmaningar. Hur en miljöpartiledd regering med detta skulle kunna kontrollera sitt territorium enligt folkrätten är en outredd fråga. Socialdemokraterna har ännu inte visat korten när det gäller ekonomin och ska eventuellt regera med någon/bägge av ovanstående, om man vinner valet.
Mina rekommendationer:
1. Politiken måste byta inriktning för Försvarsberedningen. Den skulle arbeta i enlighet med inriktningen i FB 2009 enligt uppdraget. Även om de internationella operationerna på långa vägar inte är avslutade, så måste dimensioneringen utgå från närområdet och dess realiteter. Personalförsörjningen behöver antagligen justeras kraftigt.
2. Tyvärr måste därför beredningen få förlängd tid med några månader för att omhänderta detta. Men, bättre rätt än fort och fel. Anslå under tiden ett tillägg i vårbudgeten för utbyggd underrättelsetjänst, övningsverksamhet och anskaffning av vitala reservdelar.
3. Genomför en svensk beredskapsövning av två skäl: Använd de väpnade styrkorna som ett säkerhetspolitiskt instrument, svenska folket förväntar sig detta och visar omvärlden svensk försvarsvilja. Få en värdemätare på statusen inom vitala funktioner för att kunna avhjälpa brister (se nedan).
4. Genomför planering för en förvärrad situation. Om situationen i Ukraina eskalerar (strider på Krim eller inmarsch i östra Ukraina), så ska det finnas en plan för hur beredskapskrediten i Riksgälden på upp till 40 Mdr SEK ska kunna användas. Riksdagen har bemyndigat regeringen att kunna använda denna vid ”krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden”, och jag avser då det sistnämnda.
Som det heter i det ryska ordspråket:
För en enad hjord är vargen ofarlig
…………
[Edit 08:54] For the record, jag bedömer fortfarande att det denna gång blir en förhandlingslösning. Den ryska aptiten kommer dock inte vara slut när den möts med upplevd svaghet. [slut edit]
Johan, dina rekommendationer är – såvitt jag kan se – uteslutande riktade nationellt. Det kan vara värdefullt i sig men utan att kunna samarbeta med andra mot hot av detta slag så spelar vare sig svenska beredskapsövningar eller beredskapskrediten någon större roll; vår nuvarande förmåga på egen hand räcker knappt för att skydda Stockholms innerstad under en vecka som bekant.
Till dina rekommendationer skulle jag därför vilja lägga ett omfattande utredningsuppdrag till Försvarsberedningen avseende just militärt samarbete tillsammans med andra och förutsättningarna för en svensk NATO-anslutning.
Mike; Jag uppfattande att Annika Nordgren Christensen var av den uppfattning, i gårdagens Agenda, att utveckligen sprungit ifrån Sverige avseende ett svenskt Nato-medlemsskap. Kan det vara så, att även om den politiska och den allmäna viljan i Sverige fanns för ett medlemsskap så skulle Natos medlemmar rösta nej?
Detta för att inte utvidga krisen och stöta sig ytterligare med Putin.
Allan Widman trodde inte på detta.
Tobias,
jag delar helt Allan Widmans syn på detta. Svenskt och finskt NATO-medlemskap vore en stor fördel för NATO särskilt om man på allvar måste börja ta tag i frågan om försvaret av Baltikum. Vårt nuvarande utanförskap innebär de facto en strategisk osäkerhet i Östersjöområdet; den som först kan kontrollera vårt luft-, land och sjöterritorium närmast Baltikum har en stor fördel vad gäller att operera militärt. Och den fördelen vill inte NATO ge till Ryssland…inte ens tyskarna skulle jag tro.
@Mike:
Dina namn låter misstänkt amerikanska, och jag har sett dig på bild, du har amerikansk karisma. För 1 vecka sedan skulle jag därför ha ifrågasatt din svenska lojalitet med viss misstänksamhet. Nu håller jag med dig, vi bör absolut gå med i Nato, helst samma eftermiddag efter en snabbt avklarad diskussion i riksdagen.
