≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
A K A D E M I S K A   A R B E T E N
B L O G G

Nedanstående text är baserad på en intervju med mig som publiceras i tidningen Rikets Säkerhet, en bilaga som medföljer Svenska Dagbladet idag. Texten är skriven av Christer Fälldin och den återges med tillstånd av MDG Magazines.

Gotlands strategiska betydelse kan liknas vid ett jättelikt hangarfartyg mitt i Östersjön. Den som behärskar ön har en stor fördel vid en konflikt. Det är hög tid att Sverige återtar Gotland, anser Johan Wiktorin, överstelöjtnant och ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien.
Den ryska gasledningen som passerar nära Gotland har ytterligare stärkt öns strategiska betydelse.
– Om ryskägda betydande ekonomiska intressen hotas inom svensk ekonomisk zon krävs av Sverige att vi kan försvara de intressena i en hotande situation. Om vi inte gör det kan det vara naturligt för Ryssland att bestämma sig för att själva försvara dem, säger Johan Wiktorin.
I dag finns inget sådant hot mot gasledningen eller Gotland, men det skulle räcka med att spänningen ökar i de baltiska staterna eller i Vitryssland, och att det skulle finnas en rysk föreställning om att Nato skulle sätta sig på Gotland för att det skulle utlösa en rysk motreaktion.
– Bästa motdraget är i så fall att själv sätta sig där först, skulle Ryssland troligen resonera, säger Johan Wiktorin.
När dåvarande regeringen Persson 2004 fattade beslut om att lägga ned Gotlands regemente skedde det av ekonomiska skäl. Konsekvensen blev att Gotland, den mest centrala platsen i hela Östersjön, lämnades i ett vakuum, sett ur ett militärt operativt perspektiv.
Gotlands militära förmåga i dag motsvarar ungefär den som gällde under 1808 när den ryske konteramiralen Bodisco landsteg och tog greppet om ön. Skälet till att ryssarna gjorde det då är att Gotland är militäroperativt fördelaktigt, anser Johan Wiktorin.
– Den som kan gruppera militära resurser där har en stor fördel. Sverige borde ha ett kvalificerat luftvärnsrobotsystem på Gotland och skapa ett luftvärnsparaply. Men det måste vara ett stort system som täcker stora ytor utanför Gotland. Det är mycket uthålligare än stridsflyg, säger han.
Ryssland har i Kaliningrad på andra sidan Östersjön ett system som når 400 kilometer mot långsamtgående flygplan, medan stridsflyg fångas in så långt bort som 125 kilometer.
– Lägg ut en passare från Kaliningrad på kartan och se hur långt bort 400 kilometer är, säger Johan Wiktorin retoriskt.
Teknikutvecklingen går mycket snabbt vidare, vilket innebär att det som är 40 mil i dag, är 50 mil i morgon.
Johan Wiktorin är noga med att påpeka att Ryssland inte är ett hot i dag, men landet har annonserat kraftiga upprustningsplaner som ska vara klara inom tio år. Det är den kraftigt planerade förstärkningen som vi i Sverige måste förhålla oss till, menar han.
Sjömålsrobotar borde också vara aktuellt och om vi hade ett lastbilsburet robotbatteri skulle vi kunna regla av hela Östersjön.
– Problemet är att vi lämnade Gotland utan försvar, och då finns det ett psykologiskt motstånd att ändra tillbaka. Tröskeln har höjts väsentligt, säger Johan Wiktorin.
Skulle vi nu stärka försvaret av Gotland skulle det sannolikt beskrivas som ett ”aggressivt drag” i Ryssland.
– Jag menar att det förebygger väpnad konflikt, om omvärlden uppfattar att vi kan skydda utsatta delar av Sverige, säger han.
En annan viktig förmåga på Gotland är att kunna försvara robotsystemen och luftvärnsparaplyet. Till det krävs någon form av kvalificerat arméförband, menar Johan Wiktorin. Att befästa Gotland med luftvärn och robotar utan att ha förmåga att skydda systemet på marken gör försvaret sårbart och öppnar för markattacker.
Frågan om Gotlands försvar har ytterligare en betydelsefull psykologisk aspekt, anser Johan Wiktorin. Eftersom statsmakten officiellt säger att hela landet ska försvaras, tappar retoriken i trovärdighet då det inte finns några synbarliga tecken på svensk försvarsförmåga av en av Östersjöområdets mest strategiskt belägna platser.
Gotland har alltid haft en strategisk betydelse, mitt i Östersjön, liksom Åland. I fallet Åland finns en traktat som gör öarna till en demilitariserad zon vilket gör dem svårare att besätta.
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • Anonymous

    Att vi har en folkrättslig plikt att kontrollera vårt territorium bl.a. för att skydda andra länders intressen kan nog tas till intäkt för att förstärka på Gotland utan att irritera Ryssland.

