Böcker för bättre försvar – Maj 2021

Varje månad 2021 presenterar David Bergman, Carl Bergqvist, Andreas Braw och Tobias Christensson litteratur som rekommenderas till läsning. Dessutom medverkar vid varje tillfälle en särskilt inbjuden person med en intressant karriär och erfarenhet. Denna gång vicerektorn vid Försvarshögskolan, brigadgeneral Fredrik Ståhlberg.

Detta innebär förhoppningsvis en intressant blandning av facklitteratur, skönlitteratur, memoarer, biografier och historiska skildringar som kan bidra till överspridning av kunskap och motivation till mer läsning inom Försvarsmakten. Läsning är inte en lösning på allt men kan bidra till att undvika gamla misstag, bredda våra kunskaper, skapa intellektuella utmaningar och göra oss bättre rustade inför det eventuella krigets krav.

---

Tobias Christensson rekommenderar:

Per Eliasson & Lars Ericson Wolke (red.), Mellan Neva och Nordsjön: förutsättningar för att genomföra väpnad strid i Östersjöområdet.
Antal sidor: 192, Språk: svenska

I ärlighetens namn hade jag nog aldrig läst denna bok om det inte hade varit för att Försvarshögskolan (FHS) tilldelat mig den inom ramen för en av sina kurser. Bokens framsida och titel antyder ett specifikt marint innehåll vilket normalt sett inte väcker min nyfikenhet och jag blev positivt överraskad över bokens bredd, användbarhet och aktualitet.

Boken är en antologi författad av ett antal forskare och lärare vid FHS eller tidigare anställda i Försvarsmakten och belyser på ett tematiskt och pedagogiskt sätt förutsättningarna för väpnad strid i Östersjöområdet med fokus på den taktiska nivån.

Lars Ericson Wolke ger ett militärhistoriskt perspektiv på Östersjöns betydelse som ”brygga” eller ”vallgrav” beskrivet med en mängd intressanta händelser, tex de finsk-ryska striderna vid Bengtskär under fortsättningskriget 1941, myteriet på den sovjetiska jagaren Storozjevoj 1975, den ryska segern över svenskarna vid Hangö 1714 med flera, används för att illustrera Östersjöns militärgeografiska förutsättningar och dess historiska betydelse. Tomas Ries beskriver Östersjöområdet ur ett strategiskt perspektiv och Ove Pappila redogör för den operativa ledningsnivåns roll för samordning av stridskrafter utifrån aktuella scenarion. Per Skoglund och Göran Walldén beskriver logistikens betydelse i Östersjöregionen både ur ett civilt och militärt perspektiv och i de tre avslutande kapitlen fokuseras på taktiska förhållanden utifrån uppgiften att försvara Sveriges territorium. Ulf Högström skriver om taktik med markstridskrafter i kustmiljö, Anders Larsson redogör för taktik med marina stridskrafter och Mats Helgesson, Stefan Ring och Anders Silwer belyser luftstridskrafternas utveckling och förutsättningar i Östersjöområdet.

Bokens centrala fråga är ”hur Östersjöområdets speciella förhållanden påverkar de taktiska lösningar man väljer för att kunna utkämpa väpnad strid med framgång?” Även om många officerare kunde besvara denna fråga för ett trettiotal år sedan är det nog bara att konstatera att mycket av denna kunskap har fallit i glömska och boken har därför ett stort värde. Jag anser att bokens styrka är dess fokus på den taktiska nivån även om de strategiska och operativa nivåerna berörs. Den blir således uppfriskande konkret och användbar och innehållet kan faktiskt betraktas som allmänbildning för militära chefer. Boken är i första hand tänkt som en lärobok för Officersprogrammet men jag rekommenderar den också för yrkes- och reservofficerare på högre taktiska nivåer.

Sverige har en av Europas längsta kuster och sträckan mellan Haparanda i norr till Strömstad i väster innefattar en stor variation av holmar, skär, sandstränder, öar, skärgårdar, städer och hamnar. Samtidigt är avstånden mellan landmassorna i Östersjön korta och det tar endast 10 minuter för luftstridskrafter att flyga mellan Kaliningrad till svenskt territorium. Östersjön med dess farleder och specifika militärgeografiska förutsättningar har haft, har och kommer att ha, stor betydelse för taktiska insatser. Förståelse och kunskap om dess möjligheter och begränsningar är viktigt.

