Världen blev en farligare plats när MH17 sköts ned för tio dagar sedan. Det som troligen var ett misstag var också en logisk fortsättning på allt högre insatser.

I takt med att den ukrainska krigsmakten och polisstyrkor ökat sin förmåga och börjat pressa tillbaka separatisterna, så har den materiella tillförseln från Ryssland tilltagit. Därför har vi kunnat se stridsvagnar och andra tyngre vapen hos separatisterna. Clausewitz lär oss att våldet intensifieras när parterna är någorlunda jämbördiga och viljan kvarstår. Det senaste dygnet har det kommit in rapporter om ett sprängt ställverk i Luganskregionen och attentat mot borgmästare i andra delar av Ukraina.

USA har offentligt anklagat Ryssland för att avge artillerield från ryskt territorium mot ukrainska mål den senaste tiden. Detta understryker Clausewitz logik ytterligare. Ju mer ukrainska framgångar, desto hårdare motstånd. Detta kommer att vara (skenbart) indirekt från rysk sida så länge som möjligt. Men, missta er inte om den ryska beslutsamheten. Trängda mot väggen kommer Ryssland att gå in i Ukraina, eftersom landet i den ryska självbilden är så viktigt och man har investerat så mycket politiskt kapital. Ett förlorat Ukraina skulle kunna hota den ryska regimen.

I det internationella systemet hade Ryssland fram till nedskjutningen kunnat inkassera en hygglig utväxling på de egna destabilseringsmålen. EU framstod som splittrat internt och bakom USA. Med nya sanktioner som enligt uppgifter om utkastet kommer att bli omfattande skulle EU ta två steg framåt, men också här stegras insatserna enligt Clausewitz teorier.

En vanlig missuppfattning är att sanktioner är ett alternativ till väpnad konflikt. Detta är fel. Sanktioner är ett förstadie till väpnad konflikt.

I detta fall riskerar USA och EU ryska motåtgärder. Den konventionella visdomen säger att Ryssland är svagare militärt och ekonomiskt. Men Ryssland är också mindre bekvämt och mer politiskt enade så länge det går bra för regimen. Jag ser två farliga sätt som landet skulle kunna möta utvidgade sanktioner på. De skulle bägge kosta oss en del och dessutom förvärra läget.

Det mer konfrontatoriska sättet skulle vara en gammal sovjetrysk paradgren: Nationalisering. Landet skulle alltså kunna belagtaga tillgångar i Ryssland hos bolag som BP, Shell och IKEA. Ännu kanske inte tiden är mogen för en sådan drastisk åtgärd, men den diskuteras redan.

Den andra åtgärden är att attackera längs en religiös linje, möjligen kopplat till terrorism. I sanktionsutkastet namnges cheferna för FSB och SVR som mål för personliga sanktioner. Till dags dato har Ryssland och Väst haft ett visst anti-terroristsamarbet. Bland annat försåg FSB USA med information som kunde ha avvärjt Bostonbombningen.

Med Alexander Bortnikov och Mikhail Fradkov på listan säger vi upp det samarbetet på indirekt väg. Här finns det vissa trådar som löper samman. Ryssland som uppfattar islamsk extremism i Kaukasusområdet som ett av sina största hot skulle kunna söka borgfred med dessa och sponsorerna i Saudiarabien och Pakistan. Dessa extremister skulle ju förslagsvis kunna rikta sin energi mot en gemensam motståndare istället i en sådan tankegång. Den uppmärksamme noterar att Putin i sitt officella tal till sitt säkerhetsråd i veckan som gick som första prioritering betonade:

”The first is working consistently to strengthen interethnic harmony, ensure a competent migration policy, and react rigidly to inactions by officials and crimes that may be triggered by interethnic conflicts.”

Jordmånen för att tillfälligt lägga yxorna åt sidan finns nämligen efter den israeliska inmarschen i Gaza. Denna operation som Israel otvivelaktigt kommer att vinna taktiskt och militärt verkar inte ha ett strategiskt mål. Det innebär att det spelar ingen roll hur det går, Israel har redan förlorat. Antingen blir det eld-upphör med Hamas mot väggen som 2009 och då har man inte slagit organisationen eller så tvingar man sig själv till en ockupation av Gaza under flera år med stor ekonomisk ansträngning som kommer ytterligare att isolera landet. En stor del av världens sympatier ligger hos palestinierna och mot Israel.

För att öka den politiska sammanhållningen internt och externt med andra krafter kan Kreml därför släppa loss ett annat ryskt historiskt maktmedel: Anti-semitism. Eftersom det i vanliga konspiratonsteorier finns ett judiskt styre över världen via USA och Storbritannien, så kommer det finnas en viss mottaglighet för denna redan i utgångsläget. Kärva ekonomiska förhållanden på hemmaplan kan också underblåsa denna vedervärdiga hat-propaganda.

Passande nog för en sådan utveckling så annonserade ju den ukrainske premiärministern Yatsenyuk sin avgång före helgen. Även om någon avskedsansökan inte formellt godkänts, så är vice premiärminister Vladimir Groisman utsedd att efterträda honom. Groisman som är lierad med president Poroschenko är av judisk härkomst, så här får de ryska psyopskrigarna på Internet ett guldägg. Att det förut var ”nazister” som styrde Ukraina kommer inte vara ett problem för dessa att förklara.

För att summera: Världen har blivit farligare. Konflikten i och om Ukraina kommer att intensifieras ordentligt. Vi har krig i Europa och Kreml kommer att söka vägar att slå tillbaka USA och Europa. Nationalisering och anti-semitism parad med terror i första hand och öppen inmarsch i Ukraina till slut.

Över till Rosenbad.