Referat avseende Kungliga Krigsvetenskapsakademiens möte den 22 september 2021 kl 1600-1900
Akademiens styresman Sverker Göranson
Styresman Sverker Göranson hälsade alla välkomna till dagens öppna möte i Kungl Krigsvetenskapsakademien. Mötet innehöll tre större aktiviteter:
- Inträdesanförande av ledamoten Jon Wikingsson i avdelning II, ”Enbart högteknologiska system gör dig inte till vinnare – försök vara listigare än så”
- Panelsamtal rörande ”Marin Strategi 2030”, ansvarig ledamoten Odd Werin avdelning II
- ”Ett USA i förändring och Sveriges livlina” ledamoten Bengt Svensson avdelning I
Styresmannen informerade också om att inriktningen för akademiens möte den 13 oktober 2021, är att den ska genomföras fysiskt vid Försvarshögskolan (Sverigesalen), men att mötet även kommer att sändas digitalt för de som inte kan närvara på plats.
Inträdesanförande av ledamoten Jon Wikingsson avdelning II ”Enbart högteknologiska system gör dig inte till vinnare – försök vara listigare än så”
Ledamoten Jon Wikingsson framförde i sitt anförande, behovet av att möta framtidens teknikutveckling med enklare teknik och alternativa metoder, som skulle gynna Försvarsmakten och totalförsvaret att lösa sina uppgifter och på ett mer effektivt sätt, genom att möta en motståndare tidigt i beredskapstrappan med enklare medel som stridstekniskt, skapa kaos eller oönskat motstånd/friktioner för en motståndare.
Wikingsson gav exempel på alternativa metoder, där det inte råder ett motsatsförhållande mellan behovet att nyttja den senaste tekniken i högteknologisk krigföring och parallellt använda enklare teknik och alternativa metoder. Wikingsson redovisade alternativa metoder som har eller kunnat använts/användas, av Finland under andra världskriget, i Sveriges insats i Afghanistan eller vid påverkan på det civila samhället i Sverige t ex vid Cyberattacken mot COOP.
Ledamoten Wikingsson gav också exempel på alternativa metoder genom att kombinera högteknologiska system i samverkan med enklare system/metoder, vilket kan skapa operativa, taktiska och stridstekniska fördelar. Exempel som Wikingsson refererade till var Stridsvagn S, navigationsmetoder, enklare drönare för att bekämpa/störa mjuka mål såsom kommunikation och sensorer för motståndaren.
Historien visar att enkel teknik och alternativa metoder tydligt kan utmana en mer kvalificerad motståndare. Anledningen till detta är ofta att den teknologiskt svagare inte haft resurserna som krävs för att nå motsvarande tekniska nivå. Trots detta har den teknologiskt svagare kunnat gå ut som vinnare på slagfältet. Därav är det rimligt att anta att den som använder högteknologi och enkelhet i symbios med varandra blir starkare eller åtminstone mer oförutsägbar. Om Sverige som anser sig som en av de nationer som ligger på teknikens framkant kombinerar den moderna teknologin med teknik och alternativa metoder, så finns det stora vinster , operativt, taktiskt och stridstekniskt. Ledamoten Wikingsson ställde frågan, ”borde vi inte kunna utmana och skapa kaos för vår motståndare än mer?”
Ledamoten Wikingsson framförde också att det är viktigt, att tidigt i beredskapstrappan kunna påverka och skapa kaos för motståndaren, och att detta med fördel kan genomföras samordnat med hela eller delar av totalförsvarets resurserna vilket då kan kräva ändringar i lagrummet och andra styrningar från Riksdag och regering än de som föreligger idag.
Panelsamtal rörande ”Marin Strategi 2030”
Programpunkten presenterade och avhandlade delprojektet Sjö slutrapport ”Marin Strategi 2030”, en delrapport inom ramen för akademiens studie- och forskningsprojekt SES (Säkerhet i morgondagens Europa – svenska perspektiv). Resultatet är presenterat i boken ”Vår marin för ett tryggt Sverige och ett starkt Europa. Marin strategi 2030” av författad av ledamöterna, konteramiral Odd Werin och kommendör Lars Wedin.
Rapporten handlar om hur de marina stridskrafterna kan användas. Bakgrund, ingångsvärden och väsentliga slutsatser redovisas, och en av dessa, luftvärns- och robotbestyckning på stridsfartygen, utvecklades i en paneldiskussion i samarbete med avdelningen III för Luftkrigsvetenskap. Programpunkten inleddes med att rapporten kort presenteras av ledamoten Lars Wedin. I den efterföljande paneldebatten deltog också ledamöterna Anders Grenstad, Niklas Granholm och Magnus Liljegren.
