Av Bo Hugemark, överste och ledamot Kungl Krigsvetenskapsakademin
Idag har vi en gällande Solidaritetsförklaring. Det utlovar inte, men förespeglar hjälp till våra grannländer om de skulle hotas. Den kopplar också detta till vårt eget behov av hjälp i en krissituation. Helt logiskt, eftersom den konstaterar att det inte går att se militära konflikter i vårt grannområde som skulle påverka endast ett land.
Idag börjar våra grannländer, de baltiska staterna frukta att de kan bli nästa offer för rysk revanschism.
För 5 år sedan antogs Solidaritetsförklaringen av riksdagen i försvarsbeslutet 2009. Där står också att vi bör kunna såväl ge som ta emot militärt stöd. Konkret anvisning alltså, inget allmänt ordande.
För ca 10 år sedan började vi erkänna att vi inte skulle kunna försvara oss utan hjälp utifrån. Det hade ju varit sant redan under det kalla kriget, men nu hade försvaret krympts till så iögonenfallande nivå att hjälp utifrån var enda sättet att motivera att det över huvud taget tjänade något syfte.
För 15 år sedan började en utveckling i Ryssland som gav den bäst tänkbara förvarning om att om något decennium ”Ryssland skulle … vara en diktatur, ha upprustat sin krigsmakt, vara starkt nationalistiskt, ha önskan att återställa sin stormaktsposition bl a i Östersjöområdet och ha en paranoid inställning till väst.” (citat ur min artikel i Vårt Försvar 4/2004)
För 20 år sedan började vi tala om solidaritet med balterna. Carl Bildt var först ut med sitt linjetal 1993, sedan följde vår medverkan till den ryska trupputdragningen från Baltikum, sedan vapenhjälp och utbildningsstöd till balterna för att underlätta deras NATO-inträde m m
Hur i fridens namn (jag avstår från starkare uttryck) kan det komma sig att vi idag inte
• har särskilt stora möjligheter att ge hjälp (inte ens genom att försvara Gotland, väsentligt för NATO-hjälp till Baltikum)
• har säkerställt att själva få hjälp – genom reella säkerhetsgarantier och operativa förberedelser
?????
Föreställningen om att det finns en nådatid för att hinna rusta upp mot ett framtida möjligt hot får härmed anses falsifierad.
Och den politiska och militär ledningen under två decennier får betyget underkänt – eller till och med klandervärt, för att använda den gamla betygsskalans lägsta nivå för uppförande.
Ord och inga visor. Kavajhytt. Välförtjänt för dem det berör. Hade hellre aldrig skrivit dessa ord…
Man ifråga sätter ofta vår möjlighet att ge den hjälp som vår ensidigt uttalade solidaritetsförklaring an befordrar. Kritiken verkar vara att vi inte kan skicka någon hjälp.
Min fundering är, varför ifråga sätts inte visheten att ta striden vid en rysk aggression i Baltikum i sig, varför skulle vi skicka förband dömda till undergång i baltstaterna, med ryggen mot havet och en överväldigande stark motståndare.
Det skulle ju bara var en symbolisk handling och skulle på intet sätt förändra utgången av en eventuell konflikt.
Att offra trupp på symboliska handlingar utan förutsättningar till framgång hörde väl mer första världskriget till. För i strategiskt/taktiskt hänseende torde väl baltstaterna nästintill omöjliga att försvara vid en stor konflikt. Att då kasta bort förband är ju till föga nytta.
Så istället för att ifråga sätta att vi inte kan skicka förband enligt solidaritetsförklaring , ställ frågan vart ett gemensamt försvar mot rysk aggression skulle ge mest effekt. Att till varje pris hålla baltiska gränsen, istället för att ta upp striden vid en försvarbar linje är ju det som skall ifrågasättas.
Kan vi försvara baltstaterna i ett initialt läge?
Är det rimligt att anta att väst skulle kunna skicka förstärkningar som skulle kunna hejda en rysk framryckning innan de nått östersjön och hela Baltikum var under rysk kontroll.
