Det finns behov av att utveckla en ny mekaniserad Norrlandsbrigad

Bakgrund

Försvarsbeslutet 2020 innebar att armén 2030 skulle bestå av tre brigader plus en reducerad brigad för försvaret av Stockholm jämte en bataljonsstridsgrupp på Gotland. Därutöver skulle det finnas ett antal fristående skyttebataljoner.

I ÖB råd till regeringen den 6 november 2023 redovisades att tre av brigaderna skall vara ”mekaniserade” samt att ”Armén dimensioneras fram till 2035 för väpnad strid mot en kvalificerad motståndare inom ramen för samarbetet i Nato”.

Detta inlägg syftar till att redovisa behovet av att se över organisationen för de två mekaniserade brigader som skall ha ”hög tillgänglighet och beredskap” vilket är ett av flera operativa krav som Nato ställer på Sverige utifrån den västliga försvarsalliansens gemensamma operativa planering. Min bedömning är att innebörden av ”hög tillgänglighet och beredskap” är att de två brigaderna skall tidigt kunna verka tillsammans med andra länders stridskrafter, utanför Sverige, på Natos norra och nordöstra flank, m a o i subarktisk miljö.

Varför behövs en översyn av de två Mekaniserade brigaderna som skall ha hög tillgänglighet och beredskap?

Övergripande består en mekaniserad brigad av cirka 5500 personer. De viktigaste dimensionerande vapensystemen utgörs av cirka 65 stridsvagn 122, cirka 115 stridsfordon 90, 12 artillerisystemet Archer jämte de organisatoriskt ingående granatkastarsystemen i de mekaniserade bataljonerna.

I grunden är organisationen för den mekaniserade brigaden bra men det finns anledning att granska denna utifrån nedanstående parametrar;

Personalförsörjning.

Utav brigadens ca 5500 individer är ca 80% soldater (4400). Således är resterande 20% officerare, specialistofficerare och reservofficerare. I Försvarsmakten tjänstgör idag, enligt Försvarsmaktens årsredovisning 2023, 5660 anställda soldater och sjömän (även om det funnits pengar att anställa fler så har FM inte lyckats attrahera fler individer). Utav dessa tjänstgör ca 3300 soldater på olika platser och förband inom armén.

I den mekaniserade brigaden, exempelvis i Boden, tjänstgör enligt uppgift i de ingående förbanden (mek, art, uh, ing m m) ca 500 anställda soldater (GSS K). Resterande är antingen av kategorin T (tidvis tjänstgörande) eller P (pliktpersonal). Detta innebär att ca 3900 soldater måste kallas in vid en beredskapshöjning/mobilisering.

Även om samtliga anställda soldater i armén (GSS K) skulle kanaliseras till de två utpekade brigaderna som skall ha ”hög tillgänglighet och beredskap” så skulle arméns samtliga soldater i kategorin GSS K teoretiskt bara täcka soldatbehovet till 75% vid en av brigaderna!

Av detta kan slutsatsen dras att det krävs en regelbunden och omfattande utbildnings- och övningsverksamhet för att över tid vidmakthålla förmågan att 10 dygn efter order kunna genomföra ”väpnad strid mot en kvalificerad motståndare inom ramen för samarbetet i Nato”.

Krigsförbandsövningssystem (KFÖ)

När Försvarsmakten genomförde internationella insatser, exempelvis i Afghanistan, genomfördes en omfattande utbildnings- och övningsverksamhet på 3-6 månader innan förbandet roterade ner till missionsområdet. Kortare tid ansågs av alla inblandade parter som oetiskt med tanke på hotbilden.

Att i brigads ram kunna genomföra ”väpnad strid mot en kvalificerad motståndare” i subarktisk miljö är betydligt mer komplext än vad våra internationella insatser var med tanke på motståndet. Dessutom kräver Nato att utpekade förband över tid är validerade och tillgängliga enligt beordrad beredskap. Utifrån detta drar jag slutsatsen att det finns ett stort behov av ett nytt reviderat KFÖ system för de två mekaniserade brigaderna. En nödvändighet för att förbanden skall vara trovärdiga och över tid leva upp till kraven att ha ”hög tillgänglighet och beredskap”.