Roger Klang, Lund Scaniae Sverige
Konstruktivt, om än otillräckligt. Pragmatiskt det bästa som antagligen går att åstadkomma. Vårt lands förlamade ledning inför en kris med förhöjd krigsrisk i Europa imponerar inte. Men, det är förväntat, inte oväntat. Totalförsvarsidén med beredskap och fredstida förberedelse för agerande i kriser finns inte, har glömts bort efter att ha nedmonterats för 20 år sedan. Beredskap att agera för att projicera politisk vilja och motståndskraft i syfte att stabilisera och dämpa en händelsutveckling begriper man inte längre. Man tror att allt försvar handlar om militär verksamhet och krig (på riktigt). Utanför Europa. Beredskap är ”pappersförmågor” som bara kostar pengar i den moderna politiska retoriken. Jag tror inte ens att pågående kris har lett till några aha-upplevelser.
Dagens politiska värld handlar bara om inrikes- och utrikespolitiska manövrar för att gynna partiers position inför nästa val. När karriärpolitikernas jobb och karriär ska omförhandlas med folket. Någonstans glömde man uppdraget att leda ett land och de gemensamma intressena, allmänintresset, för alla väljargrupper som delar detta land. Vår s.k. demokrati kan behöva en demokratisk vitamininjektion, för snart är vi inte bättre än en sovjetstat där en politisk adel sätter egna intressen främst och skor sig. Politik framstår som tom retorik när den prövas.
De liberala västliga demokratierna talar vackert om ideal och solidaritet, men när det kommer till kritan så är det tydlig realpolitik som gäller. Var man för sig själv. Vart tog moralen, hedern och statsmannaskapet vägen. Vi hedrar förkämpar för demokrati och mänskliga rättigheter i ord, men skymfar deras gärning med våra egna handlingar. För att vi tillåtit oss manövreras in i en position där vi inte har något val. För det har varit bekvämt och bäst för oss i det fina kvarteret av världen.
Jag skäms för att världen inte lär sig. En hundraårscykel är komplett. Europas politiska liv är nu återställt till den låga och dekadenta nivån för ett sekel sedan. Jag hoppas bara inte att mina barns generation ska behöva uppleva några krig i Europa igen. Det kräver insikter och handling från våra politiska ledningar. Inte skrämd låt-gå mentalitet. Det kräver tydligt politiskt ledarskap som försvarar demokrati och mänskliga rättigheter med handling, FÖRE situationer utvecklas tilll väpnade medel. Det kräver att muskler sätts bakom ord för tydliga budskap om vilja och övertygelse. I denna kontext krävs handlingsberedskap med militära medel, inte ”riktiga insatser” för att stridskrafter ska definieras som ”användbara”. Vi talar om det militära instrumentets roll i en annan kontext än den som våra politiker drömt om. Den drömmen höll inte verklighetens prövning. Alla ville inte ställa upp på drömmen i praktiken.
För de flesta verkar jag nog mest svamla. Jag förväntar mig inget annat.
Bra Johan,
Risken för pajkastning är nu uppenbar bland våra förvirrade politiker. På några dagar har deras fantiserade säkerhetspolitiska världsbild krakelerat. I den bästa av världar går den politiska eliten ut och säger ” vi hade fel, nu får vi hjälpas åt och göra vad vi kan för att komma till rätta med vår obefintliga beredskap”. I Sverige är det dock en lågoddsare att enskild politiker istället försöker mörka tidigare uttalanden, blogginlägg och debattartiklar där man har hånflinat åt diverse ”alarmister” och istället försöker rikta strålkastarljuset mot någon annan. Svensk Försvars och säkerhetspolitik lyfter aldrig bortom nästa val- dvs inrikespolitik. Sent eller aldrig ska syndaren vakna.
Mycket bra!
Tyvärr tycker jag att S visade sin syn på anslag i dagens morgondebatt i P1 Ekot. Det kommer inte tillföras mer pengar om S vinner valet i höst. Allan Widman hade en annan åsikt men vad hjälper det…
Att våra politiker ær høgst ovilliga att omværdera sækerhetspolitiken ær sannolikt en riktig bedømning. Dock kan jag inte låta bli att vara lite optimistisk. Det ær høgst osannolikt att en svensk statsminister, o0avsett færg, frivilligt skulle utsætta sig før att tvingas akseptera att inte leva upp till våra folkrættsliga førpliktelser vad gæller att hævda neutraliteten.
Erfarenheten vad gæller Krim gør att Gotlandsfrågan och realistiska ”trøsklar” nu ær på alla partiers agenda oavsett vad de sæger utåt, just nu.
Per Tengblad
”Ryssland kommer att göra allt som är nödvändigt för att hålla energipriserna uppe för att ge avkasning till stadsbudgeten (och de egna fickorna), var så säkra.”
