av Andreas Braw
Nu på fredag, den 27:e juni, tar jag och mina kamrater i den 219:e kursen examen från Militärhögskolan Karlberg. Här har vi studerat i tre år, och på fredag blir vi fänrikar i Försvarsmakten. Utbildningen avslutades med en slutövning utanför Nyköping. Övningen rörde sig mellan skymningsläge och krig. Vi fick hantera flyktingar, desertörer och paramilitära grupper. Kampen mot sabotage och subversion avslutades med ett kompanianfall mot ett övergivet industriområde. Kompaniets huvuddel bröt in i anfallsmålet uppsuttna i pansarterrängbilar. En pluton luftlandsattes. Överlag var prestationerna, både av kadetter och av inlånade soldater, imponerande. Och kompaniet som helhet, lett av två kadetter, löste sin uppgift på ett förtjänstfullt sätt.
I utvärderingarna av de enskilda momenten under övningen återkom en förbättringspunkt. Vi måste bli tydligare. Åsikten fördes främst fram från lägsta nivå, det vill säga från gruppchefer och soldater. Ett talande exempel är momentet där en pluton av kompaniet beordrades att genomföra en ”social patrull” i Nyköping. Under utvärderingen kunde ingen förklara vad en ”social patrull” var eller exakt vad den syftade till. För den enskilde soldaten blir en sådan plutonsuppgift svårbegriplig, vilket leder till att möjligheterna till uppdragstaktik och effektiv ledning försämras. Tydlighet i tabulatur eliminerar missförstånd och underlättar lösandet av uppgiften. Detta sammanfattas i Markstridsreglementets förord: ”De begrepp, kommandon och tecken som beskrivs i Markstridsreglementet får inte ges annan innebörd.”
Kadettkompaniets otydlighet kan förklaras med vår begränsade övningstid. Otydliga och betydelselösa uttryck som ”säkra”, ”håll” och ”hjälp” utan fastställd innebörd kan övas bort, förutsatt att det påpekas av överordnade, kollegor och underställda. Tack och lov är Försvarsmakten en organisation där felbeteenden ofta påpekas och kan korrigeras. Värre blir det på politisk nivå. Där leder blandningen av floskler, reglementerade begrepp och modeord till en situation där det är omöjligt att begripa ordens innebörd.
Ta exempelvis ordet ”satsning”. Att ”satsa” innebär i spelvärlden att höja insatsen i ett spel. Men under de senaste åren har ordet fått en annan innebörd. Flera gånger har moderater i ledande positioner sagt sig ”satsa” på försvaret, när de i själva verket bara har godkänt investeringar av Försvarsmakten som tagits inom budget. Detta är fallet både med de berömda hangarerna i Karlsborg och med renoveringen av stridsvagnar och stridsfordon. Att ”satsa” innebär då inte alls att skjuta till nya medel, utan bara att göra omjusteringar av anslag som inte ens inflationsjusterats. När både Alliansen och Socialdemokraterna säger sig vilja skjuta till ”nya” medel till försvaret, har dessa tagits inom budget. Att kalla sådana justeringar för ”satsningar” är att tänja semantiken till det yttersta.
Talet om ”satsningar” är ett försök att glorifiera den egna politiken. Andra uttryck, som det återkommande ”låg nivå”, har kommit till enbart för att förvirra. Men begreppsförvirringen är inte alltid avsiktlig. Andra begrepp riskerar att förlora sin innebörd på grund av okunskap hos ordens brukare. Många tycks exempelvis vilja efterapa det korthuggna militära sättet att med reglementerade ord och korta meningar utan efterföljande förklaringar fastslå sin vilja. De politiker och lekmän som gör detta rör sig inte sällan över gränsen mellan politik och profession. Det innebär att de inte nöjer sig med att i klartext förklara vad de vill att försvaret ska kunna lösa för uppgifter – de börjar istället med militära begrepp tränga ner på en detaljnivå som politiker inte ska reglera. Här kan Sverigedemokraternas reservationskapitel i Försvarsberedningens slutrapport användas som exempel. I kapitlet slänger sig partiet med av Försvarsmakten definierade begrepp och uppgifter. Problemet är att de uppenbart inte har kontrollerat vad begreppen betyder. Det gör att debatten blir än mer svårförståelig. Om exempelvis ordet ”luftherravälde” används med en annan mening än den militärt definierade, hur ska vi då kunna veta vad det är som menas? Det militära språket kan helt enkelt inte brukas utanför den molitära organisationen, utan måste kompletteras med förklarande text. Ovanan att missbruka militära begrepp är dessvärre inte begränsad till SD, och ger givetvis negativa följder både för försvarsdebatten och försvaret.
