av Lars Holmqvist
På Juldagen lades en artikel ut på dn.se med rubriken ”Anonymt ögonvittne: Ukrainsk stridsflyg sköt ned MH17”.
Omgående kom reaktionen i twiblosfären där olika röster undrade varför DN ägnade sig åt att okritiskt sprida prorysk propaganda. Budskapet kom nog fram även till tidningsredaktionen eftersom artikeln ganska snabbt skrevs om och försvann från ”förstasidan”. Vad var det som hände, och varför?
Redan två dygn tidigare kunde jag och andra läsa om samma nyhet på svenska. Uppgifterna gav då upphov till en skriftväxling på Twitter där en kvinna? (@hloiselane005) förde ett resonemang om hur en ukrainsk Su25 bestyckad med R60 robotar mycket väl hade kunnat skjuta ner det malaysiska flygplanet. Se där, ett kompetensområde som långt från alla svenskspråkiga anser sig behärska.
Men argumentet smulades genast effektivt och övertygande sönder av Carl Bergqvist, känd för bloggen Wiseman’s Wisdoms. Motargument återges i ett blogginlägg på Juldagen, för den som önskar fördjupa sig.
När man läser Wisemans sågning av argumenten bakom ”nyheten” så kanske man förvånas över hur låg kvalitet det är på den manipulation det onekligen är fråga om.
Å andra sidan:
- Det förefaller som om Sveriges främsta försvarslinje mot informationskrigföring utgörs av det som en enskild flygvapenofficer och flygförare gör utanför tjänsten, på eget initiativ. Om Wiseman (eller någon annan i den ytterst lilla grupp av skickliga frivilliga bloggare som trätt fram) av någon anledning inte kan bevaka denna typ av provokationer, vem gör det då?
- Trots enkelt motsagda sakfel så lyckas man få in sitt budskap på Sveriges största tidnings nyhetssajt. Är inte det lite av en framgång? Som manipulation betraktat kan det nog ändå anses vara ganska lyckat.
Dagens Nyheter är ingen dålig tidning, tvärtom. För min egen del hyser jag gott förtroende för såväl chefredaktören Peter Wolodarski som för hans medarbetare och Juldagens fadäs är kanske bara en olycklig engångshändelse. Men likväl gjordes misstaget.
Händelsen bör ses mot bakgrunden av att Sverige sedan några år de facto har lagt ner vårt psykologiska försvar och detta i en värld där information alltmer används som vapen.
Media har – och bör ha – ambitionen att så långt möjligt förmedla nyheter objektivt, även när det gäller internationella konflikter. Men hur väl förberedd är egentligen vår mediesektor idag på att identifiera och värja sig mot informationskrigföring?
Vilken är egentligen Dagens Nyheters och andra medieaktörers uppfattning om den delikata balansakten mellan att låta ”bägge sidor” komma till tals och samtidigt undvika att själv falla offer för målinriktad och aggressiv manipulation? Vilka konkreta åtgärder har man vidtagit för att hantera den avvägningen?
Det har idag gått mer än tio månader sedan invasionen av Krim inleddes. Månader som i den svenska politiska sfären om något har präglats av saktmodighet. Vi kan knappast anklaga våra försvarspolitiker för att under den tid som förflutit ha hastat fram några större beslut avseende vår säkerhets- eller försvarspolitik.
Samtidigt. En av de insatser som torde vara enklast och billigast att genomföra i syfte att öka vår försvarsförmåga, vore att öka den generella vaksamheten mot informationskrigföring. Hos media och hos den nyhetskonsumerande allmänheten.
Resonemanget bakom de åtgärder som skulle kunna öka vår vaksamhet, och därmed vår förmåga att motverka annan aktörs informationskrigföring, behöver inte vara alltför avancerat. Dessutom bör den tid som behövs för att:
Identifiera problem – fatta beslut – genomföra lämpliga åtgärder – erhålla önskad effekt
vara avsevärt kortare än för andra typer av försvarsförmågehöjande åtgärder.
Författaren är egen företagare och reservofficer.
Helt riktigt! Mycket angeläget att snarast få åtgärdat.
Av alla nödvändiga åter- och nytag sannolikt det som kräver minst av
Finansdepartementet och därför desto mer av handlingskraft från FD.
Utfallet kan mätas i närtid.
Per Tengblad
Jag instämmer 100% i Per Tengblads positiva kommentar. Mikael Odenberg kan väl ”lobba” för att något skall ske någorlunda snabbt.
Lars G:son Åkerman