Varje månad 2021 presenterar David Bergman, Carl Bergqvist, Andreas Braw och Tobias Christensson litteratur som vi  rekommenderar till läsning. Dessutom medverkar vid varje tillfälle en särskilt inbjuden person med intressant karriär och erfarenhet. Denna gång Försvarsmaktens insatschef Michael Claesson.

Detta innebär förhoppningsvis en intressant blandning av facklitteratur, skönlitteratur, memoarer, biografier och historiska skildringar som kan bidra till överspridning av kunskap och motivation till engagerad läsning såväl inom Försvarsmakten som utanför denna. Läsning är inte en lösning på allt men kan bidra till att undvika gamla misstag, bredda våra kunskaper, skapa intellektuella utmaningar och göra oss bättre rustade inför det eventuella krigets krav.


Tobias Christensson rekommenderar:

Hildebrandt, Johanne, Blackout, 2002
Antal sidor: 364, Språk: svenska

Tuzla, Srebrenica, Stupni Do, Mostar, Pristina och Gornij Obre är namn som klingar välbekant för många svenska officerare efter Försvarsmaktens långvariga insatser på Balkan. För de flesta av oss avgränsas upplevelsen av en kortare insats i ett begränsat område men den svenska journalisten Johanne Hildebrandt bevakade kriget i det forna Jugoslavien som krigskorrespondent i närmare 10 år. I boken Blackout skildrar hon krigets brutalitet, vansinne och konsekvenser.

Folkrepubliken Jugoslavien, bestående av sex republiker och två självstyrande provinser, skapades efter andra världskriget och leddes med järnhand av Josip Broz ”Tito”. Efter Titos död 1980 ökade spänningarna inom den bräckliga federationen där historiska oförrätter, nationalism och etiska konflikter synliggjordes. Den 25 juni 1991 förklarade Kroatien och Slovenien sig självständiga vilket blev startskottet för ett långvarigt och brutalt krig med över 100 000 döda, ödeläggelse, etnisk rensning och miljontals människor på flykt.[1]

Den då 27-åriga Hildebrandt befann sig på semester i Kroatien när kriget bröt ut. Vägspärrar upprättades, hus bommandes igen, pojkar blev soldater och turisterna lämnade landet i en strid ström. Driven av idealism, optimism, nyfikenhet och äventyrslust påbörjades Hildebrandts karriär som krigskorrespondent. Den första intentionen var att försöka avslöja nynazistiska vapensmugglare och för att komma i kontakt med dessa fick hon gå med i den kroatiska armén. Reportaget misslyckades men gav sannolikt värdefulla erfarenheter och insikter om krigets brutala realitet inför den fortsatta karriären.

Efter den första kontakten med krigets faror får man följa Hildebrandts resa genom en mängd intressanta och tänkvärda upplevelser. Hon blev beskjuten av stridsvagnar vid frontlinjen i Mostar, hon bevittnade de sargade liken på bårhusen i Sarajevo, utsattes för artilleribeskjutning i Kosovo och besökte de svenska legosoldaterna i Pluton Viking . Mitt i detta lyckas hon ändå förmedla civilbefolkningens historia och en mängd olika människoöden lyfts fram; Ymer Deliu från Kosovo som nyss begravt sin fru och sina två barn, den föräldralösa Mohammed på ett barnhem i Bosnien och tolken Amira i Sarajevo är några exempel. Hildebrandt möter också personal ur de militära FN-förband som så småningom sattes in i kriget. United Nations Protection Force (UNPROFOR) etablerades i februari 1992 men led generellt brist på soldater, stoppades i vägspärrar, förhindrades att ingripa och bakbands av mandat vilket skapade frustration och bitterhet hos de soldater som försökte göra sitt jobb. Hildebrandts möte med den svenska bataljonen, BA01, som skickades till Bosnien hösten 1993, blir därmed en uppfriskande skildring av ett förband som bröt ny mark genom att agera, improvisera och ingripa med handlingskraft och beslutsamhet.

