Karlis Neretnieks kommentarer till Försvarsberedningens betänkande i samband med Kungl Krigsvetenskapsakademiens sammankomst 10 sep 2014
Vi kan konstatera att våra försvarsberedningar har otur. Georgien 2008. Nu Ukraina 2014.
Det som slår mig mest i betänkandet är diskrepansen mellan analys och föreslagna åtgärder.
En i huvudsak god analys där slutsatserna, åtgärderna, sedan har en i det närmaste obefintlig koppling till det man kommit fram till i analysen.
Tänk om det varit en utredning om Sveriges framtida järnvägskommunikationer där analysen visade att:
– Antalet resande har ökat på ett oväntat sätt, och att de sannolikt kommer bli ännu fler,
– Att underhållet är eftersatt, och att situationen kommer att förvärras,
– Att det finns en speciell region där infrastrukturen är så dålig så att risken för allvarliga olyckor är överhängande.
Sedan att man med detta som grund föreslog att:
– Att man skall lägga den tidigare järnvägsplanen, från 2009, som förutspådde ett minskat resande, som grund för planeringen,
– Att man dessutom i förhållande till 2009 års plan dessutom skall skära ned anslaget med ca 50%
– Att man i den region där man konstaterat överhängande olycksrisker förslår att istället förstärka räddningstjänsten, istället för att minska risken för allvarliga olyckor,
– Dessutom, att det inte finns några skäl att göra något förrän om fem år.
För att återknyta till beredningen:
– Akuta behov finns redan i närtid, framförallt på övnings- och personalsidan, där föreslås väldigt lite, extremt lite om man betänker hur omvärlden ser ut just nu. En förstärkning på 300 (år 2015) miljoner, vilket är 7 promille av försvarsanslaget, räcker inte ens till att ge all FM personal, vardera en veckas förbandsövning – ammunition, körmil, flygtimmar etc oräknat.
– Av de dryga femtio miljarder som krävs den närmaste tioårsperioden (för att skapa den organisation som förutsatte ett minskat resande) tillförs ca hälften.
– Även i framtiden kommer det att saknas permanent kvalificerad militär närvaro i den sannolikt mest utsatta delen av Sverige, Gotland.
Dock, det som i grunden stör mig mest är att såväl beredningen, som den nu pågående debatten, rör sig om att till större eller mindre delar förverkliga en organisation, 2009 års inriktning, som hade ett helt annat omvärldsläge än dagens som grundförutsättning.
Det är därför svårt att frigöra sig från intrycket att även om beredningen talar om ökade risker och en osäkrare värld (vilket besannats med råge) så tycks man ändå ha levat med föreställningen att vi inte kan hamna i situationer där Sverige kan bli utsatt för militärt våld, eller hot om militärt våld – de föreslagna åtgärderna, eller snarare bristen på åtgärder, talar i alla fall för det.
Finns egentligen inget svenskt parti som vill tala om våra öppna hemligheter eller obekväma realiteter. De egentliga grunderna till vår säkerhet uteblir, och analysen blir därefter.
Det finns fruktansvärt många människor i försvarsdebatten som vet vad de talar om. Ni på KKRVA ska självklart ha en stor eloge. Wiseman, Skipper likaså, och många andra. Informationen, nödvändiga åtgärder, realiteten av dagens säkerhetspolitiska situation, allt finns att finnas för den som är villig att öppna ögonen och se.
Men ni talar för döva öron, då vi har ett politiskt klimat där människor som vår gode statsminister till exempel, helt enkelt väljer att inte lyssna. Ni talar, ni varnar, ni rådger, men ingen lyssnar.
Tyvärr misstänker jag att Sverige därför går en repetition av situationen under Andra Världskriget till mötes, där vi tvingas rusta upp mitt under brinnande konflikt. Frustrationen är stor, men vad kan man göra utom att fortsätta informera och hoppas på att det ger resultat.
Bra pedagogik.
Eftersom det inte har brunnit på länge så har kommunfullmäktige beslutat att brandbilarna skall köpas när det börjar ryka från huset.
Kommunfullmäktige kommer då att köpa in bara en liten vattenbil som möjligör bekämpning av endast ett hus i staden i en timma..
Det kommer säkert att fungera…
Kn Jan-olov Holm Hemvärnsbefäl
Tills dagen kommer utan linjer i marken och konflikter löses utan våld, behöver vi säkerligen fler uniformer och avancerade vapensystem för att tå kål på andra avancerade vapensystem.
Stjärnplikt införes om hundra år?
Roande jämförelse. Vi har alla (mer eller mindre) ansvar för att försvarets problemen har analyserats ihjäl och att alltför lite åtgärder har specificerats. Nu börjar tankarna på att använda de tusentals vapenföra och välutbildade ex-vpl som vi har i rullorna och göra FÖRBAND av dem och att ÖVA dessa förband. Omvändelse under galgen? Det finns säkert något tusental gotlänningar i rullan, t.o.m. ett antal som kan köra stridsvagn och skljuta kanon. Men detta går ju inte om personalen just nu skall minskas.
Tyvärr är nästan alla riksdagspolitiker delansvariga för detta kaos. Ty detta är kaos.
När jag en gång för inte så länge sedan (1998-2000), pluggade statsvetenskap vid Uppsala universitet, fick jag bl.a. lära mig att ”inte börja ett husbygge med att anlägga spisen och jobba sig utåt. ”Så bygger man inte en stat!” Det vore klokare att skapa/bygga ett yttre ”skydd” – väggar, tak och golv – innan man tog sig an inredning m.m.”. Väder, klimat och omgivning skulle annars kunna påverka/försena mina planer. Vår centrala statspolitik är, enligt min mening, lik denna allegori. Klart att vi ska skapa ett oerhört ”gott och fint samhälle” (dvs. prioritera interna angelägenheter framför våra gränser), men vi ska inte ha förmåga att försvara den mot andra illasinnade värden/entiteter.
Mvh
POT