”The history of the failure of war can almost be summed up in two words: too late. Too late in comprehending the deadly purpose of a potential enemy, too late in realizing the mortal danger, too late in preparedness, too late in uniting all possible forces for resistance, too late in standing with one’s friends.” – General Douglas MacArthur

…….

För tre månader sedan skrev jag en artikel i tidskriften Axess om svensk försvarspolitik, där jag berörde risken för ryska maktdemonstrationer kring Ukrainas vägval:

Den ökade nationalismen i Europa kan ställa till problem som har att göra med etniska minoriteter. Den ryska regeringen har lagt fast i sin doktrin att med militärt våld kunna skydda sina minoriteter i ”det nära utlandet” liksom sina handelsflöden.

På kort sikt är det framför allt fråga om vart Ukraina tar vägen. Den som har den minsta kunskap om rysk självbild inser att sannolikheten för maktdemonstrationer i Rysslands närområde ökar kraftigt, om Ukraina kommer att välja EU före den Euroasiatiska Unionen.

Trots detta har den ryska aggressionen överraskat mig något. Även om de gör en del tricks för att framstå som att de håller sig inom basavtalet, så har de med hot om våld tagit över Krimhalvön utan legitimitet.

Statsministerns olyckliga uttalande igår;

Det är i någon mån förståeligt att Ryssland agerar på en rysk minoritets oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man agerar. (I den första versionen hette det ”ryska Ukraina”)”

hade gått att bättre förstå, om etniska ryssar förföljdes och dödades på Krim (vilket hade varit oacceptabelt). Hittills har dock skeendet på Krim karaktäriserats av ett osedvanligt lugn, för att vara grund för en R2P-insats.

I det första inlägget om Ukraina i onsdags hade jag uppe de täta banden mellan ukrainska och ryska officerare som möjlig konfliktdämpande faktor och än så länge verkar det vara så på Krim i alla fall. De känner varandra i de högre skikten.

Hur många gånger har inte ukrainska officerare antagligen varit inbjudna på Svarta havsflottans officersbaler och andra arrangemang? Det är inte förvånande att det här har gått relativt städat till, och att vissa till och med byter sida. Detta kan naturligtvis vända på tio minuter, men hittills är det den enda ljusglimten att ingen dött sedan de ryska styrkorna gick in.

För närvarande är det nämligen inget krig mellan Ryssland och Ukraina, utan en skickligt utförd specialoperation med olika slags kommandostyrkor i bästa ryska stil (Prag 68, Kabul 79, Pristina 99). Det hela understöds av ett fundamentalt batteri i den ryska krigskonsten, nämligen: Propaganda, provokationer och desinformation.

…………

Ur regeringens perspektiv är timingen rent usel när det gäller den ryska aggressionen. Så sent som veckan före presenterade finansminister Anders Borg ett generellt sparbeting som också drabbade försvaret.

Positionerna är oklara. Utrikesministern med sin erfarenhet hade en annan syn än statsministern när han ombads kommentera i gårdagens Agenda vad denne sagt. Ingen av de andra partiledarna har sagt något som märkts i rapporteringen. Regeringen har inte haft något sammanträde.

Min slutsats är att regeringspartierna tappat balansen inför detta skeende som slår undan benen på den nuvarande försvars- och säkerhetspolitiken (som det finns stor, blocköverskridande enighet om).

