Tidningen Fokus berättar en spännande historia i det senaste numret under rubriken Sveriges hemliga propagandasoldater. I reportaget kan läsaren följa med i resonemang som svensk personal för om psykologiska operationer. I samband med det senaste inriktningsbeslutet för försvaret sattes ett särskilt förband upp för psykologiska operationer, och personal/små enheter har varit insatta i operationen i Afghanistan och i kriget mot Libyen.
Allt som står skrivet i artikeln är emellertid inte sant, eller i varje fall inte som det framställs. Det är svårt att avgöra i vilket sammanhang den intervjuade personalen har svarat på frågorna.
I artikeln förekommer uppgifterna att amerikanska militärer bedrivit psykologiska operationer mot egna lagstiftare som den republikanske senatorn John McCain. Den ursprungliga historien från tidningen Rolling Stone orsakade stort rabalder när den kom, något som jag kommenterade i ett inlägg när det var aktuellt. Det visade sig så småningom om att tidningens uppgifter inte höll, och den amerikanske generalen Caldwell friades i en utredning från anklagelserna – vilket Fokus borde berätta för läsarna.
Vidare skriver Fokus om insatsen i Afghanistan:
”Sedan sammanslagningen i Kabul tar Försvarsmaktens informatörer öppet order från samma håll som psyopssoldaterna.”
Tidningen syftar då på den plan som den dåvarande befälhavaren för ISAF (nov 2008), den amerikanske generalen McKiernan hade om att slå ihop stabsavdelningarna för Public Affairs och PsyOps under samma befäl. Detta försök att blanda samman den strikta uppdelningen mellan att informera egna och att påverka andras beteende ådrog sig stark kritik. Bland annat uppgavs att Tyskland hotade att dra sig ur samarbetet kring informationstjänst. Det amerikanska försvarsdepartementets Inspector General gjorde en utredning som kritiserade det egna departementet för att riskera på ett oriktigt sätt blanda ihop dessa funktioner. McKiernan fattade ganska snabbt beslut (dec 2008) om att inte införa denna manöver – vilket inte heller Fokus informerar läsarna om.
En av artikelns poänger verkar vara att våra egna psykologiska operationer skulle vara möjliga att bedriva mot egna beslutsfattare:
”Det som i USA är olagligt – att psyopssoldater försöker påverka politiker och tjänstemän – är i Sverige tillåtet.”
Resonemanget bottnar i några svar som sakkunniga lämnar med citat i reportaget, men det är svårt att som läsare förhålla sig till vad de egentligen svarar på för fråga. De vidgår bara att det inte finns någon lagstiftning som förbjuder psykologiska operationer. Jag kan omöjligen föreställa mig att Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Anders Silwer, skulle godkänna något sådant som psykologiska operationer mot våra folkvalda. Inte heller kan jag se Informationsdirektören Erik Lagersten låta Insatsstabens informationsoperationssektion diktera vilket budskap som informationstjänsten vill nå den egna befolkningen eller anställda med.
Om vi går till Försvarsmaktens Handbok Informationsoperationer, som Fokusartikeln kommenterar så här:
”»Skillnad mellan informationstjänst och psyops kan ibland uppfattas bara genom skillnader i val av kanal och avsändare«, står det till och med i Försvarsmaktens handbok för informationsoperationer.”
och
”Frågan är vem man då kan lita på – vad är sanning och vad är propaganda? Svaret får man kanske längre bak i samma handbok. Där står »media« precis efter »regering« i listan över legitima operativa mål för det svenska psyopsförbandet.”
Men, om vi studerar sidorna 62-63 i handboken, så står följande:
”Informationstjänst och psyops kan uppfattas ha en stark koppling till varandra. Båda kommunicerar budskap till målgrupper, men psyops riktas vanligen mot en särskild utvald målgrupp inom operationsområdet och får inte riktas mot egna styrkor eller hemmaopinion. Informationstjänsten kommunicerar internt och med media………Psyops och informationstjänst ska ha klara och tydliga gränser vad avser ansvarsområden inom en missions externa kommunikation. Psyops och Informationstjänsten måste dock ha ett nära samarbete, men presstjänsten får under inga villkor ses som en del av psyops, oaktat att funktionerna ibland kommunicerar med exakt samma budskap.”