    Att använda skydd av Northstream som en anledning att återskapa kapacitet kan säkert pragmatiska ryssar acceptera, även om de kanske vill bullra lite för god ordnings skull.

    Ett vacuum är obehagligt för alla berörda, Ryssar, Finnar Balter och Polacker, det är bara vi svenskar som bor i idyllien.
    PT

  • Anonymous

    Som du skriver är det ett stort psykologiskt motstånd. Ingen regering oavsett färg kommer att ta ett sådant beslut. Förutsatt att det inte blir mycket oroligare i vår närhet, men då är det troligen för sent.

    Stefan

  • Anonymous

    Blir det oroligare så blir det lätt att påstå att återskapande av militär kapacitet är aggressivt och provocerande.

    Ju försiktigare regering dess större anledning att agera i närtid.

    Att sätta upp visst luftvärn med begränsad förstärkning av markskydd kan knappast vara provocerande.

    PT

  • Anonymous

    Vad som är, eller inte är, provocerande lär väl Ryssland avgöra?

  • Anonymous

    Självklart är det så att Ryssland avgör vad som provocerar. Men detta är i sig självt en anledning att agera så snart som möjligt för att undvika hamna i utpressningsläge när tiderna blir hårdare.

    Det bör finnas en hel del gamla luftvärnssoldater på Gotland från värnpliktstiden. Det vore kanske ide att sätta upp ett högkvalificerat hemvärns kompani för luftvärn om allt annat är för ”riskabelt”.

    Det finns mycket ”fire and forget” tillgängligt i marknaden som säkert går att serva med x-värpliktiga.
    PT

  • Anonymous

    Som sagt vi HADE tungt kustrobotbatteri, fast o rörligt KA och arméförband

  • Karhu

    Ett förslag som jag propagerat för länge är att lägga ner K3 samt Amf 1 och därefter använda dom frigjorda resurserna till att sätta upp nödvändiga förband på Gotland.

  • Länkproblemet med detta inlägg existerar på andra bloggar också och har sannolikt med Blogger att göra.

  • Ok

  • Karhu, det värsta problemet är inte att Gotland saknar försvar utan att hela försvaret är för litet med för lite personal, för lite ammunition osv och åldrande utrustning.

    Om vi flyttar förband gör vi det värsta problemet ännu värre när det får försvaret att krympa genom att pengar förbrukas, personal säger upp sig och tid går förlorad.

    Insikten som behövs är att avspänningstiden efter kalla krigets slut är över. Kriget mot terrorismen och dess skador på västvärldens moral, finanskrisen som övergick i en statsskuldskris som bland annat sliter i EU:s sammanhållning, resurskriserna pga snabb ekonomisk tillväxt och sinande mineralresurser, beundran av världens största diktatur Kina och mest militärt påtagligt Rysslands beklagliga politiska utveckling och massiva rustning ger att vi är på väg åt fel håll.

    Vi kan inte ändra riktningen på världens utveckling, vi kan bara anpassa oss och stödja våra vänner på många olika sätt.

    Det måste fram möjligheter att bygga ny förmåga utöver det lilla vi har kvar. Att börja med Gotland är en utmärkt idé men då bör vi börja med att bygga upp förband på befintliga regementen på fastlandet så vi snarast möjligt och till lägsta möjliga kostnad får förmåga och parallellt med detta placera materiel på Gotland och därefter improvisera när vi har en förmåga att göra något med.

    Tids nog kan det bli förbandsutbildning och mera fredstida myndighetsverksamhet på Gotland men det finns mängder av problem att lösa innan vi är framme vid detta.

  • Anonymous

    Ingen som är orolig över de obefintliga resurserna på Gotska sandön, fullt möjligt att gruppera ett S400 förband där. Då hjälper återskapad gotlandsbrigad föga.

  • Anonymous

    @Karhu
    Har du tänkt på att amfibiebataljonen är det enda bataljonsförbandet som är på plats på Gotland efter 6 timmars förflyttning från fredsgruppering?

    Är det rätt förband att lägga ner om vi vill förstärka Gotland med korta tidsförhållanden?
    /planoff

  • Anonymous

    Jag hittar inte artikeln på nätet, har SvD lagt ut den?

    L.O

  • Tror vi måste vara realistiska och inse att Gotland är kanske vårt bästa bytesobjekt för att kunna få köpa råolja och gas från Ryssland om ca 5 år, då våra grannar Norge och Danmark har aviserat att de faller ifrån som exportörer till Sverige.Ryssland står idag för över 50 % av vår oljeimport och den kommer att öka. Så varför börja upprusta och investera när Sverige ändå kommer att behöva släppa Gotland till Ryssland i utbyte mot olja?