Erfarenheter från pågående krig mellan Ryssland och Ukraina

Under de senaste två åren har det redovisats många erfarenheter i olika forum. Försvarsmakten (FM) har i en öppen handling nyligen redovisat en sammanställning, 2024-02-09/Swedish Armed Forces Lessons Learned Analysis from the war in Ukraine, vilken ger anledning till eftertanke både vad avser att vara beredd att snabbt kunna implementera viktiga lärdomar, samtidigt som man skall vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av pågående krig. Utgående från FM-dokumentet samt andra externa rapporter så finns, som jag kan utläsa, några viktiga slutsatser som FM behöver ta på allvar när det sker översyn och utvärdering av en organisations möjligheter att leverera operativ effekt och samtidigt överleva på slagfältet.

Drönare. Hotet från drönare samt möjligheten att själva nyttja denna resurs är en av de tydligaste erfarenheterna som redovisas.
Elektronisk krigföring. Denna förmåga är mycket viktig både utifrån perspektivet att kunna skydda sig samt möjligheten att själv kunna nyttja som en offensiv resurs.
Signaturanpassning. Att ha förmåga att inte bli upptäckt och därigenom riskera att bli bekämpad har visat sig mycket viktig.
Minhotet. Förmåga att hantera detta hot och samtidigt kunna nyttja minvapnet till sin egen fördel är betydelsefull.

Jag drar följande slutsatser utifrån några av de erfarenheter som redovisats;

Brigadstaber och bataljonsstaber behöver bli mer lättrörliga och ha förmåga att omgruppera flera gånger /dygn. Dessutom behövs en omfattande signaturanpassning och förmåga att skydda sig mot drönare och elektronisk krigföring.
Varje enskild dimensionerande vapenplattform som exempelvis stridsvagnar, stridsfordon, artilleripjäser och granatkastbandvagnar behöver ha en förmåga att skydda sig mot drönare samt ha en betydligt bättre signaturanpassning än idag för att undgå upptäckt och bekämpning.
I ÖB råd redovisades ambitionsförändringen att det behövs ” ökad förmåga att operera och försvara sig mot obemannade farkoster”. Denna förmåga behöver omgående utvecklas och implementeras i brigaderna.
Förmågan att uppträda i minerad miljö behöver förbättras.

Interoperabilitet inom Nato samt nyttjandet av alliansens gemensamma eldkraft och långräckviddiga bekämpningssystem

Utifrån både gamla erfarenheter och de erfarenheter som redovisas från Ukraina så är kombinationen av gammal och ny teknik bra för att skapa operativ effekt, minskad sårbarhet och redundans. När vi nu skall uppträda inom Natos gemensamma operationer öppnar sig nya möjligheter att kunna nyttja och få stöd av alliansens gemensamma vapenarsenal. Exempelvis kan system som långräckviddigt raketartilleri typ HIMARS, kryssningsmissiler från flyg och marina enheter, precisionsstyrda bomber från flygstridskrafter, attackhelikoptersystem m m innebära nya möjligheter att leverera ökad eldkraft framför det egna förbandet. Slutsatsen är att det finns goda möjligheter att nyttja Natos gemensamma eldkraft men att detta måste övas samt att det organisatoriskt behöver finnas både processer och eldlednings-/invisningsmöjligheter på bredden inom de utpekade brigaderna.

Subartiskt förmåga

Miljön kännetecknas, förutom av klimatet, av att infrastrukturen är begränsad med långa avstånd. Stora älvar, stora myrområden, djupa skogar samt fjäll- och bergsområden är topografiska karaktäristika. Detta kräver förband som är organisatoriskt anpassade och samtränade under vinterförhållanden. Även om det finns förband i södra halvan av Sverige som är samtränade och har relevant organisation så har dessa inte subarktisk förmåga såvida man inte under långa perioder samövat i rätt terräng.