På samma sätt förhåller det sig med att det står media efter regering bland möjliga mål. Exemplet är hämtat ur bilaga 2 till handboken som avhandlar en målsättningsmatris för Informationsoperationer, vilket innebär att en motståndares media kan vara ett mål för telekrigföring eller ledningsbekämpning med störning av sändningar eller robotar mot sändarplatser etc. Insatser mot media brukar också vara omgärdade med ett väldigt högt beslutsmandat.
Även om Fokusreportaget är bra berättat med flera intressanta vinklar, så är jag kritisk till tesen som verkar drivas liksom förbiseendet av väsentlig information. Det verkar helt enkelt vara lite för mycket Fokus.
Ett bra exempel på hur ISAF 2010 förhöll sig till psykologiska operationer kan hämtas ur denna mycket intressanta och kvalitativa genomgång om Female Engagement Teams, till och med med bildspel och talepunkter i slutet.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
[kompletterat min första kommentar]
Intressant analys av artikeln. Handboken som du refererar till skrevs 2008. Om jag skulle lämna remissvar på en sådan idag skulle det stå att ”informationstjänsten kommunicerar internt och externt”. Media är idag en kanal vid sidan av tex bloggar som denna, egen hemsida etc etc. Medialandskapet ser helt annorlunda ut idag jmf med 2008 och det kommer att tydligare framgå av ”handbok för informationstjänsten” som är under arbete.
Jag är inte så förtjust i ordet diktera eller det absoluta i uttrycket. Det låter som att informationstjänsten står vid sidan av den operationella verksamheten. Min uppgift är att stödja hela Försvarsmakten så att vi når våra mål och skapa handlingsfrihet för våra chefer i såväl fred som krig. I ett skymningsläge skulle insatschefen och informationsdirektören arbeta intimt ihop under ÖB. Skillnaden i verktygslådan är dock absolut som du beskriver i analysen liksom förmodligen fokus där mitt intresse skulle ligga på myndighetssamverkan och informationskoordinering med andra aktörer. Det är dock ett helt annat bollspel och tarvar ett eget inlägg.
Erik Lagersten
INFODIR
Eftersom jag är en av de som intervjuas i Fokus Artikel tillsammans med ett antal andra inom den mycket begränsade psyopssfären i riket känner jag att det är på sin plats med några förtydliganden.
I stort sett tycker jag att artikeln är intressant och tankeväckande och jag uppskattar naturligtvis att psykologiska operationer som annars sällan eller aldrig uppmärksammas som en värdefull förmåga inom FM beskrivs.
Jag intervjuades främst kring sakförhållandena kring det svenska bidraget till OUP och eftersom Psyopsförbandet per definition inte är mer hemligt än vilket skytteförband som helst ur arméstridskafterna har jag svarat på de frågor jag kunnat kring dessa sakförhållanden.
I den intressanta frågan om lagligheten i att genomföra psyops i Sverige mot svenska målgrupper kan följande sägas:
Under NBG08, där en del av psyopsförbandet ingick, kom man till slutsatsen att detta inte fick öva under NBG:s slutövning eftersom psyops ”skulle vara förbjudet i Sverige”. Detta förenledde FM att begära en utredning kring de lagliga förutsättningarna för just detta. Inom ramen för den Psyopsstudie som bedrevs vid FHS under 2007-2010 var det därför en av de saker som utreddes. Psyopsstudien kom fram till att det i de lagtexter som man granskade inte någonstans framgick att det skulle vara förbjudet för FM att genomföra psykologiska operationer i Sverige. Detta till skillnad från USA, vilket även nämns i Fokus, som har ett tydligt sådant förbud som grundar sig i den sk Schmidt-Mundt Act från 1948 som uttryckligen förbjuder spridning av Statlig eller federal psyops (eller det som när lagen skrevs väl egentligen kallades propaganda) avsedd för en publik utanför USA till målgrupper inom Förenta staterna. Något motsvarande svensk förbud kan alltså inte återfinnas och konstigt vore väl det bla med tanke på att vi fram till ganska nyligen hade en hel myndighet för just sådana aktiviteter i Styrelsen för Psykologiskt Försvar, SPF. Detta är vad artikelförfattaren också fått berättat för sig
Men att därifrån dra slutsatsen att vi någonstans inom FM, INS eller ens på den minimala sektionen för InfoOps i Högkvarteret skulle sitta och planlägga för eller vara inbegripna i genomförandet av sådana aktiviteter gentemot regering eller riksdag är som de flesta förhoppningsvis inser, en absurd tanke.