Ord betyder något. Militära begrepp, uppgifter och kommandon har definierats just för att förhindra förvirring och för att möjliggöra uppdragstaktik. Om militärer, politiker eller lekmän börjar använda begreppen slarvigt urvattnar vi dessas innebörd. Det finns all anledning att axla manteln som militär språkpolis med både stolthet och ihärdighet.
Andreas Braw är från 27:e juni i år fänrik vid Livregementets Husarer i Karlsborg
Gratulerar! Du har en svår uppgift framför dig (bland många andra): att ständigt arbeta för den tydlighet i terminologi och uppgifter som du skriver om, samt att använda alla politiska kanaler som du kan hitta till att få politiker av alla de slag att tala sakligt och begripligt.
Lycka till!
Ännu värre är det med förkortningshärdsmältan.
Hur många har inte hänvisat/blivit hänvisade till kommandocentralen när det egentligen var kompanichefen som avsågs?
Likt ynglingen i HC. Andersens Kejsarens nya kläder… Andreas har helt rätt och träffar verkligen i målet. Jag hoppas att det finns fler av hans sort i kullen av nya officerare – tjejer och killar som inte räds säga sin mening i en annars slätstruken, politiskt anpassad, miljö som försvarsmakten tyvärr är i dag.
All heder till Andreas och ett stor lycka till i ett av Sveriges roligaste jobb!
Du har rätt i din analys! Var envis i ditt sökande efter klarhet och sanning ! Dagens försvarspolitiker alla kategorier är mer än vanligt flummiga !
Gott Anders framförs från en gammal Livhusar som önskar Dig lycka och välgång. Du har verkligen påtalat något väsentligt nämligen en tydlig begreppsapparat i något så viktigt som krig och planering för fred och krig.
Till begreppsapparaten hör även värdering av tid, rum, styrka och slag av stridskrafter samt metoder för att använda dessa militära medel på angriparsidan och egen sida. Vad menas med insatsförsvar? Är det anfall eller försvar? Sverige har stående förband, heter det. Vilka premisser gäller för dessa?
Om statsmakterna skapade en strategisk/operativ analys som underlag för Försvarsmaktens uppgifter skulle de också tvingas till en tydlig begreppsapparat. Därmed skulle också debatten kunna bli meningsfull.
Hoppas Du fortsätter debatten!
Hej kd Braw!
Grattis till examen ska jag inleda med.
Din första del i artikeln sätter fingret på en viktig aspekt rörande dagens och morgondagens fänrikar. ”Kadettkompaniets otydlighet kan förklaras med vår begränsade övningstid” säger du. Jag skulle vilja ändra ordet ”övningstid” till erfarenhet. Idag kan en fänrik placeras som plutonchef med erfarenhet av ca 6 månaders soldatutbildning (varav merparten av tiden på avgränsat ”boot camp” utan krigsförbandets helhetsmiljö) och 3 år till huvudsak teoretisk utbildning, må vara att delar genomförts på funktionsskola men fortfarande inom skolvärldens beskyddande murar. En sådan plutonchef har av förståeliga skäl svårt att agera på ordern ”social patrol”. Gårdagens plutonchef hade dock i regel fem till tio års erfarenhet av världen utanför skolmiljön. En plutonchef i de missioner som genomfördes mellan 2005-2010 hade dessutom som regel minst en utlandstjänst redan i bagaget. Gårdagens plutonchefer hade möjlighet att omsätta otydliga order och direktiv till handling genom att använda sin erfarenhet framför ett reglemente. För sådan är krigets verklighet; dess dimmor som du och dina kamrater säkert har detaljstuderat på Karlberg kommer inte försvinna genom att införa fler språkpoliser, och de kan inte hanteras genom fler reglementen. Dagens, gårdagens och morgondagens krig kräver erfarna officerare och chefer och sådan erfarenhet får man bara på ett sätt: genom att försätta sig svåra situationer och först därefter förtjäna sitt ledar- och chefsskap.
Jag hoppas att du och dina kamrater kommer att få god mentorering under era första år och inte direkt skickas in i första linjens chefsroller, utan först då ni fått pröva på militärlivets verklighet ett tag. Både för ert och oss andras bästa.
/Anders