≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av Bo Hugemark


Tysklands siste kejsare Wilhelm II. Foto: Everett Historical / Shutterstock.com   Donald Trump. Foto: Evan El-Amin / Shutterstock.com

Likheter finns mellan Tysklands Kejsare Wilhelm II och USA:s president Donald Trump.

Den 6 mars i år talade på ett Frivärld-seminarium ordföranden i The International Institute for Strategic Studies, professor François Heisbourg om ett franskt perspektiv på nordeuropeisk säkerhet. Han kom naturligtvis in på Trump och hävdade att den historiska ledare denne liknade mest var Kaiser Wilhelm II. Samma impulsivitet och oberäknelighet, samma oförmåga att förstå konsekvenserna av sina uttalanden och sitt handlande. Efteråt slog det mig att det fanns ännu en likhet av rent konkret natur: Wilhelm twittrade! Hans marginalanteckningar i diplomatiska depescher – lika affekterade som Trumps – fick vittgående följder.

Den 30 juli, två dagar efter skotten i Sarajevo rapporterade sändebudet i Wien, Heinrich von Tschirschky und Bögendorff, att trådarna i mordkonspirationen enligt österrikiska regeringen löpte samman i Belgrad och att stämningen i Wien var att man nu en gång för alla skulle göra upp räkningen med serberna. Man skulle ställa dem inför en rad krav och om dessa inte uppfylldes handla kraftfullt. Tschirschky meddelade att han därvid alltid manade till lugn och varnade för överilade steg.

Detta föranledde ett kejserligt utbrott, i en marginalanteckning: vem har givit honom fullmakt till detta? det är mycket dumt! det angår inte honom, det är Österrikes sak vad det vill göra härnäst. Härnäst heter det då, om det går på tok att Tyskland inte ville [hjälpa till]!! Tschirschsky ska vara så god att sluta med dumheterna! Man måste ta itu med serberna, och det snart

Med detta carte blanche i ryggen överlämnade den 23 juli Österrike ett ultimatum i Belgrad, med krav godtagande utan förbehåll inom två dygn. Kraven gällde utredningen om attentatet, bestraffning av de skyldiga samt förhindrande av framtida mot Österrike-Ungern fientlig verksamhet.

I svaret den 25 juli accepterades alla krav utom ett, att en österrikisk kommission skulle på plats i Serbien delta i brottsundersökningen, vilket skulle strida mot grundlagen och straffprocesslagen. En viss samverkan ställdes dock i utsikt.

När Kaiser Wilhelm läste svaret skrev han entusiastiskt: En briljant prestation med en frist av bara 48 timmar. Det är mer än man kunde vänta!
En stor moralisk framgång för Wien; men nu faller varje krigsorsak bort

Men det var så dags. Ty kejsaren fick läsa svaret först den 28 juli, uppenbarligen försenat av rikskansler von Bethmann-Hollweg och utrikesminister von Jagow. Och om han velat stoppa kriget hade det varit för sent; samma dag förklarade Österrike-Ungern Serbien krig och Europas mobiliseringsmaskiner gick igång och tre kejsardömen mot sin undergång.

På slottet Haut-Koenigsburg i Alsace finns framför en öppen spis ett gnistgaller av järn med texten ”Ich habe es nicht gewollt” (”Jag ville det inte”). Det tillverkades 1917 då slottet hette Hohkönigsburg, skänkt till tyske kejsaren 1898 efter fransk-tyska kriget 1870-71 då Alsace avträddes till Tyskland och blev Elsass. Citatet syftar på en mening i tyske kejsarens proklamation den 31 juli 1915, ett år efter krigsutbrottet: ” Vor Gott und der Geschichte ist Mein Gewissen rein: Ich habe den Krieg nicht Gewollt.” (Inför Gud och historien är mitt samvete rent: Jag ville inte ha kriget). Kanske tänkte han på sin ”tweet” den 28 augusti 1914. Men det var nog snarare ett uttryck för den baksmälla som drabbat många efter krigseuforin hösten 1914. Tron på triumfatoriska segrar och på kriget som ett moraliskt reningsbad var död. Kanske han ångrade ”tweeten” av den 30 juli.

Den kejsarvansinnige presidenten Donald Trump lär knappast ångra något han twittrat; hans metod är att blåljuga om sådant han sagt som inte går hem. Och förhoppningsvis finns ingen i administrationen som tar hans tweets ad notam som grund för praktisk politik. Med sin twitterprotest mot kongressens beslut om sanktioner mot Ryssland – som han tvingats skriva under – undergrävde han än mer sin auktoritet.

Man kan glädjas åt att denne ovärdige mans makt efterhand raseras. Men man bör sörja över att världens största demokrati regeras av en man utan sans, förnuft och skam. Och att Förenta staternas makt i kampen mot demokratins fiender oundvikligen försvagas.

 
Författaren är överste och ledamot av KKrVA.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.