Av Johan Wiktorin, avdelning I
Att följa försvarsekonomin är i dagens politiska miljö nästintill omöjligt. Tidigare kunde vi följa upp mot IO 14, men den kopplingen har försvunnit, eftersom vi med Försvarsöverenskommelsen (FÖK) fått en liten större organisation med ny bataljon, flera stridsflygdivisioner och en mekaniserad stridsgrupp på Gotland som tydligaste exempel. IO 14 har tynat bort och något ännu odöpt har tagit över dess roll.
Men, även utan kopplingen är det svårt att hänga med. Alla tycks vara överens om att det skett trendbrott, men sen går åsikterna isär. De hårt kämpande försvarspolitikerna såg glada, eller rättare sagt lättade ut, när överenskommelsen presenterades. Andra menade att det var ett totalt svek mot försvarsbehoven.
Här kommer ett försök att reda ut vad som förhåller sig till vad och när i alla underlag och tidigare beslut. Längs nollinjen går den tidigare planerade ekonomiska nivån.
I samband med att Försvarsberedningen förra året vid den här tiden presenterade sin överenskommelse, så såg uträkningen ut så här.
I denna var avdrag gjort för så kallade satsningar genom omfördelningar från det internationella anslaget samt administrativ rationalisering. Som synes i diagrammet nedan, så kännetecknades denna överenskommelse av för lite och för sent. Först 2024 skulle försvarsbudgeten ha ökat med 4,9 Mdr/år (presenterat som 5,5 Mdr/år). 10 år efter Ukrainakrigets början.
I december och januari var det så dags för Försvarsmakten att svara på den gamla regeringens anmodan om vad pengarna skulle räcka till. Något som kommit bort i debatten var att myndigheten utgick från de planerade nivåerna, det vill säga beredningens förslag som omsatts i Finansutskottets betänkande under hösten 2014. Det framgår av myndighetens svar (s. 32) i december.
I januari återkom Försvarsmakten med förtydliganden kring ekonomin. Nu angavs bristen i fast prisläge till 15,5 Mdr för 2016-2019 och 6 Mdr för 2020-2024. I Försvarsutskottets utfrågning nyligen angav ÖB att det enskilt för året 2020 var 2 Mdr, vilket tentativt innebär 1 Mdr/år ytterligare för 2021-2024. Nedan är Försvarsmaktens underlag omräknat i förhållande till beredningens med 4 Mdr extra för 2016-2019 och 3,5 för 2019 = 15,5 Mdr.
Den nya överenskommelsen förhåller sig också till beredningens resultat. Här har 3-400 milj kr dragits bort varje år för att kompensera de höjda ungdomsarbetsgivaravgifter som blir verklighet enligt den nya regeringens planer från 2016. Intressant nog är FÖK på en högre nivå 2020 än vad Försvarsmakten är. Om man prolongerar därefter, så gäller det 2021 och 2022 också. I byråkratier är det nivåerna som är viktigast
Här har också överenskommelsen inneburit en utredning av materielförsörjningen som bedömt kommer att förbättra den ekonomiska bärkraften i materielplanen. Viktigast är att få kompensation för teknikinflationen på försvarsmateriel.
Eftersom de ekonomiska nivåerna höjs samtidigt som FÖK inte tar in beredningens önskelista från förra året, så blir obalansen mellan uppgifter och resurser mindre än tidigare.
Problemet är att den reala uppgiften är för liten. Det blir allt tydligare att vi får ett försvar för Territoriell integritet som klarar av försvar i en riktning under alltför kort tid. Under förutsättning att vi får en lång förvarningstid.
Något som det går att sätta både ett och två frågetecken för. I slutet av april vittnade SACEUR tillika USA:s högste befälhavare i Europa för senaten och medgav att flera stora ryska övningar överraskat honom. Det finns enligt general Breedlove stora brister i både inhämtning och analysförmåga för detta land, som har mer i underrättelsebudget än vad hela vårt försvar kostar.
Vid Folk och Försvars utbildning i fredags uppträdde Säkerhetspolisens generaldirektör Anders Thornberg med beskedet att den ryska militära underrättelsetjänsten (GRU) är det största hotet mot Sverige med sin krigsförberedande verksamhet.
Något säger mig att den informella försvarsgruppen som ska vårda FÖK och det nybildade Säkerhetspolitiska rådet kommer att få snabbinkallas både en och två gånger det kommande året för att ta nya beslut. Risken är nämligen stor att Finansdepartementet för åttonde året i rad har tagit fel på omvärldsutvecklingen. Kanske dags att låta svensk säkerhet vägledas av analys istället för förhoppningar? Ansvaret faller nu tungt på den nya regeringen.
——————–
Lästips: Tillsammans med Blue Institute har undertecknad tittat på den geopolitiska risken och Sveriges ekonomiska exponering i NO Europa för Svensk Tillväxtbarometer. Vad står på spel? är titeln på rapporten, och vi har mycket att förlora om vår del av världen förlorar sin tidigare stabilitet.