Att se till att Baltikum förblir fritt är ju målet, men görs det bäst genom att få våra styrkor krossade direkt. Vi kanske inte har lika tur som engelsmännen vid Dunkirk.
En förutsättning för en solidaritetsoperation är att den sker i NATO:s regi, eftersom NATO är den enda organisation som kan leda en sådan operation och eftersom de baltiska staterna är alliansmedlemmar. Vår medverkan kan vara avgörande men vår förmåga skulle halta eftersom vi inte är medlemmar.
Men Gotland kan vi försvara på egen hand och det skulle vara ett avgörande bidrag till en NATO-undsättningsoperation till Baltikum.
Dom över Försvarets rekryteringsfilm?
Kolla gärna in artikeln ”Försvaret spelade in film i diktaturens Marocko” på webtidningen ETC.
http://www.etc.se/utrikes/forsvaret-spelade-film-i-diktaturens-marocko
Frågan är om något s.k. ideellt intresse är orsak till fler oskyldiga människors liv än den s.k. pacifismen, med alla dessa ”fredsivrare” och nedrustare som säger sig hylla icke-våld men som gärna låter våldsamma regimer få chansen att bevisa hur fel pacifism är!
För att vinna politisk makt eller personlig ära riskerar dessa nedrustare andra människors fred och frihet och liv.
Gång på gång har fredliga länder fortsatt rusta ned fastän en revanschsugen militaristisk makt rustat upp år efter år ända till den punkt där styrkeskillnaden är så stor att de inte längre går att stoppa – ett mer fruktansvärt storkrig än någonsin ligger och väntar på att bryta ut därför att Rysslands upprustning har besvarats med nedrustning och fromma ohistoriskt fantasier.
Politik är i dessa dagar allt för allvarligt för att skötas av politiker som spelar rysk roulette med freden, friheten och oskyldiga människors liv och välfärd.
Världen är varnad flera gånger men om Väst inte lyssnar och agerar snabbt och hårt så kan det denna gång vara för sent – vår tid har ingen Churchill och ingen gudstro – vem skall hjälpa oss? Den politiska lekstugan i Väst är över – vi är vägda på verklighetens våg och vi är befunna för lätta! Kan Europa och Väst räddas för fjärde gången på 100 år? Mycket tveksamt.
Det som kan göras måste dock göras. Östersjön, Åland, Gotland och Baltikum måste få ett omedelbart försvar idag!!! Kaliningrad blockeras från havet. Aggressiva stora lätt läsbara makt och kraftåtgärder som visar att vi ämnar slå hårt och bestämt utan att ge efter för fruktan eller övermakt är det enda som kan avvärja katastrofen. Putin måste desarmeras politiskt och det kan bara ske militärt. Tvekan och fruktan nu innebär en säker massförstörelse och massdöd.
Därför att retoriken är viktigare än verkligheten.
Se på Widegren och Enström. Argumenten påminner om efterköpsbeteende. Den som köpt en dyr ryggsäck eller TV läser ofta på i efterhand om sin nya produkt för att övertyga sig (och sin omgivning) om att det egna valet är rätt och riktigt och de ratade alternativen var betydligt sämre. Sådana gånger är kunden vanligtvis mycket selektiv i sitt informationsintag och väljer omedvetet att se det som bekräftar det egna valet och ratar information som säger emot.
Synd bara om så enkel psykologi sätter krokben för en så viktig fråga som ett helt försvarskoncept.
Tack för bra skrivning! För egen del har jag nu avslutat boken ”Ivans Krig” 1939-45, av Chaterine Merridale. Efter att ha läst den så förstår jag mycket bättre hur konflikten med väst fungerar från ryskt håll. ”Lär känna din fiende”. Det otäcka är att det står klart att Ryssland och inte då bara Putin, har en starkt misstro mot väst. Boken förklarar tydligt hur de övergrepp Röda Armen gjorde sig skyldig till 1945, hade en logisk förklaring.
