Alla stridsvagnar är coola! Som gammal stridsvagnsknekt är det en oomkullrunkelig sanning. Vissa har man ett speciellt förhållande till, som Centurion (min gamla trotjänare!) och stridsvagn ”S” (hur speciell och komplex som helst), men även stridsvagn 74 (en schweizisk klockfjäder i rikten, och den enda stridsvagn i världen som kan ta skydd bakom en lyktstolpe och ändå skjuta över den!) eller T-55, är coola. Vissa stridsvagnar är visserligen bättre än andra, på vissa saker eller ur vissa aspekter. Vissa som en gång var bra är inte så bra längre, åtminstone inte i en duell med modernare stridsvagnar. Men de är fortfarande coola!
Direkt kommer synpunkten att stridsvagn ”S” egentligen inte var en stridsvagn, utan en pansarvärnskanonvagn då den inte hade ett rörligt torn. Den påminde ju mer om de tyska och ryska pansarvärnskanonvagnarna och stormkanonerna från andra världskriget som var tornlösa. Men då var världens första stridsvagn, den brittiska Mk Ifrån första världskriget inte heller en stridsvagn. Varför måste en stridsvagn ha ett rörligt torn för att vara en stridsvagn? Eller ett chassi för den delen? Jag kan påstå att stridsvagn ”S” visst har ett torn, men inget chassi, och att tornet innehåller motorer och kraftöverföring och är monterat direkt på bandaggregatet. Är inte rörligt torn bara en tekniskt praktisk lösning på hur vapen kan riktas? Men man kan tänka sig andra lösningar? Som att vapnen monteras i konsoler på sidan av chassit ( Mk I ovan), eller fast monterade i chassit som i sig riktas mot målet (Strv ”S”)? Att infanterikanonvagn 91 hade rörligt torn gjorde väl inte den till en stridsvagn? Eller? För visst kallades infanterikanonvagn 91 för lätt stridsvagn i vissa internationella sammanhang? Just på grund av tornet? Men de amerikanska pansarvärnskanonvagnarna från andra världskriget hade ju rörliga torn? Inte blev de stridsvagnar för det? Även om de säkert förväxlades med dem titt och tätt? Precis som infanterikanonvagn 91 kunde förväxlas med en stridsvagn, i synnerhet granrismaskerad och grupperad i skugga. Är befintlighet eller avsaknad av torn verkligen det som avgör om ett stridsfordon är en stridsvagn eller en pansarvärkskanonvagn?
Stridsvagn ”S” designades för att fylla rollen som en stridsvagn, och ingå i pansarförband. Det gjorde inte de tyska eller ryska tornlösa pansarvärnskanonvagnarna som var pansarvärnssystem och ingick i pansarvärnsförband. Det gällde även de tornförsedda infanterikanonvagn 91 och de amerikanska pansarvärnskanonvagnarna. Är det funktionen som fordonet ska fylla som avgör om det är en stridsvagn eller inte?
Men i synnerhet tyskarna under andra världskriget använde vid behov tornlösa stormkanonvagnar (StuG) som substitut i sina pansarbataljoner vid brist på stridsvagnar. Blev de då plötsligt stridsvagnar? De löste ju den rollen? Fast de gjorde det med avsevärda brister, i synnerhet i anfallstrid då de fick dåliga duellvärden jämfört med vad en stridsvagn skulle ha fått. Är det i goda duellvärden essensen i att vara en stridsvagn ligger? Stridsvagn ”S” var designad med gott skydd och en lång träffsäker hårtslående kanon som raison détre, och infanterikanonvagn 91 var bara en regnskyddad lågtryckspansarvärnspjäs.
Men skulle inte infanterikanonvagn 91 få gynnsamma duellvärden mot huvuddelen av alla stridsfordon på fältet, nämligen alla pansarskyttefordon, och faktiskt också mot stridsvagnen PT-76 (om än en lätt amfibiestridsvagn i marininfanteriet)? Innebär det att infanterikanonvagn 91 är en stridsvagn i de situationerna? Är stridsfordon 90 en stridsvagn om den möter BTR-70? Och skulle inte stridsvagn ”S” få dåliga duellvärden mot en T-80A och senare? Innebär det att stridsvagn ”S” är en pansarvärnskanonvagn i de situationerna? Innebär detta att rollen systemet fyller varierar beroende på aktuell duellsituation? Låter opraktiskt… Eller innebär det att stridstekniken man tillämpar skiljer sig från situation till situation, men man fyller fortfarande samma roll i det taktiska systemet, om än med olika förutsättningar?
När jag som kompanichef på ett stridsvagn 104 kompani på Ravlunda anföll mot ett pansarvärnsförband tillämpade jag stridsteknik som stridsvagn med duellöverlägsenhet. Jag gjorde samma sak när jag slogs mot pansarskytteförband med Pbv 302 på Revinge, men när vi mötte förband med stridsvagn 121 bytte vi snabbt till en stridsteknik som alla med erfarenhet från bandpansarvärn och infanterikanonvagn 91 skulle känt igen.
Kan man till och med byta taktisk funktion när duellförhållandena ändras med införandet av nya motståndarsystem som gör att rimliga duellvärden i rollen som stridsvagn blir ouppnåeliga, eller att man får övertaliga vagnar på grund av att nya system ersätter de äldre i deras primära roll? Tydligen kan man det. När ett antal stridsvagn m/42 blev övertaliga överfördes de till infanteriet från pansartrupperna som stormkanonvagnar och fick en mindre krävande roll i det taktiska systemet. Detta sammanföll med att de blev för omoderna och duellvärdena mot de dimensionerade hotsystemen för dåliga. Ett antal klassades om till infanterikanonvagnar och gavs beteckningen infanterikanonvagn 73.