Vad gäller de hänvisningar som görs i artikeln inser jag också att de närmast får hänföras till kategorin; ”kreativa källhänvisningar” precis som du väl beskriver.
En gammal sanning är ju att det man kan läsa i tidningen om sig själv aldrig är sant. Men åtminstone i mitt eget fall får jag säga att jag är korrekt citerad av artikelförfattaren. Samtidigt har jag, och antar jag övriga intervjuade, också kommit fram till att de slutsatser som dras är väldigt långt dragna ur de svar jag lämnat. Men vad gäller de slutsatser som förs fram i artikeln får de helt stå för artikelförfattaren.
Björn Andersson,
HKV/INS/J3
Om att detta skulle hända i Sverige skrev du:
”Jag kan omöjligen föreställa mig att Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Anders Silwer, skulle godkänna något sådant som psykologiska operationer mot våra folkvalda.”
Och Björn skrev i en kommentar:
”Men att därifrån dra slutsatsen att vi någonstans inom FM, INS eller ens på den minimala sektionen för InfoOps i Högkvarteret skulle sitta och planlägga för eller vara inbegripna i genomförandet av sådana aktiviteter gentemot regering eller riksdag är som de flesta förhoppningsvis inser, en absurd tanke.”
Det är väl en absurd tanke att någon skulle mörda en annan person med? Men det händer. Så är inte det lite naivt att uttrycka sig på ert sätt? Då är det väl ändå bättre att säkerställa att det inte händer genom att lagstifta det.
@Rasmus
Min poäng var snarare ungefär att beskriva att avsaknaden av lagstiftning inte innebär att vi som sysslar med detta fullständigt saknar omdöme.
Björn Andersson
@Rasmus. Det står lagstiftaren fritt att reglera detta, jag resonerade kring de för långt dragna slutsatserna. Men, för att låna ditt resonemang – vi har inte säkerställt att mord inte inträffar, trots lagstiftning.
Som fd chef för 10.Psyoposförbandet under perioden 2007-2011, önskar jag framföra två av mina viktigaste erfarenheter kopplat till denna debatt.
Men först önskar jag få sagt att det är väldigt bra att författaren till inlägget ”Fokus fokuserar fel på propagandan” har bidragit med sin analys och kompletterande information. Tyvärr är det förmodligen bara en bråkdel av Fokus läsare som kommer att läsa det inlägget, och därmed kommer huvuddelen av dessa istället att minnas de mer spektakulära ”slutsatserna” från Fokus artikel.
Under mina år som förbandschef träffade jag på många högre officerare (överstar och uppåt) som mycket bestämt hävdade att förbandet inte fick användes inrikes, och/eller mot svensk befolkning, och/eller mot svensk trupp. Varje gång uppstod en mycket intressant diskussion som slutade med att jag frågade om dom kunde återkomma med en referens eller hänvisning till någon lag, förordning eller annat regelverk som styrkte deras påstående. Ingen återkom någonsin! Till sist ”tröttnade” jag på att ingen med säkerhet visste hur det låg till, varför jag vände mig till HKV. Och precis som Björn Andersson beskriver blev följden att en jurist på FHS grundligt utredde denna fråga.