---

David Bergman rekommenderar:

Sebastian Junger, Tribe – on homecoming and belonging
Antal sidor: 170, Språk: engelska

Hur kan soldater sakna krig? Frågan kan för många utomstående kännas märklig. Krig borde rimligtvis minnas som hemskt, därför att hemska saker händer i det. Men vad många soldater ofta saknar är inte själva konflikten utan att vara en del av en sammansvetsad grupp och att vara behövd i strävan efter ett högre syfte. Något som ofta inte är lika tydligt i det civila livet. Men Sebastian Junger går faktiskt steget längre och kritiserar det civila samhället för att vara det avvikande och menar att när veteraner säger att de saknar kriget kan det hända att de har en fullständigt sund respons på livet hemma.

I Tribe går Sebastian Junger igenom det psykologiska behovet av att känna tillhörighet och samhörighet i en grupp samt vikten av att finna en mening i vad vi gör. Människan har i huvuddelen av sin historia levt i grupper eller stammar, därav namnet på boken, men många samhällen har på relativt kort tid förändrats från att vara kollektivistiska till att vara starkt individualistiska, ibland nästan narcissistiska, där individen förvisso har en stark individuell frihet men samtidigt saknar en känsla av stöd och samhörighet i de stunder där det verkligen behövs. I kontrast är den militära organisationen alltjämt själva arketypen för en kollektivistisk organisation och vad många veteraner uppger att de saknar är kopplat till denna. De skarpa kontraster som soldater ofta upplever är ofta inte specifikt relaterade till vilka påfrestningar de upplevt, hur påfrestande detta än må ha varit, utan att det ofta saknas syften i det civila livet som skulle motivera att utsätta sig för motsvarande påfrestningar.

Sebastian Junger är en annorlunda journalist och att han har en bakgrund inom antropologin märks genomgående i hans verk, inte bara detta. Att grupper med högre sammanhållning och starkare förbandsanda oftast fungerar bättre i skarpa situationer är känt av de flesta. Men denna bok förklarar på ett lättfattligt och förståeligt sätt hur det kommer sig att människor även mår bättre när de är en del av sådana organisationer.

---

Carl Bergqvist rekommenderar:

Anton Myrer, Once an eagle
Antal sidor: 817, Språk: engelska

Om man ber en amerikansk arméofficer sammanfatta officersutbildningen i en bok så är det rätt låga odds på att denne kommer att säga Once an Eagle. Anton Myrers vid det här laget klassiska bok om två officerares korsande vägar under karriären är så synonym med utbildning av amerikanska officerare att den är ett återkommande inslag på satirbloggen The Duffel Blog.

Once an Eagle börjar under det mexikanska fälttåget före första världskriget, där de två huvudpersonerna Sam Damon och Courtney Massengale möts för första gången. Damon är då en ung soldat och Massengale en ung stabsofficer. Deras vägar ska sedan mötas gång efter annan genom karriärerna, under olika krig och på olika krigsskådeplatser, fram till Vietnamkriget där de båda har blivit generaler.

Myrer låter de bägge karaktärerna spegla de två klassiska vägvalen för en officerskarriär, förbandschefen som gör allt för att vara tillsammans med sina soldater och föra befäl, respektive stabsofficeren som vill hålla sig kvar i de stora pennstreckens värld. I boken får Damon exemplifiera den förstnämnda typen och Massengale den senare, och Myrer ger också Damon mer sympatiska egenskap än Massengale som ofta framställs som mer bekymrad om sig själv och sin egen framgång.

Detta till stor del falska motsatsförhållande har också varit den största kritiken mot boken, där kritikerna menat att den förstört generationer av amerikanska officerare då dessa alltid försökt identifiera sig med den mer sympatiske Damon. Därigenom har idealet kring den truppförande officeren ytterligare förstärkts. Vissa argumenterar till och med för att detta lett till att viktiga befattningar i Pentagon inte kan fyllas med dugliga stabsofficerare, vilket lett till ett för stort beroende av civila rådgivare utan stabsofficerens djupare militära förståelse. Samtidigt är Once an Eagle intressant att reflektera över avseende ledarskap och det är i den aspekten som boken fått en så framträdande ställning att den år efter år sedan 1968 återfunnits på olika läslistor.

