av Helge Löfstedt

Nyheten i mitten av juni att regeringen vill belysa Försvarsmaktens årliga anslag mot 2025 i två nivåer under vad Försvarsberedningen angav gör det intressent att redovisa försvarsanslagets utveckling, och dess andel av BNP, i omvärlden och speciellt de tre nordiska grannländerna.

Försvarsanslaget i Sverige år 2021 blir 64 miljarder. Försvarsberedningens rapport i mitten av maj föreslår en stegvis ökning till det militära försvaret till 2025. Beloppet skulle då bli 84 miljarder kr. Regeringen har i mitten av juni givit myndigheten i uppdrag att utreda två betydligt lägre höjningar d v s mot 74 respektive 69 miljarder kr.

Uttryckt i försvarsanslagets andel av samhällsekonomin, d v s andel av BNP, bedöms de 84 miljarderna komma att utgöra 1,5 %. Alternativet 74 miljarder kommer då att utgöra 1,32 % och alternativet 69 miljarder utgör 1,23 % av BNP. Dessa värden kan då jämföras med omvärlden enligt nedanstående tabell. Där finns också konstaterade värden på andel av BNP år 2018 som jämförelse.

Försvarsanslaget i andel av BNP

Land  Andel BNP
2018

 

Andel BNP
2025

 

Sverige 1,12 1,23; 1,32 resp 1,5
Danmark 1,20 1,3+?
Finland 1,23 1,7?
Norge 1,54 1,8?
Estland, Lettland, Litauen och Polen ca 2 ca 2
Tyskland 1,13 1,5+

Den nivå på försvarssatsningarna som anges av Nato – 2 % bör nås under 2020-talet – är då ett viktigt riktmärke. Bakgrunden till detta är att små och även medelstora länder inte själva kan klara sig mot väpnade hot från en större makt, utan måste förlita sig på hjälp. Det är då viktigt att alla bidrar på ett likformigt sätt och nivån 2 % av BNP har då bedömts som rimlig och utgör en indikation på att man är solidarisk. Detta resonemang om solidaritet med avseende på kollektivt försvar mot stormakter som tar till våld gäller rimligen även länder som inte är anslutna till Nato, men som är beroende av hjälp därifrån. Nämnas kan då ett annat mål kopplat till begreppet solidaritet,  nämligen att 1 % av BNP från ”rika” länder bör ges som hjälp till utvecklingsländer.

Nu till tabellen. I Danmark finns en flerårig försvarsöverenskommelse -”Forsvarsforlig” – som regeringen föreslog oktober 2017. Där listas tillägg till försvarsanslaget under åren 2018 till 2023. Detta innebär att försvarsanslaget kan bedömas komma att öka till mellan 1,20 och 1,30 % år 2023. D v s en ganska liten ökning. Bedömningen blir att andelen kommer öka därefter, bland annat med hänsyn till behovet att ersätta stridsflygplanet F-16.

I Finland har lämnats en ”Försvarspolitisk redogörelse 2017”. Där anges liksom i Danmark tillägg till försvarets anslag. Förutom ett årligt tillägg redan från 2018 anges också från och med 2021 årliga tillägg på materielanslaget – med hänvisning till den tekniska fördyringen och utvecklingen i omvärlden. Om detta fullföljs kan försvarsanslaget komma att uppgå till över 1,6 % av BNP mellan 2023 och 2025.  Ökningar därefter kan bedömas nödvändiga om Finland skall  fullfölja nuvarande tankar på att ersätta stridsflygplanet F-18 som anskaffades i början av 1990-talet.

I Norge följer man intentionerna i långtidsplanen från 2016. Om höjningarna fortsätter i denna takt kommer försvarsanslaget i andel av BNP att överskrida 1,7 % någon gång under åren 2023-25. Det som talar för att höjningarna fortsätta är den påbörjade ersättning av F-16.

Genomgången visar således att alla tre länder kan förväntas höja försvarsanslaget uttryckt i andel av BNP – Finland och Norge mest, men även Danmark. Dock med Norge i fortsatt ledarposition. Den svenska utvecklingen ligger i alternativet mot 69 miljarder klart under den danska och blir i alternativet mot 74 miljarder likvärdig med den danska. I en utveckling mot 84 miljarder blir andelen av BNP högre än den danska. Dock fortfarande under de norska och finska försvarsanslagens utveckling.

Noteras kan att Estland, Lettland, Litauen och Polen tidigt uppfyllde Natos målsättning att försvarsanslaget skall utgöra 2 % av BNP. Man var där tidigt angelägna att visa sin solidaritet vad avser försvarsåtagande.

Väsentligt är att Tyskland efter starka påtryckningar inom Nato och kanske även EU har påbörjat höjningar av försvarsanslagen. Försvarsministern uttalade där under våren att nivån 1,5 % skall uppnås år 2024 och att höjningar därefter siktar mot 2 %. Den tyska upprust­ningen blir således betydande. Något som får betydelse för den militära säkerheten även i Östersjöområdet. Detta skall naturligtvis inte användas som en ursäkt för övriga länder att undandra sig ett solidariskt deltagande.

Ovanstående kvantitativa bedömningar är ”guesstimate”, d v s bedömningar och beräkningar grundade på fakta, här regeringsdokument hämtade från hemsidan hos respektive lands försvarsdepartement samt The Military Balance 2019.

Författaren är överingenjör, pensionerad operationsanalytiker från Försvarets Forskningsinstitut och ledamot av KKrVA.

Mer av samma författare