Sedan februari 2021 har David Bergman, Carl Bergqvist, Andreas Braw och Tobias Christensson varje månad presenterat litteratur som rekommenderas till läsning. Dessutom medverkar vid varje tillfälle en särskilt inbjuden person med intressant karriär och erfarenhet. Denna gång Charlie Sulocki som är lärare/doktorand i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan

Detta inlägg blir nuvarande konstellations sista inlägg men ”Böcker för bättre försvar” kommer att fortsätta med nya författare.

Den grundläggande tanken med bokrekommendationerna var att uppmuntra till ökad läsning inom Försvarsmakten genom att försöka att också uppmärksamma böcker som inte enbart består av kurslitteratur och handböcker.  Vi har försökt göra vårt bästa i detta avseende och hoppas att inläggen har varit uppskattade.

Vi tackar särskilt de gäster som välvilligt och engagerat bidragit till dessa inlägg; konteramiral Ewa Skoog Haslum, generallöjtnant Michael Claesson, Annika Nordgren Christensen, brigadgeneral Fredrik Ståhlberg, generalmajor Lena Hallin, överste Lennart Widerström, generalmajor Carl-Johan Edström, generalmajor Karlis Neretnieks, brigadgeneral Ilmars A Lejiņš, arméförvaltare Joacim Blomgren samt Charles Sulocki. Era bidrag har varit värdefulla och medverkat till att skapa ytterligare bredd.

Avslutningsvis passar vi på att tillönska kommande författare till ”Böcker för bättre försvar” lycka till och vi ser fram emot att läsa era kommande inlägg.


Tobias Christensson rekommenderar:

Lester W. Grau, (red.), The bear went over the mountain: Soviet combat tactics in Afghanistan
Antal sidor: 220, Språk: engelska

När Sovjetunionen i december 1979 invaderade Afghanistan startades ett kostsamt krig som varade i nästan tio år. Invasionen planerades och genomfördes utifrån erfarenheter från tidigare interventioner i Östtyskland (1953), Ungern (1956) och Tjeckoslovakien (1968) och den sovjetiska armén var egentligen tränad och organiserad för högintensiv konventionell strid. I Afghanistan mötte de emellertid en annan typ av motståndare i form av en afghansk gerillarörelse även benämnd som mujaheddin. Den brutala afghanska terrängen, landets stora ytor och hårda klimat i kombination med en irreguljär fiende innebar svåra militära utmaningar vilket både tidigare och senare erfarenheter också har bekräftat. Den sovjetiska ockupationsstyrkan lyckades inte besegra sina motståndare och mellan 1979–1989 stupade över 13 000 sovjetiska soldater. The bear went over the mountain belyser på ett bra sätt vikten av taktisk anpassning och vilka sovjetiska erfarenheter som drogs under kriget.

Boken är baserad på texter från den ansedda ryska militära Frunzeakademien och innehåller 47 olika redogörelser av taktiska händelser skrivna av chefer på plutons-, kompani- eller bataljonsnivå. Varje text är illustrerad med en mycket bra och informativ karta och avslutas med militärakademins sammanfattande utvärdering av händelsen.  Många exempel kompletteras dessutom med en kort analys från Lester Grau som är en amerikansk doktor i militärhistoria med bakgrund som officer. Hans senare bok, The Russian Way of War[1] skriven tillsammans med Charles Bartles, är värd att nämnas då den erbjuder en grundlig genomgång av den moderna ryska armén.

När jag första gången läste The bear went over the mountain var det för att lära mig mer om Afghanistan inför min egen tjänstgöring i landet. När jag läser den nu är syftet snarare att lära mig mer om rysk taktik. Finns det då någon anledning att förkovra sig i 40 år gammal sovjetisk taktik? Jag anser det. För det första finns det ganska få studier av rysk krigföring på taktisk nivå och boken utgör därför ett bra tillskott. För det andra så är många av bokens taktiska lösningar relativt tidlösa och avhandlar både offensiv, defensiv, marsch och eskort, eldöverfall och taktiskt luftunderstöd. Även om den ryska armén har förändrats sedan kriget i Afghanistan finns påfallande många likheter med senare konflikter såsom Tjetjenien och Georgien. Den ryska taktiken innehåller då som nu stora inslag av eldkraft, manöver och kraftsamling och det är därför intressant att läsa om det dåtida sovjetiska resonemangen kring dessa frågor.