Once an Eagle med sina drygt 800 sidor är en riktig tegelsten, men med en medryckande berättelse och speglar många av de svåra beslut och situationer man ställs inför som chef eller stabsmedlem, inom direkt och indirekt ledarskap. Boken är också intressant ur just aspekten att den länge varit så central för amerikansk militär. Som med så mycken annan god läsning inom militärt ledarskap är Once an Eagle användbar för att reflektera över både sitt eget och andras ledarskap. Boken är också fascinerande utifrån det genomslag den fått när man ser till författarens egna militära erfarenheter. Myrer stred och sårades som marinsoldat i Andra Världskriget och slutade sin militära karriär som korpral. Likväl kom han att skriva en bok och influera amerikanskt militärt ledarskap så till den grad att US Army War College den 14 oktober varje år firar Anton Myrer Army Leader Day.

---

Andreas Braw rekommenderar:

Mikko Porvali, Bakom Röda Arméns linjer: finska fjärrpatrullens sista uppdrag: operation Hokki
Antal sidor: 251, Språk: svenska

Bakom den skinntorra titeln Bakom Röda Arméns linjer döljer sig en riktigt bra bok om sabotage och underrättelseinhämtning  kopplat till de finska fjärrspaningspatrullerna under andra världskriget. Boken finns både som ljudbok och som pocket för den svenska marknaden.

Vi går för tillfället mot ett försvar med större volymer, där arméns kraftsamling riktas mot att bygga brigader. Detta är såklart alldeles utmärkt. För att komplettera brigadernas strid med operationer på djupet krävs dock något som vi slarvigt kan kalla för ”jägarstrid”. De finska fjärrspaningspatrullerna i Porvalis bok visar också hur små förband med hög utbildningsnivå kan orsaka kaos, skräck och osäkerhet över ytan bland motståndarens förband. Möjligheten att jägarförband rent hypotetiskt kan vara i området gör den enklaste rutintjänst komplicerad och ansträngande för motståndaren.

Snarare än ett hjälteporträtt över en samling hårda män, beskriver Porvali en brokig samling med skiftande kompetenser och svagheter. Tjänsten är helt oglamorös och går huvudsakligen ut på att bära tung packning över stora terrängpartier. En av patrullkarlarna uppger själv att han fått Mannerheimkorset för sin förmåga att bära ryggsäck. Flera av uppdragen misslyckas, ofta helt i onödan. Uppdragens längd gör mat till ett stundtals akut problem. Ja, stora delar av boken är faktiskt en probleminventering över jägartjänstens baksidor.

När krig diskuteras på makronivå kan ofta jägar- och specialförbandsinsatser lyftas fram som något mystiskt och nästan magiskt. En tekniskt fulländad operationskonst som existerar vid sidan om normal militär logik. Porvalis stora styrka är att han avmystifierar fjärrspaningspatrullerna. Verkligheten trycks in i ögonen på oss: Finlands yttersta elit är ett gäng slitna veteraner med skoskav och för få batterier till radion som sitter på en myrholme och smygröker med en näve havregryn som bukfyllnad, medan ryska patruller befinner sig några hundra meter bort.

Fjärrspaningspatrullerna gjorde sannolikt en stor skillnad i Finlands krig. De genomförde stora sabotageoperationer, inhämtade säkra underrättelser och injagade skräck i fienden. Logistiken verkar ha varit ad hoc, pragmatisk och framförallt fungerande. Pontonflygplan landade på sjöar bakom fiendens linjer och lossade förnödenheter – tätare än så var inte stridsfältet. På så sätt kan fjärrspaningspatrullerna möjligen tjäna som inspiration för framtidens svenska försvarsmakt. På ett stridsfält som inte tillåter sammanhängande frontavsnitt, kommer möjligheterna för infiltration och jägarstrid att vara goda. Men med detta måste också finnas en acceptans för förluster och en vilja att släppa kontrollen över enheterna när ordern väl har givits. En enhet kan helt enkelt inte detaljstyras på kortvågsradio.

För den enskilde soldaten och officeren tycker jag att Bakom Röda Arméns linjer tjänar väl som väckarklocka och inspiration. Duger min fysiska prestationsnivå egentligen? Är jag mentalt förberedd för kriget?

För högre nivåer bör boken väcka tankar på hur vi egentligen kan (och INTE kan) använda våra svenska jägarförband. Jag tror att jägarförbanden kommer att ägnas stor tankemöda när armén växer. Att krydda den tankeprocessen med de finska fjärrspaningspatrullerna tror jag är en bra prioritering.

