The lack of support for the most basic rule of the United Nations from the countries of the global south as well as from China and Russia destroys the authority of the UN system. European values are contravened by the US almost unconditional support of Israel in the conflict with Hamas which causes strains in the transatlantic link.

”Den globala södern, med 85% av världens befolkning, har drivit iväg från inflytandet av den västliga sfären, så som USA och dess allierade upptäckte, när länder med 70 % av världens befolkning avvisade FN-sanktioner mot Ryssland efter februari 2022.”

Med de orden inledde den amerikanske ekonomen David P Goldman en artikel i nättidningen ”Asia Times” 2023-11-04 om Kinas betydelse för Mellanösterns problem.

Den 7 oktober i år fick Hamas’ anfall mot Israel en effekt som påminde om när Ryssland anföll Ukraina; Grundbulten för FN-systemet – förbudet mot anfallskrig – visade sig inte ha någon avgörande betydelse för ställningstagandena av länderna i den globala södern. Inte heller Kina och Ryssland fäste sådan vikt vid förbudsregeln att den blev avgörande för deras ställningstaganden. Det var viktigare att utnyttja propagandavärdet av att kunna svärta ner bilden av Väst som en grym och egoistisk grupp av länder.

Iakttagelser om skeendet

En granskning av nyhetsförmedlingen på nätet under de senaste veckorna ger underlag till följande kommentarer:

  • Redan utbrottet av Ukraina-kriget var ett slag mot FN-stadgan och dess grundläggande förbud mot anfallskrig. Som redan nämnts vägrade länder med 70 % av världens befolkning att rösta på en resolution av FN:s generalförsamling om sanktioner mot angriparen Ryssland, trots att karaktären av anfall på en annan stat var uppenbar.
  • Att det ännu inte varit möjligt att få fram ett beslut i säkerhetsrådet som fördömer Hamas’ angrepp är ytterligare ett slag mot FN-stadgans auktoritet. Generalsekreterarens naturliga roll borde ha varit som medlare i konflikten, men nu saknar han auktoritet att ingripa. Hans roll inskränker sig till att tillsammans med Röda Korset och Röda Halvmånen vädja om återhållsamhet i dödandet.
  • En avspänningsperiod i relationerna mellan Väst och Kina såg under hösten ut att ha påbörjats med samtal om handelsförhandlingar. Den händelseutvecklingen ser nu ut att ha kommit av sig – även om förberedelser för ett toppmöte mellan Joe Biden och Xi Jinping fortfarande pågår. Även samtal om de första förhandlingarna någonsin mellan Kina och Väst om rustningsbegränsningar på kärnvapenområdet verkar ha kommit av sig. Kina har inte kunnat avhålla sig från att i stället använda tillfället att kunna svärta ned Västs anseende i ansträngningarna att vinna länderna i den globala södern till sin sida. I stället går Kinas propaganda på högvarv inför perspektivet att Kina inom kort tar över ordförandeskapet i säkerhetsrådet och då kommer att ställa USA mot väggen för dess vägran att tvinga Israel till  en vapenvila.
  • Genom att så mycket uppmärksamhet har kommit att ägnas åt Hamas-Israel-kriget har stämningarna i den amerikanska kongressen och i synnerhet senaten blivit sådana att planerade förstärkningar till Ukraina inte ser ut att gå igenom. Europas ekonomiska situation är inte heller sådan att Europa själv ser ut att kunna åstadkomma tillräckliga mängder med vapen för att hjälpa Ukraina till en seger.
  • Allt talar för att det efter kriget kommer att uppstå ett enormt tryck av palestinier, som vill fly från Gaza. Både Jordaniens kung och Egyptens president har förkunnat att man inte kommer att kunna ta emot dem i sina länder. Dessa flyktingar kan förväntas ha en islamistisk eller åtminstone Väst – fientlig inriktning som gör dem svåra att anpassa till en tillvaro i Europa, men de förmodas ändå främst söka sig hit. Kinesisk propaganda försöker redan nu att sprida berättelser om hur grymt man kommer att gå till väga i Europa för att hålla dem på avstånd. Den frågan ser ut att bli ett allvarligt problem för EU.
  • 23-11-04 publicerade den halvstatliga China Daily en artikel om att Xi Jinping hade haft ett telefonsamtal med förbundskansler Scholz. Xi hade inbjudit Scholz till att verka för att EU och Kina gemensamt skulle uppträda som medlare i Hamas-Israel-konflikten. Samtidigt uppmanade han Scholz till att göra Europa till en ”strategisk partner i en multipolär värld” och upprätthålla ”fri marknadskonkurrens och frihandel”. Enligt China Daily hade Scholz svarat med att Tyskland är berett att verka för en positiv utveckling av EU:s förbindelser med Kina.
  • Xis utspel om en gemensam hållning i Hamas-Israel-konflikten får ses som ett försök att så split inom Väst. Han har uppenbarligen fått intrycket att det finns ledare i EU, som finner att den transatlantiska länken skaver i nuläget och att hans gamla dröm om att knyta samman den eurasiska kontinenten under Kinas ledning kan vara på väg att rycka närmare. I skrivandets stund syns ännu inte några kommentarer i tyska media, men det är knappast sannolikt att Xi får önskad respons.

