av Andreas Braw

Nu på fredag, den 27:e juni, tar jag och mina kamrater i den 219:e kursen examen från Militärhögskolan Karlberg. Här har vi studerat i tre år, och på fredag blir vi fänrikar i Försvarsmakten. Utbildningen avslutades med en slutövning utanför Nyköping. Övningen rörde sig mellan skymningsläge och krig. Vi fick hantera flyktingar, desertörer och paramilitära grupper. Kampen mot sabotage och subversion avslutades med ett kompanianfall mot ett övergivet industriområde. Kompaniets huvuddel bröt in i anfallsmålet uppsuttna i pansarterrängbilar. En pluton luftlandsattes. Överlag var prestationerna, både av kadetter och av inlånade soldater, imponerande. Och kompaniet som helhet, lett av två kadetter, löste sin uppgift på ett förtjänstfullt sätt.

I utvärderingarna av de enskilda momenten under övningen återkom en förbättringspunkt. Vi måste bli tydligare. Åsikten fördes främst fram från lägsta nivå, det vill säga från gruppchefer och soldater. Ett talande exempel är momentet där en pluton av kompaniet beordrades att genomföra en ”social patrull” i Nyköping. Under utvärderingen kunde ingen förklara vad en ”social patrull” var eller exakt vad den syftade till. För den enskilde soldaten blir en sådan plutonsuppgift svårbegriplig, vilket leder till att möjligheterna till uppdragstaktik och effektiv ledning försämras. Tydlighet i tabulatur eliminerar missförstånd och underlättar lösandet av uppgiften. Detta sammanfattas i Markstridsreglementets förord: ”De begrepp, kommandon och tecken som beskrivs i Markstridsreglementet får inte ges annan innebörd.”

Kadettkompaniets otydlighet kan förklaras med vår begränsade övningstid. Otydliga och betydelselösa uttryck som ”säkra”, ”håll” och ”hjälp” utan fastställd innebörd kan övas bort, förutsatt att det påpekas av överordnade, kollegor och underställda. Tack och lov är Försvarsmakten en organisation där felbeteenden ofta påpekas och kan korrigeras. Värre blir det på politisk nivå. Där leder blandningen av floskler, reglementerade begrepp och modeord till en situation där det är omöjligt att begripa ordens innebörd.

Ta exempelvis ordet ”satsning”. Att ”satsa” innebär i spelvärlden att höja insatsen i ett spel. Men under de senaste åren har ordet fått en annan innebörd. Flera gånger har moderater i ledande positioner sagt sig ”satsa” på försvaret, när de i själva verket bara har godkänt investeringar av Försvarsmakten som tagits inom budget. Detta är fallet både med de berömda hangarerna i Karlsborg och med renoveringen av stridsvagnar och stridsfordon. Att ”satsa” innebär då inte alls att skjuta till nya medel, utan bara att göra omjusteringar av anslag som inte ens inflationsjusterats. När både Alliansen och Socialdemokraterna säger sig vilja skjuta till ”nya” medel till försvaret, har dessa tagits inom budget. Att kalla sådana justeringar för ”satsningar” är att tänja semantiken till det yttersta.

Talet om ”satsningar” är ett försök att glorifiera den egna politiken. Andra uttryck, som det återkommande ”låg nivå”, har kommit till enbart för att förvirra. Men begreppsförvirringen är inte alltid avsiktlig. Andra begrepp riskerar att förlora sin innebörd på grund av okunskap hos ordens brukare. Många tycks exempelvis vilja efterapa det korthuggna militära sättet att med reglementerade ord och korta meningar utan efterföljande förklaringar fastslå sin vilja. De politiker och lekmän som gör detta rör sig inte sällan över gränsen mellan politik och profession. Det innebär att de inte nöjer sig med att i klartext förklara vad de vill att försvaret ska kunna lösa för uppgifter – de börjar istället med militära begrepp tränga ner på en detaljnivå som politiker inte ska reglera. Här kan Sverigedemokraternas reservationskapitel i Försvarsberedningens slutrapport användas som exempel. I kapitlet slänger sig partiet med av Försvarsmakten definierade begrepp och uppgifter. Problemet är att de uppenbart inte har kontrollerat vad begreppen betyder. Det gör att debatten blir än mer svårförståelig. Om exempelvis ordet ”luftherravälde” används med en annan mening än den militärt definierade, hur ska vi då kunna veta vad det är som menas? Det militära språket kan helt enkelt inte brukas utanför den molitära organisationen, utan måste kompletteras med förklarande text. Ovanan att missbruka militära begrepp är dessvärre inte begränsad till SD, och ger givetvis negativa följder både för försvarsdebatten och försvaret.

Ord betyder något. Militära begrepp, uppgifter och kommandon har definierats just för att förhindra förvirring och för att möjliggöra uppdragstaktik. Om militärer, politiker eller lekmän börjar använda begreppen slarvigt urvattnar vi dessas innebörd. Det finns all anledning att axla manteln som militär språkpolis med både stolthet och ihärdighet.

Andreas Braw är från 27:e juni i år fänrik vid Livregementets Husarer i Karlsborg