Då psyops (i sin nuvarande skepnad) som förmåga är helt nytt i svenska FM, väckte det lika nya förbandet som utvecklades i Enköping relativt stort intresse från media, speciellt som denna verkansdel är ”udda” och ovanlig för FM (bla icke kinetisk, officiellt tillstår att syftet är påverkan av människan osv). Jag fick därmed ta emot många samtal från journalister, vilket ofta renderade ett studiebesök på förbandet (med tiden insåg att det var värt alla timmar att få hit dem, istället för att försöka förklara psyops på telefon). Ett par frågor återkom varje gång: Sysslar ni med svart psyops? Använder ni det mot svenskar/i Sverige? Är förbandet/verksamheten hemlig? Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag fått förklara vad psyops INTE är (”hokus-pokus, psykning osv). De två värsta avarterna var dels journalisten (efter att ha sett filmen ”The Men Who Stare at Goats”) som till varje pris ville få fram att vi samverkade med FOI inom området parapsykologi! Den andra var ryktet inom bloggsfären maa av Assange-affären att Carl Bildt hade vänt sig till FM för att Psyopsförbandet skulle gillra en honungsfälla…
Min största slutsats från den mycket intressanta perioden är att jag personligen inte kan förstå varför så många kan bli så upprörda över psyopsförbandets verksamhet, när dom dagligen (frivilligt) låter sig utsättas för betydligt högre ”doser” av påverkan: nämligen den mycket omfattande politiska och kommersiella marknadsföringen som dygnet runt dränker oss i alla dess former. Den är nämligen precis lika subtil!
Erik Mårtensson
@Erik Mårtensson. Tack för kritiken/Johan
Tack för bra artikel.
Parallellen till reklamvärldens och nätets massiva bombardemang är tydlig.
Både med vad vi utsätts för och vad vi berättar om oss för okända.
Jämför med bonden vid förra sekelskiftet. Han stod i lä. Idag är vi alla på scen så alla ser, och vi träffas oskyddade av infostormen.
Det är därför man längtar till de tre veckorna i fjällen, eller stugan vid sjön.
(jag avvek lite från ämnet, nu tillbaka dit)
Det är bra att utsatt för stormen veta att infoflödet kompletteras till en mer hel, upplysande och sammansvetsande bild av de man kan känna förtroende för.
Jag är kanske naiv. Eller trogen. Men det känns betryggande. Som något att hålla sig i när det blåser.
Det lattjo är att jag inte oroar mig för en manipulation i någon obehaglig riktning. Jag vilar i att jag litar på att rätt personer är valda att göra uppgiften. Att resultatet av deras möda är något att hålla sig i när stormen tar i.
Jakob Wranne
Att företrädare för försvarsmakten på det här sättet underskattar det hot som deras verksamhet utgör är skrämmande i sig. Särskilt svårt att ta till sig blir det när en tänker på att de som skriver har som yrke att manipulera. Nu är emellertid att prata om öppenhet och faktiskt praktisera den två olika saker. Ganska snart efter Libyenkriget begärde jag ut de flygblad som Psyops varit med och tillverkat och spridit miljoner av. Svaret var att de inte kunde lämnas ut eftersom Högkvarteret inte hade tillgång till dem. Tyvärr fick ni den gången medhåll av Kammarrätten och den absurda undanflykten godkändes. Det här är naturligtvis bara ett litet exempel, men med bakgrund av den djupgående fokusartikeln känns den snarare som toppen av ett isberg än undantaget som bekräftar regeln.
@Pelle. Jag hänger inte riktigt med. Företrädarna för Försvarsmakten som kommenterat har för det första framträtt med fullt namn. Både Erik Lagersten och jag har offentligt tagit avstånd från tanken att genomföra psyops mot egna. Handboken för informationsoperationer gäller. Att däremot påverka en motståndares beteende som gynnar våra operationer har Försvarsmaktens personal ett uppdrag från svenska folket att kunna utföra – hemma som borta.
Björn Andersson och Erik Mårtensson har berättat om den utredning som FHS genomförde under lång tid. Denna tillkom bland annat för att olika klarläggande om juridiska regler behövde göras. Utredningen kom till stånd på initiativ av de inblandade cheferna.
När det gäller utlämningsärendet du hänvisar till så har jag ingen kännedom om detta. Min bild utifrån din beskrivning är att Högkvarteret gjort en rimlig bedömning, eftersom det är den internationella styrkan som är motsvarande den juridiska personen. Det borde dock gå att få tag i flygbladen från annat håll, eftersom de som du säger spreds i många exemplar. Ebay skulle kunna vara en möjlighet.
@Pelle. Eller så använder du nätet. Ett ex: http://www.militaryphotos.net/forums/showthread.php?195079-Libyan-Conflict-Photos-and-Videos/page175
Scrolla ned ett par inlägg, så kommer några exempel.
