Ekonomiska regler avväger Försvarsmakten!

Sammanfattning av Herman Fältströms artikel i KKrVAHT nr 1 1999.

I artikeln konstaterar Herman Fältström att fria nationer måste ha förmåga att själv upprätthålla yttre och inre säkerhet samt ett fungerande rättsväsende. Att det i stället är anslagsförordning och budgetsanering som bestämmer försvarets utveckling bottnar i svenska politikers okunskap om varför vi har ett militärt försvar.

Liksom ett eko från franska revolutionens och det kalla krigets dagar ropar gamla generaler efter en ökad organisation på bekostnad av materiellt innehåll. Detta är fel. Det var rätt att i 1992 års försvarsbeslut förnya försvarsmaterielen. Det var en nödvändighet för att våra förband skall upplevas som farliga.

Det är uppenbart att Sverige omges av Västerhavet, Östersjön och Bottniska viken som till 100 procent består av vatten! Endast sjömakter har reell förmåga att stödja kuststaters maritima intressen. Sjömakter är mångsidiga. Med minskad risk för ett alleuropeiskt krig och ökad risk för begränsade krig och styrkedemonstationer är mångsidiga förband mycket användbara.

Sammanfattningsvis konstateras att om Östersjön skall förena och inte dela, om Sverige skall ta på sig sin del av ansvaret för frihet, demokrati och välstånd i det baltiska området så måste Sverige kunna stödja detta med en sjömakt värd namnet.