Visserligen är det svårt att försvara USA:s prioritering av skydd för Israel framför respekt för krigets lagar, men att den transatlantiska länken skulle upplösas skulle bli ett större hot än att förlora sympatier hos den globala södern så länge som Europas gränser hotas av Ryssland. Sympatier från söder väger lätt mot rädsla för ryska vapen.

Inställningen hos världens länder

(För att underlätta internationella jämförelser betecknas länderna med sina engelska namn.)

Europa

USA:s snabba ställningstagande och president Bidens kategoriska stöd för Israel bidrog till att reaktionerna även i Europa blev snabba och uttrycker stöd för Israel. Endast rörande följande länder har det inte gått att få fram något tydligt uttalande som både fördömer Hamas’ angrepp och ger Israel rätt till åtgärder för självförsvar: Andorra, Belarus, Malta, Monaco, Russian Federation, San Marino.

Några länder har visserligen fördömt Hamas men har inte uttryckt stöd för Israels rätt till självförsvar eller gör det med förbehåll; Belgium, Bulgaria, Serbia.

Endast Türkiye kräver att Israel avstår från att retaliera.

Alla övriga länder har gjort uttalanden som både fördömer Hamas och ger Israel rätt till försvarsåtgärder. Sådana uttalanden har också gjorts å medlemmarnas vägnar av NATOs generalsekreterare, EU-kommissionen och unionens råd.

Attityden hos Russia förtjänar en särskild kommentar; den ”neutrala” attityden verkar mest vara en förklädnad för möjligheten att kunna skylta med en häftigt anti-israelisk hållning. I statskontrollerade media nämns sällan eller aldrig något om Hamas grymheter, men all skuld för händelserna läggs på USA, som beskylls för att ha skapat oredan i Mellanöstern.

USA och Kanada

Uttalandena av både President Biden och Premiärminister Trudeau har tydligt fördömt Hamas och konsekvent uttryckt stöd för Israels åtgärder till sitt försvar.

MENA-området

Den utveckling i riktning mot avspänning mellan arabstater och Israel som har pågått under senare år har givetvis lidit skada av Hamas anfall på Israel. Följande länder har uttalat att Israel inte har rätt till åtgärder för självförsvar: Algeria, Djibouti, Kuwait, Yemen, Tunisia, Syrian Arab Republic, Lebanon Hezbollah.

Flera arabstater har livaktiga ekonomiska och andra förbindelser med Israel och har velat uttala sin avsky för de grymheter som begicks under Hamas-attacken, men förmodligen av hänsyn till sina grannar och till konfliktrisken i Mellanöstern har de inte velat medge Israel någon rätt till självförsvar. Detta gäller Bahrain, Egypt, Morocco, Saudi Arabia, United Arab Emirates.

I flera länder i MENA-området kan inre motsättningar och svagheter i maktstrukturen delvis förklara varför det saknas officiella uttalanden för media både rörande fördömanden av Hamas och stöd för Israels rätt till självförsvar. Det kan man misstänka ifråga om avsaknaden av uttalanden från Eritrea, Ethiopia, Iraq, Libya, South Sudan, Sudan.

Afrika söder om Sahara

Länderna i Afrika söder om Sahara har i stor utsträckning en delvis eller helt muslimsk befolkning och redan av det skälet anledning till att avstå från kommentarer, som kan te sig kontroversiella. Detta är förmodligen förklaringen till att det är så svårt att hitta uttalanden av statsledningen i så många länder i området som uttalar fördömanden eller ger Israel rätt till självförsvar. Detta gäller för Angola, Benin, Botswana, Burkina Faso, Burundi, Cabo Verde, Cameroon, Central African Republic, Chad, Comoros, Congo, Côte d’Ivoire, Ethiopia, Eritrea, Equatorial Guinea, Eswatini, Gabon, Gambia, Lesotho, Liberia, Madagascar, Malawi, Mali, Mauritius, Namibia, Mocambique, Rwanda, Sao Tome and Principe, Senegal, Sierra Leone, Uganda, United Republic of Tanzania, Zimbabwe.

Ett par länder uttrycker dock både ett klart fördömande av Hamas och stöd till Israels självförsvar, nämligen Democratic Republic of the Kongo och Kenya.

