Har Artilleriet något berättigande på morgondagens stridsfält?

Sammanfattning av överste Anders Carells artikel i KKrVAHT nr 1 2002

Om att artilleriet haft en avgörande effekt på gårdagens slagfält råder knappast något tvivel. En berättigad fråga är dock, när vi nu står inför en omvälvande ominriktning av Sveriges Försvarsmakt, om artilleriet också har något berättigande på morgondagens stridsfält och därmed i morgondagens svenska försvarsmaktsstruktur?

Teorin bakom manövertänkandet anger att den mest direkta vägen till seger i krig är att neutralisera fiendens kraftcentrum genom att försöka ramma de avgörande funktioner som kraftcentrum är beroende av för att fungera. Genom att definiera och snabbt slå mot dessa avgörande faktorer kan man komma innanför fiendens beslutscykel och tvinga honom att reagera på våra åtgärder. Just faktorn "tid" - eller snarare "snabbhet" - är av avgörande betydelse.

Den framtida stridsmiljön gör att kravet på precision vid våra insatser - både till tid och rum - kommer att vara mycket högt. Då stridens förutsägbarhet troligtvis blir liten ökar betydelsen av att kunna reagera snabbt på de i sammanhanget viktiga händelser vi trots allt kommer att varsebli. Att snabbt och effektivt kunna identifiera, lokalisera och bekämpa mål som utgör avgörande funktioner eller kritiska sårbarheter över hela stridsfältets djup kommer med stor sannolikhet att vara ett villkor för framgång.

Bekämpningssystem som medger rätt anpassad verkan och kort reaktionstid - även mot mål på stort djup- i kombination med tillräckligt noggranna sensorer ger oss möjlighet till denna förmåga. Ledningssystemet måste möjliggöra ett minimum av tidsfördröjning mellan upptäckt, identifiering, lokalisering, beslut om insats och insats.

Ur "manövertänkandeperspektivet" samt ur uppfattningen om den framtida markstridsmiljön, kan krav på ett framtida bekämpningssystem listas. Konventionellt Artilleri med dagens prestanda klarar inte kraven på morgondagens bekämpningssystem. Men med en teknisk utveckling - som redan påbörjats - höjs Artilleriets prestanda dramatiskt. Bl a genom:

" anskaffning av den måldetekterande hårdmålsgranaten BONUS,
" utveckling av en styrd, bankorrigerad 155 mm artillerigranat (TCM) för precisionsbekämpning på räckvidder över 60 km,
" utveckling av MRSI-teknik (Multiple Rounds Simultanious Impact) och
" fortsatt utveckling av vårt nätverksbaserade ledningssystem

kan vi i morgon disponera artilleri som inom 60 sekunder (om man exkluderar projektilens bantid) kan nå stor verkan även mot hårda mål inom mer än 11 000 km2 på ett avstånd på mer än 60 km med enskild artilleripjäs. Detta ger en helt ny dimension till artilleristriden.

Artilleriet kan då inte bara understödja manöverförband, utan kan dessutom nyttjas som ett i de flesta fall bästa alternativet till andra system - markburna och flygburna - för att snabbt nå ett avgörande genom att bekämpa mål som utgör motståndarens avgörande funktioner eller kritiska sårbarheter över hela stridsfältets djup.

Att evolutionärt fortsätta utvecklingen av artillerifunktionen kommer med stor sannolikhet att ge de eftersträvade förmågorna i Försvarsmaktens målbild 2010 och vision 2020.