Ledamoten Lars Wedins inledning:
Maritim säkerhet är en utomordentlig svår uppgift i krig, men framför allt i en gråzonssituation och i fred. Fortsatt globalisering med ökat internationellt varuutbyte, ökande hamnkapaciteter och utbyggnad av infrastruktur till havs gör att betydelsen av denna uppgift för det svenska försvaret ökar väsentligt (80 procent av jordens befolkning bor i kustområden, 90 procent av allt gods går på köl över hav, en stor del av infrastruktur och energiförsörjning går på havets botten). Två av Krigsvetenskapsakademiens ledamöter har studerat hur en svensk marin strategi kan utformas, så att marinen fortsättningsvist kan bidra till att främja svensk och europeisk säkerhet med sikte på 2030.
Den svenska marinen är idag för liten för vår långa kust. Vi har inte haft så få användbara stridsfartyg sedan 1800-talet, vilket medför svåra avvägningsproblem för regeringen och Överbefälhavaren i fred, kris eller krig. I ”Vår marin för ett tryggt Sverige och ett starkt Europa” granskas de strategiska och operativa fördelar som en rimligt förstärkt marin skulle tillföra Sveriges försvar och Europas maritima säkerhet fram emot 2030. Skriften tar särskilt upp utvecklingen på Västkusten och Öresundsregionen samt den planerade ökade vikten av malmtransporter från Luleå. Det kommer att krävas ett utökat maritimt samarbete med Danmark, Norge och Nato, i likhet med det militärstrategiska samarbete som vi idag har med Finland.
Insatser av dagens tillgängliga marinstridskrafter, kräver svåra avvägningar mellan behoven i Östersjön respektive Västerhavet och särskilt i ett gråzonsläge med latent angreppshot. Wedin påpekade att både Sverige och stora delar av Finland, försörjs i fred, kris och krig via Sveriges västkusthamnar, där inga norska hamnar kan ersätta de svenska västkusthamnarna, där även huvuddelen av södra Norge med Oslo-området försörjs via Sveriges västkusthamnar.
Med de fåtal marina stridskrafter Sverige har konstateras, att dagens marin knappast kan bidra till EU:s maritima säkerhet annat än i undantagsfall och särskilt inte om vi har en spänd situation ”på hemmaplan”. Det är värt att notera, att Försvarsberedningen uttryckte att marinens huvuduppgift är att möta väpnat angrepp på Ostkusten, så dagens marin kan inte ens svara för vår egen maritima säkerhet.
Ledamoten Wedin redovisade också ett resonemang kring strategiska uppgifter för den svenska Marinen och vad som krävs för att kunna lösa dessa uppgifter, vilka behov som framtiden kräver samt hur behoven kan stödjas genom AI (artificiell intelligens), obemannade och bemannade farkoster.
Sammanfattningsvis redovisades följande förslag till Marin strategi 2030 grundat på genomfört arbete i CES:
- Upprätthålla maritim säkerhet i oss omgivande farvatten och bidra till denna i mer avlägsna farvatten.
- Undvika krig genom att dels skapa en för oss positiv strategisk situation, dels verka krigsavhållande.
- I görligaste mån hindra att kriget förs på svenskt territorium och samtidigt verka för tid till mobilisering.
- Bidra till ett uthålligt försvar, som medger att Sverige med eller utan hjälp utifrån kan avslå ett väpnat angrepp.
Wedin framförde att vår Marin för ett tryggt Sverige och ett starkt Europa är ett mycket väsentligt inlägg i debatten om ett utbyggt svenskt framtida totalförsvar. Arbetet som är redovisat i en bok, är en delrapport i Krigsvetenskapsakademiens pågående projekt SES – ”Säkerhet i morgondagens Europa – Svenska perspektiv”
Paneldebatt (Ledamöterna Odd Werin, Lars Wedin, Anders Grenstad, Niklas Granholm och Magnus Liljegren):
Ledamoten Werin angav att tyngdpunkten i paneldebatten ska utgå från det arbete som är genomfört i akademien, där luftvärns- och robotbestyckning på stridsfartygen, utvecklades i paneldiskussionen i samarbete med avdelningen III (ledamoten Liljegren) för Luftkrigsvetenskap.
Paneldebatten inleddes med en omvärlds- och närområdesbeskrivning av ledamoten Granholm. Här informerade Granholm om den snabba strategiska utvecklingen globalt som nu pågår, försvagningen av Europa efter BREXIT, USAs förändrade strategiska tyngdpunktsinriktning, Kinas expansion och Rysslands revolutionistiska positionsförändring. Framför allt utvecklade Granholm Kina och Rysslands expansion och hur detta påverkar globalisering, USA strategiska tyngdpunktsförändring och marin regional upprustning av små och medelstora mariner. Därefter fortsatte Granholm till Sveriges närområde, och beskrev utvecklingen av våra grannländer med tyngdpunkt till Rysslands upprustning, ambitioner och engagemang i Barentsregionen och Östersjöområdet samt USA återuppbyggnad av en Atlantflottan. Granholm avslutade sin beskrivning med en fråga ”hur en liten marin som Sveriges ska kunna möta en motståndare som Ryssland”? Hur möta hotet i flera riktningar då Sverige geostrategiskt kan liknas med en ö.
