av Bengt Lundgren
Styresmannen Mikael Odenberg öppnade dagens sammankomst med att hälsa de ca 80 ledamöterna och inbjudna gästerna välkomna. Programmet inleddes sedan av dagens hemlige gäst, försvarsdebattören och bloggaren Skipper (Örlogskapten Niklas Wiklund) som under punkten ”tankar för dagen” gav sin syn på läget inom Försvarsmakten inför stundande Försvarsbeslut. Temat för Wiklunds framställning var ”i otakt med tiden”. Wiklund tog i sitt anförande utgångspunkt från Försvarsbeslutet 2000 och pekade på den oerhörda minskning av vår försvarsförmåga som gjorts genom ekonomiska neddragningar och ominriktning av Försvarsmakten.
Försvarsbesluten FB00 och FB04 innebar omfattande förbandsnedläggningar och en 80-procentig reduktion av insatsorganisationen. 2004 fastslår man också självsäkert att någon rysk förmåga överhuvudtaget inte kommer att finnas på tio år. 2005 års inriktning mot insatsen i Afghanistan (försvaret av Sverige börjar i Afghanistan) innebar ytterligare nedläggningar och att materiel som inte gick att använda utomlands avvecklades.
Hur påverkades då den svenska försvarsinriktningen av händelseutvecklingen i Ryssland? Redan 2007 kunde man märka en stor förändring i Rysslands agerande genom att man sa upp CFE-avtalet, 2008 invaderar man Georgien och 2010 fastslår man i sin nya försvarsdoktrin att ryska medborgare utomlands ska skyddas. I och med den ryska upprustningen som påbörjas 2011 pekar också ÖB på de allvarliga brister och den obalans som finns i den svenska försvarsplaneringen, något som fortsatt poängterats av ÖB fram till dags dato. Wiklund fortsatte med att mer detaljerat redogöra för det mycket bekymmersamma läget i Marinen. Slutligen påpekar Wiklund också det orimliga i att trots att det är 1007 dagar sedan försvarsberedningen startade sitt arbete så har vi fortfarande inte något försvarsbesluts, eller enkelt uttryckt – det är en beredning som är ”ur takt med tiden”.
Dagens andra programpunkt var inträdesanförande av ledamoten Jan-Erik Nilsson. Nilssons tema var svensk sjöfartsnäring, dess sårbarhet och skyddsbehov.
Sjöfartens villkor har kraftigt förändrats de senaste åren. De ekonomiska förutsättningarna, globaliseringen och just-in-time konceptet inom logistikförsörjning är tre viktiga faktorer som tvingat sjöfarten till nytänkande. Den svenska sjöfartspolitiken hänger dock inte alls med, trots att 90 % av svensk handel går på köl. Förutsättningarna för svensk sjöfart har tvärtom försämrats så pass mycket att den svenska handelsflottan idag omfattar färre än 100 fartyg, medan t.ex. Danmark, Norge och Tyskland har en växande sjöfartsnäring.
För att exemplifiera hur svensk folkförsörjning i dagsläget ser ut och betydelsen av sjötransporter, använde Nilsson, Gotland som är ett Sverige i miniatyr. På Gotland fanns tidigare möjlighet till både lokal försörjning och lagring av förnödenheter, men idag lagras varken livsmedel eller drivmedel på ön, utan leverans sker dagligen via långtradare som fraktas med färjorna. Lika beroende är livsmedelsindustrin som finns på Gotland av att kunna frakta ut sina varor. Även om det finns samverkansforum efterlyser Nilsson den gamla typen av långsiktig totalförsvarsplanering där alla intressenter sitter ner och gör en gemensam plan. Nilsson konklusion är att det är billigare, effektivare och bättre att planera för att möta eventuella problem än att tvingas till panikartade lösningar när problemen uppstår. Återinför totalförsvarsplanering.
Avdelning två valde i år som sin årliga redovisning att lyfta fram ledamoten Nils-Ove Janssons förträffliga bok om ubåtskränkningarna mot Sverige under 1970-, 80- och 90-talen.
Jansson valde inledningsvis att förklara bokens syfte som är att klarlägga omständigheterna kring de optiska observationerna och den tekniska bevisningen, redogöra för förmågan hos inkräktaren samt dennes motiv och syfte. Genom att metodiskt gå igenom de kränkningar som skett från 70-talet och fram till idag och jämföra med tekniska system och förband som funnits kring Östersjön påvisar Nils-Ove Jansson inte bara förekomsten av kränkningar utan också vad som kränkts och inkräktarens syfte och målsättning. Han nöjer sig inte med detta utan pekar också på direkta kopplingar till strategi- och säkerhetspolitik och den teknikutveckling som ägde rum under perioden. I den operativa planeringen var inte Sverige något primärt mål utan det viktiga var att neka någon annan möjligheten att utnyttja svenskt territorium. Detta skulle företrädesvis ske med mindre kärnladdningar som placerades på strategiska platser runt Sveriges kuster.
Som en sista reflektion från stridsfältet jämförde Jansson indikationerna från Utö-incidenten 1984 med de från underrättelseoperationen hösten 2014 och kunde redovisa en nästan kuslig överensstämmelse mellan de observationer som gjorts med 30 års mellanrum.
Fokus för den slutna delen var arbetet med KV 21 som nu kommit igång. Ledamoten jan Mörtberg redovisade upplägget på arbetet inom delprojekt 1 och därefter belyste ledamoten Tomas Ries i mycket korta ordalag de globala trender man kan se i dagsläget. Ries målade en ganska dyster bild där utvecklingen snarare går mot ökad osäkerhet inom en rad områden än tvärtom. Den globaliserade världen gör att händelser långt utanför våra gränser och vårt närområde kommer att påverka vår tillvaro. Förutom sedvanliga politiska orosmoln skapar också bristande resurser, migration och klimat för att ta några exempel från situationer som innebär spänningar och konfliktrisker.
Sammankomsten avslutades med att Styresmannen påpekade att redan den 27 april är nästa tillfälle då KV 21 behandlas och temat då är cyberhot.
Referenten är kommendör och ledamot av KKrVA