Putin använder samma affärs-ide som Hitler. Och deras mål är att återskapa buffertzonen mot väst Sovjetunionen hade. Men alla medel. Dom tänker inte som väst. Att penningen o affärerna går först. Genom erövring, räknar man med att få det man vill ha.
Sen kärnvapen. Ryssland vet att dom är värdelösa utom då det gäller att skrämma o hota. Därför rustar man konventionellt. Man räkna kallt med att en konflikt kommer att vara begränsad och då behövs inte kärnvapen. Vi kommer att se mycket av ”Krim”, framöver…
Frågan är befogad och svaret omfattande. Förutom det självklara att vi måste återuppbygga försvaret med betoning på luftförsvaret bör och måste vi skaffa oss möjlighet till en så kallad andraslagsförmåga. Hur gör man då detta bäst? Jo, genom taktiskt kärnvapen. Låter naturligtvis hemskt men om detta kan hålla oss utanför ett förmodat nytt storkrig i Europa kan det vara värt att fundera på detta. Taktiska kärnladdningar räknas idag inte in i samma division som de stora vätebomber som ligger till grund för begreppet terrorbalans. Sverige har tidigare undersökt och även varit nära att skaffa atomvapen men till slut avstått. Ett litet land som vårat har inte resurser att ensamt stå emot en stormakts angrepp och då är vetskapen om en andraslagsförmåga med kärnvapen ytterst krigsavhållande. Hur det än är med den saken får vi i väst ändå räkna med att vi kommer att bli angripna med just taktiskt kärnvapen vid ett större angrepp ifrån Ryssland. Kärnvapen är det enda vapen man kan använda om man vill slå ut baser och liknande utan att man har totalt luftherraväldet. Dessutom har vapnet en inte obetydlig ECM effekt. Frågan bör diskuteras och övervägas.
Instämmer helt med Bo Hugermark
Kn Jan-olov Holm Hemvärnsbefäl
Hugemark uppträder som en ängslig ung subaltern inför allvarliga lägen. Men han har också ett för honom och likasinnade, t ex Claes Arvidsson i SvD idag som många andra dagar, angeläget ärende: Sverige bör ansluta till Nato!
Mina vänner i USA som i styrka betyder långt mer än Nato ger alltid rådet: ”Försvara er själva. Det är också det råd som vi som fackmän bör ge till dagens politiker.
Dagens politiker liksom 90-talets är vilseledda av kalla krigets politiska och militära ledning. Detta tog sig uttryck år 2004 i de sjutton generalernas avskaffande av värnplikten. Hugemark fick inte vara med. Men har god hjälp av Carl Bildt.
Nu krävs lugn och eftertanke inför en oviss framtid.
Per Blomquist
Försvarsvän
Läget är oerhört allvarligt. Minst lika allvarligt är att alldeles för få av medborgarna bryr sig. Händelserna i Georgien 2008 var en väckarklocka. Händelserna i Ukraina är en bekräftelse på att det var riktigt att peka på allvaret i ”lackmustestet” Georgien, en händelse som tyvärr ej fick några större konsekvenser för FM. Kommande händelser (för de kommer, tro mig) blir ett chockerande uppvaknande för många. // Peter (Vän av ordning och ansvar)
Engström, en svensk förstärkning av en baltstats huvudstads kuppförsvar skulle inte ens vara ett fartgupp för en rysk pansardivision men det finns många lindrigare angrepp som det höjer tröskeln för. Det skulle t.ex. kunna göra nytta mot aktioner som den i Krim.
Vi behöver fylla solidaritetsdeklarationen med innehåll, det är mycket bättre än att överge den. Men visst bör de vi skickar vara hjältematerial, det kan bli värre än vad vi tror och efter dem kommer vår vilja och förmåga att bedömas.
