Varje dag sedan 24 februari 2022 hittar vi senaste nytt från kriget i Ukraina i svenska och internationella medier. Ett vanligt återkommande inslag är beskrivningar av hur drönare, eller UAV som är en bättre term, använts av båda sidor – ofta med förödande verkan för motståndarna.

Drönare har länge varit ett samlingsnamn för obemannade flygande farkoster (eller UAV = Unmanned Aerial Vehicle), där allmänheten först kunde följa hur sådana av större storlek, för övervakning eller beväpnade med raketer eller robotar, användes av USA för att bekämpa Al Qaida-grupperingar, primärt i Pakistan. Piloten satt kanske i ett bekvämt kontrollrum i Florida och detta blev utgångspunkten för en intensiv diskussion om etik och moral vid användning av sådana vapen. Därefter kom den snabbt ökande spridningen av små kommersiella hobbydrönare i blickpunkten, med otillåten och störande kamerabevakning av allt från skyddsobjekt till kändisvillor i Hollywood.

Utvecklingen av drönare för såväl militär som civil användning pågår med accelererande omfattning runt om i världen och värdet av denna industri värderas till hundratals miljarder per år framöver. Kina dominerar produktionen av små kommersiella drönare, som numera kan utrustas med alltmer sofistikerad utrustning, där miniatyriseringen av komponenter gör det möjligt att bära med sig kvalificerad last även i små UAV – kameror, andra sensorer, AI-baserad mjukvara men också granater. Flygfarkosten, dess burna utrustning samt styrkonsol/kontrollcentral med fjärrpilot utgör ett system, vars helhet benämns Unmanned Aerial System = UAS.

I medier beskrivs olika typer av sådana farkoster/system som används i Ukraina. Ofta är det etablerade vapenbestyckade plattformar, men även hembyggda eller ombyggda lågprisdrönare av hobby-typ. De kan förses med små sprängladdningar som kan släppas eller utlösas vid nedslag. Att delarna till vissa sådana farkoster kan byggas på plats med hjälp av s  k 3D-printing gör det möjligt att producera dem även under fältmässiga förhållanden. Den största effekten uppnås f  n med lite större drönare, främst inköpta från Turkiet och Iran, som används av Ukraina resp. Ryssland och som skapar stor verkan och förstörelse. Ukraina har med olika motmedel lyckats bekämpa ansenliga mängder ryska drönare, men många träffar ändå sina mål. Ryssland har på senare tid intensifierat sitt användande och fokuserat på att skada infrastruktur för energi samt kommunikation. Noggrann­heten i målvalen har dock varit bristfällig (eller medvetet begränsad) varför många civila har dödats i dessa attacker.

Krigsvetenskapsakademien (KKrVA) avdelning för luftkrigsvetenskap har redan tidigare identifierat behovet av att belysa den omfattande utveckling som pågår inom UAS-området. Det gäller bl  a dess påverkan på olika totalförsvars­förmågor (militära förband, räddningstjänst, polis m fl), luftrums­frågor, etiska ställningstaganden inför autonoma system, taktik, ledningsfrågor m m samt för att ge en överblick av trender och utveckling inom området. Eftersom UAS-området bedöms vara av intresse långt utanför de egna leden beslutades att ta fram en bok som kan förmedlas bredare. Författarna till detta blogginlägg utsågs till redaktörer och har under året engagerat ett tjugotal experter inom olika delar av UAS-området, vilka bidragit med sina kapitel. Boken, med titeln UAS – teknik och förmågor, är nu under slutredigering och kommer att utges av KKrVA med planerad release i mars 2023. Den kommer även användas som lärobok på Försvarshögskolan. I boken redovisas bl a den historiska bakgrunden, användandet i Sverige, olika svenska och internationella satsningar, inklusive en analys av UAS-utnyttjandet i Ukrainakriget.

Drönarattacker mot många städer i Ukraina under oktober-november har förstört en stor del av energiproduktionsanläggningarna i ett flertal städer. Den stundande vintern blir en tuff prövning för en redan lidande civilbefolkning. Det är rimligt att förvänta sig att Ryssland, som har misslyckats såväl på marken som i sitt traditionella flygtaktiska uppträdande, kommer fortsätta med en intensiv bekämpning med drönare, så länge de förses med sådana från vänligt sinnade stater.

Även om KKrVA har en viss tyngdpunkt på militära aspekter är UAS i högsta grad av allmänt intresse, med förarlösa drönartaxi, pilotlösa fraktflyg m m under utveckling. Det är inte orealistiskt att förvänta sig sådana inom ett tiotal år, även om blandningen av bemannade och obemannade flygfartyg i samma luftrum kräver enormt mycket reglering och överenskommelser. Tekniken finns dock redan till stor del tillgänglig och även detta beskrivs i den kommande boken.

Mats Olofsson är överste, fil lic och tidigare forskningschef i FM. Stig Rydell är överstelöjtnant och har tidigare varit strategilärare vid den svenska, norska och finska Försvarshögskolan. Båda är ledamöter av KKrVA.