Johan, du har alldeles för stora förhoppningar på den rödgröna regeringens säkerhets- och försvarspolitiker. De kommer inte att agera av den enkla anledningen att de accepterar att ryska ubåtar förbereder utplacering kärnladdningar runt om den svenska kusten året runt. I själva verket har regeringen i praktiken givit upp försvaret av svenska farvatten under ytan. Samma regering accepterar oxå att Gotland så småningom ska få två kompanier för att försvara Gotland. Ön hade under kalla kriget fyra regementen, ett kustartilleriregemente, ett artilleriregemente, ett pansarskytteregemente och ett luftvärnsregemente. Den lilla styrkan blir en snubbeltråd. Utan svensk suveränitet över Gotland är Mellan-Sverige med Mälar-regionen och huvudstaden Stockholm mycker svårt att försvara. Regeringens säkerhets- och försvarspolitiker har inte de elementäraste kunskaper i militärgeografi, ännu mindre i marin topografi och militärmeteorologi. De vet inte att Gotland omgivet av sjömineringar på svenskt territorialhav från Gotland till Stockholms skärgård och till Öland är mycket svårt att ta. Om mineringarna försvaras av flyg och fartyg mot minröjning kan vi betrakta Gotska sjön som svenskt innanhav. Gotland är således låset till Sveriges veka liv.
@Göran. Så illa är det inte som du påstår. Visst gör de för lite, men glöm inte bort att det var försvarspolitikerna som stoppade avrustningen av fartyg (om än så små) och kom överens om att öka den mycket svaga ubåtsjaktförmågan.
Helt OK, ingen anledning till inbördes diskussion när vi båda tillhör krigarkasten !
En utmärkt genomgång. Dock den utgår från att FÖK baseras på en otillräcklig analys. Min tro är att analysen är gjord, men lagd på hyllan, då det finns en starkare analys som våra politiker baserar FÖK på.
Denna analys innebär att det inrikespolitiskt gäller att succesivt vänja valmanskåren, nu när de förefaller positiv för första gången på decennier, med att vi måste satsa mer på försvaret.Man underskattar svenska folket. Det är naturligtvis fullt möjligt att redan nu förklara att frihet och suveränitet är själva förutsättningen för god vård, skola och omsorg.
Våra politiker tror att medicinen smakar bättre om den administreras i småskedar i stället för med en ordentlig matsked. Vad värre är de tror att det finns tid till successiv tillvänjning och möjlighet till att ta kvantumsteg om det börjar hetta till.
Ur en potentiell agressors synpunkt torde risken att agera inom 36 månader vara väsentligt mindre än om fem-tio år. Vill man verkligen återställa Europa till en gammal geopolitisk ordning, varför skall man då ge väst fem-tio år att rusta sig.
I ett läge där de första stegen i en aggressiv strateg redan är tagna, varför skall vi misstro ambitionen och ytterligare öka risken genom att agera för lite och möjligen för sent.
Den största svagheten i FÖK är just detta, att inte ta ett omedelbart kvantumsteg ex. med hjälp av rustningsreserven. Det blir inte mindre provocerande att försöka frigöra den när det börjar pyra hos grannarna.
Det är därför att underskatta folket om man tror att successiv tillvänjning är vägen mot en starkare FM. Det går att förklara att om femtiotals Sverige, som var väsentligt fattigare än vi är idag, kunde bära 3-4% av BNP till att säkra ett eget land så kan dagens rika Sverige säkert bära såväl 1,4 som 1,8% av BNP till vårt försvar.
Våra politiker behöver självförtroende att våga följa de omvärldsanalyser de redan har och faktiskt tror på, samt självförtroende att kunna förklara konsekvenserna för oss medborgare.
En rimlig konsekvens är ex. frigöra rustningsreserven/ta lån till de tunga investeringarna i ny förmåga som är nödvändiga. Låt så vårbudgeten ligga men budgetera, i gott samförstånd, 1,4% av BNP till FM för nästa budgetår. Det är viktigare med pengar nu än om 5-7 år.
Per Tengblad
@Per. Tack för kommentaren, som jag instämmer i när det gäller det mesta. Jag vidhåller dock att det är mer förhoppningar än analys, styrkejämförelser lyser med sin frånvaro exempelvis. Tror mycket på ditt recept.
Johan , varför du försvarar regeringens handfallenhet undandrar sig min förståelse. Jag beskriver hur läget är f.n. Regeringen avrustar fyra korvetter , två skrotas och två blir vedettbåtar. Därmed försvinner ubåtsjakt- och sjörobotförmåga. I st.f. 11 ubåtsjakt- och sjörobotfartyg har vi nu 7 fartyg som kan jaga ubåt överallt och skjuta sjörobot. Fler blir det inte om inte beslutet ändras. Med bästa vilja i världen verkar det konstigt att försvara en sådan politik. — Att Gotland får ett snubbeltrådsförsvar om några år går heller inte att försvara. — Om du läser den ryske generalöverstens promemoria till generalstaben ser du att jag får stöd för mina funderingar.
@Göran. Jag försvarar verkligen inte regeringen. Bara rubriken Det otillräckliga trendbrottet säger väl det??
I sakfrågan, så stoppade försvarspolitikerna avvecklandet av bojbåtarna och sköt till pengar för modifiering av Gävleklassen. Stockholm/Malmö är planerade att bli vedettbåtar, vilket är ett obegripligt beslut med tanke på omvärldsläget och att vidmakthållandet av dessa med ubj/ytstridsförmåga är kostnadsneutralt på 6 år. Stympandet av dessa har dock inte påbörjats, så ännu finns möjligheten att stoppa detta.
Var jag står i Gotlandsfrågan är allmänt känt, visst är det försent och riskfyllt. Principbeslutet dock viktigt för att flytta oss mentalt, och rimligen borde vi kunde påskynda den processen.