På frågan ”hur i fridens namn…° kan svaras att det beror på att den riksdag och de regringar vi har haft sedan mitten av 1980-talet enbart har sett sitt samhällsansvar som en ”kamrersfunktion” (inget ont om kamrerare) . Alla reella mål hat varit kortsiktiga, eventuell långsiktighet har formulerats som ordrika fraser. Vare sig när det gäller sjukvården, polisen, skolan, socialvården eller försvaret har ansvariga politiker räknat på vad det kostar att tillgodose behoven på 20 – 30 års sikt. Man målar upp vackra framtidsbilder i en värld av evig fred och tillväxt och satäller upp kortsiktiga mål (oftast besparingar) utan vettig resurstilldelning. Nu senast gäller detta även Kustbevakningen, som ”dragit över budget” – de har försökt göra det jobb som åligger dem utan att få betalt för vad det kostar. Hörde jag någon säga något om ”nattväktarstatens” grunduppgifter?
Vill man förstå hur Putin tänker så rekommenderar jag ”Hitler som fältherre”, av John Strawson.
Likheterna är MYCKET slående. Och även västmakternas agerande 1937-40.
Mvh
Solidaritetsprincipen är ett luftslott, politisk blå luft, av den karaktär en bil ger ifrån sig innan motorn rasar. Alla stats-, finans-, försvarsministrar och många generaler och amiraler sedan 1995 är kockarna i denna soppa. Det tjänar inte mycket till att försöka nagelfara vem som är mest belastad.
Nu börjar ”lackmustestet” för alla inblandade i Ukraina krisen. IMF ”lånar” ut 100 miljarder till Ukraina. Samtidigt ställs krav som definitivt får konsekvenser för den ”vanliga människan” i Ukraina. Kokplattan har skruvats på och vad reaktionerna med tiden kommer att bli är nog inte svårt att sia om. Oro, kravaller, en regering i Ukraina som kommer att ha både internt kaos och en extern fiende i form av Ryssland att hantera. Huruvida IMF har gjort en politisk värdering av situationen i Ukraina, eller endast en ekonomisk sådan är oklart. IMF:s ”hjälp” kan tyvärr bli en tändande gnista som dessutom blir en faktor som ligger utanför Rysslands kontroll och när de tappar kontrollen är fältet öppet för konfliktens egna inneboende logik.
IMF har lyft det ”sluttande planet” på ett sätt som nästan inte Ryssland skulle kunnat åstadkomma ens med planerade destabiliserande operationer. Spanien 36 i repris.
För Sveriges del handlar det om att rusta Försvaret och det är bråttom. Fokusera på att få upp volym och kvantitet. Värdera kritiskt alla ”finesser” som eventuellt nya vapensystem skall förses med och väg detta mot kort leveranstid. Anden är på väg ur flaskan.
Debatten på detta forum är mycket allvarlig. Vore därför bra om vi inte skrev förklenande omdömen om varandra. Det är nödvändigt att fundera över vad vi gör på kort sikt med de förband vi har. När vi har någotsånär klart vad dessa innebär är det lika nödvändigt att fundera över vilka råd vi ska ge till Försvarsutredningen.
Snarast möjligt måste beredskapen på Gotland höjas. Det innebär att utbilda befintliga hemvärnsförband i att köra stridsvagn och skjuta med dessa. Våra sjöstridskrafter baseras i Gotlandshamnar de genomför spaningsföretag och kollar om gasledningen till Tyskland hålls under uppsikt av Ryssland. Svenskt flyg T-baseras på Gotland. Våra stridskrafter samövar så mycket som går på alla möjliga och nya sätt.
Jag har inga som helst problem med att Ryssland och/eller Tyskland håller koll på gasledningen, det som oroar mig är att Ryssland blåser upp hotbilder runt gasledningen i behov av ursäkter för att rusta upp.
Rysslands sökande efter anledningar att rusta oroar mycket mer än gasledningen. Vad har de tänkt sig använda dessa kapaciteter till? Knappast för att landstiga i Tyskland för akuta reparationer av ventiler.