---

Fredrik Ståhlberg rekommenderar:

Otto C Fiala (red.), Resistance Operating Concept
Antal sidor: 251; Språk: Engelska

I den strida ström av böcker med både skönlitterär utgångspunkt likväl som militär dito vill jag vid detta tillfälle lyfta fram en bok som inte finns gripbar via  hyllmeter. För den intresserade går det bra att kontakta FHS militärvetenskapliga institution för att få tillgång till ett exemplar.

En problematisk utveckling av omvärldsläget bör inte ha lämnat någon oberörd och inte heller bör den ha inspirerat till ett passivt förhållningssätt. I det sammanhanget blir denna bok intressant då den är ett resultat av ett samarbete med USA och flertalet länder runt Östersjön, där Sverige och FHS har haft en framträdande roll. Boken är tillkommen efter stort antal seminarier och fallstudier vilka lyfter fram och diskuterar synen på motstånd då ett land är under angrepp. Framför allt diskuteras läget när ett land är ockuperat eller har förlorat landområden till en angripare. I ett sammanhang där debatten kring ett svenskt totalförsvar de senaste åren gått från irrelevant till dominant och där analysen och arbetet i Sverige intensifieras blir beskrivningarna intressanta. En tydlig bas för resonemangen i boken är begreppen resiliens och resitance sett ur ett samhälleligt perspektiv.

Metoderna för vårt svenska försvar är flera, men åsikterna är än fler. Att i sammanhanget därför bredda sin kompetens inom området är, enligt min syn, därför inte bara viktigt utan avgörande. Vårt försvar tar ytterst sin utgångspunkt i skyddet av vår suveränitet, vår demokrati och att vi som nation gör våra egna val och skyddar civila. Att som vår överbefälhavare utrycker det ” Ett starkare försvar – möter varje hot klarar varje utmaning”

Boken förhåller sig till ett flertal begrepp. Definitionen av resiliens beskrivs som ” The will and ability to withstand external pressure and influence and/or recover from the effects of those pressures or influences”. Vidare definieras resistance som “A nation’s organized, whole-of-society effort, encompassing the full range of activities from nonviolent to violent, led by a legally established government (potentially exiled/displaced or shadow) to re-establish independence and autonomy within its sovereign territory that has been wholly or partially occupied by a foreign power”

Förutom beskrivningar av legala aspekter och rysk hybridkrigföring redovisas ett flertal intressanta fallstudier som till exempel Frankrikes, Polens och de Baltiska länderna motstånd under andra världskriget till Schweiz totalförsvarmodell och vidare till Stay-Behind rörelser i Italien och Norge. Detta i sig är intressant mot bakgrund av hur vi som nation efter andra världskriget byggde upp vårt totalförsvar och de accelererade arbete som nu pågår i hela samhället.

För den som vill fördjupa sin kompetens i hela spektret av synen på motstånd och ta del av både beskrivningar och slutsatser så rekommenderar jag således denna bok. Som i alla sammanhang är det dock den samlade bedömningen och vår nationella syn på vårt försvar det centrala. Rätt metod beror på situationen och vi skall alltid möta en angripare med syftet att denne inte skall få fäste på svenskt territorium.

---

Rekommenderade böcker

Eliasson, Per & Ericson Wolke, Lars (red.), Mellan Neva och Nordsjön: förutsättningar för att genomföra väpnad strid i Östersjöområdet, Nordic Academic Press, Lund, 2021[2021].
Myrer, Anton, Once an Eagle, Army War College Foundation Press, 1997.
Junger, Sebastian, Tribe: on homecoming and belonging, 4th Estate, London, 2016[2016].
Porvali, Mikko, Bakom Röda arméns linjer: finska fjärrpatrullens sista uppdrag: operation Hokki, Fischer & Co, Stockholm, 2014
Fiala, Otto C (red), Resistance Operating Concept, Special Operations Command Europe (SOCEUR) & the Swedish Defence University, 2019.

---

Tidigare rekommenderade böcker:

Tobias Christensson (redaktör för inlägget) är major vid Södra skånska regementet, P 7. Han genomför i nuläget det Högre Officersprogrammet vid FHS.
David Bergman är major och doktor i psykologi samt ledamot av KKrVA.
Carl Bergqvist är överstelöjtnant och chef för utvecklingssektionen vid Flygstaben. Han är ledamot av KKrVA och KÖMS samt innehavare av bloggen Wiseman’s Wisdoms.
Andreas Braw är löjtnant och plutonchef i Försvarsmakten.
Fredrik Ståhlberg är brigadgeneral, vicerektor vid Försvarshögskolan samt ledamot av KKrVA.