av Herman Fältström

Sverige måste kunna svara upp mot sina åtaganden såväl vad gäller nationella som internationella insatser. Sverige skall kunna hävda svenskt territorium och integritet samt skydd av svenska intressen.

Att den strategiska tyngdpunkten förskjutits norrut och österut från Centraleuropa och Östersjöutloppen är mycket påtagligt. Det är också påtagligt, att den verksamhet som äger rum i den norra delen av Europa alltid har varit närvarande. Transporter av råvaror, produkter och människor har till större delen — mer än 90 % — skett med fartyg. Det handlar om att övervaka och kontrollera hur haven utnyttjas. Min slutsats är att även om de lantmilitära styrkorna har minskat, kvarstår behovet att övervaka och kontrollera haven över, på och under havsytan i ökad omfattning.

Med andra ord: kapacitet att vara herrar i eget hus — den territoriella integriteten — har blivit allt viktigare.

Trots detta bedömer Försvarsmakten att en högre prioritering av ubåtsjaktförmågan inom nuvarande ekonomisk ram, skulle, för såväl marinförbanden som för Försvarsmakten i sin helhet, leda till en sammantaget lägre operativ effekt och därmed en försämring av förmågan att möta väpnat angrepp. Försvarsmaktens svar är i sin helhet hemligt. Med andra ord det mesta ska hållas hemligt så medborgarna hålls i okunskap.

Försvarsmakten begär fyra miljarder mer per år. Detta tar inte hänsyn till den minskning av anslaget (med fyra miljarder) som gjordes i 2004 års försvarsbeslut. Ej heller tar det hänsyn till förslaget (som sedan inte blev av) från Alliansen att successivt under tre år höja ramen till en nivå som 2008 var två miljarder högre. Finansdepartementet sägs planera för en höjning av anslaget med två miljarder under de kommande fyra åren.

Politikerna, riksdag och regering, bär det säkerhetspolitiska ansvaret. Försvarspolitiken och därmed försvarets utformning måste anpassas på sådant sätt att

försvaret kan ge politikerna tillräcklig handlingsfrihet att självständigt fatta beslut som gagnar Sverige.

Ryska Duman skickar brev till Sveriges riksdag och anser att det är Ryssland som ska bestämma hur Sverige ska agera. Ryske ambassadören begär företräde i UD och ifrågasätter svenskt beslut om samövning med Finland och USA. Statssekreteraren lämnar svar som innebär ett tillmötesgående till Rysslands politik. I regeringsdeklarationen konstaterar  Statsministern att Sverige inte ska gå med i NATO.

Politiken känns igen. Den är det tillmötesgående som karaktäriserat Sveriges politik under lång tid. Inte minst från Andra världskriget och framåt. Sverige ville inte stöta sig med Sovjetunionen och i dag inte stöta sig med Ryssland.

Signalen till omvärlden är tydlig.

Vi är inte herrar i eget hus.

 

Herman Fältström är hedersledamot i Kungl Örlogsmannasällskapet samt ledamot i Kungl Krigsvetenskapsakademien

Mer av samma författare