Kriget tvingade de sovjetiska förbanden till taktiska, materiella och organisatoriska förändringar. Massiv beskjutning med indirekt eld och stridsvagnsanfall ledde till begränsade framgångar och istället fokuserades på mer lättrörliga förband i form av luftburet och motoriserat infanteri samt specialförband. På den taktiska nivån infördes så kallade bronegruppa vilket innebar att skytteplutonens fordon (BMP, BMD och BTR) agerade som en självständig enhet avskild från skyttesoldaterna. Konceptet med bronegruppa gav den taktiske chefen en värdefull och rörlig reserv som kunde användas till exempelvis omfattningar eller flankerande anfall. Konceptet förefaller kanske självklart i en nutida kontext men utgjorde en stor förändring för den dåtida sovjetiska armén. Exemplet belyser bokens stora styrka i form av konkret taktiskt innehåll och pedagogiska upplägg med relevanta exempel.

[1] Grau, Lester W., och Charles K. Bartles. The Russian Way of War – Force Structure, Tactics, and modernization of the Russian Ground Forces. Kansas City: Foreign Military Studies Office, 2016. Tillgänglig på: https://www.armyupress.army.mil/Portals/7/Hot%20Spots/Documents/Russia/2017-07-The-Russian-Way-of-War-Grau-Bartles.pdf


David Bergman rekommenderar:

Anthony King, The Combat Soldier – infantry tactics and cohesion in the twentieth and twenty-first centuries
Antal sidor: 445, Språk: Engelska

Vad som motiverar soldater att slåss och vad som får dem att prestera i strid är tidlösa frågor. Frågor som Anthony King gör sitt bästa att besvara i denna bok. King är professor i sociologi och gör en djupdykande analys ur både historiskt och sociologiskt perspektiv hur infanteritaktiken har utvecklats och hur sammanhållningen och förhållandet mellan soldaterna har förändrats som en effekt av det.

Många klassiska teorier om sammanhållning understryker exempelvis kamratskap och den gemensamma yttre faran som drivande för att en grupp enas. Men King utvecklar detta resonemang och menar att det förvisso stämmer men understryker den allt mer växande betydelsen av professionalism och kompetens i att bygga sammanhållning och effektivitet i moderna enheter samt hur träning och utbildning verkar mot detta.

Det finns alltid undersökningar som genom krigshistorien inte fått den uppmärksamhet de förtjänat, men också texter som har tolkats som absoluta sanningar trots att det inte funnits fog för detta. King hanterar detta elegant då han både är mycket inkluderande och tar sig tid att beröra de större studierna på området men framförallt sätter dem i en större historisk kontext och ett mer sammantaget resonemang. Det är relativt få böcker som kan ta ett grundavstamp från skyttesoldater i strid på ett teoretiskt grundat sätt utan att bli för högtravande. Men The Combat Soldier klarar av det bra och är väl värd att läsas.


Carl Bergqvist rekommenderar:

Jonna Bornemark, Horisonten finns alltid kvar – om det bortglömda omdömet
Antal sidor: 220, Språk: svenska

Jag ska villigt erkänna att detta boktips är ett resultat av Försvarshögskolans högre operativa chefskurs som jag nyss genomgått, där Horisonten finns alltid kvar är kurslitteratur. Egentligen hade jag tänkt rekommendera en bok om krigföring i nya domäner, men Bornemarks bok känns faktiskt mer relevant för såväl krigaren som förvaltningsofficeren.

Jonna Bornemark är professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola. Det är nästan så långt från Försvarshögskolan som man kan komma. Ändå är detta i högsta grad relevant för såväl krigaren som förvaltningsofficeren. Bokens titel anspelar på att det från varje ö av kunskap som vi bestiger så omges vi av en horisont där kunskapen till synes slutar. Där bortom horisonten finns något annat som vi inte riktigt kan få kunskap om utan som kanske kan förklaras på andra sätt. Vi har relationer till det vi vet, men vårt samhälle idag saknar ofta en relation till det vi inte vet, vilket Bornemark bl a exemplifierar med den pågående pandemin och hur myndigheter försökt ta sig an denna.