”De dundrade fram genom sönderbrända byar som ett kavalleri, beväpnat till tänderna och uppeldade av svensk upprördhet över tingens ordning. De döptes snabbt till ’Shoot-back-battalion’ av andra FN-förband”

Krig kan analyseras utifrån strategi, taktiska principer, truppförflyttningar och militära slag men det är också viktigt att förstå krigets verklighet bakom symboler och pilar på en karta. Hildebrandts berättelse berör och hon lyckas på ett utmärkt sätt skildra de personliga upplevelserna i en komplex miljö samtidigt som hon förmedlar ett sammanhang och förståelse. Kriget på Balkan är ett viktigt krig ur många aspekter och dess dyrköpta lärdomar får inte falla i glömska. Hildebrandt skriver i sin inledning:

Snart är det enda som återstår av Balkankriget några torra rader i historieböckerna som uttråkade skolelever kommer att läsa, inte för att de vill utan för att de måste. För vem minns idag västvärldens totala blackout när krigen bröt ut och deras oförmåga att ingripa? Vem orkar minnas flyktingkonvojerna och hjälpsändningarna som försökte nå svältande människor i belägrade städer men som aldrig kom fram? Koncentrationslägren? Den etniska rensningen?”

Minnena av krigen i det forna Jugoslavien förtjänar ett bättre öde.


David Bergman rekommenderar:

Orson Scott Card: Enders Spel / Ender’s Game
Antal sidor: 300; Språk: Svenska/engelska

De bästa böckerna är ofta de som man kan läsa om flera gånger och som alltid bidrar med något nytt. Ender’s Game läste jag för första gången under tonåren, andra gången under grundutbildningens få lediga stunder och jag hade den även med mig i benfickan i Afghanistan. Science fiction är nyttig läsning för alla inom den militära organisationen inte främst för att den är förutsägande utan för att den är utmanande. Den tvingar oss att ifrågasätta vad vi tycker att vi ”vet” och hjälper oss ofta att hitta nya perspektiv. Men, den här boken är kanske inte främst nyttig för generalen utan för den enskilde soldaten.

Andrew “Ender” Wiggin är en sexårig pojke, avgudad av sin syster Valentine och trakasserad av sin psykopatiske bror Peter. Liten för sin ålder, smartare än sina jämlikar och retad både i skolan och hemma vill han egentligen inget mer än att lämnas ifred. Jorden har redan attackerats av utomjordingar och världen vet att ett oundvikligt nytt krig för mänsklighetens överlevnad kommer allt närmare. För att skapa de perfekta militära befälhavarna väljer den enda kvarvarande militära organisationen, den internationella flottan, ut underbarnen i tidig ålder och skickar dem till stridsskolan som ligger i omloppsbana runt jorden.

Enders spel tar ett känt tema från science fiction – mänsklighetetens kamp mot utomjordingar – och gestaltar det genom ett barns ögon. Men det gör också barnet till huvudpersonen och den som kommer att definiera mänsklighetens framgång. Boken handlar om en ung pojke som förvägras en normal barndom då han rycks upp från sina föräldrar och hans desperata kamp för att passa in i en främmande miljö. Men parallellt sker det något bakom kulisserna och Enders utveckling är inte bara det klassiska temat av en ung soldat som gradvis förlorar sin oskuldsfullhet, utan även en filosofisk fråga om hur han medvetet utnyttjas för ett högre ideologiskt syfte. Den berör de klassiska frågorna runt krigföring, om ändamålet alltid helgar medlen, eller om sättet vi vinner på har betydelse.

I sina detaljer ger boken värdefulla insikter om ledarskap och taktik. Genom huvudpersonen får vi uppleva ensamheten i att föra befäl, stridens utmattning, utmaningen att hantera toxiska ledare och det ständiga kravet att tänka utanför ramarna avseende problem som inte går att lösa inom dessa. Jag är inte på något sätt den ende eller första att rekommendera boken. Under 2017 framhävde Sergeant Major of the Army Daniel A. Dailey’s boken som en av de främsta för specialistofficerare att läsa och sedan amerikanska marinkårens läslista upprättades 1988 har Ender’s Game varit ett stående inslag då den på ett pedagogiskt sätt tydliggör principerna i manöverkrigföring. Boken filmatiserades 2013 med bland annat Asa Butterfield, Harrison Ford och Ben Kingsley i huvudrollerna. Som så ofta är boken bättre är filmen, men båda är väl värda din tid.


Carl Bergqvist rekommenderar:

Walker, Matthew P. Sömngåtan
Antal sidor: 418, Språk: svenska

Någon enstaka gång läser man en bok som vänder upp och ner på ens föreställningar. För mig var Sömngåtan en sådan bok. Jag var på jakt efter en ny bok att läsa och såg att denna hade fått extremt bra betyg på min ljudbokstjänst.