1. Ryssland har återigen visat politisk vilja att använda militära maktmedel för att lösa konflikter i strid mot folkrätten. Ryssland lever sin doktrin att ”skydda” ryssar varhelst de finns eller sina handelsflöden.
2. Landet har på kort tid ökat sin förmåga att leda och genomföra koncentrationstransporter med stora styrkor över långa avstånd på kort tid samt tagande av infallsportar med väldisciplinerade förband.
3. Ryssland har dessutom uppvisat förmåga att genomföra förberedelser för dessa operationer på ett sådant sätt att avsikten ej upptäckts av Västs underrättelsetjänster i tid.
4. Ukraina har en liknande säkerhetspolitisk modell som Sveriges, men ännu har ingen miliär hjälp kommit från Väst. Ukraina har bland annat varit med i PfP från början och haft trupp ute i de flesta internationella operationerna inkl Irak. Landet har dessutom ett visst skydd av Budapestöverenskommelsen 1994.
5. Europa har inte kunnat formulera en enhetlig strategi för sådana här kriser på kontinenten och den europeiska militära förmågan vittrar bort. Alltför många europeiska och svenska politiker har utgått ifrån att Europa är säkrare än på länge.
6. Ryssland visar än så länge förmåga och beslutsamhet att fullfölja sitt våldsamma upprustningsprogram, tvärsemot den prognos som hittills ligger till grund för våra beslut. Framemot 2020 kommer den militära förmågan ha ökat kapitalt. Om de från låg nivå kan göra detta idag – hur kommer det då se ut 2018? 2023? Ryssland kommer att göra allt som är nödvändigt för att hålla energipriserna uppe för att ge avkasning till stadsbudgeten (och de egna fickorna), var så säkra.

Till detta kommer ytterligare besvärliga faktorer på hemmaplan:

A. Försvarsreformen ligger långt efter planen. Försvarsbeslutet 2009 var/är underfinansierat.
B. Försvarsmakten har heller inte levererat i den omfattning som kan förväntas när det gäller uppbyggnad av insatsorganisationen eller övningsverksamheten.

Oppositionen slipper inte heller undan kritik. Regeringar utvecklar inte sin politik, om inte de utsätts för utmaningar och alternativa förslag som når längre eller är effektivare. Vänsterpartiet verkar i och för sig ompröva sin tidigare politik, men verkar upptagen med att vända bössorna mot väst. Lite märkligt, eftersom USA knappt varit synligt under krisen.

Miljöpartiet har gått från att vara konstruktiva till att lyfta fram ett icke-våldsförsvar som lösningen på Sveriges eventuella militära säkerhetsutmaningar. Hur en miljöpartiledd regering med detta skulle kunna kontrollera sitt territorium enligt folkrätten är en outredd fråga. Socialdemokraterna har ännu inte visat korten när det gäller ekonomin och ska eventuellt regera med någon/bägge av ovanstående, om man vinner valet.

Mina rekommendationer:

1. Politiken måste byta inriktning för Försvarsberedningen. Den skulle arbeta i enlighet med inriktningen i FB 2009 enligt uppdraget. Även om de internationella operationerna på långa vägar inte är avslutade, så måste dimensioneringen utgå från närområdet och dess realiteter. Personalförsörjningen behöver antagligen justeras kraftigt.
2. Tyvärr måste därför beredningen få förlängd tid med några månader för att omhänderta detta. Men, bättre rätt än fort och fel. Anslå under tiden ett tillägg i vårbudgeten för utbyggd underrättelsetjänst, övningsverksamhet och anskaffning av vitala reservdelar.
3. Genomför en svensk beredskapsövning av två skäl: Använd de väpnade styrkorna som ett säkerhetspolitiskt instrument, svenska folket förväntar sig detta och visar omvärlden svensk försvarsvilja. Få en värdemätare på statusen inom vitala funktioner för att kunna avhjälpa brister (se nedan).
4. Genomför planering för en förvärrad situation. Om situationen i Ukraina eskalerar (strider på Krim eller inmarsch i östra Ukraina), så ska det finnas en plan för hur beredskapskrediten i Riksgälden på upp till 40 Mdr SEK ska kunna användas. Riksdagen har bemyndigat regeringen att kunna använda denna vid ”krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden”, och jag avser då det sistnämnda.

Som det heter i det ryska ordspråket:

För en enad hjord är vargen ofarlig

…………

[Edit 08:54] For the record, jag bedömer fortfarande att det denna gång blir en förhandlingslösning. Den ryska aptiten kommer dock inte vara slut när den möts med upplevd svaghet. [slut edit]