  • Anonymous

    Med tanke på det nya överskott av fossila bränslen som tillgångarna av skiffer- och sand- olja i USA och Canada innebär är risken att behöva byta något med Ryssland mot olja inte sannolikt.

    Däremot innebär den risk för ökad relativ fattigdom de nya reserverna innebär för Ryssland en ökad risk för aggressivt beteende.

    PT

  • Anonymous

    Det har ju tidigare aviserats att vi skall stationera ett stridsvagnskompani (fordonen inte personalen) eller vad det var på Gotland rent symboliskt. Dock så kanske det viktigaste inte är att det finns utbildningsplatser (fegementen etc.) på ön även om det skulle underlätta ytan det är att det finns material på ön och att det övas på plats. Hela östra Gotland är ju som en enda stora landstigningszon så det kan gå fort när det väl händer. Dessutom är Gotland en rätt bra övningsplats.

  • Martin Saar påpekar en av våra största strategiska svagheter som Ryssland kan använda för att sätta press på oss t.ex. för att vi skall ge mindre stöd till Baltikum. Risken delas med större delen av EU.

    Så vad kan man göra åt den risken utöver militär rustning?

    Vi bör handla med Ryssland så de får ett större beroende av oss och normala relationer men vi måste akta oss för att bli beroende av dem. Finnarna har erfarenhet.

    Vi måste bygga och underhålla kraftverk och kraftledningar så vi i alla fall har gott om el. Fortsatt utbyggnad av elnätet till Baltikum ger även dem ökad försörjningstrygghet. Det ger även en möjlighet till handel med Ryssland, om de investerar för lite i gasutvinning eller mot förmodan skaffar sig en bra klimatpolitik kan vi exportera el till dem.

    Importhamnar för LNG ger mindre beroende av rysk olja och rysk gas via Danmark och Tyskland men det ger ringa klimatnytta och förlänger den fossila epoken.

    Investeringar i järnvägsnätet, attraktiva täta städer, cykelbanor och tät kollektivtrafik, trådbussar och trådlastbilar sparar olja. Likaså gör privata investeringar i cyklar, elmopeder, småbilar och elbilar nytta. En stor del av nyttan är att vår oljeanvändning blir effektivare med mer BNP per liter olja så vi kan betala mer för den än många andra länder.

    Vi kan tillverka Metanol, DME, diesel och flygfotogen av träflis och el. Det vore klokt att börja med skogsindustrins, jordbrukets, blåljusmyndigheternas och försvarets fredstida behov. Välj det som är mest politiskt gångbart.

    När ekonomin sviktar är det säkerhetspolitiskt viktigare för oss att hjälpa baltstater än medelhavsstater. Om balterna har det bra kan även baltryssarna ha det bra och om de har det ekonomiskt rejält bättre än medelryssen i Ryssland och socialt ok och t.ex. brottsmässigt tryggare än medelryssen i Ryssland blir det mycket svårare för Ryssland att ge sig på baltstaterna för att aggressiva ledare skall skaffa sig inrikespolitiska poäng.

    Dessa investeringar och samhällsomställningar blir mycket dyrare än förstärkningen av försvaret. Vitsen med försvaret är att det skall vara starkt nog för att skydda detta så vi kan leva tryggt och göra konstruktiva saker.

  • @Martin – har du funderat på vad den svenska befolkningen på Gotland tycker om saken?

  • Anonymous

    @Försvar och säkerhet: Tackar!

    /L.O

  • Anonymous

    Jisses, det är som upplagt för ett politiskt bortschabblande av Gotlandsfrågan, verkar det som. Ömfotingarna som är satta att ta beslut om sånt här är inte kompetenta. Militära frågor och försvar är politikens c-frågor i det här landet, ingen vill ta i dom med tång. De är så naiva att de hellre ”förnekar bort” frågans allvar och seriositet.

    /Phalanx

  • Jag har inte kunnat låta bli att skriva en blogg om saken. Läs boken Midvintermörker och sov inte gott i jul.

    http://www.bengtharry.me/?p=1090

  • Karhu

    Genom att avveckla K3/Amf 1 frigör man minst 1200-1400 personalrader till att bygga upp förmåga på Gotland i form av förslagsvis stående mekbat, tungt lv resp kustrobotbatteri, regional stab samt utbpersonal till öns hemvärnsförband.

    Hela FM är ett enda kaos, ja, men här finns en ände att börja i och eftersom antalet rader knappast kommer att bli fler får vi helt enkelt ta bort irrelevant verksamhet och bygga upp relevant sådan.