Matthew Walker är en av världens främsta sömnforskare och boken Sömngåtan är en populärvetenskaplig kondensation av hans forskning genom åren.

Om man har det minsta intresse av fysiskt stridsvärde så vet man vikten av att träna, äta rätt, vätska upp ordentligt och att byta strumpor. Försvarsmakten är också ett föredöme för många andra arbetsgivare vad gäller idrott/friskvård på arbetstid (upp till tre timmar i veckan kan disponeras för detta). Visserligen har militär personal en rad fysiska prestationskrav, men den positiva effekten på hälsan av även mild fysisk träning är idag välkänd och oomtvistad.

Efter en rad tragiska trafikolyckor med värnpliktiga efter övningar och i kronbilar på väg hem för helgpermission, införde Försvarsmakten ett hårdare regelverk kring sömn och bilkörning. ”Tidkort” för fordonsförare är något som numera följs upp strikt. Det är lärdomar skrivna i blod på samma sätt som flygande personal vet att regelverket för militär flygning är skrivet i blod. ”Varför inte större motsväng i långflank sluten formering än 30°?” Jo, för att ett visst antal haverier berott på detta, o s v.

Ändå finns det ofta något som närmast kan betecknas som en machokultur kring sömn och militär verksamhet. Förvisso kommer sömnbrist att vara en konstant i det mesta vad gäller väpnad strid, men liksom mycket annat som hör kriget till så gäller det att balansera risker och nytta mot varandra. Ska man ta risker behöver man göra detta utifrån så mycket fakta som möjligt. Annars gör man inte en riskbedömning utan man chansar. Man behöver öva för krigets krav och det finns då goda skäl att sömnbrist uppstår. Under merparten av vår tid finns det dock ingen anledning att sova för lite och både försämra för sig själv och för sin omgivning.

Vad är det då man väljer bort när man drar ner på sömnen? I första hand påverkar man sin egen hälsa negativt, men även ett relativt begränsat sömnunderskott (under 8 h per natt) skapar konsekvenser avseende reaktion, effekt av träning, läkning m m. Allvarligare sömnbrist, som att inte ha sovit på ett dygn, medför t ex en sänkt reaktionsförmåga motsvarande mer än 0,8 promille alkohol i blodet.

Vi behöver tänka på sömnen som en mer reell komponent i det fysiska stridsvärdet som vi bygger till vardags, likt vi tänker på fysisk träning. En av konsekvenserna av även relativt begränsad sömnbrist som Walker framhåller är ökad olycksrisk och produktionsbortfall. Studier i USA visar att sömnbrist orsakar ett produktionsbortfall på 2000 dollar per capita och år. För personer med större sömnbrist stiger siffran till 3500 dollar. Sammantaget beräknas sömnbristen ha ett utslag på BNP på 2 % (vilket ju för övrigt sammanfaller med en viss rekommendation på försvarsbudgetar). Detta har lett till att en rad stora företag infört ”sömnbonusar”. Det är konsekvenser och effekter som är värda att reflektera över när det gäller så kostsam och ofta farlig verksamhet som den militära.

Jag rekommenderar starkt att man läser Sömngåtan och reflekterar över innehållet. Som människa, som krigare, som förälder och som chef.


Andreas Braw rekommenderar:

Linna, Väinö, Okänd soldat
Antal sidor: 447, Språk: svenska

Väinö Linna gjorde det inte lätt för sig när han skrev Okänd soldat. Han valde ett krig som slutade i förlust, han skildrade moraliskt förfall i den egna armén och han valde att utmåla en stor del av Finlands officerskår som oduglig. Att boken hanteras som någon form av finskt nationalepos är alltså lite märkligt.

Linna rör sig nästan enbart inom ett kulsprutekompani. Där hittar vi i stort sett alla typiska officerare. Ingen av dem har några stora insikter om kriget att bjuda på. Kariluoto är idealist och drömmer om Storfinland och har tagit till sig tidsandans alla typiska tankar om hårdhet och djärvhet – men i första striden vågar han inte anfalla. Han kämpar med att övervinna sin egen feghet och medelmåttighet, samtidigt som han måste vinna soldaternas förtroende. Jag känner igen mig själv och otaliga unga officerare i honom – mer unika är vi inte.

