Riksrevisionen har under 2020/2021 granskat måluppfyllnaden av arméstridskrafterna vid utgången av år 2020. Kort sagt var frågan: Utvecklades armén på det sätt under perioden 2016–2020 som riksdagen och regeringen beslutade?

Riksrevisionen bedömer att regeringens och Försvarsmaktens arbete med att stärka arméstridskrafternas operativa förmåga under försvarsinriktningsperioden inte har varit effektivt i alla delar. Brister finns inom planering, analys, styrning och genomförande. Detta har lett till att

  • arméförbanden inte utvecklats på ett ändamålsenligt sätt,
  • att deras möjligheter att lösa sina uppgifter i krig har begränsats,
  • att det fortfarande råder oklarheter kring hur de ska utformas med personal och materiel för att möta en kvalificerad motståndare.

En viktig förklaring ligger i den reducering av Försvarsmakten som accelererade under inledningen av 2000-talet. Samtidigt försköts Försvarsmaktens huvudsakliga uppgift från att försvara Sverige mot väpnat angrepp till att skicka förband till internationella insatser.

De besparingar som gjordes på Försvarsmakten, under flera decennier, och förändringen avseende inriktning som genomförts sedan 2000, gjorde att Försvarsmaktens förutsättningar att ställa om under försvarsinriktningsperioden varit begränsade. Riksrevisionen anser att Försvarsmakten borde ha skaffat sig en bild av läget i armén tidigare. Först flera år in i försvarsinriktningsperioden skaffade sig Försvarsmakten en tillräckligt god bild av hur allvarligt läget var. Försvarsmakten och de politiska beslutsfattarna saknade tillräcklig insikt om det faktiska tillståndet i armén.

Brigader har inte haft en framträdande plats i styrningen av arméns utveckling, vilket delvis förklaras av att det har funnits ett motstånd mot att skapa brigader som krigsförband. Det har sagts att det en tid ”det var förbjudet” att tala om brigader. Istället har fokus legat på att utveckla förmågan hos ”byggklossarna” i form av bataljoner och kompanier, trots att brigaden är den mest effektiva – och nödvändiga – organisationsformen för armén i strid. Armén var vid ingången av 2016 i allt väsentligt en bataljonsarmé. Om regeringen tydligt hade efterfrågat brigader – och ett tydligt brigadsystem – hade Försvarsmaktens arbete blivit mer effektivt, och kostnader förknippade med att bataljonerna var och en behöver förmågor som inom brigaden skulle vara delade hade kunnat undvikas.

Riksrevisionen bedömer att försvarsinriktningsbeslutet 2015 var underfinansierat i förhållande till vad Försvarsmakten skulle åstadkomma. Arméns utgångsläge var mycket svårt i relation till den satta inriktningen. Dessutom har kostnaderna för de väsentliga säkerhetsintressena, JAS 39 E och den nya generationens ubåt (A26) varit svåra att spara in på. Dessa projekt har trängt undan andra materielprojekt. Armén kunde därför i realiteten inte uppnå det riksdag och regering förväntade sig. Granskningen visar samtidigt att konsekvenserna av obalansen mellan finansiering och vad som förväntades uppnås var bristfälligt beskrivna av Försvarsmakten.

Att skapa nationell försvarsförmåga kan – enligt Riksrevisionen – liknas vid ett system där en mängd olika underliggande verksamhetsdelar och processer hänger ihop och påverkar varandra i komplexa kedjor. Riksrevisionen bedömer att Försvarsmakten under perioden med stora nedskärningar och fokus på internationella insatser tappade mycket kunskap om såväl de enskilda delarna i systemet som hur systemet i stort fungerar. Detta har försenat och försvårat den omställning som Försvarsmakten påbörjade i och med försvarsinriktningsbeslutet 2015.

Några avslutande personliga reflektioner:

  • Lyssna inte på de som säger ”hur svårt kan det vara” – som kommentar till svårigheten att bygga upp en fungerande brigadduglig armé från – nästan – noll.
  • Var ytterst tydliga med att beskriva tillståndet d v s utgångsläget – ingen flykt från verkligheten! Försvarsplaneringen måste bort från ”flykten från verkligheten” och från ”flykten in i framtiden”.
  • Skapa ett budgetsystem för de väsentliga säkerhetsintressena f n JAS 39E och ubåt A26. Dessa kommer alltid att vara teknologiska och ekonomiska riskprojekt. Skydda den övriga materiel- och personalplaneringen från dessa.
Författaren är ledamot av KKrVA och f d kanslichef.
Foto: Jonas Heimersson

Mer av samma skribent