Vad som är en stridsvagn och vad som kan fungera som en stridsvagn, eller inte, är alltså inte helt solklart. Vad har nu denna filosofiska nördutveckling för relevans för oss idag?
Sverige har brist på stridsvagnar för att skapa tre slagkraftiga mekaniserade, och än mindre pansarbrigader. Rent antalsmässigt räcker 120 stycken Stridsvagn 122 till två brigader med 60 stridsvagnar vardera om tre bataljoner med 20 stridsvagnar i varje. Låt oss kalla detta mekaniserad brigad. Det räcker inte till två pansarbrigader, om uttrycket tillåts mig, med minst 72, helst 84 stridsvagnar, vardera om tre bataljoner med helst 28 stridsvagnar i varje. Man kan gråta blod över att vi gjorde oss av med 160 stycken stridsvagn 121 som i och för sig hade sämre duellförmåga med sitt sämre skydd, men det hade ju varit möjligt att modifiera ganska lätt. Då hade vi haft gott om stridsvagnar för tillväxt. Men bytt är bytt och kommer aldrig mera tillbaka! Och begagnatmarknaden på Leopardstridsvagnar är dammsugen. Sopren. Alla vill ha stridsvagnar igen. Behovet av stridsvagnar upplevs så stort att vi till och med under en tid tydligen övervägde att införskaffa begagnade M1A1 stridsvagnar, i samma klass och ålder som stridsvagn 121, men ett helt nytt materielsystem med allt vad det innebär. Och ur rent taktiskt perspektiv det hade kanske inte varit så dumt. Det kommer ta minst 15 år, sannolikt 20, innan helt nya stridsvagnar kan börja vara operativa i våra taktiska förband och ersätta, eller komplettera våra nuvarande system.
Men det finns ett annat alternativ. Om vi har den inledande diskussionen levande i huvudet kan vi hitta andra lösningar, som medger flexibilitet nu och senare. Och kanske till och med kan vara kostnadseffektiv.
Det är inte omöjligt att man idag kan uppnå samma skyddsnivå som stridsvagn 122 i en väsentligt lättare vagn. Skyddslösningen i stridsvagn 122 är trots allt cirka 30 år gammal. Med en modernare version av kanonen, som finns idag, kan man uppnå bättre verkan. Och med en väsentligt lägre vikt kan man uppnå bättre rörlighet. Finns det något koncept och chassi som kan uppfylla dessa krav, och göra det inom några få år så att vi kan fylla behovet under en annars minst 15 år lång förmågelucka? Finns det något modernt flexibelt anpassningsbart chassi tillgängligt, eller snart tillgängligt, som kan uppfylla ovanstående? Kanske något som dessutom är aktuellt för anskaffning av pansarbandvagnar i en lättare, eller lika tung konfiguration? Det skulle vara en fördel logistiskt så klart.
Jag tror att ett modernt CV 90 chassi, med CV 90120 konceptets torn, kan få en duellförmåga i verkan och skydd som motsvarar stridsvagn 122, men med bättre framkomlighet. Det kanske till och med går att montera Rheinmetalls nya 13 cm kanon i ett modernt torn? Men CV 90120 (CV 90130?) är ju ett infanterikanonvagnskoncept? Ja, med den skyddsnivå som demonstratorns chassi har, men med ett modernt CV 90 chassi där modern skyddsteknik maximeras kan en väsentligt högre skyddsnivå uppnås till en lägre vikt än stridsvagn 122, om än högre vikt än dagens demonstrators. Om fordonet designas för att lösa stridsvagnrollen i det taktiska systemet och har samma duellförmåga som dagens stridsvagn, men med bättre framkomlighet, ser jag inte problemet. Det skulle medge att man maximerar fördelen med den bättre framkomligheten genom att tilldela de mekaniserade förbanden i Norrland detta fordon, och frigöra de stridsvagn 122 som nu finns där för förband i södra Sverige.
Däremot blir det ett problem på sikt. Den duellförmåga stridsvagn 122 har i dag är kanske inte vad vi egentligen behöver, i synnerhet på sikt. En helt ny stridsvagn behöver en duellförmåga som vida överträffar dagens stridsvagn 122 för att kunna lösa rollen bortom 2040 mot 2050. Att införa en ny stridsvagn, eller i alla fall ett fordon som ska lösa den rollen, som har samma förmåga som dagens, kanske otillräckliga system, är ju bara kortsiktigt? Ja, om detta fordon skulle fylla den rollen också när en helt ny stridsvagn börjar tillföras bortom 2035 (för det måste ske) så är det så.
Men om man mer ser det som ett substitut, ett bra substitut då det har samma förmåga som det system den ersätter, tills det kan ersättas av den långsiktiga lösningen, en helt ny stridsvagn, så öppnar sig möjligheten att när nya stridsvagnars börjar tillföras låta fordonet övergå till en pansarvärnsroll under resten av sin inte obetydliga livscykel. De kan återfinnas i Norrlandsförband, i pansarvärnsbataljoner, och kanske som pansarvärnsplutoner i pansarskyttekompanier? Kanske de fortsätter lösa rollen som stridsvagn i förband med en mindre ambitiös taktisk målsättning än förbanden med helt nya system? Mekaniserade brigader kontra pansarbrigader? Precis som stridsvagn 122 skulle kunna göra efter en livstidsförlängning och modifiering? Den kanske är bättre än stridsvagn 122 då den kommer vara 30 år yngre, även om duellförmågan är ungefär densamma?
Ett system vars taktiska roll anpassas till tekniskt och taktisk utveckling kan ge mångårig kostnadseffektiv tjänst och lösa akuta behov nu i en roll, och långsiktiga behov i en annan roll senare.
En stridsvagn är nämligen inte nödvändigtvis alltid en stridsvagn.