Det centrala temat är hur vi värderar kunskap och vilken kunskap som är viktig. Bornemark refererar här till flera av antikens filosofer och Aristoteles begrepp episteme, techne och fronesis blir centrala. Vårt samhälle är idag helt fokuserat på episteme som kort kan beskrivas som evidensbaserad vetenskap. Techne, erfarenhetsbaserad, praktisk kunskap har hamnat mer i skymundan och än mer tillbakadraget är fronesis som är omdömesbaserade handlingar i syfte att göra gott. Det goda omdömet är grunden för att kunna handla i nya situationer som vi inte har full kunskap om. Fronesis värderas dock inte av vårt samhälle och istället sitter vi bl a med en ansvarsparadox som blir allt tydligare även i militär verksamhet. Vårt ständiga ropande efter manualer så att ingen ska kunna lastas för ett fel, leder till att omdömet inte längre är viktigt. Modet att fatta beslut blir alltmer sällsynt.

Varför är då detta viktigt? Man kan säga att Bornemarks bok i sig är ett sätt att odla fronesis – att ställa sig utanför det trygga som jag redan vet och skolats i, för att istället fundera över vad det är jag inte vet och kan veta. Boken ger goda förutsättningar och skäl att reflektera över såväl krigföringen (där varje situation är full av okända okändheter) liksom prod-vardagen där Försvarsmakten liksom andra myndigheter är djupt fastkörd i epistemes baksidor. Det ständiga mätandet av det mätbara. Försvarsmaktsanställda är välbekanta med att det som följs upp hårdast i myndigheten (eftersom det är enklast att mäta) är när resebeställningar är lagda. Det läggs hundratals årsarbetskrafter på kvartalsrapporter med till största delen irrelevant och ej efterfrågad information. Vardagen svämmar över av manualer, processer och utbildningar för stort som litet, där omdöme ges noll värde. Vad är det vi mäter? Hur mäter vi framgång i en operation? Hur värderar man ett krigsförbands förmåga och vad säger den resulterande siffran egentligen beställaren i regeringen? Går det ens att mäta ett krigsförbands förmåga på ett relevant sätt? Är det kvalitetsarbete eller egentligen granskningsarbete?

Så hur bygger man då relevant kunskap, förhåller sig till det man inte vet och handlar med gott omdöme? Det måste du själv skapa dig ett sätt att avgöra och där är Horisonten finns alltid kvar ett bra insteg. Av all kurslitteratur jag plöjt sedan jag först klev in på en högskola för 25 år sedan är denna bok i den absoluta toppen.


Andreas Braw rekommenderar:

Evan Wright, Generation kill
Antal sidor: 370, Språk: engelska

När USA invaderade Irak år 2003 följde ett flertal amerikanska journalister med som ”inbäddade” hos de invaderande styrkorna. En av dessa var Evan Wright, som gjort sig ett namn i herrmagasinet Hustler där han recenserade porrfilm. Detta gav honom möjlighet att bli kolumnist, och vid krigsutbrottet begav han sig till Irak för tidskriften Rolling Stone. Helt utan fältvana eller kunskap om krig följde han med 1st Reconnaissance Battalion ur Marinkåren under två månader. Enligt soldaterna stannade han alltid hos dem under striderna, och därmed accepterades han av soldatkollektivet. Svårare än så var det tydligen inte att vinna deras respekt.

