I höstas hade Oscar Jonsson, som doktorerar i krigsvetenskap vid King’s College, och jag en brevväxling om vår relation till NATO. I det sista brevet lyfte Oscar frågan om vad Sverige har för försvarsidé. Denna förblev obesvarad och vi försöker nu i en ny serie om sex brev samtala kring det temat.
Läs brevet >>>
Johan,
I det sista brevet om NATO argumenterade jag att NATO:s nytta måste sättas i relation till Sveriges försvarsidé och hur alliansen skulle bidra till densamma. Jag skulle gärna fortsätta diskussionen vår, fast på temat försvarsidén då detta måste vara utgångspunkten som ger mening till de vägval som görs både i Försvarsmakten och angående NATO. Utan denna referenspunkt är det svårt att avgöra om krympande resurser placeras bäst i fler JAS-plan, kvalificerat luftvärn eller uppdaterande av stridsfordon. Och resuserna är små och krympande i reala termer.
Eftersom ett nytt försvarsbeslut står för dörren och vår nuvarande inriktning närmar sig ingemansland i två avseenden – nationellt vs. internationellt och kvalitet vs. kvantitet – är denna diskussion på tiden. Det första närmandet i ingemansland blev tydligt i Sälen då både Moderaterna och Socialdemokraterna blev eniga att ”försvaret av Sverige börjar i Sverige”, vilket går emot inriktningen från 2004. Detta riskerar att lämna oss ingemansland då vi är mitt i en reform med internationellt fokus vilket har i vissa mån motverkande logik mot nationellt fokus (till exempel logistikkoncept)
Det andra ingemanslandet är det perspektivstudien säger är vägvalet mellan kvantitet och kvalitet. Ifall vi ska i första läget skall välja kvalitet riskerar vi att nå så låga nivåer i kvantitet att kvaliteten blir intet värd. Detta är ett problem idag då nuvarande inriktning är att uppehålla ett vitt spektrum av förmågor. Du använde själv exemplet om förmågan till ubåtsjakt drastiskt minskar när helikopterförmågan försvinner.
Ett annat exempel kan vara uppdateringen av ledningssystem för 56 av 120 Stridsvagn 122 och 365 av 549 Stridsfordon 90 till en kostnad av 3,2 miljarder (Skippers siffror).Här går det att fråga sig om detta är bästa sättet att höja försvarsförmågan på eller om ledningssystemen hade varit funkis och pengarna skulle investerats i kvantitet, eller om framtidens brigad inte bör innehålla vare sig 122or och 90or som Ltcollibbo föreslår.
Detta belyser ett ökat behov av prioritering i tider av försvarsmaterielspriser som ökar över KPI och sakta sviktande försvarsekonomi som visar få tecken på att förändras drastiskt. Utgångspunkten för denna diskussion är närområdet enligt perspektivstudien och gällande politiskt konsensus. Jag tyckte du slog huvudet på spiken när du sade att: ”Sverige försvaras så långt bort från Sverige som möjligt men närområdet är dimensionerande för våra militära förmågor” (länk).
Ordspråket säger: fråga en politiker vad han/hon vill göra idag och då får ett svar enligt den gällande opinionen, fråga politkern vad han/hon vill se om tjugo år så kommer du närmare sanningen. På den noten är det slående vilken enighet de försvarspolitiska talespersonerna finner i teorin i dina intervjuer kring att triangeln Stockholm-Gotland-Karlskrona är den mest utsatta. Detta var som jag lyfte i det fjärde NATO-brevet att det kunde vara en rimlig prioritering för att uppnå en fokusering på de medel vi har och en trovärdighet i våra åtaganden som ”hela Sverige skall försvaras” inte erbjuder (se bild nedan).
Där skulle jag vilja stanna och höra dina tankar. Med fokus närområdet, vad kan vi göra för prioriteringar för Försvarsmakten för att få maximal effekt? Är Östersjötriangeln den prioriteringen?
”Det andra ingemanslandet är det perspektivstudien säger är vägvalet mellan kvantitet och kvalitet. Ifall vi ska i första läget skall välja kvalitet riskerar vi att nå så låga nivåer i kvantitet att kvaliteten blir intet värd. ”
Detta torde innebära att vi bör ”tänka om” eller ”tänka till”
Sverigen bör återinföra
* mönstring ab hela årskullen – 120 000 pers?
* genomföra ngn form av plikttjg för delar
därmed möjliggöra en återtagning om så skulle erfordras
Detta kan ge
* ökad Folkförankring,
* minskad ungdomsarbetslösheten,
* ökad möjligheter till integration,
* underlag för fostran till samarbete,
* minskade sociala klyftor
Men vad är försvarsidén? Att få ut max effekt ur Försvarsmakten? I vilket syfte? Mot vilket politiskt mål? I vilket politiskt skede och hur länge? Vad ska hända sedan? Vilket är sammanhanget/sammanhangen som ska dimensionera de militära försvarsförmågorna? Det kanske är underförstått för de initierade? I min lekmannavärld så borde försvarsidén vara det som militära doktriner och militärstrategiska planer utformas mot. Den politiska försvarsidén och de politiskt strategiska planerna. I dessa bör det militära instrumentets roll och uppgifter kunna återfinnas. Vad är målet för Sverige och vår nation i händelse av olika hotuttvecklingar, i olika skeden, och vilken är nationens idé och plan för att stå beredd att möta dessa och nå de nationella målen? Vilken roll ska Försvarsmakten spela i olika scenarion?
Mycket bra grepp med ”brevserien” ! Fundersam: du har en poäng i ditt resonemang! Hur ”hotbilden” ska översättas till nödvändiga militära förmågor på sikt – enskilt/nationellt och tillsammans med andra – det är vad en nationell strategi ska svara på anser jag.
Som av en händelse nämnde du inte förstärkning av sjöstridskrafterna. Ägna inte dessa svåra frågor åt försvarsgrensstrid. Argumentera nyanserat.
Som del i försvaret av en nation bör folket finnas med. ÖB har klargjort att man måste prioritera försvaret av Stockholm, något annat klarar man inte av. Är skattebetalarna/invånarna i resterande del av landet införstådda med detta eller kommer det som en obehaglig överraskning om kriget kommer och man saknar det försvar man har betalt till under lång tid.
En viktig del i Sveriges försvarsidé bör vara folkförankring eller att politikerna informerar vad skattebetalarna betalar till..
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stockholm-prioriteras-vid-militart-hot_8884908.svd
@Fundersam
Du har en poäng att antagandena hade kunnat skrivits ut tydligare. Jag tog detta förhållningssätt för att få breven mer i konversationsform än i en hierarkisk diskussion. Men jag ökar tydligheten i nästa brev.
@Göran Frisk
Av en händelse nämnde jag inte förstärkning av några stridskrafter.
@Gustaf
Absolut, frågan om någon politiker vågar kommunicera det? Tvärtom har höga officerare varit glasklara. Men det är, som sagt, svårt att bygga ett konsensus att vi till exempel ska strunta i att försvara Norrland. ”All politics are local”