Våra tidigare Norrlandsbrigader var anpassade till strid i väglös terräng och hade sina krigsuppgifter i dåvarande Övre Norrlands, senare Norra militärområdet. Förbandets fördelar var rörligheten i väglös terräng under både sommar och vinterförhållanden. Nackdelen var att eldkraften var för svag samt att det saknades splitterskydd för truppen.

Min slutsats blir att det behöver finnas en bättre förmåga i hela brigadsystemet för att kunna uppträda i den subarktiska miljön för de två utpekade mekaniserade brigaderna. Exempelvis bör översyn göras av logistikkedjan och fältarbetsförbanden så att det finns anpassad förmåga till rörlighet och försörjning i syfte att hela brigadsystemet hänger ihop i den utmanande terräng där de avses att uppträda. Om brigaderna görs personellt mindre och lättare men med bibehållen eldkraft, vilket bedöms möjligt med bl a drönare, offensiv elektronisk krigföringsförmåga, samt långräckviddiga bekämpningssystem så bidrar detta inte bara till ett minskat behov av logistik utan också minskad belastning på sjukvårdskedjan. Det sistnämnda har vid all krigsplanläggning i övre Norrland varit en akilleshäl.

Stridsvagnar

Erfarenheterna visar att stridsvagnen med sin eldkraft och skydd har en viktig plats på stridsfältet. Dock visar erfarenheterna att det krävs en bättre signaturanpassning och skydd mot drönare för att undgå upptäck och riskera att bli bekämpad. Detta bedömer jag som viktigare än att försöka optimera det ballistiska skyddet.

För att öka rörligheten så bör FM analysera möjligheterna att nyttja nya lösningar där det idag finns framtagna stridsvagnskoncept som har likartad eldkraft som idag men är lättare, har bättre signaturanpassning och skydd mot drönare. Däremot har dessa stridsvagnsysten ett sämre ballistiskt skydd mot andra stridsvagnars eld.

En sådan lösning ligger rätt i tiden m h att Sverige idag disponerar totalt 110 st stridsvagn 122 och det behövs en komplettering av stridsvagnsbeståendet för att kunna organisera tre mekaniserade brigader i armén. Som nämnts tidigare åtgår ca 65 stridsvagnar per mekaniserad brigad, vilket innebär att det behöver tillföras ett 80 tal nya stridsvagnar den närmaste 10 års perioden när armén utvecklas enligt fattade beslut.

Utifrån ovanstående resonemang och slutsatser utfaller nedanstående rekommendationer för att vidareutveckla de två utpekade mekaniserade brigaderna, rekommendationer vilka bedöms skapa bättre förutsättningar för att kunna vidmakthålla förmågan att bedömt 10 dygn efter order och i subarktisk terräng kunna genomföra ”väpnad strid mot en kvalificerad motståndare inom ramen för samarbetet i Nato”.

KFÖ systemet med utbildning och övningar behöver en omfattande översyn och utveckling.
Utveckla en personellt mindre och lättare brigad som kan bygga på arvet men som i högre grad behöver anpassas till subarktiska förhållanden.
Ovanstående punkt skapar bättre förutsättning för logistik, sjukvårds- och fältarbetesfunktionerna.
Utnyttja de goda möjligheter som finns för att nyttja Natos gemensamma eldkraft. Dock måste detta övas samt organisatoriskt behövs både processer och eldlednings-/invisningsmöjligheter på bredden inom de utpekade brigaderna.
De dimensionerande vapensystemenens olika plattformar behöver bättre signaturanpassning och skydd mot drönare.
Utveckla offensiv förmåga med egna drönare som kan bekämpa motståndaren dimensionerande vapensystem.
Utveckla skyddet mot elektronisk krigföring samt anskaffa själv en egen offensiv förmåga.
För att öka rörligheten så bör FM analysera möjligheterna att nyttja nya lösningar där det idag finns framtagna stridsvagnskoncept som har likartad eldkraft som dagens stridsvagnar men är lättare och har bättre signaturanpassning och skydd mot drönare.