Boken Generation Kill (som även blev TV-serie hos HBO med rådgivare från bataljonen och prickskytten Rudy ”Fruity Rudy” Reyes i en av huvudrollerna – han spelar sig själv) skildrar ett brett spektrum av upplevelser, både ur Wrights och soldaternas perspektiv: Intensiva strider, otydliga ordrar, konflikter mellan befäl och soldater, inkompetens och hjältemod. Wright själv lyckas både stå utanför händelserna och mitt i dem. Det är en orgie i militära friktioner. Fordonen är gamla Humvees i närmast skrotfärdigt skick. Hotet från stridsgas gör att C-stridsdräkter bärs i tid och otid. Ett helt kompani med reservister kör vilse. Förbandet är ett lätt spaningsförband med specialförbandsambitioner, men ska plötsligt ägna sig åt motoriserad manöverstrid. Och fienden? Ja, fienden har smält ihop med civilbefolkningen och i stridens hetta försöker alla förhålla sig till en hotbild som i bästa fall är förvirrad.

Wright är duktig på personporträtt, även om soldaterna och befälens egenskaper överdrivs tills de framstår som extremt enkelspåriga. På så sätt liknar Generation Kill klassikern Okänd soldat av Väinö Linna. Språket är grovt, soldatslanguttrycken är inte bortredigerade och befälen framställs ofta som inkompetenta eller direkt korkade. Efter att boken blev TV-serie med Alexander Skarsgård i en huvudroll utbröt en debatt där många soldater gick ut och försvarade sina officerare. Det går helt enkelt inte att skriva en bok om riktiga människor utan att förenkla deras personlighetsdrag. I synnerhet inte en rolig bok. För trots att boken är verklighetsbaserad och synnerligen våldsam, så är det kul läsning.

De flesta militära böcker riktar sig framförallt till officerare. Det här är soldaternas bok. Jag tror att befäl och soldater på anställda förband skulle ha både nytta och nöje av att läsa den. Boken tar upp många av de riktigt stora frågorna för oss soldater. Moral. Kamratskap. Ledarskap, och i synnerhet dåligt ledarskap. Materielfördelning. Förbandsanda. Och om man inte orkar läsa boken så är TV-serien (som finns hos HBO) ett bra alternativ. Om man bestämmer sig för att läsa boken så rekommenderar jag att läsa den på engelska. Den svenska översättningen är nämligen ganska dålig med massor av översättningsfel.


Charlie Sulocki rekommenderar:

Toby Harnden, Dead men Risen: The Welsh Guards and the real story of Britain’s war in Afghanistan
Antal sidor: 610, Språk: engelska

Det här är en bok om en infanteribataljon i krig. Det finns en uppsjö av böcker som beskriver krigets verklighet från olika perspektiv, Afghanistan är inget undantag, men jag skulle hävda att denna bok är unik och är obligatorisk läsning för de som vill bättre förstå hur en modern bataljon fungerar i krig. Den brittiska infanteribataljonen, Welsh Guards, befann sig 2009 i Helmand, södra Afghanistan som en del av Regional Command (South). Det året skedde de mest intensiva striderna av hela den brittiska missionen i Helmand, vissa hävdade även att denna intensitet inte setts sedan Koreakriget. Sammantaget dog 108 brittiska soldater det året och Welsh Guards betalade ett dyrt pris för sin insats i kriget mot terrorn. Bland de döda återfinns bland andra en kompanichef, en plutonchef, samt bataljonschefen överstelöjtnant Rupert Thorneloe MBE. Senast en brittisk bataljonschef dog i krig var under Falklandskriget 1982 när överstelöjtnant ’H’ Jones, på egen hand, stormade ett argentinskt maskingevärsnäste under slaget om Goose Green. I detta fall dödades bataljonschefen när hans bandvagn 206 körde på en IED. Hans bataljon var mitt i den pågående operationen PANCHAI PALANG som hade som syfte att säkra övergångar över floden Helmand som förutom att den gett sitt namn till regionen även dissekerar terrängen som ett långt svärd. Att förlora en bataljonschef under pågående mission skickar svallvågor både inom bataljonen och på hemmaplan. Moralen kan sjunka med en potentiell risk för pågående samt framtida operationer. Vid en sådan viktig förlust måste beslut fattas om vad som ska ske med bataljonen. En ny chef måste utses. Vem är bäst lämpad att ta över? Borde bataljonen tas ur spel eller är det bäst att fortsätta och sörja efteråt? Beslut som kommer att eka en lång tid framöver. Diskussionerna som följde hans bortgång om vad som var bästa vägen framåt är fascinerande och ett djärvt beslut fattades som frångick dåvarande praxis. Den resan är lika intressant som den som ledde fram till densamme.