Hans kollega Koskela är en tyst krigare. Socialt knepig och utan ambitioner umgås han mest med soldaterna. De älskar honom för att han inte krånglar till deras liv och samtidigt vinner striderna. Det främjar såklart inte hans karriär, vilket han också struntar i. Men Koskela är också en undflyende person som inte ens reagerar på uppenbara krigsbrott.

Lammio däremot är allmänt avskydd. Han älskar disciplinen, eller snarare den blinda lydnaden. Han tycks vara helt ointresserad av sina soldater annat än som spelpjäser och bjuder ofta på otroligt ointressanta resonemang om systemets och sin egen viktighet. Samtidigt går hans karriär strålande, och han gör nog exakt det hans överordnade förväntar sig av honom.

Boken utspelar sig under hela Fortsättningskriget. Soldater och officerare kommer, stupar eller såras och försvinner. Ett fåtal stannar kvar. Varje människa som Linna presenterar kan vi känna igen från våra egna kompanier och bataljoner. Jag tror faktiskt att jag lyckats peka ut alla Linnas soldater och officerare bland folk som jag har arbe5tat med.

Vad kan man lära sig av Okänd soldat? Jag läser Okänd soldat som en lärobok i ledarskap. Alla teorier som vi lär oss under gruppbefälsutbildningar och officersutbildningar kan appliceras på boken. Förhoppningsvis kan den få fler att ifrågasätta sitt eget ledarskap, och få oss att bli mindre tvärsäkra på våra egna uppfattningar. När jag i min respektabla ålder av 32 år läser boken så ser jag nästan alla mina egna misstag och karaktärsbrister hos bokens befäl och soldater. Det är skönt. Mina brister och misstag är inte unika för mig – de är i någon mån inbyggda i den militära professionen och den mänskliga naturen. Bokens kulsprutekompani är en rätt medelmåttig samling människor, precis som de flesta av oss. Och därmed kan den tjäna som inspiration för hur vi hanterar vår egen medelmåttighet.

Jag tror att Okänd soldat skulle göra sig utmärkt som kurslitteratur på en gruppbefälsutbildning, på specialistofficersutbildningar eller Officersprogrammet. Den avhandlar viktiga frågor om ledarskap, om det moraliska i att riskera sina soldaters och kamraters liv i strid, om självuppoffring, om gruppdynamik, om mod, djärvhet och feghet. Tillsammans med ett par hårda veckor i fält, skulle Okänd soldat och ett par öl på mässen leda till viktiga diskussioner om människan och kriget.

Avslutningsvis: I den svenska översättningen av Okänd soldat pratar soldaterna finlandssvenska. Det är inledningsvis svårt att hänga med i det finska ”soldattugget”, men efter hand så flyter det faktiskt ganska bra. Låt det ta tid att läsa dialogen! Den senaste filmatiseringen från 2017 (som även finns som serie på Netflix) kompletterar boken bra, och att kombinera läsningen med att se filmserien rekommenderas starkt.


Michael Claesson rekommenderar:

Meinander, Henrik, Finland 1944 – mellan Hitler och Stalin
Antal sidor: 397, Språk: svenska

I ljuset av det alltmer ambitiösa militära samarbetet mellan Sverige och Finland, är det ibland lätt att gå vilse ifråga vilka skillnader som trots allt råder mellan länderna avseende säkerhetspolitiska och geopolitiska förhållanden. Henrik Meinanders bok Finland 1944 – mellan Hitler och Stalin, täpper till några av de kunskapsluckor som inte minst vi svenskar ibland har vad gäller finländsk historia. Kunskap om det självständiga Finland uppstod och har utvecklats genom frigörelse, inbördeskrig, existentiell kamp under andra världskriget med en efterföljande säkerhetspolitisk ”halvnelson” i form av den så kallade ”Vänskaps-, Bistånds- och Samarbetspakten” med Sovjetunionen under hela kalla kriget.