Rätta mig om jag har fel! I det batteri av professioner bland ”psyopkonsulenterna”, som Fokusartikeln radade upp, ingick inte någon religionshistoriker.
Med avstamp i antagande, att det inte fanns någon med gedigna religionshistoriska kunskaper i gruppen, är det för mig inte förvånade att den nämnda operationen, att vinna afghanernas hjärtan och hjärnor, inom ramen för ISAF i det muslimska klansamhället Afghanistan, misslyckades.
En kunnig religionshistoriker hade kunnat förklara hur:
* muslimer ser på att kristna västerlänningar med vapenmakt befinner sig i ett muslimskt land
* innebörden av det muslimska sanningsbegreppet är
* islams inställning är till ickemuslimer och västerländsk kultur.
Om man inte har dessa kunskaper blir det betydligt svårare att vinna de muslimska afghanernas hjärtan.
Man ska nog komma ihåg att anledningen till att afghanerna vill ha kvar västerländsk militär inom landet, är för att kunna mjölka ut pengar ur dem samt använda dem som ett redskap i klanvendettor.
Erik Mårtensson sa:
@Pelle
Var går skillnaden mellan ”manipulera” (som du använder och som enligt mig per definition har en negativ värdeladdning), och ordet ”påverka”? Är det moraliskt mindre dåligt att påverka än att manipulera? Vad sysslar marknadsföring/reklam med? Är det påverkan eller manipulering? Samma fråga ställer jag dig gällande tankesmedjor, politiska partier, statliga myndigheter, globala (kommersiella) företag eller ledarartikeln i en dagstidning? Vad har en informatör eller en informationsdirektör för roll i ett företag eller myndighet? Informerar, påverkar eller manipulerar dom? Det finns spaltkilometrar av vetenskaplig litteratur om hur man påverkar människan, från de mest klumpiga/uppenbara (ibland roliga) 30 sek reklaminslagen som vi dränkas av varje dag i massmedia, till ytterst raffinerade och subtila tekniker som varar under flera år. Med risk för att bli filosofisk: vem bestämmer vad som är bra eller dålig påverkan?
Om det är någonting jag lärt mig efter mina dryga 4 år som chef för 10. Psyopsförbandet så är det att skillnaden mellan dessa begrepp är hårfin, och enbart kan härledas till individens synsätt, kulturella bakgrund och (dolda) syften! På ett sätt finner jag det personligen mycket mer ärligt att militära påverkansorganisationer (som tex ett psyopsförband) inte hycklar med att syftet är att påverka en målgrupp. Jag skulle ha mycket större respekt och förtroende för andra (civila) organisationer/företag om dom skulle kunna erkänna samma sak!
Erik Mårtensson
@Pelle. Min uppfattning är att handlingar som förekommer i en internationell militär insats inte alltid är tillgängliga för Försvarsmakten även om myndighetens personal, som har ställts till insatsens förfogande, hanterar handlingarna under insatsen. När Försvarsmaktens personal arbetar i en stab kan det t.ex. ske med IT-system som tillhandahållits av en annan stat eller mellanfolklig organisation. Handlingarna kan även hanteras i ett IT-system som Sverige har tillhandahållit men där de behandlade uppgifterna är insatsspecifika och därför lämnas kvar efter deltagandet. Handlingarna hanteras inom insatsen och om de inte sänds till Sverige (t.ex. till Högkvarteret) kommer villkoren i 2 kap. tryckfrihetsförordningen om när en handling är en allmän handling, t.ex. om handlingen förvaras av Försvarsmakten, sällan vara uppfyllda.
Jag kan därför inte hålla med om att det är fråga om ”absurda undanflykter”, utan att ha läst eller varit delaktig i ditt utlämningsärende. Hanteringen av handlingar i internationella samarbeten kan dock skilja sig från t.ex. en kommunal förvaltnings hantering. Jag är därför inte förvånad om allmänheten, inklusive journalister, som efterfrågar handlingar som rör en internationell militär insats får svar som de i andra sammanhang inte skulle få. Förutsättningarna för informationshanteringen skiljer sig väsentligt åt.
/Kim Hakkarainen