Om rubeln kraschar kan det sätta stop på utvecklingen. Även ryssland lever i en starkt integrerad värdlsekonomi.
Jag hoppas att nu alla studier och resonemang avslutas om vad vi kan få av svenskt försvar med oförändrade anslag. Börja ”beredskapsövningen” med att besätta Gotland. Jag var för ganska länge sedan på flygtransportsidan med om att öva ”Operation Guten”. Skräckinjagande otillräcklighet i hela övningen. Om det inte finns tillräcklig avvärjande styrka på plats från dag ett, så kan vi glömma Gotland.
Denna diskussion är mycket bra eftersom den är öppen. Sociala medier är en verklig tillgång. Låt oss fortsätta på detta tydliga sätt. Det ger oxå signaleffekter inåt och utåt. Flera av oss som skriver är yrkesfolk som har aktningsvärda kunskaper.
I militär bedömandeverksamhet har man ofta tre olika alternativ rörande motståndarens handlingsmöjligheter, SNABBASTE MÖJLIGHETER , FARLIGASTE MÖJLIGHETER, SANNOLIKASTE MÖJLIGHETER. Jag gör inget sådant bedömande nu men vill peka på att för ryssarna och tidigare Sovjet har alltid ÖVERRASKNING varit ett grundelement. Detta kombineras med MASKIROVKA som betyder skenverksamhet.
Om ryssarna vill skydda sina minoriteter i de baltiska staterna kan de behöva GOTLAND för att förhindra NATO- insatser som ska hjälpa de baltiska staterna. Min slutsats är mycket enkel, sänd luftförsvar och luftvärn till GOTLAND. Spana runt GOTLAND i fartygsstråken och utanför dessa. Utbilda markstridsförband på GOTLAND för skydd av baser, hamnar m.m.
Om situationen tas på det allvar den förtjänar borde det du föreslår vara självklart. Jag är inte övertygad om att så är fallet.
Ett absolut minimum borde även vara att omedelbart tillföra tillräckliga medel för de delar av materielplanen som kan tidigareläggas, eller redan är försenade, samt för en så utökad rekryteringstakt organisationen kan hantera.
Ett antal omedelbara miljarder med andra ord.
Enström kan å sin sida i dagens Rapport tänka sig fortsatt ökade försvarsanslag; formuleringen skvallrar om att det nog i så fall blir åtta- eller niosiffrigt.
NATO, det är ju NATO-EU länder som har upprustat den ryska militären.
Tjäna miljoner på att sälja vapen till fienden med resultatet att man behöver spendera miljarder för att förbättra sitt eget försvar mot densamme.
Det ryssarna inte klarar själva hjälper fransmän och tyskar dem med. Varför skall man ha ett försvars samarbete med ett land som säljer sin teknologi till värsta fienden?
Om inte EU förstår vilken som är den verkliga fienden så hur skall de då kunna få hjälp av USA?
Någon som tror att Frankrike kommer att stoppa leveranserna av de båda Mistral amfibie/helikopter hangarfartygen till Ryssland? Det ena fartyget döpt till Sevastopol…
Intressant läsning på nedanstående länkar.
NATO Arms Sales to Russia: A Need for Clear Thinking
http://www.cepa.org/content/nato-arms-sales-russia-need-clear-thinking
————–
New French Rebreathers for Russian Navy Divers.
http://en.ria.ru/military_news/20120402/172560168.html
————–
NATO tensions over military sales to Russia: US study
http://www.google.com/hostednews/afp/article/ALeqM5ihqZEakzsRTQkuJaoz-dY_4g2VVA?docId=CNG.a20415c34d33c6186cdf21d2c5eb36ea.101
Lenin sade att den siste kapitalisten kommer att sälja det rep till oss som vi hänger honom i. ANO du gav en bra förklaring varför EU-ledarna är så ovilliga att vidta ordentliga sanktioner. Om Väst läs Frankrike , Tyskland avbryter alla vapenprojekt med Ryssland så berör det inte Putin så mycket men desto mer ägarna av vapenindustrin och de anställda som röstar i valen. Bra om du kan fortsätta upplysa oss fåkunniga om vapenrelationer mellan Väst och Ryssland ! Tack !
Mikael, tråkigt med din defaitism. Klart att Sverige kan försvara sig på många sätt. Att kasta in handduken innan något har hänt är inte bra.