Därefter inriktades paneldebatten mer konkret på ny förmåga i form av kvalificerat luftvärn för svenska Marinens korvetter. Ledamoten Liljegren från avdelning III framförde den samordning och samordningsförfarande som måste genomföras avseende ingående och nya förmågor i det svenska luftförsvarssystemet, men också med samarbetspartners luftförsvarssystem. Liljegren framförde också att ett luftförsvarssystem med utökad förmåga avseende kvalificerat fartygsburet luftvärn, kräver ökad förmåga till ledning, länkar, sensorer och en större/ökad samordning än vad som genomförs idag.
Både avdelning II och III framhåller den stora tröskeleffekt och operativa effekt som Sverige erhåller med ett fartygsburet kvalificerat områdesluftvärn samt synergier som detta också skapar för den nationella försvarsförmågan samt samarbetet med internationella partners.
Ledamoten Werin sammanfattade denna redovisning med att tillväxten som är beslutad i senaste Försvarsbeslutet, inte på långa vägar möter de ingångsvärden som har legat till grund för SES och avdelning II arbete och uppgift samt slutsatser. Förutsättningarna för arbetet var en fördubbling av Marinens Förmågor, Werin föreslår att detta ska beaktas inför kontrollstation 2023.
”Ett USA i förändring och Sveriges livlina” ledamoten Bengt Svensson
Ledamoten Svenssons redovisning av ”Ett USA i förändring och Sveriges livlina” bestod av tre delar, USA i förändring, USA och EU och USA förhållande till Sverige.
Svensson började med att redovisa vissa händelser och ingångsvärden, som USA:s demokrativärden, händelser i landet vid skiftet av president och administration som inte genomfördes på ett ”fredligt eller demokratiskt” sätt, USA:s självbild, långsiktiga utmaningar för landet, ändrad demografi, äldre befolkning, flera hot samtidigt och höga försvarsutgifter. Svensson avslutade denna del av redovisningen med att konstatera att vi är på väg mot en multipolär värld, vilket till del innebär ett amerikanskt tillbakadragande från vissa regioner för att kraftsamla resurserna mot sina huvudmotståndare.
Ett allt större problem för US är att säkerhetspolitiskt med också marknadsmässigt hantera två motståndare samtidigt, Kina och Ryssland, därför kan sekundära riktningar och partners som EU, Storbritannien och Australien få ökad betydelse framgent, dock bedöms tyngdpunkten i USA:s framtida engagemang vara Kina, vilket vi också kan se i det nya säkerhetspolitiska avtalet mellan USA, Australien och Storbritannien, med gemensamma satsningar som framtida ubåtsförmågor, vilket är strategiska satsningar mot huvudmotståndaren Kina. Problemställningen för USA är två huvudmotståndare, Kina och Ryssland samt att landet har många närområden, vilket gör att man hamnar i en ”hötappsproblematik” som gör att man inte kan genomföra den kraftsamling som man vill eftersträva mot huvudmotståndarna.
Att USA inte förstärker i Europa är fel, numerärt kanske detta stämmer men förmågemässigt så uppgraderar USA i Europa. Till exempel går USEUCOM från att vara stödjande till att vara ”stridande”. USA har många närområden och det som är strategiskt för Sverige är regionalt för USA. Landets intresse för Sverige är rent geostrategiskt, d v s att Sverige geografiskt kan användas i en konfliktsituation. För att fortsatt kunna ha USA som livlina krävs att Sverige kan ge något tillbaka. Det bedöms vara tillgång till specifik geografi i krissituationer, operativ planering, övningar, tillgång till sådana förmågor som USA inte själv kan operera i vårt operationsområde samt infrastruktur som US eller partners kan använda.
För att Sverige ska vara en viktig samarbetspartner i framtiden så räcker det inte med att bli medlem i Nato, det krävs mer långtgående avtal (strategiska säkerhetspolitiska avtal). Dagens avtal som vi har med US är lågt prioriterade i Washington. Ledamoent Svensson beskrev de risker som föreligger för Sverige avseende den amerikanska livlinan och dessa är: Inga säkerhetspolitiskt bindande avtal, horisontal eskalation samt fortsatt nedgång i svensk militär förmåga.
Avslutning
Styresman Sverker Göranson sammanfattade akademisammankomsten med att det har varit tre viktiga och intressanta redovisningar och att nästa gemensamma möte för akademien är den 13 oktober 2021. Ansatsen är att mötet ska genomföras fysiskt vid Försvarshögskolan (Sverigesalen), men att mötet även kommer att sändas digitalt för de som inte kan närvara på plats, välkomna.