Ödesåret 1944 i finländsk historia ger läsaren en bred bild av ett litet lands våndor ifråga om val av strategiska partners och hantering av den besvärlige ”grannen” i öster. Ett land med ett strategiskt kärnintresse kopplat till viljan att förbli självständigt, men ständigt utmanade av de krav som kan uppstå beroende av bland annat den geopolitiska inramningen. Boken låter oss följa en rad ytterst komplexa skeenden som till exempel balansgången mellan fortsatt vapenbrödraskap med ett alltmer tillbakapressat Tyskland och en växande insikt om att behöva hitta fram till en separatfred med Sovjetunionen, men med möjlighet till bibehållen suveränitet. Vi får fördjupningar om det finländska luftförsvarskonceptet med bland annat avvägningar mellan civilskydd och luftoperativ verkan. Bland de krigförande staterna under andra världskriget anses Finland vara det land där störst andel av befolkningen var mobiliserade i olika roller inom ramen för den samlade krigsansträngningen. Något som otvetydigt gjort ett mycket stort avtryck i finländsk politisk kultur och övrigt samhällsliv. Det första fredsavtalet med Sovjet i september 1944 med krav på Finland att driva ut den tidigare vapenbroderns trupper ur finska Lappland och vidare mot norra Norge. En väl koreograferad, men inte minst för många finländska officerare också obekväm ”höstmanöver”. De begränsningar som följde av fredsavtalet genom tillkomsten av den sovjetiska kontrollkommissionen, kom att sätta sin prägel på Finlands fortsatta utveckling, inte minst ifråga om säkerhetspolitiskt handlingsutrymme. Henrik Meinander skapar en översiktlig helhetsbild och beskriver förutom rent militära händelseförlopp också politiska förvecklingar, men lyckas även levandegöra processen med de finländska krigsbarnen och de omfattande folkomflyttningar som blev följden av de landavträdelser Finland tvingades göra till följd av fredsavtalen.

Som svensk officer och med stort intresse för europeisk historia vill jag verkligen rekommendera boken Finland 1944 – mellan Hitler och Stalin. Boken borde i det närmaste (tillsammans med en handfull andra böcker om Finland) bilda en slags obligatorisk läslista för de av oss som jobbar med det finsk-svenska militära samarbetet. Den kan dock med fördel läsas av en långt bredare krets än så. Ty bara genom att i grunden förstå och respektera våra samarbetspartners olika utgångspunkter och bevekelsegrunder, kan vi lära oss att bygga långsiktiga och hållfasta relationer.

Henrik Meinander är professor i historia vid Helsingfors universitet och har förstås utomordentligt gedigna kunskaper i sitt ämne. Samtidigt har han knäckt den skönlitterära koden och skriver på ett tillgängligt och behagligt sätt. Ett och annat finlandssvenskt ord kryddar språket och minner om de alltjämt starka banden mellan Sverige och Finland. Meinander har bland annat också gett ut de mycket läsvärda böckerna Gustaf Mannerheim – aristokrat i vadmal samt Finlands historia.


Rekommenderade böcker

Hildebrandt, Johanne, Blackout.
Card, Orson Scott, Enders spel.
Walker, Matthew P. Sömngåtan.
Linna, Väinö, Okänd soldat.
Meinander, H. (2020). Finland 1944: mellan Hitler och Stalin.


Tidigare rekommenderade böcker:

Titel Författare Inlägg
Call sign chaos: learning to lead Mattis, James N. & West, Francis J Februari 21
Starship troopers Heinlein, Robert A Februari 21
Extreme ownership: how Navy SEALs lead and win Willink, Jocko & Babin, Leif Februari 21
I stålstormen Jünger, Ernst Februari 21
21 tankar om det 21: a århundrandet Harari, Yuval Noah Februari 21

 


Tobias Christensson (redaktör för inlägget) är major vid Södra skånska regementet, P 7. Han genomför i nuläget det Högre Officersprogrammet vid FHS.
David Bergman är major och försvarsmaktsdoktorand samt ledamot av KKrVA.
Carl Bergqvist är överstelöjtnant och chef för utvecklingssektionen vid Flygstaben. Han är ledamot av KKrVA och KÖMS samt innehavare av bloggen Wiseman´s Wisdoms.
Andreas Braw är löjtnant och plutonchef i Försvarsmakten
Michael Claesson är generallöjtnant och Försvarsmaktens insatschef samt ledamot av KKrVA.


Noter

[1] För en fördjupad historisk skildring av krigen i forna Jugoslavien rekommenderas Balkans historia: Jugoslaviens uppgång och fall samt Jugoslaviens undergång; krigen, freden, framtiden av Sanimir Resic.