Jag har tidigare skrivit om möjlig utveckling för de svenska jägarförbanden. Jag avser i detta inlägg beskriva de effekter som ett jägarförband, rätt använt, kan åstadkomma.

Den grundläggande förmågan hos jägarförband är att med små enheter, också under svåra förhållanden leverera operativa och taktiska effekter på djupet av motståndarens gruppering, bortom de egna brigadernas operationsområde, inom ramen för den högre chefens plan. Striden på djupet bör samordnas och ske i ett sammanhang med övriga stridskrafters verksamhet för att maximera effekten.

Sammantaget syftar jägarstriden på djupet till att för motståndaren skapa friktioner på och över dennes markoperativa djup. Dessa friktioner kan påverka och minska motståndarens anfallskraft genom att bland annat sänka motståndarens framryckningshastighet samt begränsa och försvåra motståndarens styrketillväxt. Till det kan jägarförbanden tillfoga förluster på motståndarens gränssättande resurser, vilket bidrar till att forma och reducera kritiska förmågor hos motståndarens krigföringsförmåga inför ett avgörande.

Indirekt tvingas motståndaren även till motåtgärder som reducerar dennes anfallskraft, vilket påverkar motståndarens handlingsfrihet genom exempelvis användning av reserver, omgruppering och spridning av förband samt att tvingas till trafikomläggning och förändring av logistikflöden. Dessutom påverkas motståndarens moraliska inställning genom ett konstant upplevt hot, vilket tvingar motståndaren till att öka skyddsnivån genom att avdela ytterligare bevakning, eskorter och larmstyrkor samt mentalt över tid hantera hot från  exempelvis prickskyttar och sidverkande minor. Jägarförbanden bidrar därmed till att skapa dilemman för motståndaren avseende prioritering av sina resurser.

För svensk del bidrar jägarförbanden till att skapa handlingsmöjligheter. Dels för egna stridskrafter, vilket minskar risktagningen med andra egna kvalificerade resurser. Dels genom att påverka högvärdiga mål liksom att bidra till högre chefs lägesbild om situationen på djupet.

Jägarförband kan även fortsätta att hävda och bestrida eget territorium, det vill säga åstadkomma effekt på den strategiska nivån, inför en eventuell förhandling eller vid stöd från tredje part. Ett flertal europeiska länder skapar i skrivande stund en redundans i sitt försvar genom förberedelser för en, vid behov, övergång till “fria kriget” och “fortsatt motstånd”. Inom ramen för detta skede kan jägarförband spela en central roll då förbanden är utbildade och utrustade för en utdragen okonventionell krigföring. Som jägarchef på djupet är det fortsatta motståndet en naturlig del av operationsplanen.

Små enheter som under svåra förhållanden kan leverera stor effekt har framtiden för sig.

Författaren är major och genomför det högre officersprogrammet vid Försvarshögskolan.