Är Försvarsmakten ett effektivt instrument för det svenska säkerhetsfrämjande samarbetet med de baltiska staterna?

Sammanfattning av Patrik Ahlgrens artikel i KKrVAHT nr 3 1999.

Regeringen tillskriver, i försvarspropositionen, de baltiska ländernas inordnande i det euro-atlantiska säkerhetssamarbetet samt deras ansträngningar för utveckling av totalförsvar under demokratisk kontroll den största betydelse för säkerheten i Östersjöområdet. Stödet till de baltiska ländernas uppbyggnad av totalförsvar och andra säkerhetsfunktioner bör därmed utvecklas och öka. Försvarsmakten har med sin kompetens och tilldelade resurser goda förutsättningar att bidra till denna utveckling. Men är Försvarsmakten i dag organiserad för att utgöra ett effektivt instrument för det säkerhetsfrämjande samarbetet med våra grannar på andra sidan Östersjön?

Patrik Ahlgren drar konstaterar att den nuvarande strukturen för Försvarsmaktens säkerhetsfrämjande samarbete med de baltiska länderna är otillräcklig för att kunna verka långsiktigt och uthålligt. Den är också otillräcklig för att på ett effektivt sätt tillvarata Försvarsmaktens intresse av att, genom säkerhetsfrämjande insatser i Estland, Lettland och Litauen, skapa bästa möjliga förutsättningar för Sveriges säkerhet. I artikeln ger Ahlgren förslag till strukturella förändringar. Genom att avdela relativt små summor ur anslagen kan Försvarsmaktens kompetens och resurser nyttjas på ett effektivare sätt och till ändamål som långsiktigt stärker Sveriges säkerhet.