Arabstaten Mauritania anser att Israel inte har rätt att vidta några åtgärder till sitt försvar.

South Africa ingår i BRICS-gruppen av länder. (De övriga är Brasilien, Indien, Kina och Ryssland). Kinas och Rysslands växande inflytande genom medlemskapet i BRICS kan möjligen vara en av förklaringarna till att Sydafrika varken har fördömt Hamas eller uttalat stöd för Israels rätt till självförsvar. Hänsyn till den lilla muslimska befolkningsminoriteten (2%) lär knappast höra till skälen.

Latinamerika

Det är naturligt att länderna i Latinamerika både på grund av avståndet till Mellanöstern och de ringa inslagen av arabiska eller judiska befolkningselement finner det lämpligt att inte komplicera tillvaron genom att ta ställning till Hamas angrepp på Israel. Följande länder verkar inte ha uttalat sig för media med fördömanden av Hamas eller stöd till Israels försvar: Antigua and Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Costa Rica, Dominica, Dominican Republic, Ecuador, Grenada, Guatemala, Guyana, Haiti, Honduras, Jamaica, Panama, Paraguay, Saint Kitts and Nevis, Saint Vincent and the Grenadines, Suriname, Trinidad and Tobago och Uruguay.

Brasilia, som tillhör BRICS-gruppen av länder har i motsats till Sydafrika inte funnit att detta ska utgöra ett hinder för att uttala både fördömande av Hamas och stöd till Israels rätt till självförsvar. Även Argentina, som är ett kandidatland för medlemskap i BRICS-gruppen, har gjort detsamma, liksom Chile, El Salvador, Mexico och Peru.

Asien och Oceanien

I Asien och Oceanien är både ländernas koloniala förflutna och religionstillhörigheten hos majoriteten av befolkningen en del av bakgrunden till deras ställningstaganden i kriget mellan Israel och Hamas. Dessa och andra skäl gör att man kan skönja ett samband mellan inställningen hos vissa länder till denna fråga och en i olika grad Väst-vänlig eller åtminstone ”välvilligt neutral” attityd, som skiljer dem från deras grannländer. Detta gäller Australia, India, Japan, Marshall Islands, New Zealand, Philippines, Republic of Korea, Singapore och Thailand. 

Särskilt anmärkningsvärd är attityden hos Indien, med sitt demokratiska styrelseskick och en befolkning på 1,4 miljarder människor. Indiens attityd har varit och fortsätter att vara klart på Israels sida, trots att Indien har en muslimsk befolkningsminoritet, som uppskattas till nära tvåhundra miljoner invånare. Det finns en livlig opposition mot detta ställningstagande, inte bara hos den muslimska minoriteten utan även i vissa hindu-nationalistiska och Väst-fientliga kretsar.

För de muslimska länderna i Asien och Oceanien öppnade Hamas grymheter och Israels svar många sår från historien och blev en påminnelse om en del av en identitet som under senare år kunnat förenas med en försonande inställning, men som nu ger nytt liv åt bilden av Israel som en symbol för något, som man inte kan försonas med. Följande länder har varken fördömt Hamas eller uttryckt stöd för Israels rätt att försvara sig: Afghanistan, Bangla Desh, Brunei, Indonesia, Iran, Kazakhstan, Malaysia, Maldives, Myanmar, Nauru, Nepal, Palau, Samoa, Seychelles, Solomon Islands, Pakistan, Turkmenistan, Uzbekistan.

En grupp av länder i Asien och Oceanien försöker inta en ”neutral” attityd, som ska göra det möjligt att undvika problem i förhållande till något av de närmast berörda länderna. Detta gäller China, DPR Korea, Kiribati, Kyrgystan, Lao PDR, Sri Lanka, Timor-Leste, Togo och Tonga. För två av dessa gäller dock att den ”neutrala” attityden uppenbarligen mest är en förklädnad för möjligheten att kunna skylta med en häftigt anti-israelisk hållning, nämligen Kina och Nordkorea. I deras statskontrollerade media nämns sällan eller aldrig något om Hamas grymheter, men all skuld för händelserna läggs på USA, som beskylls för att ha skapat oredan i Mellanöstern. Ofta läggs också skuld på Europa, men mera sällan.

Israels våldsanvändning mot civilbefolkningen i Gaza väcker global indignation

Ovanstående genomgång skedde under dagarna närmast efter Hamas anfall. När Israel inledde en invasion av Gaza, en explosion ägde rum vid ett sjukhus i Gaza stad och israeliska flygattacker dödade Gaza-bor i tusental växte indignationen såväl i den globala södern som i Väst. Demonstrationer har skakat huvudstäder över hela världen. G 7-länderna förbereder nu ett möte för att ta ställning till denna utveckling.

Författaren är ambassadör och ledamot av KKrVA.