Harnden har en kort militär bakgrund inom flottan och har gjort karriär som en erfaren utrikeskorrespondent. Hans två andra böcker, som även de är läsvärda, är Bandit Country: The IRA & South Armagh (1999) och First Casualty: The Untold Story of the CIA’s Secret Mission to Avenge 9/11 (2021). Det som skiljer Harnden från andra författare som skrivit om bataljoner i Afghanistan (se t ex James Fergusson: A Million Bullets) är Harndens långa association med Welsh Guards. Han lärde först känna bataljonschefen 14 år tidigare när han skrev sin bok om IRA och fortsatte sedan att rapportera om Welsh Guards under de följande åren. Detta har gett honom en inblick i en annars sluten värld där förbandsseder och kultur kan konfundera alla utom de mest insatta. Tack vare sina 300+ intervjuer lyckas han ta ett helhetsgrepp om bataljonen och belyser alla nivåer från den meniga soldaten till den högsta chefen, något som ger läsaren en god förståelse av en brittisk infanteribataljons själ. Harnden framför den verklighet som en infanterisoldat har konfronterats med sen tidernas begynnelse. Allt från hur det är att behöva döda en fiende, att känna rädsla, att se sina kamrater dö i en ogästvänlig miljö är väntat, men författaren tar även in eftermälet, familjerna på hemmafronten som får sina liv ändrade för alltid. Allt detta hanterar Harnden på ett insiktsfullt  sätt så att läsaren blir en del av berättelsen snarare än bara en betraktare.

Det är utan tvivel en bok som är kritisk mot de tillkortakommanden som var verkligheten för de soldater som verkade i Helmand. Thorneloe själv hade jobbat som assistent till Försvarsministern innan att tog sin bataljon till Afghanistan och var väl medveten om problemen han skulle behöva brottas med. Trots detta trodde han på kriget och betalade det ultimata priset. Även om boken utspelar sig i Afghanistan så är detta mer än scenen för det som sker. Utmaningarna, tragedin, humorn, striderna känns igen från tidigare krig och konflikter och därför passar denna bok både de som är intresserade av infanteribataljoner generellt och Afghanistan specifikt.


Rekommenderade böcker

Grau, Lester W. (red.), The bear went over the mountain: Soviet combat tactics in Afghanistan, Frank Cass, London, 1998 [1996].
King, Anthony, The combat soldier: infantry tactics and cohesion in the twentieth and twenty-first centuries, Oxford University Press, Oxford, 2013.
Bornemark, Jonna, Horisonten finns alltid kvar: om det bortglömda omdömet, Första upplagan, Volante, Stockholm, 2020
Wright, Evan, Generation kill: Devil Dogs, Iceman, Captain America, and the new face of American war, Berkeley Caliber, New York, 2008 [2004].
Harnden, Toby, Dead Men Risen – The Welsh Guards and the Real Story of Britain’s War in Afghanistan, Quercus (UK), 2011.

Tidigare rekommenderade böcker:

Titel Författare Inlägg
Call sign chaos: learning to lead Mattis, James N. & West, Francis J Februari 21
Starship troopers Heinlein, Robert A Februari 21
Extreme ownership: how Navy SEALs lead and win Willink, Jocko & Babin, Leif Februari 21
I stålstormen Jünger, Ernst Februari 21
21 tankar om det 21: a århundrandet Harari, Yuval Noah Februari 21
Blackout Hildebrandt, Johanne Mars 2021
Enders spel/Ender’s Game Card, Orson Scott Mars 2021
Sömngåtan Walker, Matthew P Mars 2021
Okänd soldat Card, Orson Scott Mars 2021
Finland 1944: mellan Hitler och Stalin Meinander, H. Mars 2021
Military agility: ensuring rapid and effective transition from peace to war Finkel, Meir April 2021
Morning star, midnight sun – the early guadalcanal-solomons campaign of wor Cox, Jeffrey April 2021
En liten bok om ondska Heberlein, Ann April 2021
Tvekampen Morrell, David April 2021
Vi som inte var med i kriget: om Sverige, Norden, Europa och coronan Lindroth, Bengt April 2021
Mellan Neva och Nordsjön: förutsättningar för att genomföra väpnad strid i Östersjöområdet Eliasson, Per & Ericson Wolke, Lars (red.) Maj 2021
Once an Eagle Myrer, Anton Maj 2021
Tribe: on homecoming and belonging Junger, Sebastian Maj 2021
Bakom Röda arméns linjer: finska fjärrpatrullens sista uppdrag: operation Hokki Porvali, Mikko Maj 2021
Resistance Operating Concept, Special Operations Command Europe Fiala, Otto C (red.) Maj 2021
Katanga: svensk FN-trupp i Kongo 1961–62 Wærn, Jonas Juni 2021
Ett halvt år, ett helt liv Ernström, Magnus Juni 2021
Det här är inte propaganda: kriget om sanningen Pomerantsev, Peter Juni 2021
Ghost fleet: a novel of the next world war inger, Peter Warren & Cole, August Juni 2021
Regeringen och kriget: ur statsrådens dagböcker 1939–41 Wahlbäck, Krister (red.) Juni 2021
Black hearts: one platoon’s descent into madness in Iraq’s triangle of death Frederick, Jim Juli 2021
H.M.S. Ulysses MacLean, Alistair Juli 2021
The kill chain: defending America in the future of high-tech warfare Brose, Christian Juli 2021
Vi och dom: Bengt Jangfeldt om Ryssland som idé Jangfeldt, Bengt Juli 2021
Fem ringars bok Miyamoto, Musashi Juli 2021
Future war and the defence of Europe Allen, John R., Hodges, Ben & Lindley-French, Julian Augusti 2021
Stig Wennerström: myten om en svensk storspion Agrell, Wilhelm Augusti 2021
Reaper force: inside Britain’s drone wars Lee, Peter Augusti 2021
Bokhandlaren i Kabul Seierstad, Åsne Augusti 2021
Shoot Like a Girl Hegar, Mary Jennings Augusti 2021
About face Hackworth, David & Sherman, Julie September 2021
Berättelsen om Operation Garbo Hugemark, Bo September 2021
American Spartan Tyson, Ann Scott September 2021
The room where it happened: a White House memoir Bolton, John R. September 2021
Fighting power: German and U.S. army performance, 1939-1945 Van Crevald, Martin September 2021
Dark territory: the secret history of cyber war Kaplan, Fred Oktober 2021
Alpha: Eddie Gallagher and the War for the Soul of the Navy Seals Phillips, David Oktober 2021
I, warbot: the dawn of artificially intelligent conflict Payne, Kenneth Oktober 2021
Stridens skönhet och sorg: Första världskriget i 212 korta kapitel Englund, Peter Oktober 2021
Generals Balck and Von Mellenthin on Tactics: Implications for NATO military Doctrine DePuy, William Oktober 2021
The Lieutenant don´t know – one Marine´s story of warfare and combat logistics in Afghanistan Clement, Jeff November 2021
Jegerånden: å lede i fred, krise og krig Kristoffersen, Eirik & Stensønes, Malin November 2021
Krigets färger: ett vittnesmål Babčenko, Arkadij Arkadʹevič November 2021
Parkinsons lag och andra studier i administrationens konst Parkinson, C. Northcote November 2021
Handbok Markstrid – motståndaren: MSH Motst 2021 Försvarsmakten November 2021

Tobias Christensson (redaktör för inlägget) är major vid Södra skånska regementet, P 7. Han genomför i nuläget det Högre Officersprogrammet vid FHS.
David Bergman är major och doktor i psykologi samt ledamot av KKrVA.
Carl Bergqvist är överstelöjtnant och chef för utvecklingssektionen vid Flygstaben. Han är ledamot av KKrVA och KÖMS samt innehavare av bloggen Wiseman’s Wisdoms.
Andreas Braw är kapten och plutonchef i Försvarsmakten.
Charlie Sulocki är lärare/doktorand i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan med tidigare erfarenhet från Brittiska Armén